Hur ofta kollar du bloggens etikett innan du läser själva bloggen? Om jag kan säga att jag känner andra genom att känna mig själv, så blir det inte många gånger. Jag har fått smak på det här med lunchblogg och nu ligger det till så här att jag kan inte invänta kvällens timmar, för att få lägga ut dagens blogg. Jag får äta min falafelrulle medan jag ihärdigt låter fingertopparna dansa över tangenterna. Dansa ja. Jag har lagt till en ny etikett idag, nämligen dans. Nu höjer du kanske på ögonbrynen. Jag är inte känd som Hilles svar på Ginger Rogers och jag kommer med säkerhet inte att bli inbjuden till Let's Dance. Vilken tur. Jag har inga sådana ambitioner. Jag har stora andra planer och ambitioner. Att försöka leva mitt liv som mig själv. Det är både spännande och utmanande.
Jag vet inte om det är allmänt känt att jag gillar att testa nya saker. En del av dessa testningar har jag fastnat kvar i och gjort till en stor del av mitt liv. Släktforskning är en sådan test. Där är jag så biten och fast att jag skulle kunna ägna åtta timmar om dagen för detta. Fast det inbringar inte så mycket inkomst att leta födda och döda och ett välfyllt släktträd betalar inga räkningar. En annan testning bet sig inte fast lika hårt, men jag har inte gett upp intresset och den sköna känslan. För några år sedan bestämde jag mig för att lära mig att spela munspel. Jag har numera tolv stycken för att kunna trudelutta i olika tonarter. Inte så kul att stå där med ett munspel i D-dur, när alla andra tänker dra en låt i B-dur. Behöver ju inte självmant bygga upp utanförskap. Mitt munspelande är som bäst vid solnedgången, vid någon sjö eller vid havet. Då drar jag av "Blott en dag" i en stilla eftertänksam munspelsvariant.
Det finns mycket som jag har testat och som jag fortfarande vill testa och igår kväll var det premiär för en danstest. I över ett år har jag gått och sugit på konfekten, så det är inte alls något överilat beslut. När jag såg annonsen i tidningen förra hösten, så passade det inte in i det övriga schemat och jag la det åt sidan. Det tändes nytt hopp och ny glöd den här hösten. När jag återigen såg annonsen, så gjorde jag slag i saken direkt. Denna test fick prioritet 1 just denna veckokväll och jag anmälde mig till nybörjarkurs i linedance.
Efter ett tags funderande så visade även Mr T att han kanske också skulle hänga på. Nu vill inte jag hålla på och måla en massa kors i taket därhemma, men att Mr T skulle anmäla sig till kurs i linedance, det hade jag aldrig trott. Så himla kul att han överraskar mig fortfarande efter tjugotvå års sammanlänkning. Mr T har nämligen alltid sagt att musiker inte kan dansa och så har det varit nog med det. Jag har inte sett detta som något problem i vårt äktenskap. Han är så sjukt duktig på mycket annat, så om han inte dansar fram med trombone, hammare, dataskärm och elvisp, spelar det ingen större roll för mig.
Varför linedance? Jag är ingen cowgirl och kommer inte att sätta på mig någon volangkjol i svart och cerise. Det blir ingen hatt heller. Fast jag är en jeanstjej, så varför inte det och en rutig skjorta och några supercoola boots? Jag kommer inte att åka på uppvisningar, så du som tror att bloggaren är en programpunkt på Cityfesten 2009 glider åt helt fel håll i tankarna. Fast jag ser stora möjligheter i att ordna häftiga personalfester framöver. Vilken himmelsk syn att få se diakoner och präster rada upp sig till en California Freeze.
Linedance för mig är att hitta en variation i motionerandet. Ett alternativ till gym, löpning och Friskis & Svettis. Det skulle vara en extra bonus om det var roligt. Det var inte roligt, det var helt fantastiskt roligt. En och en halvtimme av full koncentration, svett och benrörelser åt alla håll. Framåt, bakåt, åt höger, åt vänster, diagonalt fram, diagonalt bak. Vi fick lära oss 3 nya danser Mr T och jag vid första tillfället. Vi var cirka 60-70 personer i en typisk IOGT-lokal. Jag hann absolut inte räkna antalet deltagare. Jag hann bara räkna mina fötter som denna kväll verkade vara fler än 2. Vad hände med signalerna från hjärnan och ner i benen?
Nu är jag och Mr T introducerade i danserna Easy Fun, Cut A Rug och California Freeze. Det var en häftig upplevelse som verkligen gav mersmak. Det gav verkligen känning i höfter och lårmuskulatur också. Idag har jag vissa svårigheter att sätta mig ner på en stol och sedan resa mig upp från densamma. Inte så allvarliga symtom att det kan avhålla mig från nästa tillfälle. Tvärtom. Jag skulle gärna ta några steg redan idag. Fast så mycket line blir det inte med endast en person. Mr T är inte hemma. Han åker norröver för att underhålla Hudiksvallsbefolkningen med lite klassisk musik i afton. Men vem vet, det blir kanske en liten uppvisning för husets tonåringar ikväll eller så gör jag kanske bäst i att repetera några omgångar först? På återseende med ett leende!
PS. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att: Om du tänker för länge på nästa steg, kommer du att tillbringa livet på ett ben. Jag gör härmed detta till mitt linedancemotto. Ska bara meddela hjärnan att det är det som gäller på onsdagskvällar 12 veckor framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar