Ingen inbjudan till Nobelfesten i år heller. Det är säkert någon mening med det. Då kan jag äntligen få till en bloggsittning. Det var ett tag sedan nu. Nästan så att jag började fundera på om det var dags att plocka bort bloggen. Fast det vore väl synd och skam att ge upp så lätt. Dessutom finns det en bra och annorlunda förklaring till bloggtystnaden.
För precis en vecka sedan så fick jag hem min bok. Inte vilken bok som helst beställd på någon internetbokklubb. Utan verkligen min bok. Min egen, under lång tid, framvärkta bok. Med text i form av dikter och medföljande illustrationer på varje uppslag. Med ISBN-nummer och EAN-kod och allt.
I och för sig inte så märkvärdigt. Ungefär som en mängd bloggar som är utskrivna på kännbart papper. Alla papper är ihopbundna till en bokrygg och med ett tjockare omslag som skyddar innehållet. Ändå så känns det mycket speciellt att hålla sin egen bok i händerna.
Då tar plötsligt alla ord slut. Det finns inte riktigt något passande vokabulär för att beskriva den känslan. Roligt och kul är det förstås, men det är djupare än så. Det är kul att åka vattenskidor, men det tar inte alls tag i mig på samma sätt som att ge ut en bok. Det är roligt att gå på kondis och njuta en god kopp kaffe och något bakverk i trivsam miljö. Men det kan jag göra om när som helst. Lika lättvindigt får jag inte fram en bok.
Det är ganska utlämnande att ge ut en bok. Nu ska andra kunna ta del av mina tankar och mitt innersta. Sådant som jag förut hållit för mig själv och gömt i byrålådan eller på lösenordsskyddad dator. Inte nu längre. Nu är allt blottat och de kan bilda sig en uppfattning om det jag har delgett dem.
Så visst skallrar det lite i mina knän och i mitt inre. Det hörs nog ända ut i bloggvärlden. För glädjen jag känner inom mig blandas med rädslan för att jag ska bli förändrad i andra människors ögon och uppfattning. Jag har gett ut en bok. Jag vill att det stannar med det. Jag vill fortfarande vara samma människa som de kände innan. Med den skillnaden att jag har gett ut en bok.
Jag kom till skott för att jag ville det. Har alltid velat det. Så länge som jag kan minnas. Jag skrev små uppsatser för skojs skull redan under skoltiden. Utan att det ingick i skolplikten. En svenskalärare på högstadiet läste något av mina alster när jag själv gick i mellanstadiet och han uppmuntrande mig. Jag glömmer inte magister Damm. Han tog någon av mina texter som exempel i sin undervisning.
Dikter började jag att skriva i sena tonårstiden. Det tynade av en tid för att rinna till ordentligt för några år sedan. I samband med en mycket smärtsam upplevelse, då marken gungande ordentligt pga obetänksamma människor i min arbetsmiljö, så kom ett märkligt tilltal till mig. Det var en mycket grå, regnig och tung novemberdag, inte bara vädermässigt, utan också rent levnadsmässigt. Jag tog skydd från regnet i en bokhandel och det var ingen slump. Jag älskar bokaffärer.
Jag har under många år arbetat som dekoratör i en bokhandel och det är en fantastisk miljö. Trots att vårt hems bokhyllor svämmar över av böcker, så köper vi ständigt nya. Bokrean tillhör årets höjdpunkt. Böcker kan inköpas vid varje sinnesstämning. Det är något magiskt och speciellt med böcker. Om vi någon gång får ett rum över Mr T och jag, så skulle det inte förvåna mig om vi inreder vårt eget bibliotek. Med sköna läsfåtöljer och avställningsplats för glöggen, whiskeyn, kaffekoppen eller tranbärsjuicen.
Tillbaka till dagen för några år sedan. Dagen då syndafloden verkade dra in över huvudstaden. Regnet öste ner och allt var bara ett stort enda fel. Förutom bokhandeln då. Där vid en hylla så kommer stillheten och en stor förtröstan. ”Ni kommer att hitta mig på L”. Så blev det. Så är det. Nu finns jag på L. Boken heter ”Beundransvärd och klok” och syftar absolut inte på mig själv. Det hoppas jag att läsarna snart kommer underfund med. På återseende med ett leende!
PS. Det är inte bara Nobelfestligheter idag. Tonårsdottern har namnsdag och en mycket nära vän har födelsedag. Så idag firas det både i bloggen och utanför. Det kan verkligen behövas lite fest, ljus och glädje. För nu är det mörkt. Hur mycket mer grått går det att få fram utomhus? Det är självaste prototypen för tungt väder som vi genomlever nu. Kan bara uppmana er alla: Håll ut! Snart vänder det! Gratulerar på namnsdag och födelsedag! Lyxade till mig med en wienermelange på jobbet idag. Det var som kaffe och Nobelefterrätt i samma kopp. Smaskigt värre. Nu hann jag blogga också. Kungafamiljen kan jag avnjuta på TV. 18 timmars direktsändning. Det är nästan överdosvarning på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar