Nu ska jag tillåta mig att vara avundsjuk. Jag vet att det inte är eftersträvansvärt, men just nu struntar jag i det och säger varsågod: var lite avundsjuk du. Den som lider mest av det är du själv. Jag har helt och hållet trillat dit på idén bakom programmet Berg flyttar in. Nu blir det TV-blogg två gånger i rad, så ingen tror väl mig om jag säger att jag inte tittar så mycket på TV. Det är OK om du bildar dig en egen uppfattning i ärendet. Jag säger till mitt försvar att jag lägger mer tid på bloggning än på TV. Hoppas vi kan mötas någonstans på vägen med våra åsikter. Vi behöver kanske inte lägga ner så mycket krut på det ena eller det andra.
Då är det kanske bättre att reda ut anledningen till min avundsjuka? Jag vill också flytta in hos några sköna människor för en natt och få ställa helt galna frågor och göra mysiga saker tillsammans. En liten kul grej i vardagen och sedan ta mitt pick och pack och bara flytta ut igen. Jag skulle med lätthet kunna göra etthundra program. Jag skulle kunna komma fredag eftermiddag, om det inte är fredagskvällskonsert på konserthuset förstås. Då blir det genast intressekonflikt och jag skulle självklart välja konserten. Så det får bli konsertfri fredag och jag packar lilla övernattningsväskan och flyttar in. Då hinner vi lagom ta en eftermiddagsfika tillsammans. Kanske se oss omkring inomhus och lite i de närmaste omgivningarna. På kvällen någon trevlig begivenhet och så en riktigt god middag med ett glas rött vin eller ännu hellre en god öl.
Jag måste lära mig att sova gott i en annan säng första natten, så att jag vaknar utvilad till en lång och härlig frukost. Ägg, juice, thé, frallor, frukt och gott pålägg. Därefter så löser vi melodikrysset tillsammans. Bor personen nära melodikryss-studion, så hoppas jag att Anders Eldemann fixar en direktsändning och att personen jag besöker är så pass känd att Anders Eldemann mer än gärna tar emot ett kändisbesök. Lilla mig inkluderad. Tänk att få träffa Anders Eldemann, lilla jag, lilla jag och så Anders Eldemann. Eller var det kanske Rönnerdahl och dans? Enklast vore det ju att skriva in självaste Mr Melodikrysset på min etthundralista och flytta in hos honom. Slå två flugor i en smäll. Bloggaren flyttar in kan programidén heta. Eller verkar det lite taget? Lite väl likt Carinas idé?
Efter melodikrysset en superfin lunch. Helst utomhus. Nära vatten. Barfota. För sedan skulle vi kunna ta varsin fotbehandling. Då har vi tid, sida vid sida, för alla ingående frågor. När man vågar sitta med bara fötter, då har kontakten fördjupats på något sätt. Då liktornar skalas av, så skalas allt det andra av också. Det här rullar på fint. Lite soft eftermiddag med andra ord. Dessa rena och välbehandlade fötter borde användas på något sätt. Vi kanske kan äta avskedsmiddag på någon japansk restaurang. Eller kasta omkull varandra på en karatematta? Kanske bäst att känna av stämningen vid fotbehandlingen och ta beslut där och då i vilket läge vi är?
Alla som läser den här bloggen vet redan från början att jag kommer att få fortsätta vara avundsjuk på Carina Berg. Hur mysig min bloggidé än är, så kommer det stanna med en blogg. Vem vill få in en medelålders bloggare i sitt hem över ett veckoslut? Som dessutom vill lösa melodikrysset och som hellre går på konsert med Gävle Symfoniorkester än flyttar in? Jag känner att jag är avslöjad. Jag brinner inte för idén och det är kanske skillnaden varför Carina Berg verkligen flyttar in och jag bara är avundsjuk. Jag tar hellre ett glas rött med Mr T efter konserten eller sveper en kall Kilkenny och njuter av ett inspelat avsnitt av Berg flyttar in.
Avundsjuka är ingen skön sjukdom. Vilken sjukdom är skön? Svartsjuka är inte heller nyttig för kropp och själ. Det svärtar ner hela tillvaron. Då är det mycket bättre med en rejäl och däckande förkylning. Av övergående slag. Så länge den pågår kan man rättfärdiga sig med lite soffmys och godispåse. Vid avundsjuka och svartsjuka vill man ingetdera. Då bara växer allting upp till en stor och kvävande klump. Vanliga hederliga snorklumpar är i sammanhanget lika vackra och efterlängtade som när rosenknopparna slår ut. Så jag gör en viljeansträngning här och nu och låter Berg flytta in bäst hon vill. Jag medger att hennes programidé är supercool och hon är ännu coolare. Byter ut min avundsjuka till en imponerad känsla av alla coola människor som gör sina störtsköna grejor och dessutom låter mig njuta av dem. Det är nog inte min grej att flytta in hos superkändisar. Tycker det är coolare att bo tillsammans med Mr T och njuta av varje frukost och veta att det här är det verkliga livet. Det livet som jag har valt att leva. På återseende med ett leende!
PS. Igår kväll blev det konsert. Tur att jag inte skulle flytta någonstans. Unga oprövade dirigenter som går på utbildning skulle få testa sina kunskaper med orkester och publik. De brukar se gröna ut i ansiktet. Inte av avund. Nervositet ger samma ansiktsfärg som avundsjuka. Färgen brukar övergå i flammigt rött. Ungefär som vid scharlakansfeber. Jag är inte ett dugg avundsjuk på någon av dirigentadepterna. Min ansiktsfärg skulle vara något i stil med likstelhet. Askgrå. Om jag skulle få för mig att gå upp och ställa mig i dirigentpulten alltså. Förresten så är avund en av de sju dödssynderna. Nämligen nummer fyra och grönt är faktiskt den färg som brukar förknippas med avund. Det latinska namnet är invidia. Så vet vi det! Då blir kanske avundsjuk invidia malus, men nu är jag verkligen ute och flyter på oseglat hav. Man kan bli grön av sjösjuka också, så det är bäst att jag slutar nu.
Då är det kanske bättre att reda ut anledningen till min avundsjuka? Jag vill också flytta in hos några sköna människor för en natt och få ställa helt galna frågor och göra mysiga saker tillsammans. En liten kul grej i vardagen och sedan ta mitt pick och pack och bara flytta ut igen. Jag skulle med lätthet kunna göra etthundra program. Jag skulle kunna komma fredag eftermiddag, om det inte är fredagskvällskonsert på konserthuset förstås. Då blir det genast intressekonflikt och jag skulle självklart välja konserten. Så det får bli konsertfri fredag och jag packar lilla övernattningsväskan och flyttar in. Då hinner vi lagom ta en eftermiddagsfika tillsammans. Kanske se oss omkring inomhus och lite i de närmaste omgivningarna. På kvällen någon trevlig begivenhet och så en riktigt god middag med ett glas rött vin eller ännu hellre en god öl.
Jag måste lära mig att sova gott i en annan säng första natten, så att jag vaknar utvilad till en lång och härlig frukost. Ägg, juice, thé, frallor, frukt och gott pålägg. Därefter så löser vi melodikrysset tillsammans. Bor personen nära melodikryss-studion, så hoppas jag att Anders Eldemann fixar en direktsändning och att personen jag besöker är så pass känd att Anders Eldemann mer än gärna tar emot ett kändisbesök. Lilla mig inkluderad. Tänk att få träffa Anders Eldemann, lilla jag, lilla jag och så Anders Eldemann. Eller var det kanske Rönnerdahl och dans? Enklast vore det ju att skriva in självaste Mr Melodikrysset på min etthundralista och flytta in hos honom. Slå två flugor i en smäll. Bloggaren flyttar in kan programidén heta. Eller verkar det lite taget? Lite väl likt Carinas idé?
Efter melodikrysset en superfin lunch. Helst utomhus. Nära vatten. Barfota. För sedan skulle vi kunna ta varsin fotbehandling. Då har vi tid, sida vid sida, för alla ingående frågor. När man vågar sitta med bara fötter, då har kontakten fördjupats på något sätt. Då liktornar skalas av, så skalas allt det andra av också. Det här rullar på fint. Lite soft eftermiddag med andra ord. Dessa rena och välbehandlade fötter borde användas på något sätt. Vi kanske kan äta avskedsmiddag på någon japansk restaurang. Eller kasta omkull varandra på en karatematta? Kanske bäst att känna av stämningen vid fotbehandlingen och ta beslut där och då i vilket läge vi är?
Alla som läser den här bloggen vet redan från början att jag kommer att få fortsätta vara avundsjuk på Carina Berg. Hur mysig min bloggidé än är, så kommer det stanna med en blogg. Vem vill få in en medelålders bloggare i sitt hem över ett veckoslut? Som dessutom vill lösa melodikrysset och som hellre går på konsert med Gävle Symfoniorkester än flyttar in? Jag känner att jag är avslöjad. Jag brinner inte för idén och det är kanske skillnaden varför Carina Berg verkligen flyttar in och jag bara är avundsjuk. Jag tar hellre ett glas rött med Mr T efter konserten eller sveper en kall Kilkenny och njuter av ett inspelat avsnitt av Berg flyttar in.
Avundsjuka är ingen skön sjukdom. Vilken sjukdom är skön? Svartsjuka är inte heller nyttig för kropp och själ. Det svärtar ner hela tillvaron. Då är det mycket bättre med en rejäl och däckande förkylning. Av övergående slag. Så länge den pågår kan man rättfärdiga sig med lite soffmys och godispåse. Vid avundsjuka och svartsjuka vill man ingetdera. Då bara växer allting upp till en stor och kvävande klump. Vanliga hederliga snorklumpar är i sammanhanget lika vackra och efterlängtade som när rosenknopparna slår ut. Så jag gör en viljeansträngning här och nu och låter Berg flytta in bäst hon vill. Jag medger att hennes programidé är supercool och hon är ännu coolare. Byter ut min avundsjuka till en imponerad känsla av alla coola människor som gör sina störtsköna grejor och dessutom låter mig njuta av dem. Det är nog inte min grej att flytta in hos superkändisar. Tycker det är coolare att bo tillsammans med Mr T och njuta av varje frukost och veta att det här är det verkliga livet. Det livet som jag har valt att leva. På återseende med ett leende!
PS. Igår kväll blev det konsert. Tur att jag inte skulle flytta någonstans. Unga oprövade dirigenter som går på utbildning skulle få testa sina kunskaper med orkester och publik. De brukar se gröna ut i ansiktet. Inte av avund. Nervositet ger samma ansiktsfärg som avundsjuka. Färgen brukar övergå i flammigt rött. Ungefär som vid scharlakansfeber. Jag är inte ett dugg avundsjuk på någon av dirigentadepterna. Min ansiktsfärg skulle vara något i stil med likstelhet. Askgrå. Om jag skulle få för mig att gå upp och ställa mig i dirigentpulten alltså. Förresten så är avund en av de sju dödssynderna. Nämligen nummer fyra och grönt är faktiskt den färg som brukar förknippas med avund. Det latinska namnet är invidia. Så vet vi det! Då blir kanske avundsjuk invidia malus, men nu är jag verkligen ute och flyter på oseglat hav. Man kan bli grön av sjösjuka också, så det är bäst att jag slutar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar