Tierp och konsertannonsering kan inte pipmannen rå för

Jag vet inte om jag ska skriva godmorgon eller godnatt. Egentligen är det väl hög tid för att börja vända på semesterdygnet och komma in i normala gängor igen. Om det nu är så normalt att gå upp klockan sex för att tillbringa en hel dag på jobbet. Oj, vad jobbpessimistisk jag låter. Jag som älskar mitt jobb. Nu kan jag markera texten och trycka på delete, eller så fortsätter jag och låter bloggvärlden få veta att jag är inte redo för jobb ännu. Jag njuter så fördärvat av att vara ledig och bestämma min egen tid. Jag har gått och blivit frihetsälskande på semesterkuppen. Gått och blivit, vi är väl säkert födda så. Det blir bara så tydligt nu vid skiljelinjen mellan semester och arbetsdag. På måndag är det dags. Låt mig njuta. Det är en hel helg innan. Lördag och söndag. Lööördaaag och söööndaaag. Jag kommer att dra ut på det.

Nu är det några dagar sedan jag bloggade, så detta utrymme får väl användas som ett tillfälle för tillbakablick. I början av veckan, närmare bestämt i måndags morse, så satte sig jag och min dotter oss på tåget till Stockholm. Vi åkte det här så kallade Upptåget och då får vi räkna med att vi inte kan välja och vraka på avgångstider. Så om vi inte skulle missa en halv dag i huvudstaden så passade det bäst att ta 7.49-avgången. Mr T körde oss och vårt lätta bagage till Centralstationen. Solen sken och mor och dotter var förväntansfulla. Just den här avgången gjorde ett uppehåll i Tierp. Detta uppehåll är inte så mycket att bloggnämna. Solen sken fortfarande, vi var fortfarande förväntansfulla. Vid den här tiden en måndagsmorgon var Tierp om möjligt ännu ödsligare än vad jag kan minnas från förut. Det är här värre än Virserum sa min dotter som en definition på non-happenings.

Jag kände mig tvungen att gå i försvarställning för mitt idylliska Virserum och i jämförelse med Tierp, så framstår Virserum som ett storstadsmyller. Jag får tankar på Bombay och Chigaco. Så vi får hitta något annat ställe att jämföra Tierp med. Jag föreslår Jupukka. Helt värdelöst var inte tågstoppet för vi hann med GB-glass och en kopp kaffe och dessutom det fantastiska erbjudandet: köp 2 GB-glassar och få en kortlek. Alla klädda kort hade glasstryck.

Våra tre dagar i Stockholm innehöll en hel del shopping. Så pass mycket att vi fick införskaffa nya väskor att packa i för hemresan. Dottern köpte bland annat nya inlines. Något som hon har pratat om en lång tid och nu fick hon tag på ett fint par på rean. De var dessutom ekologiska. Det är alltså inte bara mjölk och smör som är ekologiskt. Även inlines. Intressant. Vi gick och gick i storstaden. Ibland föll vi in i storstadens tempo och småsprang och lekte med livet vid övergångsställen. Men för det mesta strosade vi. Vi såg beriden högvakt, trängdes med turister i Gamla stan, åt glass i sällskap med den vidunderliga utsikten från Fjällgatan, åt gott på restauranger och njöt av att bo lyxigt.

Vi hade femstjärnigt hotell mitt i smeten. Kändes nästan lite fjompigt att få frågan om vi behövde hjälp med vårt bagage vid incheckningen. Vid utcheckningen däremot hade det varit på sin plats, men då skulle vi ju bytas ut mot nya fräscha gäster, så då var det ingen som frågade. Frukosten var i särklass ett tillfälle som kommer upp på tio-i-topp-listan för dagarna. Okej, frukost finns det på det flesta ställen, men här fanns det till och med japansk frukostbuffé. Det var för all del inte så häftigt som det låter. Ris, nudlar och råa ägg. Dottern och jag höll oss på den traditionella svenska sidan. Om det nu är traditionellt svenskt med ägg och bacon. Tveksamt.

Hur lyxigt det än är att vara borta och bo på femstjärnigt hotell, så är det minst tiostjärnigt att komma hem till Mr T, sonen och den egna sängen. Storstadsbruset har sin tjusning, men det har även lugnet på altanen. Vi kan varva det med Hillebruset, så fläktar det till då och då. Som tidigare ikväll då det var match på Hille IP mellan Hille IF och Norrham. Hille spelade inte bra, Norrham var sämre, men domarna var sämst. Jag vet varför jag inte blev fotbollsdomare. Jag vill inte bli så dålig som dessa tre herrar. Nu kan säkert någon tycka ja, ja, det är lätt att skylla på domarna, men faktum är att de förstörde matchen. De lät bli att blåsa så det blev risk för skador. Nonchalerade tröjdragningar, för att i andra halvlek nästan blåsa sönder matchen. Jag lämnar matchen, innan jag ångar upp mig igen. Kan inte vara bra för hälsan.

Igår var jag i Regementsparken och lyssnade på Mr T och hans kollegor som spelade brasskonsert. Mycket folk, strålande konsertväder och framför allt ett fantastiskt framförande. De fick stående ovationer flera gånger och de var verkligen värda alltihop. Riktigt bra, förutom annonseringen. Fast det var ju förstås inte musikernas fel. Detta kan jag heller inte skylla på fotbollsdomarna. På återseende med ett leende!

PS. Jag har klippt mig idag på förmiddagen. När jag gick därifrån med mina Garboglasögon på nästippen, så såg jag säkert ut som en filmstjärna. Frissan fönade och fixade, så det borde ha varit till en fest och inte till solstolen. För det var där jag hamnade stora delar av resten av dagen. Det är underbart!