Pay it forward

Jag och Mr T startade med en skogsrunda före frukost. Direkt från säng, i träningskläder och sedan ut. Omgivningarna ligger stilla så dags en söndagsmorgon. Bara en och annan morgontidig pensionär. Lite förberedelser för motionsbingo på Hille IP och så Mr T och jag. Luften var lite härligt höstig och det behövdes inte många steg för att konstatera att kroppen gillade att komma ut. Det kallas välbefinnande.

Duschen känns som en belöning, för att inte tala om den lugna söndagsfrukosten. Tidningen hade jag läst redan innan skogspromenaden. Min inbyggda kroppsklocka har ingen funktion där jag kan programmera lördag-söndags-tider. Så länge jag inte lider av det, så accepterar jag kroppens finurlighet att vakna nästan på minuten samma tid varje morgon.

Jag hade inte haft något emot att avnjuta elva-kaffet i hemmets lugna vrå, men jobbet kallade och är det höstupptakt med alla anställda samlade, så är elva-kaffe ingen bra ursäkt. Dessutom är jag glad för att jag åkte, eftersom det var en bland de bättre predikningar jag har hört inom Svenska kyrkan. Faktiskt en bland de bättre jag har hört genom tiderna. Den hamnar säkert på topp-hundra-listan.

Faktum är att det är inte titeln präst som garanterar för en bra predikan. Jag höll faktiskt på att somna när jag lyssnade på själva ärkebiskopen för någon vecka sedan. Detta kan inte skyllas enbart på ärkebiskopen, men någon karismatisk predikant var han inte. Han har säkert andra fördelar och kvalifikationer.

Idag predikade Anders Lindow. En ny bekantskap. Inbjuden predikant med en internationell touche. Han lyckades använda bibelordet så att det landade rakt ner i verkligheten i världen med svält, nöd och fattigdom, men också i den andliga fattigdom som råder i många i-länder runt om i världen. Han lyckades även med konsten att få bibelordet att landa i hjärtat och det är bra gjort.

Det dör ett barn var femte sekund i världen, där orsaken är svält. Samtidigt lägger vi ner miljontals enkronor på att forska om barnfetma. Om vi placerar dessa fakta bredvid varandra, så förstår vi snabbt att något är totalt fel i balansen i vår värld. Tanken svindlar att det dör 12 barn varje minut på grund av undernäring. Det kostar drygt en hundralapp för två veckors behandling och med lite mer resurser så räcker det med sju veckor för att få barnet i så pass gott skick att det kommer att överleva.

Fortsätter vi att hjälpa barnet, så kommer det att överleva och få förutsättningar för att leva sitt liv. Precis som vi gör. En hundralapp. Två hundralappar. Kan du tänka dig att ge en femhundring för att avvärja en akut svältdöd för ett barn i världen? Kan du tänka dig att sedan ge en hundralapp i månaden för att låta flera barn få äta sig mätta? Du kommer kanske inte ens att märka skillnad i ditt eget liv. Fast jag är övertygad om att du kommer att märka skillnad i ett längre perspektiv.

Du och jag kan vara med och förändra världen. Vi kan förändra TV-nyheterna. Vi kan få se hur torkan i de fattiga länderna förändras till bördiga åkrar. Det måste börja någonstans. Varför kan vi inte börja här och nu? Äntligen kan det bli något vettigt av den här bloggen. Om jag uppskattningsvis har tio trogna läsare eller tog jag i nu? Jag säger tio, så blir det lättare att räkna. Om alla vi tio kontaktar en kompis, så är vi plötsligt 20 personer som är med i förändringen.

Tjugo personer som ger etthundra kronor varje månad betyder tvåtusen kronor per månad. På ett år blir det den svindlande summan av 24 000 kronor. Det kan säkert betyda mat för en hel by, ett helt barnhem eller ett helt sjukhus. För oss personligen räcker det till en alldeles för fet pizza och en öl en gång i månaden. Vi dör inte av att ta två bananer istället.

Du kan väl låta detta landa lite hos dig? Fundera på det. Sprid gärna just denna blogg till arbetskamrater, vänner, familj, släktingar och grannar. Sprid gärna idén om att vi behövs. Sprid gärna idén om att vi kan förändra. Vi behöver inte bara konstatera att det är bara hemska nyheter på TV nu för tiden.

Kommentera gärna dagens blogg. Låt mig veta om du tror på tanken! Om du inte har sett filmen "Pay it forward", så rekommenderar jag dig att göra det. Jag har den i filmhyllan, så du får gärna låna den. Den kan få bli en inspirationskälla för oss. Ingenting är omöjligt! Vem har egentligen påstått det? På återseende med ett leende!

PS. Eftermiddagen innehöll fotbollsmatch med cirkusmusikackompanjemang. Vilken ovanlig kombination. Hille IF dängde till Sjötull på Träffens IP i Sätra med 3-0. På gräsplanen bredvid stod cirkustältet, där föreställningen drog igång klockan sexton med sprittande musik i manegen. Festligt faktiskt! Det festliga gick över i slutminuten när två Sjötullspelare krockade ihop som två odompterade elefanter. Jag är ingen expert och stod dessutom en bit ifrån, men det såg absolut ut som ett knäckt näsben hos den ena spelaren. Trist.