Kungen fyller år, så egentligen borde jag stå upp och blogga, men kungen får ursäkta. Jag orkar inte stå en minut till nu. Konung Carl den sextonde Gustaf får nöja sig mig en blogghyllning och att jag sänder mina tankar till honom och hans familj nu. Givetvis önskar jag att han har haft en trevlig födelsedag. Sextiotvå år blir han idag. Såg en skymt av honom på TV-nyheterna. Han stod på en pult på borggården och tog emot blommor och folkets hyllningar. På hans högra sida stod sonen, Carl Philip. Båda två bar uniform och de smälte fint in i omgivningen. Vaktavlösning och armémusikkår. I ett slottsfönster stod resten av familjen och beskådade det hela. Kungen fick alltså några minuter av min tid genom TV-nyheterna. Att åka till Stockholm och se det hela live var inte att tänka på. Vi har ett köksprojekt att slutföra här hemma.
Det är inte slutfört. Ändå har det kommit så långt att ikväll så sitter det gardiner i fönstren och det står nya fönsterlampor på fönsterbrädorna. Mr T och jag tog oss en kvällspromenad och den inleddes med en glutt upp mot köksfönstren och den avslutades likadant. Promenaden däremellan var ett enda stort konstaterande av hur trötta vi är nu. Kroppen består av senor, muskler, ben,hud och fästen som vi i vanliga fall inte har så mycket fokus på. I dessa dagar känner vi av varje liten millimeter av kroppen. Är det inte trötthet så är det värk. Är det inte sveda, så är det blåmärken. Den fysiska smärtan är uppenbar, den psykiska tröttheten är också påtaglig.
Ändå känns det som vi har nått ett slags målsnöre ikväll. Tänk vad gardiner är fantastiska. Du kan renovera kök för tusentals kronor och sedan är det ett par meter tyg som sätter pricken över i:et och gör det hela till ett rum. Dessutom lurar de omvärlden att allt är klart och genomgånget. De vet inte vad som väntar bakom panelgardinerna. Nu är vi framme vid list-momentet. Lister vid taket. Lister under skåpsdörrarna. Lister vid golvet. Täckbitar och golvfronter. Nu ska det fixas lite här och där. Det är vid detta vägskäl på köksrenoveringens resa som många ger upp och låter åren gå. Ett liv utan lister. Känner jag Mr T rätt så kommer inte han att sälla sig till den gruppen. Han kommer att göra det hela färdigt. Han nöjer sig inte med att vara halvnöjd. Han vill vara helnöjd.
Igårkväll fogade vi mosaiken. Vilket slit. Mr T tog i för kung och fosterland. För en ännu 61-årig konung och för Sverige. Vi kom i säng halv två. På natten. Upp med tuppen igen idag. Elektrikern Bosse skulle dyka upp på morgonkvisten och dessförinnan var Mr T iväg och shoppade material. Byggvaruhusen öppnar då tuppen gal. Hårt arbete i kombination med för lite sömn ger det tillstånd vi nu befinner oss i. Ikväll har vi firat med mat och rött vin. Allt är inte klart. Vi som lever mitt i alltihop vet och ser att det är mycket kvar, men om vi minns tillbaka, så är det osannolikt hur det har sett ut. Det är lika osannolikt som hur fort det ändå har gått och hur lätt vi ändå har vant oss vid att leva primitivt. Att sätta sig ner och titta på alla digitalbilder är som att kastas tillbaka tusentals år, men det rör sig om några enstaka veckor av årets femtiotvå.
När jag får lite mer tid så funderar jag på att göra en bild-blogg. Ett slags fotoalbum genom hela denna galna köksrenoveringstid. Fast Mr T och jag förstår inte själva hur allt har förändrats på några veckor och hur vi har överlevt genom alla typer av damm. Nerrivna-tapeter-damm. Gammalt-kakelfix-damm. Nya-gipsskivor-damm. Spackelputsnings-damm. Byggdamm. Kartong-damm. Vi förstår inte heller att allt runt omkring har kunnat flyta på så bra. Matlagning och diskning utan kök. Det har nästan fungerat så bra att det har infunnit sig en ovana att använda det nya riktiga köket. För nu går det verkligen att använda det nya köket. Vattnet rinner i kranen. Både varmt och kallt. Hällen fungerar. Ugn och mikro likaså. Diskmaskinen är på plats. Vi har letat fram alla instruktionsböcker.
Instruktionsböcker behövs. Om du ska renovera kök så håll noga reda på alla instruktionsböcker, så de inte åker ut med allt återvinningsmaterial. En häll går inte att vrida igång. Det finns inga vred. Nu ska det bara nuddas med fingertopparna. Nuddar du rätt, så går det ohyggligt snabbt och med jämn tillagningskapacitet. Det går att tidsinställa en värmekälla och när hällen ger ifrån sig ett pip-ljud, då är det klart och värmen stängs av. Nu ska inte min glömska behöva resultera i gröna ägg någon mer gång. Bara vi får kläm på instruktionerna så ska det säkert bli mer än ägg. Imorgon ska ugnen brännas in och därefter ska den gå grädda muffins-buffé.
Imorgon ska det bli muffins-kalas. Delar av släkten kommer på besök på lite eftermiddagsfika. De komma från öst och väst. Fast egentligen från syd och väst. Några, närmare bestämt fem stycken, åker nästan femton mil för att se vårt nästan-färdiga-om-det-inte-vore-för-alla-saknade-lister-kök. Nåja, de åker inte enbart för vårt kök. Fast lite nyfikenhet kunde nog ändå anas när de ringde och frågade om vi hade tid. Hade de frågat för några dagar sedan, så hade det varit tveksamt. För då gick mycket tid åt att bara forcera framåt.
Nu har vi som sagt nått ett målsnöre och vi slår av lite på takten. Njuter, begrundar, lagar mat, slår oss ner, imponeras, gläds och ser att det finns lite till att göra. Självklart är de välkomna på inspektion och avsmakning av premiärbaket. Vi har nu ett kök som för vår del känns kungligt. Äldste tonåringen har till och med i sin blogg utnämnt det till kvarterets finaste kök. Det får stå för honom. Jag har inte sett alla andra och vad spelar det egentligen för roll? Mr T och jag är osannolikt nöjda och det är ändå huvudsaken. Hade varit snopet annars, efter allt slit. På återseende med ett leende!
PS. När vi såg Valborgsmässoelden så var det bara lite glöd kvar och Hilles befolkning hade återvänt inomhus. Det var bara eldvakterna kvar. Det spelade inte så stor roll. Mr T och jag konstaterade att våren har kommit och det är underbart. I år har våren fått konkurrens av köksförvandlingen. En känsla lika underbar som vårkänslan. Ett fyrfaldigt leve för våren och vår konung, de leve: hipp, hipp, hurra, hurra, hurra, hurra! Ett tusenfaldigt leve för vårt kök och hantverkaren Mr T, de leve: zzzZZZ..zzzZZZ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar