torsdag 17 april 2008

Ett riktigt skitgöra

Hur länge har vi kunnat zappa mellan TV: s alla kanaler? När jag växte upp då kunde vi på den småländska landsbygden zappa mellan två kanaler. Ettan och tvåan. Fast då visste jag å andra sidan inte att det hette just zappa. Nu när jag vet att det heter zappa mellan kanalerna, då vet jag nästan inte hur många kanaler jag har att välja bland. Jag vet inte heller hur länge ordet har funnits i mitt medvetande. Det kom dit utan att jag tog någon större notis om det. Jag höll säkert på med något annat och då passade zappa-ordet på och smög sig in bland alla andra ord som jag har arkiverat uppe i centralförrådet, norr om halsen.

Den ende Zappa som jag kände till tidigare är Frank Zappa, men han har väl knappast någonting med mina TV-kanaler att göra. Han hade säkerligen fullt upp med sina kompositioner och gitarrer. Dessutom hade han en hel del astmaanfall och förkylningar att ta hand om. Så han gav kanske inte namn åt bläddrandet mellan TV-kanaler? Hur som helst, jag satt en kväll i bästa TV-fåtöljen och bläddrade mellan kanalerna. Jag bytte kanal, gick tillbaka till en tidigare kanal, bytte igen. Reklam. Bytte. Reklam där också. Bytte. Alltså, jag zappade. Användbart ord, för att beskriva ett meningslöst stadie av meningslöshet.

Hamnade in på ett program med namnet "Rent hus". Fast det var inte förrän i slutet av programmet som programinnehållet gav skäl för det namnet. Nittio procent av programmet var mer i stil med "Det skitigaste och äckligaste huset vi någonsin har gått in i och vi vet inte ens var vi ska börja röja. Det är bäst att vi tar några kemiska prover och ser om det finns några bakterier som kan ge sjukdomar och sedan måste vi städa, städa, städa. Vi kan inte lova att det går att få rent i detta hus". En sådan program-titel är inte den mest lätthanterliga i TV-tablåerna, så det fick kort och gott bli: "Rent hus".

Det har inte blivit så mycket TV-tittande den senaste tiden. Den som har följt bloggen inser säkert att vi har haft annat för oss. När jag väl hamnade i TV-fåtöljen zappade jag zom zagt och satt inte där för att slaviskt följa någon serie. Ganska typiskt att hamna mitt i ett frenetiskt städande. Vilken avkoppling. Jag måste ändå medge att programmet gav mig en stunds terapi och en skön insikt. För trots den stora köksrenoveringen som både tar tid och plats, så finns det tydligen värre hem att besöka. Grus från fotbollsskor, konstgräsmattefyllning som faller från träningskläder och några grå dammråttor som dyker upp med jämna mellanrum är som en kiss i Nilen jämfört med hemmet i Rent hus-programmet.

Det måste vara en ohyggligt anti-städningsperson som bor där. Men en ytterst modig person, som visar upp allt elände i TV på bästa zappningstid. Modig, dum eller enormt slö? En blandning av allt kanske är möjligt? Det är något som är fel om man inte slänger mjölkkartonger på tre år. I och för sig, slängt var just vad personen hade gjort. Men i vardagsrum, sovrum, hall och kök. Den riktiga slängningen för tre år sedan hade dessutom inte personen gjort själv, utan vännerna. Förhoppningsvis hade de tröttnat nu och istället anmält städprojektet till TV:s Rent hus och in dundrar två städprussiluskor. Den ena med inslag av "Kom och skriv mig det på näsan-tanten" och den andra med något "Cruella de Ville" över sig. Men i grund och botten är de två snälla damer som vill ställa allt till rätta och ge en hjälpande hand till någon som verkligen behöver det. Uppblandat med lite fy skäms på dig...

"Kom och skriv mig det på näsan-tanten" tar prover som skickas till labbet och när de kommer tillbaka så har de växt och blivit stora smittohärder i burken. Ganska äckligt med diskborstar, kranar, kuddar och toasitsar. Allt äckligt å ena sidan, men å andra sidan så kan man inte gå omkring som Frank Sinatra och Michael Jackson och ha bacillskräck hela dagarna. Vad ska vi då göra av det användbara uttrycket: lite skit rensar magen? Stunden i TV-fåtöljen går från zappning, terapi och insikt och så över i ett tredje steg. En egen programidé utan hela Sveriges befolkning hängande över axeln. Utan TV-kameror och extralampor. Utan städprussiluskorna. Bara jag, hinken, städmedlet, tandborste, kniv, tops, tandpetare, trasa och hökögon.

Jag ska inte gå in i några närmare detaljer eftersom jag tänkte hålla Sveriges befolkning utanför. Men ibland är det intressant att lägga sig på rygg och titta upp bakom och under en toastol som står intill ett duschutrymme. Det är också intressant att se hur det efter en stunds slit förändras till en Gustavbergs-tron som ser helt nyinstallerad ut. Den första kissningen gjordes av städaren själv efteråt och det var länge sedan jag tillät mig att sitta och känna mig så nöjd. Jag tycker det är sjukt trist med den här vanliga vardagsstädningen som dammsugning och dammtrasedansandet. Däremot har jag hittat något lustfyllt i den här lite finlirsstädningen som golvbrunnar och fläktsystem. Det tog mig bara drygt fyrtio år att hitta min nisch i städbranschen.

Mr T är förkyld. Jag och äldsta tonåringen har givmilt delat med oss. Fast jag undrar om inte Mr T har en liten annan variant på sin åkomma, som han nu delar med sig av tillbaka. Det är ett givande och tagande på baskeluskfronten. Svårt att veta i dessa tider vad som är förkylning och vad som är våren. Alltså allergisymtom. Det ena underlättar i alla fall inte det andra. Det är som det är. Två olika saker som nästan är likadana. Precis som bokstäverna S och Z. S är mer vanligt. Bokstaven Z känns därför lite onödig. Tycker inte du det också egentligen? Den verkar bara finnas till för att ställa till problem för alla förstaklassare. Den används bara till några specialord som zon, zoo, zenit och zebra. Den randiga hästen som man tecknar på teckenspråk, brukar i alla fall ibland stavas med s. Sebra. Finns till och med i ordböckerna. Så varför krångla till det? Son, Soo, Senit?

Fast det är klart... Zorro och hans häftiga Z-inristning på väggarna blir ju inte lika häftig med ett snirkligt S. Sorro... Jag ger mig, Z har säkert en liten berättigad plats. Annars måste jag väl snart hårddra hela alfabetet. För vad ska vi med W till? Det går inte att städa och skrubba bort bokstäver hur som helst. Tänk dig för nästa gång du slår dig ner i TV-soffan. Zappa inte hur som helst. Vem vet vad du får för dig? Totalförändra bilen och ge den ett nytt utseende? På återzeende med ett leende!

PS. Är det så att Z är lite finare än S? Eftersom några till exempel stavar Eriksson så här: Erikzon. Kan det då vara så att W är dubbelt så fint som V, som är enkelt och vardagligare? Iwan von Wirrpanna ser lite märkvärdigare ut än Ivan von Virrpanna, tycker i alla fall jag. På tal om meningslöst stadie av meningslöshet. Denna blogg borde kanske aldrig bli publicerad.

1 kommentar:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.