Nästa gång tar jag med mig en lastbil

Idag har jag varit ledig och vilat kropp och huvud efter gårdagen. Vi fick en enormt fin resa, men all tolkning tar på krafterna, så det har varit skönt att få rå mig själv och min dag idag. Det var till och med skönt och avkopplande att gå omkring med dammtrasan och golvmoppen härhemma. Jag vet att det låter snudd på galenskap, men det kändes gott att få det gjort. När städningen var avklarade så snörade dottern på sig sina inlines och jag satte mig på cykeln och så drog vi in mot stan.

Det var ungefär som en sådan där följebil som är med på cykeltävlingar. Fast nu var cykel utbytt mot inlines och bilen var min cykel. Jag assisterade med vatten och muntra tillrop. Eller snarare varningsrop. En bil! Korsning där framme! Se upp för gruset! Vattenpöl. Som om dottern så fort hon snörade på sig inlines också blev blind. Jag själv förvandlades så fort jag satte mig på cykeln från en ledig och soft mamma till en riktig tjatmoster. Allt grundar sig i att jag tycker det ser farligt ut. I min ålder och med min balans skulle det säkert vara farligt också.

Första anhalten blev Erikshjälpen, som bara har öppet på onsdagar och lördagar. Dottern hade snörat på sig skor och lagt sina inlines i ryggsäcken. Det var otroligt mycket folk. Populärt resmål både för bilister, mopedister, motorcyklister, cyklister, rullskridskoråkare och gångtrafikanter. Kanske någon kom med båt också? Ligger ju nära vattnet. Tonårsdottern gjorde dagens fynd genom att slå till på en Arabiaservis i 54 delar. Den ska nu magasineras tills hon flyttar hemifrån. Jag var glad för hennes skull, men hade hon inte köpt den så hade jag gjort kapet direkt. Den var fantastiskt fin men de kunde nästan lika gärna ha skänkt den till henne. Så billig var den.

Vi packade två kartonger som fick ställas in på lagret tills brorsan kom och hämtade dem efter jobbet. Inte så lätt att köra en hel servis på cykel. Vi käkade lunch på ett ställe som jag inte ska käka lunch på någon mer gång. Vi beställde och betalade och sa att vi ville sitta ute. Det gick bra. De skulle ropa när det var klart. Efter en stund kom en man ut och ropade att det var klart. Jag undrar, kunde inte han lika gärna ha tagit med sig tallrikarna och serverat oss? När vi hade ätit ungefär hälften av vår måltid, så kom två av restaurangjobbarna ut och rökte, precis i närheten av där folk satt och åt. Hur är det med rökning på allmän plats? Hur är det med servicen och omtanken om sina kunder? I denna restaurangtäta stad, så behöver vi inte gå dit någon mer gång.

Vi blev i alla fall enormt genommätta, så helt värdelöst var det inte. Dessutom hade vi fått smak på det här med loppisfynd, så vi begav oss till den andra secondhand-butiken för dagen. Jag hittade fina drinkglas. Tolv stycken. Alltså dussinet fullt. Det konstiga var att fem stycken kostade fem kronor per styck och sju kostade tio kronor per styck. Det slutade med att jag betalade sextio kronor för allihop, det vill säga fem kronor per styck. Dagens största lycka för min del var när jag hittade två LP-skivor med ABBA som jag har saknat i min samling. Fem kronor styck.

Jag hade kunnat ge femtio kronor styck, som utgångspris i en budgivning. De småländska fötterna trampade glatt och villigt hemåt till skivspelaren. Det småländska hjärtat klappade förnöjsamt. Jag kände mig som Emil i Lönneberga, när han hade fyndat på auktionen. Som kronan på verket så hittade jag en ljusstake till mitt årsljus som jag köpte hos munkarna i Östanbäcks kloster. En sådan där ljusstake med en pigg som håller fast ljuset. Gissa vad jag behövde betala? Just det, fem kronor. Taget sa smålänningen och tyckte att hon hade tjänat en massa pengar på loppisutflykten.

Ikväll har jag och tonåringen haft vår egen variant på Allsång på Skansen. Ska vi säga Allsång på Hilleåsen? Vi har spelat LP-skivor så att det har stått härliga till och vi har dundrat i med våra stämband i allt från ABBAs underbara låtar till Earth Wind & Fire, för att gå över till en tidig Magnus Uggla och så Ledin förstås. Ingen allsång utan Ledin. Kom ihåg det. Det är en härligt knastrande när nålen möter vinylen. Den stora svarta tallriken med synliga spår snurrar runt, runt och gamla minnen kommer tillbaka. Jag har vunnit många högvinster i sommar genom mina LP-fynd. Om jag har hittat en LP-skiva utan jack på båda sidorna, alltså i spelbart skick, så är det som högsta vinsten på travet eller Bingolotto. Tror jag. Jag spelar varken på trav eller Bingolotto. Ibland köper jag en nitlott. Jag hade köpt en skiva med jack i, så det blev hur många omtagningar som helst innan jag hann dit och flyttade nålen. Fast det är rätt charmigt det också. På återseende med ett leende!

PS. Jag blev kultförklarad av dottern när jag drog fram Macken-skivan. Vi kunde inte låta bli att skråla med i alla låtarna, eftersom textbladet följde med i fodralet. Vi har nu bestämt att vi ska se alla Macken-avsnitt. Ett sensommarprojekt så gott som något. Nu ska jag gå och hitta en plats för tolv stycken drinkglas på fot. Det kan bli ett mission impossible, för det är rätt fullt redan i skåpen. För om sanningen ska fram, så skulle det gå att anordna en loppis ute på tomten. Kom och köp!