Årets sista melodikryss med Anders Eldeman är avklarat. Lyckades fylla i alla tomma luckor. Idag på egen hand. Mr T slipar på några nyårstoner tillsammans med resten av orkestern. Med handen på hjärtat så hade jag tur. Det var ett melodikryss på normalnivå. Inga svåra klassiska kompositörer som är Mr T:s hemmaarena och inga nya Idol-produkter som är tonåringarnas specialkompetensområde. Tonåringar sover fortfarande sina skönhetssömner. Där har vi kanske förklaringen till att rynkor och andra ålderstecken börjar komma. Vi kliver upp för tidigt på dagen! Nu är i alla fall melodikrysset genomlyssnat och genomfört. Har till och med skickat in det före snabbgenomgången. Genom internet alltså. Sådant borde väl vara värt ett litet tröstpris? En penna med Melodikrysset-reklam. Det verkar vansinnigt svårt att vinna musiklexikon och väska.
Telefonen är tyst mellan klockan tio och elva på lördagar. Släkt och vänner har gått på telefondressyrkurs tydligen. Vid brådskande meddelanden ringer någon stressad själ under nyhetspausen halv elva. Det börjar alltid med en ursäkt och så kommer det brådskande meddelandet. Jag vill bara göra en bloggavdramatisering av hela melodikrysshysterin. Det är inget heligt fenomen hos familjen. Det är bara ett lagom slött nöje tillsammans med en förmiddagsfika på lediga lördagsförmiddagar. Det går bra att baka under tiden. Eller stryka (det har jag förresten gjort idag). Melodikrysset är också en trevlig sysselsättning under långa bilresor. Åtminstone en timma.
Så vi inställer inte arbetstillfällen. Ännu har varken Mr T eller jag ringt till våra chefer och sagt att: Tyvärr jag kan inte arbeta på lördag förmiddag. Jag är uppbokad med ett melodikryss. Dessutom finns det en repris på söndagskvällen klockan elva. Då är det garanterat telefonfritt. Melodikrysset är lärorikt. Idag fick jag veta att Elmer Bernstein var nominerad fjorton gånger till en Oscarsstatyett för sina fantastiska musikkompositioner till filmer. Han kammade hem en enda av dessa fjorton nomineringar. Lite nyfiken blir jag allt på vilka som knep guldgubbarna framför näsan på honom. Det går lätt att kolla upp och kan vara bra att veta till en annan gång, någon lördag förmiddag mellan tio och elva. Eller till en pluttfråga på TP.
Det är kanske dags att fundera på några löften. I år skulle jag kunna lova att försöka vara snäll. Det borde jag fixa. Det är bara ett par dagar det gäller. Knappt tre dagar kvar av året 2007. För nästa år, 2008, är det en större risk att lova något sådant stort. Jag har lite löften på lut, men jag har inte riktigt förankrat dem hos mig själv ännu. Det handlar mycket om vilja. Jag har gett ett riktigt stort löfte i mitt liv och det gjorde jag av min innersta vilja. Det var då jag sa ja när prästen frågade om jag vill dela allt i nöd och lust med Mr T. Det var ett noga genomtänkt svar och en djup vilja. Så det blir ett tjugotvåårsjubileum i mitten av 2008 för det löftet. Ska löften av den digniteten hålla, så krävs det ständigt underhåll och avcheckning. Tur att jag inte sa ja med samma inställning som jag lovar att banta fem kilo varje nyår. Det är kört redan när det bjuds till julgransplundring på Knuts namnsdag.
På tal om snällhet, så hade jag tydligen lyckats rätt bra under det gångna året. Tomten kom med många saker från önskelistan. Ett bananfodral låg i ett av paketen. Mycket praktiskt och efterlängtat från en så många gånger kladdig träningsväska. Ett silvrigt halsband med tillhörande örhängen som fick mig att känna mig lika uppklädd som julgranen. En bok om Hasse och Tage samt en DVD-box med deras revyer. Det ska bli mig ett kärt nöje att sätta mig och låta mig roas av deras underfundigheter. Jag imponeras av deras arbete och deras humor som rymmer så stort allvar. Vi hade behövt Tage Danielsson här nere ett tag till. Men det var väl en av dessa dagar då Gud satt i sin himmel och hade lite långtråkigt. Sedan dess har Gud haft tillgång till en komiker av högsta klass. Vi får nöja oss med DVD-boxen. Visst unnar jag honom den guldskimrande himmelska scenen. De håller kanske som bäst på att genrepar nyårsshowen!
Jag tror att jag avstår att summera året som nästan är slut. Det är trots allt ett par dagar kvar och vem vet, de blir kanske de bästa på hela året? Det blev ingen julotta, men däremot en långpromenad med betoning på lååååång. Mr T och jag gav oss ut på en skogspromenad och upptäckte nya stigar. Sådana som vi aldrig trampat förut, men någon eller några hade dock trampat upp dem åt oss. Vi kom till så vackra platser i skogen att vi bestämde oss för att här måste vi gå igen. Snart. Mr T har en kombinerad mobil och handdator innehållandes en GPS. Så med hjälp av fem satelliter, så konstaterade vi att det var ganska långt hem fågelvägen. Så där försvann säkerligen både skinkan och köttbullarna. Utan nyårslöften. Bara gottebordet kvar... Förhoppningsvis har jag ett helt år på mig att motionera bort det på. På återseende med ett leende!
PS. Skickar ett bloggtack till kvinnan som ringde in till Ring så spelar vi och uttalade orden: Höjden av salighet är att göra ingenting och sedan vila därefter. Oj, vad det lät skönt. Undrar hur det känns att köra en liten snabbstädning och sedan vila därefter. Ska ta reda på det nu. Ikväll blir det lite smörgåstårta och glöggsmuttning. Inomhus. För utomhus blåser det så att hela flaggstången vajar. Inte bara vimpeln. Tidningen funderar på: När kommer snön? Det gör faktiskt jag också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar