Jag sitter i skenet av ett tänt stearinljus. Ett vitt ljus som sprider värme i kylan. En liten låga som förmår att skingra mörkret. Jag har tänt det för Englas skull. Det får lysa och påminna om en liten flicka som alldeles för tidigt och totalt onödigt fick sitt liv avslutat. Jag vill vara arg. Jag vill vara förbannad. Jag vill skrika rakt ut. Jag vill banka hårt mot något. Men jag gör ingetdera. Jag gråter tysta tårar och låter dem rinna nerför min kind. Jag är ledsen. Jag tänder ett ljus och försöker på sätt tvinga bort mörkret.
Det är så ofattbart och orättvist allt det som har hänt under den senaste veckan. Så totalt onödigt har det blivit en tragedi för så många människor. Livet stannar upp och jag måste säga att jag kapitulerar och låter mig själv slå mig ner, försöka ta in, återhämta och eventuellt förstå. Jag tror inte jag lyckas. Jag sörjer med de anhöriga. Jag sörjer med bygden. Jag sörjer med alla dem som har engagerat sig i eftersökningarna. Visst är det skönt med vetskapen om vad som har hänt med Engla. Men vilket fruktansvärt besked. Förhoppningsvis får ljuslågan räcka till att ge hopp och tröst till dem som har drabbats.
Jag hade tänkt blogga om annat idag. Det saknas nämligen inte bloggämnen. Fast bloggandet rann på något sätt ur mig när beskedet kom om vad som har hänt med den lilla flickan Engla. Tio år gammal. På väg hem på sin cykel. I ett litet idylliskt samhälle som Stjärnsund. Vad som helst kan hända. Var som helst. När som helst. Ingenting blir sig likt mer. Någon fattas. Så kommer det att bli. Ikväll kommer tårarna och jag låter dem komma. Det är det minsta jag kan göra. Gråta för det som är så idiotiskt fel. Jag tar tårarna som ett friskhetstecken. Skönt att jag fortfarande reagerar. Reagerar på det som är så in i helvete galet.
Jag tänder ett ljus och låter det lysa även för min mamma som hade födelsedag igår. Eftersom den här dagen skulle vara fylld av jobb, så fanns det ingen möjlighet att åka dit och ringa på dörren och överraska. Det fick bli hyllningssång per telefon och några samtal under dagens lopp. Min älskade mamma som fyllde sjuttiotre år igår. Behöver jag säga att hon är världens bästa mamma? För mig alltså. Jag får Siw Malmkvists slagdänga i huvudet. Mamma är lik sin mamma. Förhoppningsvis stämmer det. Jag blir mer än gärna lik min mamma. Hon har helt underbara gåvor. Det räcker inte med att skriva en tio-i-topp-lista på alla hennes fina sidor, som jag önskar ska gå i arv till mig med tiden.
Det blev ingen blogg igår. På mammas födelsedag. Så jag får reparera den uteblivna blogg-gratulationen idag. Grattis mamma! Hoppas du blev glad för födelsedagspresenten. Kortet valde jag med omsorg. För det finns bara en mamma som är så speciell för mig. Du är totalt bäst och jag älskar dig. Tack för att du älskar mig. Det har jag aldrig behövt tvivla på. Tack för allt du gjort för mig. Jag uppskattar det verkligen. Jag kommer aldrig att glömma det. Du har sått så många frön som har fått växa och blivit vackra skapelser. Ändå har du alltid varit en person som inte gjort mycket väsen av sig. Fast du har aldrig kunnat dölja din stolthet över mig och min bror. Tack för det. Det har fått oss att växa ännu mer. Jag är lycklig för att jag har fått växa upp med dig och nu är jag tacksam för förmånen att kunna gratulera dig på sjuttiotreårsdagen.
Idag så fyller en skön tjej tjugofem år. Kalasandet får vi ta en annan gång och det ska vi göra. Här försitter vi inte tillfällena till firande. Paketöverlämnande inom kort. Till dess kära vän ett stort och glatt grattis på födelsedagen. Du är värd det bästa! Även om du håller på fel bandylag. SAIK. Vi får skylla det på din ungdomlighet. När du växer upp och mognar, så kommer du förhoppningsvis till insikt att Vetlanda BK är bandylaget nummer ett. Skämt åsido, sporten förenar, så jag kan ha överseende med ditt bandyval, precis som du med ett skratt har överseende med mitt. Det finns så mycket mer som förenar än sporten. Vår vänskap har mycket som förenar. Det som vi inte har gemensamt är en extra krydda och något som är roligt att berätta om. Grattis på födelsedagen. Jag skickar en extra solig hälsning till din lilla pärla. Den finaste! På återseende med ett leende!
PS. Om en vecka idag så startar vandringen mot Allsvenskan för Östers IF. Nästa söndag möter de Lindome GIF hemma på Örjansvall. Av spelbolagen tippas Öster vinna serien och det är första gången som spelbolagen och mitt hjärta har samma åsikt och samma mål. Full fart framåt Öster. Allsvenskan känns TTT utan er. Alltså: Tabellapati, tom och trist. Öster kommer tillbaka, javisst! Småländskt lir sedan 1930. Skönt med ett glädjeämne denna sorgliga dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar