Juli månad har inte varit min mest frekventa bloggmånad. Den här söndagen i juli har hur som helst varit min mest frekventa bloggdag. Här kommer dagens fjärde blogg hittills. Utslaget på dygnets tjugofyra timmar så är det en blogg var sjätte timma. Lyckas jag komma upp i sex bloggar så är det en ny blogg var fjärde timma och det är ett svårslaget rekord även för mig. Det märks att jag har haft semester under juli månad. Jag har slöat till. Bloggen har varit ödsligt tom. Men så plötsligt händer något. Bloggaren har varit på bloggidéuppsamlingsturné. Det är som om ett litet frö har fått ligga och gro i marken och så kommer det lagom mängder vatten och sol. Plötsligt en dag så slår det lilla fröet ut till en växt.
Mitt lilla frö har varit ute och rört på sig. Inandats västkustsluft. Sett havet från bästkustsidan som guiderna säger i Göteborg. Det är nyttigt att se andra miljöer, inte minst för att lära sig att uppskatta det man har hemma. På många sätt kan jag hålla med guiderna om att det är bästkustsidan av Sverige. Det finns ett gemyt i Göteborg som jag inte hittar här i Gävle. Å andra sidan tycker jag att Göteborg har tappat mycket när det gäller att hålla efter sina hus och miljöer. Det var mycket som såg slitet ut. Många stadsdelar på till exempel Hisingen så riktigt risiga ut. Expediter och servitriser i butiker och på restauranger var trevliga och mycket hjälpsamma på ett naturligt, inte på något påklistrat, sätt. Å andra sidan är det nästan omöjligt för en normalinkomsttagare att hitta ett vettigt boende i Göteborg. Visst, det har blivit dyrare i Gävle också, men inte alls på samma sätt.
Mycket av Göteborgs idéer skulle vi kunna kopiera eller hitta på något eget här i Gävle. En saluhall till exempel. Varför inte bygga en ny brandstation och använda den gamla till saluhall med en massa mysiga caféer och restauranger? Gamla brandstationen i Sundsvall är ombyggd till en läcker restaurang med alla eldiga detaljer bevarade. En båthamn värd namnet skulle Gävle också satsa på. Ingenting för normalinkomsttagare att anlägga vid, men att titta på sköna läckerheter, det vill säga båtar, kostar inget. Vi har en å som rinner genom hela stan och den skulle vi kunna göra mycket av. Synd att många politiker i kommunen åker på titta- och lärutflykter till Canada när det egentligen funkar lika bra med en minibuss till Göteborg. Bra och billigt boende på Norska Sjömanskyrkan. Mitt i stan.
När Mr T och jag bodde i Göteborg så hade vi årskort på Liseberg. Det var på något sätt en självklarhet. Vi gick dit bara för att fika, vinna lite choklad, titta på blomrabatterna och när vi fick barn så var det Farfars bilar som gällde. Liseberg är fortfarande en mycket vacker park. Dessutom var det fri entré hela veckan för alla med Gothia Card. Jag kan inte åka några karuseller som går upp- och ner eller som går fram och tillbaka eller som snurrar runt, runt. Jag kan med andra ord inte åka några karuseller alls. Så något åkband är inte aktuellt för mig. Jag nöjde mig därför att sällskapa med dottern på PandaVision. En tredimensionell miljöfilm med Arne Weises informationsröst. Med speciella glasögon hade jag en väsande orm 2 centimeter från nästippen. Utan glasögon var filmen rätt platt.
Vi köpte också biljett till spökhuset Hotell Gasten. Vi var där för fyra år sedan och då var vi så uppskrämda att vi vågade knappt fortsätta gå på Liseberg i dagsljus. Nu var det kväll och det var bara dottern och jag som gjorde entré. För fyrtiofem kronor fick jag äran att gå först i ledet och ta alla smällar med gastarna. I sällskapet hade vi ett gäng holländska grabbar och då förstår du kanske att där hade vi inte så mycket stöd att hämta. De skrattade i början på något speciellt holländskt skorrande sätt, men efter en stund blev de tystare och tystare och det var ganska många ynkliga pip längre bort i ledet. Det verkar som om gastarna arbetar efter principen skrattar bäst som skrattar sist. Ju mer holländarna hade skrattat i början, ju mer satsade spökena på att skrämma upp dem under vandringen i spökhuset.
Jag blev inte lika rädd den här gången. Jag vet inte om jag har blivit fyra år modigare, mer avtrubbad eller så hade de haft för många hjärtinfarkter där inne, så de hade helt enkelt fått lugna ner sig med spökerierna. Jag och dottern var förbedda på läskigheter den här gången också. Det kan ha hjälpt till. När vi ändå är inne på ämnet läskigheter så passar det bra att ta upp alla karusellhaverier på Liseberg denna vecka. När vi gick över Heden en eftermiddag så svävade många ambulanshelikoptrar i luften och vi hörde ambulanssirener. Något var på gång. En stund senare ringer dottern på mobilen och berättar om olyckan på Liseberg. Både hon och hennes lagkompisar var på väg dit. Så även vi supportrar.
Vi satte på TV:n när vi kom hem. Just då anländer en norsk familj från Liseberg. De hade nettopp åkt karusellen Rainbow och var ovetandes om vad som hade hänt. De blev lite bleka när de såg bilderna på TV. Det cirkulerade många siffror om skadade och även om döda, men det visade sig till sist att det var 36 skadade varav några allvarligt. Det satte givetvis lite sordin på stämningen, eftersom några Gothialag var drabbade. Vi gjorde upp nya planer för kvällen och lät Liseberg vänta. Kändes inte kul att trängas på en begränsad yta, medan polisen gjorde undersökning på olycksområdet. Det hände även tillbud på Flumride ett antal gånger, men det är klart att står folk i stockarna så kan inte det belastas Liseberg.
Några gånger stannade Uppskjutet och det finns roligare saker än att sitta i skyn flera timmar och titta på utsikten i snålblåst. Några andra kom inte loss ur en karusell för säkerhetsanordningen hade gått i baklås och tryckte extra hårt mot bröstet. Med alla dessa incidenter stod jag en stund och förfasade mig över vad som hade kunnat hända om karusellen Uppsvinget hade svingat sig loss, eftersom den stod placerad ganska högt upp på ett berg och gungorna gick över stupkanten ett flertal gånger i hög hastighet. Hellre läskigheter för fyrtiofem kronor än lek med liv och död för sextio kronor.
Det finns en liten lund på Liseberg där kända personer har fått göra avtryck. De flesta har använt sina händer. En och annan har gjort avtryck med sina fötter. Platsen kallas Hedersplatsen. Rätt intressant att se händerna och dessutom alla namnteckningar. Jag prövade att lägga mina händer på några personers avtryck och det häftigaste av allt var när jag la mina händer på Astrid Lindgrens avtryck. Det var som att lägga pussel. Mina händer passade precis in på Astrids avtryck. Det kändes fint på något sätt. Därmed inte sagt att jag gör några fler jämförelser, mer än att det var roligare att passa ihop med Astrid Lindgren, som är en stor förebild på många sätt än med till exempel Göran Persson. På återseende med ett leende!
PS. Vi har återigen gått in i fruntimmersveckan eller ska vi ta och döpa om den till ett något flashigare Ladies Week? Fredrik ledsagade oss in i detta firande, då det enligt Allers och Året Runt ska stå olika typer av tårtor på bordet hela veckan igenom. För min del blir det gräddtårta med säsongens bär ovanpå på torsdag och för dotterns del blir det maräng- och glasstårta samma dag. På den gamla goda tiden då det var industrisemester i Sverige och vi for land och rike runt i husvagn, så var det Napoleonbakelse som gällde den dagen. Ett år i Ängelholm fanns det endast en Napoleon kvar, så resten av familjen fick välja på Princess eller Schwarzwald. Jag är inte alls lika traditionsbunden på bakelsefronten längre, utan nu går det bra med vad som helst, bara vi firar! Grattis alla tjejer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar