Jag blev sugen på en kort liten lunchblogg, som en dessert efter lunchlådan. Tillsammans med kaffe-efter-maten-koppen på skrivbordet. Känns rätt okej med fredagslunch, några timmars arbete kvar av dagen och därefter helg. Jag har inte helt och hållet släppt taget om semesterkänslan och tänker nog låtsas att den finns kvar. Läsa lite, pyssla i trädgården och imorgon kväll är Mr T och jag bjudna till trevliga vänner. Att bli bjuden dit betyder garanterat god mat och dryck, men bäst av allt en skön och gemytlig stämning. Jag ser fram emot klockan nitton noll noll imorgon kväll.
Som sagt, några timmars arbete först. Att komma hem en fredag eftermiddag betyder inte arbetsfri zon. Lite tvättning och städning. Det känns helt okej det med. Tar det i den där avkopplande semester-känslan-takten. Hoppas att den kan bevaras långt in på hösten. Jag mår bra av den. Innan jag loggar ut och tar itu med det jag får betalt för, så vill jag bara berätta om en fin kommentar jag fick häromdagen. En kommentar som fick mig att bli riktigt uppriktigt glad. En medmänniska kallade mig: "Du lilla Guds ängel". Vilka vackra ord! Att bli kallad så kan verka stort och frambringa stolthet. Det kan också locka fram de där trista Jante-lags-tankarna. Hur som helst, jag blev glad.
Jag hade inte gjort något märkvärdigt. Det var en sådan liten vardaglig hjälpande-hand-händelse att jag tror inte ens att jag får den på mitt pluskonto när jag når himmelen någon gång. Det var en sådan där liten skitsak som det passar att säga: Äsch, det var ingenting. Men den lilla saken fick en medmänniska att kalla mig för "Du lilla Guds ängel". Jag tycker att vi ska rikta blicken mot den medmänniskan som har förmågan att känna sådan stor tacksamhet till de små sakerna i livet och som också har förmågan att uppmuntra och höja andra människor som om de vore hjältar i vardagen. Det är stort och det är något att notera på pluskontot.
Jag tackar Gud för dessa människor som sprider denna goda känsla. De människor som inte behöver de stora arenorna för att heja på sina hjältar. De som inte behöver stora bragder för att imponeras. De som inte behöver ha rikedom eller andra materiella aspekter inblandade. På något sätt känns det som om dessa människor är "Guds stora änglar" som i helt mänskliga gestalter går omkring och ser till att världen fortfarande är en plats som det går att överleva på. På återseende med ett leende!
PS. Hille-grabbarna förlorade igår mot Gif-juniorerna. Fast den segern satt långt inne för Gefle. Endast ett mål skiljde lagen åt. Ett skitmål. Hille hade faktiskt det bättre laget, men det är målen som räknas. Kul att se att Hille kunde stå upp så bra mot ett förhandstippat segerlag. Kul att se att Gefle darrade så till den milda grad att det går att säga med gott samvete: det var ett orättvist matchresultat. Hille bjöd på god matchunderhållning när målvakten gick upp och hjälpte till vid matchens sista fasta situation. En hörna. Synd att den nicken inte satt på mål. Idrott är inte alltid rättvis. Fråga den svenske OS-brottaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar