Så var den avklarad! Den första arbetsdagen, efter sju långa härliga frihetstänkande veckor av semester. Som du märker, genom att jag nu skapar ännu en blogg, så har jag överlevt. Mer än så faktiskt. Jag har blivit berikad. För jag har haft en hel dag av igenkännandets och återseendets glädje. Alla arbetskamrater var inte tillbaka. Några njuter fortfarande av semester, kompledighet och föräldraledighet. Jag är glad för de som var där. Att se dem igen, få krama om dem och känna att någonstans inom mig har jag burit en längtan efter att få se dem igen. Till saken hör att jag jobbar på världens bästa arbetsplats och har världens bästa arbetskamrater. Jag är fullt medveten om att så kan det inte se ut för alla som idag har kommit tillbaka till jobbet.
Nu får jag sakta men säkert försöka ta mig igenom mailboxen som höll på att brista i fogarna, eftersom den var påfylld och okollad under en extremt lång period. Sedan ska jag erkänna att perioden före semestern var enormt intensiv, så det finns en hel del av röjning i arbetshögarna och en massa lappar som inte alls skulle må dåligt av att bli uppkollade och åtgärdade. Så visst, det finns arbetsuppgifter och det tog inte många minuter förrän jag satt där och kände mig nyttig. Det enda som kändes annorlunda var att det kändes overkligt och förvirrat.
För att inte få ett så abrupt slut på ledigheten, så hade jag klätt mig i favoritsommarkjolen och mina slapparskor och en vit enkel topp som jag har blivit förälskad i under sommaren. Nu var det inte deckaren som skulle läsas utan post. Nu var det inte YATZY som skulle spelas utan det var texttelefon där numren skulle slås. Nu var det inte kaffetermos till stranden utan nu var det automatkaffe ute på gården. Istället för picknick ute i det gröna var det date med Mr T. Har vi ätit lunch ihop i sju veckor på raken kan vi inte låta jobbet komma och chockartat bryta alla sköna vanor. Vi lunchade ihop och ordningen var återställd. Åtminstone i 35 minuter.
Jag trodde att jag skulle få början arbetsperioden med att kasta ut mina krukväxter, men de levde och såg oförskämt fräscha ut för att ha stått inomhus hela sommaren. Jag vet att dottern som har vikarierat som kyrkvaktmästare under lovet har använt vattenkannan över dem några gånger och kanske är det så att någon annan också har tänkt den goda tanken. De får hänga med ett tag till. Krukväxterna alltså. Ja, kollegorna också förstås.
Jag måste erkänna att det kändes lite tyngre efter lunch att gå tillbaka till arbetsrummet. Säga hej då till Mr T, även om det bara var för några timmar, gå in och lämna solskenet kvar därute. Mitt rum på ovanvåningen kändes varmt, instängt och tungt. Nyhetens behag med att vara tillbaka på jobbet gick snabbt över måste jag säga. Jag hade gjort en hel lista på småsaker som jag skulle behöva beta av på eftermiddagen, så jag disciplinerade mig och läste innantill. Jag stördes av en spyfluga som körde flygrace mellan dörr och fönster. Så fort jag skulle hjälpa den ut och försöka vifta ut den i rätt riktning, så flög den åt helt annat håll. Den studsade hysteriskt mellan väggarna, så det uppstod ett tjongande ljud, så där som det bara kan göra när spyfluga möter glasruta alternativt vägg.
Det kändes som om spyflugan hade suttit inspärrad hela sommaren som på ett mentalsjukhus för flugor och som nu såg mig som en befriare eller snarare medintagen. Som någon slags lekkamrat att fördriva tiden med. Faktiskt så lekte vi med varandra en stund. Följa John. Eller i det här fallet Bloggare följer fluga. Det måste ha sett väldigt roligt ut och om någon kollega hade avslöjat min ystra lek, så kanske jag hade blivit föremål för ett djupt och ingående samtal. Hur mår du egentligen? Det finns en gräns för hur länge jag står ut med att följa flugor i jagalekar. Mitt humör övergick till att bli lite försurat. Alltså PH-värdet i min humörkurva svängde om och jag tror till och med att jag sa några väl valda ord innan jag grabbade tag i senaste numret av Dövas Kyrkoblad och drämde till. Man vet aldrig när man får användning av Dövas Kyrkoblad. Är du prenumerant?
Som du förstår så slutade leken inte lyckligt för flugan. Eller så var det just det den gjorde. Det kanske var så att den äntligen fick sin frihet och nu njuter för fulla drag i spyflugehimlen. Rent kroppsligt slutade den som en svart och gulgrönsmetig fläck på mitt fönster. Jag fick alltså putsa till fönstret litegrann på första arbetsdagen och upptäckte att det skulle behöva göras lite grundligare någon annan dag. Det ser ut som en inbyggd markis, fast det är bara ett smutsigt lager av storstadens damm och avgaser.
Min dag slutade lite annorlunda än flugans. Jag kom hem, namnsdagsfikade, satt ute på altanen, kände att sommaren fortfarande var kvar och nu har jag även bloggat. Imorgon blir det bussutflykt tillsammans med församlingen. Jag ska med och teckentolka för döva. Vi startar i ottan om vi nu går efter semesterklockan. Färden går söderöver till Västerås med omnejd. Fika, lunch och fika samt besök i Domkyrkan, Vallby friluftsmuseum och hos några munkar i Östanbäcks kloster utanför Sala. Det sistnämnda besöket ser jag mest fram emot. De har ljustillverkning och försäljning som ska bli intressant att se. Nu hoppas vi på bra väder. Väderlektsrapporten säger något annat. På återseende med ett leende!
PS. Namndagsfikat? Båda grabbarna i familjen har sin Lars-dag idag! Så det har blivit gräddtårta med jordgubbar och uppvaktning! Här kommer bloggningsgratulationen också: Hurra, hurra, hurra, hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar