Melodikrysset denna vecka flöt på som ett rinnande vatten. Redan inskickat och klart. Trots att vi varken hade hjälp av våra nyinförskaffade linedancekunskaper eller gårdagskvällens konsert. Det var premiär för säsongen i Gävle konserthus. Chefsdirigenten Robin Ticciati på plats, den unge, totalbegåvade och Gudabenådade dirigent som lyfter orkestern till helt andra höjder än många andra dirigenter. Musiken blir musik. Det låter konstigt, men det svindlar på någon helt annan nivå. Det har ingen betydelse i sammanhanget, men det lyser ödmjukhet om honom och det är svårt att låta bli att tycka om honom. Jag kallar det inte kärlek. Jag tror att ärlig uppskattning är en bättre beskrivning.
Det går inte att låta bli att imponeras av kvällens solist heller. Endast nitton år gammal intar Veronika Eberle scenen och river av Stravinskys violinkonsert, så att ögon och öron häpnar. Det har inte med prestationen att göra, men hon borde skaffa sig en klädrådgivare. Långklänningen i någon gräsligt grön E14-nyans var ingenting att vila ögonen på. Ju längre ner på kroppen den kom så skiftade färgen, för att sluta i en beige urvattnad ton. Precis som om den hängt upp och ner på klädstrecket och all färg runnit mot livstycket och torkat där. Det är andra gången jag hör denna violintalang. Förra gången hade hon en vettigare klänning. Det visuella är också viktigt. Hon kommer att bli en riktigt stor violinstjärna. Eller hon är nog redan det förresten.
Jag hade sällskap av yngsta tonåringen, vilket förhöjde glädjen med att vara på konsert. Hon drog ner medelåldern med cirka åttio år. Lite överdrivet kanske, men jag undrar var alla 35-45-åringar håller hus en fredagskväll? Okej, för många är det kanske en familjekväll. Svårt att få barnvakt. Nu blixtrade det plötsligt till i min skalle och jag kom på en idé om att köra kvällsdisco i Bo Linde-salen för alla 7-12-åringar, samtidigt som föräldrarna går och kopplar av med en klassisk konsert. Något lånad idé från IKEA och kanske svår att genomföra om det plötsligt hörs en stämma i högtalarna: "Ingrid och Uffe, var vänlig kom till discohallen, där lilla Emma 8 år, väntar". Fast vad tusan, allt skulle gå om viljan fanns. Det går ju att ställa mobilen på ljudlöst och så kommer meddelandet med sms. Eller så gör man helt enkelt discokvällen så enormt spännande att barnen inte vill gå hem. Hoppas konserthuspersonalen läser min blogg.
Det blev tjugo minuters linedance-repetition innan melodikrysset idag på förmiddagen. Mr T och jag har ett problem. Vi saknar den typen av musik i CD-hyllan. Det är inte helt lätt att dansa till Dvoráks tredje symfoni, Beatles, Frank Sinatra, Manhattan Transfer eller Chicago. Det närmaste vi kom var en platta med Jill Johnsson, men det var inte nära nog. Det var lite tunt på country-sidan och hårdrockssidan. En tur till musikbiblioteket inom kort. Hur som helst, härligt med ett stort och rejält kök. Hade vi börjat vår linedancekarriär före köksrenoveringen, så hade vi nog nöjt oss med en liten kokvrå och använt resten av ytan till linedancelokal. Det är lätt att vara efterklok. Vi har i och för sig ett vardagsrum, som mer kan betecknas som ett finrum och med lite röj bland soffgrupp och matsalsbord där, så skulle det mycket väl kunna betecknas som Hilles förnämligaste linedancelokal. Parkettgolv och allt.
Idag är det lördag och det är en så kallad uppsamlingslördag. Det är idag som alla små detaljer som inte hinns med i vardagen ska klaras av. Bädda rent i sängarna, laga riktigt god mat, tvätta, övningsköra, åka till återvinningen, skjutsa till aktiviteter och så lite riktiga trevligheter också. Okej, en del av listan hinner vi med i vardagen också, men inte i det här lugna avkopplade tempot att jag kan blogga mellan varven eller ringa ett par samtal då och då. Lördag, dagen mitt emellan Mr T:s sena konsertkväll och mitt söndagsjobb. Jag är inte hundra procent jippieglad för att jobba imorgon, men det kanske känns bättre när det har varit lördag färdigt först.
Nu ska jag berätta om veckans fynd. Igår köpte jag en fullstor Princesstårta, grön marsipan med ros och allt, för endast femtio kronor. Ingen fyller år, ingen namnsdag, ingen bröllopsdag, ingen lottovinst (det hade varit ett under, eftersom jag aldrig spelar på lotto). Hela familjen är förkyld i olika stadier, det går mot höst och det är långt till jul. Jag vill komma med lite smygreklam i bloggen. Polhemsskolan har en livsmedelsbutik. Lite undanskymd och inte så välkänd. Tisdag-fredag är den öppen mellan klockan tio och fjorton och där kan du handla både konditorivaror, matbröd och lunchlådor. Det var där jag hittade tårtan igår. 10-12-bitars från dagen innan, för endast femtio kronor. Hemligheten med Princesstårta är att den nästan är godare en eller två dagar gammal. Eller är det så att billigare är godare? En smålänning ska nog inte avgöra den klurigheten.
Jag köpte även fyllda baguetter med sallad, tomat, skinka och legymsallad för tio kronor styck. Underbart gott med en kall öl efter konserten. Två fullstora limpor för endast tio kronor per styck också. Igår fanns det även wienerbröd, chokladmuffins i king size-storlek, chokladbollar, äppelpajer, småkakor och annat smaskigt som franska chokladtårtor. Matlådor för 25 kronor. Utbudet varierar. Det beror helt och hållet på vad schemat och läroplanen säger för veckan. Idag ska vi lära oss att göra maränger. Nästa vecka är det vetekransar. Det går förstås att beställa både tårtor, smörgåstårtor och annan catering och de gör det gott och billigt i mån om tid. Observera att jag har inte procent på att lägga ut denna reklam. Det gör jag av min godhet och av minnet av tårtbiten-till-förmiddagskaffets godhet.
Fynd nummer två gjorde yngstingen strax innan konsertdags. En långkofta hittad av moder bloggaren. Tuff, snygg, stilig i samma plagg. Halva priset dessutom. Den småländska prismedvetenheten i rakt nedstigande led. Själv höstgladde jag mig med en scarfs. Det är ett praktiskt mode denna höst. Jag har varit före min tid i drygt fyrtio år. Jag älskar scarfs, halsdukar, klockor, väskor, skor och halsband. Någon svag punkt har väl alla människor? Eller? På återseende med ett leende!
PS. Äldsta tonåringen drog till Stockholm efter en snabb överenskommelse med kompisarna igår eftermiddag. U21-landskamp på Grimsta IP mellan Sverige-Polen, där svenskarna avgick med segern 1-0. Ikväll är det de stora pojkarnas tur. Den matchen får vi slapp-se framför TV:n. Det blir svårt att hinna ner till Tirana till klockan kvart i sju. Speciellt om tvätten ska vara torr och klar innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar