Det är inte bara knoppar som gör ont när de brister. Det gör oerhört ont när vattenblåsor i händerna brister också. Är något jag har gått om så är det just blåsor i händerna. Orsakade av ett krattande och sopande under gårdagen. Efter jobbet, när den vårliga dagvärmen började sakta men säkert försvinna, då stegade jag stövelförsedd ut och greppade krattan. Det är sådana dagar som jag med lätthet utbrister: vilken tur att vi inte har större tomt. Det blev nio stora lövkorgar med gammalt gräs, löv, mossa, grenar, kottar och annat smått och gott i grönbruna nyanser. Den blå containern har landat i området för en tid sedan, så det var inget problem med att bli av med skräpet. Riktigt bekvämt faktiskt.
Röjde lite på altanen också. Den har fått stå till tjänst med att ta hand om en del material från köksrenoveringen, men nu är det bortplockat och istället finns det några urnor med nyplanterade penséer där. Som i ett huj förvandlades ytan från att ha varit ett trävarulager till att bli en plats att idka vårkänslor på. De höll inte i sig så länge, för sedan var det dags för sopning av garagegolv, uppfart och gångplattorna. Det skulle gatusopas i kvarteret idag, det har vi fått meddelande om tidigare. Skönt att få med alla småstenar som finns på tomten. Det som göms i snö, kommer fram i tö. Gatusopning och blåsor i händerna är säkra vårtecken. Inte lika trevliga som blommor och fåglarna.
När jag var ute och hjälpte fram våren litegrann, så kom en svan flygande rakt ovanför huvudet på mig. Jag kunde höra hans vingeslag och hans läte var ganska hest och kändes nästan lite desperat. Letade han efter en fru? Eller hade hans fru kommit bort? Vingeslagen lät lite som tjoff, tjoff och hans läte ungefär som: Var är du nu? Jag vill ha en fru! Nu! Nuuu! Här är jag nu. Var är du? Som ska bli min fru. Svara nu. Nu! Nuuu! Det är inte svårt att förstå att jag inte är ornitolog. Jag ber om ursäkt att herr Svans läte inte fick en bättre översättning. Han kände sig säkert ensam. Han måste dock ha en fantastiskt fin utsikt däruppefrån. Hoppas att han letar rätt på en trevlig svankvinna att dela våren och sommaren med. Blir det riktigt lyckat så kommer det kanske några små grå dunbollar så småningom. Eller alldeles snart. Har inte klart för mig när svanarna har födelsedagar. Det har de säkert inte ens koll på själva. Almanacksbefriade och klockbefriade. Lyckliga varelser, bara han herr Svan slipper flyga ensam.
Jag brukar inte använda bloggen till att häva ur mig en massa fula haranger och ska väl inte börja med det nu heller. Även om jag har god lust. Som jag nämnde så skulle gatorna i kvarteret sopas idag. När Mr T och jag återvände till välbekanta kvarter efter avslutad arbetsdag, så konstaterade vi att mycket riktigt, gatan var sopad. När vi klev ur bilen så såg vi att det mesta av gruset och stenarna låg uppskjutna på vår garageuppfart, häck, gräsmattan, gångplattorna och en del hade skjutit in sig i träfasaden. Förstår du nu att det skulle nästan vara mig förlåtet om jag drog en svärordsharang av klass? Men icke, jag låter det bli en sådan här serietidningsvariant. Som när 91:an Karlsson råkar skjuta befälet i foten eller liknande. #=`´+\/¤&]}{$]§<>#" Punkt. Slut på okvädheterna. Jag kände mig rätt sur när jag återigen drog fram kvasten, för att bara konstatera att så mycket sten och grus har vi inte haft på tomten under alla år vi har bott här tillsammans.
Det sved extra mycket i händernas vattenblåsor. Finns det inga gatusopningskurser att tillgå? Eller en baslektion i fysik, så att man med en liten mänsklig hjärna kan räkna ut vilka krafter och farter det blir på de små stenarna, när det vispas runt med en roterande kvast i kolossalformat. Linda Bentzing skulle väl fråga: Hur svårt kan de´va´? Ska man behöva gå till läkare och be om recept på Beta-blockerare bara för att kvarteret ska sopas. Det går i alla fall snabbt att sopa när jag är arg. Så nu är det rent visuellt rätt okej. Resten av stenarna får vi ta med gräsklipparen i sommar. Då blir det läge för nya bloggharanger. I serietidningsformat.
Det har sina för- och nackdelar med våren. Solen, ljuset och värmen lägger jag i fördelslådan. Vattenblåsor, granntävlan i kruk-VM och allergier lägger jag i nackdelslådan. Vattenblåsorna får jag vårda. Tävlingen som pågår över tomtgränserna har jag inte anmält mig till. Allergin får kureras på bästa sätt. Förkylningen är envis och jag vet inte om det är förkylning eller allergi som är värst. Det är ungefär samma symtom. Trötthet, snuva, rinnande ögon, kliande hals. Jag har det dock inte värst i familjen, utan när det gäller allergi så är Mr T och äldsta tonåringen på delad förstaplats. Yngsta tonåringen påvisar inga symtom alls. Förhoppningsvis håller det i sig så. För yngsta tonåringen alltså. Till de övriga familjemedlemmarna får förrådet av tabletter, nässpray och ögondroppar fyllas på. På återseende med ett leende!
PS. Lugnet har lagt sig och jag kan åter konstatera att det finns mycket värre saker än stentäckt gräsmatta. Bara att sätta på Rapport eller Aktuellt, så får jag lätt perspektiv på tillvaron. I Zimbabwe till exempel, så vore folket säkert glada om någon kom och sopade upp ordentligt. Ända in i presidentpalatset, så att herr Mugabe sopades undan och förhoppningsvis ersattes med en något visare och insiktsfullare människa. Bara inte någon slänger in honom på någon gräsmatta, så att han blir till ett problem där också vid gräsklippesäsongen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar