Finns det någon som råkar ha några ton asfalt över? Då går det bra att sända den till julbockens stad. Jag är osäker på om det räcker med några ton, men det är i alla fall en god start. Vad ska vi med all asfalt till? För närvarande finns det nästan mer hål i vägbanan än det finns vägbana. Bilister försöker väja, parera, ta avstickare, sakta in - allt för att undvika att dunka sönder bilen. För en tid sedan berättade lokalradion att flera lastbilsflak var på ingående med asfalt. Jag vet inte om de har kommit eller om de ska komma. Det märks inte på vägbanorna ännu. De ser mer och mer ut som en grevéost. Idag hamnade jag och yngsta tonåringen på en plats i staden där det inte bara var hål i vägbanan utan en reva över hela vägen. Som en skyttegrav, en något smal sådan. Cirka femtio centimeter bred. Kanske är det ett vårtecken, men ett rätt besvärligt sådant i så fall.
Nu är det inte bara tussilago, krokus och flyttfåglar på inflygning som är vårtecken. Den stora blå containern har landat i kvarteret. Den som ska fyllas med trädgårdsavfall hela sommarhalvåret. Den har varit omtalad i bloggen tidigare. När den hämtades för vinterförvaring. Nu är den på plats och får vara ett vårtecken trots att den är ett stort, fult och blått åbäke. Den är ställd på en liten gräsplätt som för några år sedan restaurerades för dyra pengar. Att fixa och lägga ny gräsmatta är inte billigt om det ska lejas för det. Hur den dyra gräsmattan ser ut efter att det har stått en blå container på den i ett halvår är inte svårt att räkna ut.
Det är inte många som har varit gifta i femtiotvå år. Mina föräldrar har det. Guldbröllop plus två bonusår. De gifte sig samma år som 56:orna föddes. Ingemar Stenmark, Björn Borg, Linda Haglund och Frank Andersson. Idag har de kära parenteserna i Småland bröllopsdag och pappa gick till Skäärs konditori och köpte Windsorkaka. Han hade tänkt Napoleonbakelse, men de hade inte det idag. Windsor smäller nästan lika högt, även om det ligger mer tradition i Napoleonbakelse. Just för bröllopsdagar, namnsdagar och andra högtidliga tillfällen. Födelsedag undantaget. Då ska det vara skinntårta eller mer känd under namnet Prinsesstårta. Grön med rosa ros. Med blommor i röd dekorationsfärg och med gröna blad.
Skäärs gör en alldeles gudomligt god citrontårta. För mig som har flyttat utomsocknes så slår den ut både Napoleonbakelsen, prinsesstårtan och Karlsbadergifflarna. Tyvärr är den i det lilla småländska samhället mest känd som begravningstårta och därför är ingen intresserad av att beställa den till något kalas. Hu, så hemskt. Begravningstårta på namnsdagen. Det skulle vara lika fel att beställa en sådan utan att ha en begravning att erbjuda samtidigt, som att sno barnens lördagsgodis. Så gör man bara inte. Inte nere i Småland. Den får vara hur god som helst. Var godbit har sin plats och sin speciella dag.
Solen tittade fram en stund idag. Kändes riktigt varmt och gott. En del lockades ut för att kratta gräsmattor, vilket är i tidigaste laget häromkring. I alla fall norr om Dalälven. Vitsipporna bör titta upp ordentligt innan krattan sätts i mattan. Rötterna kan ta skada annars. Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår. Så långt allt väl. Men till krattsäsongen är det en bit kvar. Luften är kylig och gräsrötter vill ha lite mer värme innan de ruskas om av vassa krattpinnar. Det är inte så svårt att förstå. Tänk dig själv om en stor grävskopa kom och lyfte av dig det sköna värmande täcket om du låg och vilade i ett kyligt rum. Varför skulle inte gräsrötter kunna få ha det lite ombonat ett tag till?
Det gick snabbt över från femtiotvåårig bröllopsdag till varning för frostskadade gräsrötter. Jag kastar mig lika snabbt tillbaka till det firande bröllopsparet. Jag kom att tänka på Monica Zetterlund. Jag köpte en CD-box med 3 skivor häromdagen. Så soft och skön musik med en härlig sångröst. Dessutom är de flesta texterna helt underbara. Kom och tänka på låten "Gröna små äpplen". Stickan Andersson, ABBA-Stickan gjorde svensk text till den engelska originaltexten "Little green apples". Det är en kärlekssång av stora mått och den får hedra mina kära föräldrars kärlek som varat i över ett halvt sekel. Det är sextio år nästa år sedan de träffades. Den som lever får se. Den som lever då får fira. Här kommer texten:
Innan jag är riktigt vaken står han lutad över sängen, säger: Hej! Och så dricker vi vårt kaffe, sedan barnen gått till skolan och jag mornat mej. Och han tar min hand och kramar den, skrattar när han ser hur trött jag är. Och så ler han då han kysser mej till avsked, innan det till jobbet bär. Om de inte kärlek e... Då vet jag bara det: Gud gjorde ej gröna små äpplen. Det finns inga hav och finns inga öar i så fall. Då leker inga barn tafatt. Då finns det inga glada skratt. Då är solen kall. Gud gjorde ej gröna små äpplen. Det finns inga berg, det finns inga sjöar, nej, tro mej på mitt ord. Om inte det är kärlek så, så finns det ingen sån att få, på denna jord.
Jag ringer till hans jobb ibland, vet att han har bråttom. Säg kan du slita dej ifrån en stund och äta en bit mat? Och han släpper allt för handen och möter mej på stan, och jag är sen, förstås. Men han väntar tåligt, leende och säjer överseende: Jag känner dej. Om de inte kärlek e... Då vet jag bara det: Gud gjorde ej gröna små äpplen. Det finns inga hav och finns inga öar i så fall. Då finns det ingen New York-smog och heller ingen Londonfog, då är solen kall. Gud gjorde ej gröna små äpplen. Det finns inga berg och finns inga sjöar, nej, tro mej på mitt ord. Om inte det är kärlek så, så finns det ingen sån att få på denna jord.
PS. På återseende med ett leende! Gud har gjort både gröna äpplen. Berg och sjöar och en helt underbar kärlek också. Vi måste bara ta och visa den lite mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar