Tveksam vind i seglen

Du som inte vill läsa gnäll skrivet en sen fredagskväll i mitten av augusti ska inte läsa den här bloggen. För jag har bestämt mig för att gnälla rakt igenom. Jag varnar alltså gnällkänsliga läsare för att fortsätta läsa. Bäst att sätta stopp här. Okej? Till dig som ändå bestämmer dig för att bita ihop och bita dig kvar vid mina gnällrader så lovar jag att skriva något litet positivt och glatt på slutet. Men först måste jag få skriva gnälligt. Jag har bitit ihop och väntat en hel dag. Nu kan jag inte hålla mig längre. Gnället är synonymt med Gävles Marinfestival.

Mr T och jag har bott i Gävle i sjutton år. Med Hillemått mätt så är vi nyinflyttade. Vi tycker ändå att vi börjar känna oss som Gävlebor. Sjutton år är ju ändå sjutton år. Vi båda älskar havet och kusten och visst, vi har tyckt att det är synd att Gävle inte är mer kuststad än den är. Det byggdes en helt korkad bro, minns inte när det var, men den stänger ute möjligheten för båtar att ta sig in i Gävle från havet. Okej, en liten roddbåt går under, men de större båtarna får nöja sig med att lägga an långt ifrån centrum. En stor miss av stadsarkitekterna. Mitt råd, backa och erkänn missen och riv bron!

Så egentligen tycker jag att det är ett trevligt initiativ av kommunen att ställa till med en Marinfestival. Eller som kommunalrådet Carina Blanck uttryckte sig i sitt invigningstal tidigare idag: Vi återerövrar Gävle som hamnstad. Jag måste göra kommunalrådet besviken genom att säga att så lätt går det inte att återerövra Gävle som hamnstad. Det ligger ett helt sopberg emellan staden och havet. Det ser ut som det gör på många ställen i Baltikum. Spökstäder där kommunisterna drog tillbaka allt av värde och lämnade allt annat åt sitt öde. Väder och vind har gjort sitt. Människan har gjort sitt.

Jag och dottern cyklade dit för att vara med på invigningen och lyssna på Mr T och symfoniorkestern. Jag inbjöd mina Facebookvänner på gratiskonsert, för jag tyckte att det var miserabelt dåligt att det stod så lite i tidningar och på nätet om att symfoniorkestern skulle medverka. Jag gick in på Gävle kommuns evenemangssida och kom fram till Destination Gävle och den speciella fliken för Marinfestivalen. Alla medverkande var presenterade med ord och bild. Ja, alltså alla UTOM symfoniorkestern. Gävles symfoniorkester. Sådant är konstigt tycker jag.

Vi parkerade våra cyklar utanför festivalområdet och skuttade in genom stängslet. Skuttandet fortsatte på hela området. Det låg någon konstig brun sörja på marken. Jag antar att den var ditforslad för att få ett dammfritt festivalområde. Fast jag vet inte om det är bättre att ha ett kladdigt och gyttjigt område. Jag har ingen aning om var det var som låg där. Det måste jag kolla upp. Kan det vara tjära? Brunsås? Soja? Olja? Jag återkommer när jag får klarhet i geggan.

Jag är glad att jag har normal syn och normal rörlighet. Det är ett måste om du ska gå på Marinfestivalen. Områdets underlag var bland det sämsta jag har sett. Stora gropar, som för dagen var fyllda med en brun sörja och stora stenbumlingar. Inte en bänk att sitta på. Jag tror det var många som hade behövt vila litegrann längs den långa sträckan som Marinfestivalen bredde ut sig på. Eller bara njuta en stund av närheten till havet. Med tanke på att vi nu närmar oss tillgänglighetsåret med stormsteg, så är det bedrövligt av Gävle kommun att anordna ett sådant här jippo utan att ha tänkt till en extra gång. Synskadade, rullstolsburna och människor med rullatorer hade ett elände att ta sig fram på Marinfestivalen.

Visst, det kom in en massa stiliga båtar som det var en fröjd för ögat att titta på, men något mer hade ju inte skadat som förströelse. Utbudet på mat var inte gigantiskt heller. Det var inte ens varierat. Det var nästan ingenting. Jag sätter en tia på att kommunen ändå kommer att slå sig för bröstet och tycka att de har gjort världens bästa insats. De kommer säkert att slå sina egna förväntningar med hästlängder. Sedan att det var dåligt ljud från stora scenen, att konferencieren Ellinor Persson hade ramlat i en av groparna och stukat foten rejält och att det inte fanns en enda bänk att sitta på, det kommer nog inte att nämnas i vi-är-bäst-i-världen-på-att-komma-på-helt-korkade-lösningar-på-festligheter-intervjuerna.

Jag kan väl inte gnälla på kommunledningen vad det gäller symfoniorkesterns dåliga program. Jag har framfört mina åsikter till Mr T och han kan inte annat än att hålla med. När symfoniorkestern kommer ut till massorna, då tycker jag att de ska leverera publikvänliga alster rakt igenom. Det ska vara lättlyssnat och lättsmält. Nu var det Marinfestival och då ska det vara stycken som Så länge skutan kan gå och så vidare. Orkestern gjorde två stycken ihop med Thomas Di Leva och alltihop glänste till riktigt ordentligt i Vi har bara varandra. Fast det var endast cirka tre minuter. Övrig tid var blek och trist. Besvikna vände vi tillbaka mot cyklarna. Med blicken för det mesta vänd mot marken. Nu vet jag att det var lut vi försökte undvika. Hade det inte gått att hälla ut luten i god tid? Så att den hann torka till och binda grusdammet, som var den goda tanken? Hoppas kommunen har lärt sig något och inte bara flashat omkring som stolta matroser på briggen Gerda. Enligt min mening var Gävles Marinfestival anno 2009 ett riktigt bottennapp. Hade nästan varit mer spännande att anordna något liknande på Forsbackatippen. På återseende med ett leende!

PS. Slutgnällt! Mr T och jag tröstade oss med sushi på hemvägen. Kvällen har vi tillbringat i den närliggande metropolen Sandviken. I Stensätra närmare bestämt. Marinfestivalen var glömd. Nu var det tre pinnar som skulle bäras hem till Hille och det lyckades med god marginal. 0-5 blev resultatet och dessutom vann vi femtio kronor på halvtidsresultatet på matchlotterna. 0-4 var det vinnande konceptet efter 45 minuter. Hille håller i serieledningen. Inget att gnälla över alltså.