Heja Sverige!

Det kom till min kännedom att en del bloggare har börjat publicera tidigare blogginlägg i repris. Under till exempel sommartiden och semestern, så har gamla inlägg kommit väl till pass. Ungefär som Sveriges Television. För min del känns det lite onödigt. Är inte hela idén med att blogga att bloggaren har något att tillföra samhällsutvecklingen eller för att uppdatera eventuella läsare vad som händer i bloggarens liv just för tillfället? Det brukar kännas lite trist när TV envisas med att sända gamla program och jag får samma känsla när jag nås av informationen om bloggrepriser. Varför kan inte bloggaren bara sätta upp en skylt med SEMESTERSTÄNGT om bloggaren är ledig? Eller STÄNGT pga renovering om bloggaren har åkt på spa?

Jag hade tänkt att ge mig ut på en stavgångsrunda nu, men jag inväntar uppehåll i regnandet. Jag är inte byggd av sockervadd, så jag smälter inte av lite regn, men det hade varit skönt att slippa bli blöt utifrån. Det räcker med svetten inifrån. Speciellt när jag känner mig lite småförkyld. Så det fick bli lite bloggande, trots att jag redan har publicerat en blogg idag. Tänk om jag hade valt att bara slänga in en reprisblogg och så skulle läsaren kunnat tro att det var 32 grader i skuggan och att bloggaren hade cyklat iväg till havet. Galet. Bloggar ska vara så färska som möjligt. Princesstårtor kan vara några dagar gamla. Bloggar däremot känns lite mögliga och inaktuella efter ett par dagar.

På tal om Princesstårta, så kom jag just att tänka på att snart firar min blogg ett år. Närmare bestämt den 12 oktober. Någonstans däromkring kommer jag att publicera min blogg nr 200 och detta är värt att fira. Jag återkommer med närmare detaljer om hur själva firandet kommer att gå till. Om bloggen inte ska innehålla en massa gammal skåpsmat, så behöver den heller inte publicera en massa idéer som ligger långt fram i tiden. Det är faktiskt över en månad till själva jubileumsdagen.

Då är det mer aktuellt att nämna att idag startar Paralympics. Det kommer att hålla på till den 17 september på samma arenor som det för några veckor sedan avslutade sommar-OS. Det ligger mycket svett, blod och säkert tårar i den kamp som deltagarna i Paralympics arbetat sig igenom. Lika mycket som de idrottare som deltog i OS. Ändå är inte Paralympics att jämföra med OS om vi ser till medierna. Under OS gick det knappast att hitta en dagstidning som inte fyllde sina sportsidor med OS. Eller att hitta ett TV-program som inte på något sätt anknöt till OS. Till och med Janne Josefsson sände direkt från Beijing.

De få minuter som Paralympics får i TV-rutan är lätt att missa. Informationen om de svenska deltagarna är inte alls lika självklar som att följa uppladdningen hos Stefan Holm, Susanna Kallur och Carolina Klüft. Vi kommer säkert inte att få se handikappsimmerskans motsvarighet till Therese Alshammar när hon gråtande i TV:n förklarar simdräktsmissödet. Vi talar om handikappanpassat samhälle och tillgänglighetsfrågor, men vi har inte kommit så många millimeter sedan 1940-talets Sverige. Rent lagligt kanske, men inte i människors medvetande.

Jag kan rekommendera Svenska Handikappförbundets hemsida. Där går det att läsa på om vilka idrotter som tävlar och om de svenska deltagarna. Det går också att få bakgrunden till Paralympics och även följa 2008 års tävling. Vi har en deltagare från regionen, nämligen Per Jonsson från Bollnäs, som tävlar i friidrott. Hur många gävleborgare känner till det? Jag önskar hela truppen ett stort lycka till! Heja Sverige! I Paralympics och i VM-kvalet i fotboll. På återseende med ett leende!

PS. Alla djur är jämlika, men några djur är jämlikare än andra. (George Orwell)