Det finns likheter mellan mig och solcellslamporna ute i trädgården. Det slog mig idag på eftermiddagen, då jag kom hem från arbetet. Det var mörkt utomhus. Det är alltid mörkt utomhus när vi är hemma så här års. Mörkt på morgonen när vi går hemifrån och mörkt på eftermiddagen då vi kommer hem. Dagsljuset som inte finns riktigt någon gång under hela dagen får avnjutas genom fönstret på jobbet. Det är snabbt gjort kan jag säga.
Adventsstjärnorna och adventsljusstakarna gör allt de kan för att höja mysfaktorn inomhus. Värmeljus och stearinljus hjälper till när vi håller ett vakande öga på det levande ljuset. Grannskapet är dekorerat med ljusslingor, lysande istappar, ljusnät, ljuslyktor i form av stjärnfall eller vattenfall. Ljusslingor för utomhusbruk har formligen intagit marknaden och det ena huset är mer ljusbelyst än det andra. Garage, förrådsdörrar, poolstaket och spaljéer. Varför inte slingra in fågelholkarna och fågelborden också med 144 små lampor i 24 watt?
Är detta korrekt i miljötänkandet? Att amerikanisera julpyntandet av våra husfasader. Ju mer lampor desto mer finns och syns vi. Kan det vara så att solcellslamporna är släckta ute i trädgården i ren protest? Eller är det så att det inte finns tillräckligt med solkraft under dagarna att den förmår ladda upp lamporna? Ja, så är det säkert. I vårt område har vi inte sett solen på… jag vet inte när det var senast. Det känns som om jag har bloggat i gråväder så långt tillbaka jag kan minnas.
Jag känner igen mig i solcellslamporna. Livet går egentligen på sparlåga nu, även om det inte märks en gnutta av det utåt. För nu är det en hektisk tid både i arbetslivet och privat. Trots att kroppen säger: Vill vila. Vill ha sol. Vill bada utomhus. Så vad göra åt saken? Lägga sig för att sova i god tid på kvällarna? Lägga sig en stund i solariet? Simma ut i utebassängen på badhuset inne i stan? Det finns en lösning på allt, men ansvaret ligger hos mig. Om jag inte vill gå omkring och vara en släckt solcellslampa några månader till.
Ge inte upp! Snart vänder det. Dagarna blir längre. Ljuset tar överhanden. Tids nog kommer vi att bli påminda om oputsade fönster. Snart står det tulpaner på köksbordet och vips så är det vitsippor i skogsgläntan och sedan står det inte på förrän vi tappar andan i det kalla havsvattnet då vi premiärdoppar oss. Håll ut! Ge inte upp nu. Nu när vi har klarat nästan hela höstmaran. Målsnöret är inom synhåll.
Låt oss peppa varandra ända fram. Ett leende kan vara en god ersättare till solskenet. Förstärk gärna doseringen med en kram. Späd gärna med lite god glögg, pepparkakor och clementiner. För så länge vi kan hålla vinterkräksjukan och influensan på avstånd, så ska vi väl inte klaga så mycket? Så jag sänder ut en blogguppmaning. Om det är gråväder och solcellslamporna inte tyar mer, försök ge någon ett leende istället för en pust och ett stön. Jag tror att du kommer att märka att egentligen behöver vi inte några solcellslampor eller hysteriskt mycket ljusslingor. Vi behöver varandra! På återseende med ett leende!
Adventsstjärnorna och adventsljusstakarna gör allt de kan för att höja mysfaktorn inomhus. Värmeljus och stearinljus hjälper till när vi håller ett vakande öga på det levande ljuset. Grannskapet är dekorerat med ljusslingor, lysande istappar, ljusnät, ljuslyktor i form av stjärnfall eller vattenfall. Ljusslingor för utomhusbruk har formligen intagit marknaden och det ena huset är mer ljusbelyst än det andra. Garage, förrådsdörrar, poolstaket och spaljéer. Varför inte slingra in fågelholkarna och fågelborden också med 144 små lampor i 24 watt?
Är detta korrekt i miljötänkandet? Att amerikanisera julpyntandet av våra husfasader. Ju mer lampor desto mer finns och syns vi. Kan det vara så att solcellslamporna är släckta ute i trädgården i ren protest? Eller är det så att det inte finns tillräckligt med solkraft under dagarna att den förmår ladda upp lamporna? Ja, så är det säkert. I vårt område har vi inte sett solen på… jag vet inte när det var senast. Det känns som om jag har bloggat i gråväder så långt tillbaka jag kan minnas.
Jag känner igen mig i solcellslamporna. Livet går egentligen på sparlåga nu, även om det inte märks en gnutta av det utåt. För nu är det en hektisk tid både i arbetslivet och privat. Trots att kroppen säger: Vill vila. Vill ha sol. Vill bada utomhus. Så vad göra åt saken? Lägga sig för att sova i god tid på kvällarna? Lägga sig en stund i solariet? Simma ut i utebassängen på badhuset inne i stan? Det finns en lösning på allt, men ansvaret ligger hos mig. Om jag inte vill gå omkring och vara en släckt solcellslampa några månader till.
Ge inte upp! Snart vänder det. Dagarna blir längre. Ljuset tar överhanden. Tids nog kommer vi att bli påminda om oputsade fönster. Snart står det tulpaner på köksbordet och vips så är det vitsippor i skogsgläntan och sedan står det inte på förrän vi tappar andan i det kalla havsvattnet då vi premiärdoppar oss. Håll ut! Ge inte upp nu. Nu när vi har klarat nästan hela höstmaran. Målsnöret är inom synhåll.
Låt oss peppa varandra ända fram. Ett leende kan vara en god ersättare till solskenet. Förstärk gärna doseringen med en kram. Späd gärna med lite god glögg, pepparkakor och clementiner. För så länge vi kan hålla vinterkräksjukan och influensan på avstånd, så ska vi väl inte klaga så mycket? Så jag sänder ut en blogguppmaning. Om det är gråväder och solcellslamporna inte tyar mer, försök ge någon ett leende istället för en pust och ett stön. Jag tror att du kommer att märka att egentligen behöver vi inte några solcellslampor eller hysteriskt mycket ljusslingor. Vi behöver varandra! På återseende med ett leende!
PS. Nu kommer festligheterna på rad. Nobelfest, namnsdagsfirande och födelsedagsfirande igår. Namnsdagsfirande idag. Äldste tonåringen lystrar till dagens namn i almanackan. Om han hör förstås. CD-förpackning innehållandes 3 skivor med Absolute 70-talsmusik låg i namnsdagspresenten. Innemusik just nu i tonårsrummen. Dolly Parton, Queen, Magnus Uggla och Patti Smith. Nostalgitripp för Mr T och mig. Tur att det inte är strömavbrott eller att CD-spelaren drivs med solceller. Musik kan också lätta upp en gråtung vardag. Så även den av namnsdagstonåringen beställda gröna Princesstårtan. Inget går upp mot familjesamling runt fikabordet. Solcellslamporna får gärna strejka. I alla fall idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar