Idag var det dags att rulla ihop hängmattan och sakta men säkert rulla in mot stan och mitt jobb på min 21-växlade cykel. För nu är ledigheten definitivt över för den här gången. Först fem veckors semester, sedan tillbaka på jobb några dagar och därefter kompledighet i en vecka. Med andra ord dags att leta fram almanackan, ta på sig klocka och hitta någon annan kreation i garderoben än shorts. Detta har verkligen varit en shorts-sommar för mig. Temperaturen har legat skapligt till de flesta dagarna för att spatsera omkring i shorts. Smålänningen i mig myste riktigt ordentligt när jag i ett tidigt skede av semestern sprang på en ställning med realisations-shorts. Alltså: shorts på rea. Något förvånande att affärerna rear ut säsongens kläder redan innan säsongen har kommit igång på allvar. Men jag går inte fram till kassan och klagar för en sådan sak, det förstår du nog. Nej, istället släpper jag på den småländska ådran och låter den pulsera fram bland galgarna och hitta de riktiga fynden. Vid detta tillfälle resulterade det i 4 nya par shorts av skiftande utseende och färg.
I bloggandets stund sitter jag i det rutiga paret i den härliga färgställningen klarblått, turkos, gult och vitt. Lite svårkombinerade med överdelar, men vitt linne eller t-shirt har varit sommarfräscht. Gul t-shirt funkade fint också. Dessa rutiga shorts har varit givna till stranden en solig sommardag eller på promenaden. Mina absoluta favoriter blev de svarta shortsen i modell snyggbyxa, fast avslutade precis över knäna. Jag blev så kär i dem, så när de sänktes ännu mer i pris och endast ett par hängde kvar och just i min storlek, så köpte jag ett par till. Samma färg, samma storlek, samma lycka. I Småland kallar vi detta för att salta ner. Det betyder att vi inte behöver använda dem nu, utan senare när det första paret har gjort sitt och blir till mattlump. Då behöver vi inte gråta blod som alla andra gör när de mister något kärt plagg, utan vi tar bara fram det nersaltade och går vidare i livet som om ingenting hade hänt. Har det dessutom legat nersaltat under en längre tid och modet har kommit och gått och sedan kommit tillbaka, så är vi smålänningar rustade med saltade plagg och dessutom i originalskick.
Jag köpte ett par vita shorts också. Sådana där som rullas upp och som man fäster med en knapp och en slejf. Jag tycker det är fint med vitt på sommaren, men jag måste erkänna att jag har inte använt dem så mycket. Om sanningen ska fram, så har jag inte använt dem alls. Ett onödigt köp kan tyckas, men då kommer den gamla fina devisen till användning: den som spar, han har. Jag har inte gett upp hoppet om att få uppleva ännu en sommar och jag får helt enkelt salta dem tills dess. Nu till sommarens fynd. Ett mellanting mellan shorts och kjol. Det låter kanske konstigt och avancerat, men det börjar helt enkelt med ett par shorts. När gylf är uppdragen och knappen är knäppt, så lägger man fram ett litet tygstycke och vips är det en liten kjol. Framifrån. Bakifrån ser det fortfarande ut som en kjol. Ljusgrå. Iklädd dessa shorts eller kjol eller shortskjol, så känner man sig lite som en tennisspelare. Som Serena och Venus Williams fast utan racket. Nåja, några fler olikheter går det säkert att hitta. Fast det är åt Wimbledonhållet det pekar när jag använder dem. Att det inte är äkta tennisshorts förstår man på priset. Jag gav tjugonio kronor och femtio öre. Passar endast på småländska tennisarenor.
Nog om shorts. Jag vet att jag är avslöjad. Att skriva om shorts, som om ingenting hade hänt, är fräckt och det kan verka som jag försöker göra en undanflykt. Jag inser att det går inte. Alla bloggar är datummarkerade och jag står inför fakta att jag publicerade min blogg senast söndagen den 20 juli. Då hade det varit bloggtystnad i tio dagar. Nu har det alltså varit tomt i tjugoen dagar. Tre veckor utan bloggning. Vad kan jag säga? Eller snarare skriva? Har ni läst den där storyn i bibeln om den förlorade sonen? Jag tänkte om vi kunde göra någon dagsaktuell variant på temat. I bibeln handlar det om sonen som begärde ut sitt arv i förskott och gav sig sedan iväg och levde i sus och dus, alltså livets glada dagar, så länge pengarna räckte. När han vände ut och in på fickorna och upptäckte att slantarna var slut, så fick han börja knega som herde åt svin. Under den tiden i gyttjan kom han till sans och förstod att i föräldrarhemmet så åt svinen bättre mat än vad han gjorde nu.
Han började dra sig hemåt och ni som kan ert Lukasevangelium vet hur det slutar. Frånsett en något avundsjuk brorsa, så slutar det med Happy End. Pappan står där med öppna famnen och tar emot sin son. Det blir ingen uppläxning med ord som: Vad var det jag sa! Istället fixar han fram ett partaj värt namnet och alla bjuds in. Sonen hade kommit tillbaka. Den avundsjuka brorsan får en förklaring av pappan, varför det ska firas och så kommer han också med på festen. Okej, då ska vi göra upp en roll-lista till det stora eposet "Den förlorade bloggaren". Det verkar som rollen som bloggare faller ganska lätt på mig och du bloggläsare får axla den tunga rollen som förlåtande läsare och stå där med öppen famn och säga: Vad kul att du är tillbaka! Jag har saknat dig så! Jag trodde du var förlorad, men du lever och är tillbaka. Jag hoppas att det kommer att funka. Jag har full förståelse om det finns en och annan som likt brodern surnar till och undrar varför det ska bli sådant ståhej bara för att jag har börjat blogga igen. Jag kan hålla med om att en del ilska i scenariot är berättigat. Jag och sonen i bibelberättelsen bara drog iväg.
Han drog iväg till ett liv med vin, kvinnor och sång. Jag drog iväg till ett liv med semester, Mr T och för all del lite vin. Jag ber om förlåtelse för mitt beteende och jag har för avsikt att göra bättring. Nu är jag på väg in i de vardagliga rutinerna igen och hur tråkigt det än är att avsluta semester, så tror jag att det är bra för mig personligen, men även för min blogg. Jag ska nu bara försöka smälta alla semesterintryck, kanske skriva ner dem på små lappar och precis som Lisa Syrén drar slutsiffra i "Ring så spelar vi", så kan jag dra bloggämne i Hela-krukan-bloggen. Om du har stått ut med att vänta kära bloggläsare, så hälsar jag dig hjärtligt välkommen tillbaka till min blogg. Semestern har inte helt förvridit huvudet på mig, utan precis som den förlorade sonen så har jag hela tiden känt saknad efter bloggens trygga plats. På återseende med ett leende!
PS. Det mesta är sig likt. Jag tar första bästa tillfälle till att fira. Jag lyfter idag kaffekoppen för Mr T:s lillebror som fyller hela trettionio år. Han har alltså en gammal trea att putsa på. Nästa år får han en ny blänkande fyra. Dags att söka efter en Spindelmannendräkt i storlek Large. Jag tror faktiskt uppriktigt att han skulle bli jätteglad för en sådan i fyrtioårspresent. Idag har Susanna namnsdag. Jag tycker inte att det är så petnoga med en bokstav, SusannA eller SusannE. Så därför blir det ett stort grattis till min kära vän och kollega SNB. Jag försökte skicka en namnsdagshälsning per mail, men fick autosvar tillbaka. Fortfarande semester. Hoppas du sitter i bersån och äter rulltårta och dricker kaffe ur blommig kaffekopp. Om du inte svikit min blogg, så får du här en kupong att klippa ur och ta med och som vid uppvisandet renderar dig en lunch i bloggarens sällskap. Grattis! Till namnsdagen alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar