Ikväll kommer jag använda bloggen i ett avkopplande syfte. När det gäller att varva ner kroppen och låta tankar och intryck gungas till ro, så är bloggplatsen en oas. Visst, det skulle sitta fint att åka på spa och få en helkroppsmassage, men just nu duger bloggen lika bra. På sätt och vis bättre. Massage skulle få mig att somna på stört. Jag vill inte somna på stört. Jag vill känna hur dagens händelser och upplevelser faller på plats först. Just nu virvlar allt omkring i någon slags tombolaliknande låda som är placerad på min hals. När jag känner efter så kan jag konstatera att det är min gamla vanliga skalle. Det är bara känslan av att något har vevat igång den.
Det är ingen bra kombination när huvudet är uppe i varv men kroppen är trastrött. Det är där bloggen kommer in som en viktig sammanlänkning. Ordning och reda på tankar. Kroppen får sitta i väntläge på att förflyttas till sängen. Så småningom ska det bli skönt att krypa ner mellan lakanen. Det känns som om det var flera dagar sedan, men jag klev ur sängen senast i morse. Även om det blev en ovanligt tidig start. Idag var det en sådan där absolut-förbjudet-att-komma-försent-till-jobbet-dag. Jag brukar inte komma försent till jobbet, så egentligen har jag väl den regeln varje dag det är jobbdag. Idag var det alltså en extra-absolut-förbjudet-att-komma-försent-till-jobbet-dag. Både klockradio och mobil på larm. Jag vaknade före bådadera. Mitt kroppslarm hade haft högsta beredskap hela natten.
Det hade inte varit någon katastrof om jag hade kommit försent. Världen hade inte gått under. Det hade inte påverkat världsfreden i någon riktning. Det enda som hade hänt hade varit att en hel busslast hade suttit och väntat. En sådan pinsamhet kan för stunden kännas katastrofal. Tillräckligt för att göra sitt yttersta för att undvika det. Kikade ut och upptäckte att det skulle bli en perfekt dag för bussutflykt. En heldag i Dalarna.
Första stoppet var kaffe och smörgås hos Sätergläntans kursgård. Information om kortkurser och långa kurser. Historik om platsen från fäbodsområde till ett centrum för svensk hemslöjd. Utsikten var förunderligt vacker. I butiken investerade jag i två stycken broscher i mönsterstansad plåt. De såg så där fint dalaliknande ut och dessutom hade de formen av hjärtan. Färden gick sedan vidare mot Siljansnäs och då var det svårt att undvika att gnola en trudelutt på psalmen O store Gud. Busschauffören rattade oss högt upp på berget och restaurangen som för dagen serverade sommarbuffé. Bara att plocka av allt det gottiga. Hur bra får man ha det en dag på jobbet? Detta låg säkert på gränsen för hur lyxigt en tjänst bör vara. Solen sken och vi tog kaffet utomhus. En gäng ivriga getingar hade bestämt sig för att göra detsamma, fast de läskade sig med glass och läsk.
In med rullatorer och rullstolar i bussens lastutrymme och så alla passagerarna förstås i sätena. Mot Jobs handtryckeri utanför Leksand. På vägen dit passerade vi Släktforskarnas Hus och då vaknade min släktforskarådra till liv och ropade inifrån kroppastollen: Stopp, stanna, här vill jag av bussen. Ni behöver INTE hämta mig på hemvägen. Jag blir gärna bortglömd här några dagar. Jag har lärt mig tygla dessa inre rop och satt lugnt och leende kvar på min plats. Jobs handtryckeri var dessutom mycket sevärt. Två tyger var under tryckning vid vårt besök. Sommar och Rabarber. Jag tror det var Rabarber som krävde 14 färger och Sommar som behövde 18 olika färger. 60 meter tyg tillverkades varje dag och en meter av någon av dessa sorter kostade ettusenfyrtio kronor. Jag köpte inget. En centimeter för 10 kronor och 4 öre är inte mycket till duk. Tio centimeter för 104 kronor känns inte heller nödvändigt. Om tyget ska säga något till en, så bör man nog ha en meter i alla fall. Så att all blomsterprakt kommer till sin rätt.
Intressant att se tryckningen och få information om färgblandning, torktid, export till Japan med mera. Jag har inte sagt att jag var med på resan som teckentolk för döva och det är alltid spännande att hamna i olika tolksituationer. Idag stod jag placerad mitt emellan färgningsborden och tryckgubbarna gick med sin stora färgram innehållandes färg nummer 8 precis bredvid. Jag såg på nära håll hur tygtrycket växte fram. Jobs handtryckeri hade för länge sedan utbyte med Gefle Ångväveri och en döv dam kunde ge självupplevd information därifrån, eftersom hon hade jobbat där under många år. Jobs representant var mycket intresserad.
Nästa stopp gjorde vi i Falun och Kristine kyrka. 353 år gammal. Visst var det mycket färgintryck hos Jobs, men kyrkan formligen badade i dalablått. För cirka hundra år sedan målades allt trä blått. Bänkar, väggar, prediksstol och delar av altartavlan i denna mycket speciella blåa färg. Falu rödfärg var inte aktuellt när konstnären Carl Larsson skulle vara med och säga sitt. Sista stoppet för dagen var ett kaffestopp. Vid en gammal bergsmansgård vid namn Staberg. Kaffe och någon farligt god mjuk kaka med kolasås på och dekorerad med jordgubbar och stora blåbär. Det var nästan onödigt gott. Jag får backa dagsbandet lite och tala om att jag shoppade loss vid lunchstället också. Ett halsband med ängel i tenn och ett par örhängen med samma motiv. Blir fint till jul att ha en änglakör dinglande i örsnibbarna. Ett modernt och levande änglaspel.
Dalarna är ett fantastiskt landskap. Jag brukar framhålla Småland och det gör jag fortfarande, men det är något speciellt med Dalarna. Det känns svenskare än själva Sverige. Alla röda hus och härbren på små sluttningar vid vattnet. De vidunderliga utsikterna där man för en stund nästan känner sig som Nils Holgersson. Ändå var det skönt att ställa färden hemåt. På kvällningen nådde vi hemmadestinationen. Klev av bussen som näst siste man, endast busschauffören höll ut till sist och så trampade jag nästan hela vägen hem. Stannade till vid en av Hilles större attraktioner, nämligen Hille Idrottsplats. Hilles A-lag tog emot Skutskär och det blev hemmavinst. När slutsignalen gick så började mörkret sänka sig. Jag måste göra ett bloggtillkännagivande. Jag har en känsla, en konstig aning inombords att hösten lurar i faggorna. Jag hör till dem som inte lider av detta. Tvärtom. Jag njuter så till den milda grad av sommaren när den väl är här, men när hösten har gjort entré så tänder jag ljus och myser. Men några fler sommarutflykter med buss blir det inte i år. På återseende med ett leende!
PS. Denna blogg är inte enbart avkoppling för egen del. Den tillägnas Anna. Tovas matte, Hille-supporter, Melodikryssexpert, släktforskarkompis och en mycket härlig vän. Tack för att du har koll på mig och min bloggfrånvaro. Tack för att du påpekar detta i vänlig ton. Jag har skrivit med dig i tankarna trots att ögonen nu svider. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar