Valborg är inte synonymt med vårvärme, även om det är vad våra vintertrötta kroppar suktar efter. Vi beställde för en tid sedan en ny soffa till vardagsrummet. Vi blev lite häpna vid beställningen att det skulle dröja hela åtta veckor till leverans, men vi satt inte direkt på någon pottkant, utan kunde se att den skulle komma i god tid före studentfirandet som går av stapeln i juni. Ingen fara på taket alltså och inte heller på vardagsrumsgolvet, där soffan skulle placeras så småningom. Så det blev lite surprise-känsla när de ringde från möbelfirman och talade om att soffan hade kommit in på lagret. Långt före den utsatta tiden. Leverantören hade kanske förståelse för att vi inte vill vara ute och frysa i dessa vårtider. Ska vi någon gång ha användning för soffmys, så är det nu.
Mr T och sonen ryckte ut och hämtade emballaget som innehöll soffdelar och diverse tillbehör. Iförrgår var den på plats, uppiffad med kuddar och plädar. Nytt soffbord och några små inredningsfinesser. Nu saknas bara en ny taklampa och eventuellt några läslampor till väggen. För jag har en känsla av att soffan kommer att inbjuda till en del sköna lässtunder. Eller bara-vara-efter-jobbet-stunder. En farlig soffa har alltså installerat sig hemma hos oss. En soffa att längta till. Invigningen skedde just på Valborgsmässoafton anno 2010. Det kommer vi kanske att minnas nästa år? Gör vi det inte, så är det ingen större fara. Det är bara en soffa när allt kommer till kritan. Den är dock inte köpt på krita. Några sådana affärer gör inte en smålänning. Inte heller en pojk från Sandviken.
Igår satt vi på Strömvallen och såg fotboll. Inte Gefle IF:s match som det kan vara lätt att tro. Nej, det var division tre som drog och hemmamatch för Hille IF mot Valbo. Resultatet blev oavgjort. Varken vårvinden eller spelet värmde. Det hade säkert varit trevligare att göra premiär på Hille IP, men tydligen är planen där inte spelbar ännu. Inte så konstigt i och för sig. Det är långt till fotbollsvärmen känns det som. Det kändes gott att komma hem till stugvärmen och till Mr T:s hembakade pizza med färska champinjoner och andra gottigheter på. Bättre än både Hillerian och Marios. Mr T:s special och en god öl. Jag tänkte på alla dem som marscherade efter röda fanor och som höll ut under de politiska talen. Det kan inte ha varit så skönt i snålblåsten. Den nittonde september får vi se om valtalen höll vad de lovade. Om det var värt att stå på gator, torg och andra arenor, där kampglöden säkert var större än den var på fotbollsplanen på Strömvallen igår. Jag har en känsla av att den borgerliga regeringen har gjort sitt. Nu när Göran Persson inte är kvar, så tror jag att sossarna har chans igen. Jag tror faktiskt att folkets trötthet på den smällfete, besserwisser-ledaren, blev sossarnas fall vid förra valet.
Idag har jag gjort Wennbergs-premiär. Det behöver kanske sin förklaring för de som inte är lokalt förankrade. Wennbergs är en handelsträdgård, som är belägen på krypavstånd från bloggarens hem. Det går att gå eller cykla dit. Jag fick sällskap av dottern idag och vårt projekt var att köpa lite penséer som skulle få ersätta de utblommade påskliljorna i krukorna på trappen på framsidan. Dessförinnan hade Mr T gjort ett ryck med krattan och själv hade jag krupit omkring och rensat lite försiktigt i syrénhäcken på baksidan, i häcken och i rabatterna på framsidan. Ansat kring buskar i övriga trädgården och plockat upp våra övervintrade minirosor och planterat dem i sina vanliga urnor. De fick sällskap av vita penséer runt omkring. Det brukar bli väldigt vackert. När sol, värme och tiden har fått hjälpas åt. Jag måste dra mitt strå till stacken också förstås med lite vatten då och då.
När jag ligger på knä så där och och bara har ögonen på myllan och växtligheten, så låter jag tankarna komma och gå. Det är riktigt skönt. Jag tror att det är bra för människan att ha det lilla perspektivet ibland. Att glädjas över små saker som knopp som är på gång, en nyckelpiga. Till och med en myra kan få mig att le. Tusen myror däremot innebär problem. Jag sa i all vänlighet till det lilla krypet att: du gör bäst i att flytta in i skogen och ta gärna alla dina kompisar med dig, för om jag upptäcker att du är kvar här nästa gång jag är ute, så talar jag inte i vänlig ton. Då hämtar jag myrrburken direkt. Första och enda varningen är utfärdad alltså. Jag vet inte om myran fattade vad jag sa. Jag avslöjade inte hur imponerad jag egentligen är av den och hans kompisgäng. De flyttar plattor och välter kring grus som värsta storskopan på trucken. Den kraften i förhållande till storlek skulle jag vilja besitta. Fast är jag så stark måste jag vara snäll. Det var väl Bamse som sa det? Eller var det Pippi Långstrump? De två starkaste och snällaste personerna jag vet. Riktiga föredömen båda två.
Jag gjorde mig mitt eget vårtecken idag, genom att klä mig i shorts. Jag kan hota med myrr. Jag kan trotsa väderleken med shorts. Aldrig har jag väl varit så glad för att få ha shorts som idag. Äntligen fick min tatuering den befrielse som den har suktat efter sedan i februari. Inte en minut har jag ångrat att jag tatuerade mig. Däremot har jag i alltför många minuter längtat efter denna shortsdag. Jag är stolt, glad och superdupernöjd. Om jag hade vetat hur glad detta skulle göra mig, så hade jag inte väntat eller dröjt. Tyvärr är den inte så fin som den skulle vara om benen vore brunbrända. De är skrämmande bleka efter den långa vintern. Nu vill jag ha sommar, värme, sol och bad. Solbrändhet matchar bättre till tatuerad hud. Idag känns det som om det finns hopp om att det kan vända snart. Jag tror vi kommer att få se lövsprickning till veckan. Jag känner det på mig.
Tyvärr måste jag meddela att stora delar av vår vackra klängros har gjort sitt. Jag har beskurit den rejält idag, eftersom det var mer dött än levande, när jag tittade på den på nära håll. Jag tillhör dem som har svårt för att jobba med handskar i trädgården. Jag vill gärna känna vad som händer när jag jobbar. Handskar är att föredra i vissa lägen. I den smutsiga myllan och i synnerhet vid nedklippning av taggiga rosbuskar. Men icke. Jag får skylla mig själv. Jag har rivit mig, så det ser ut som jag har varit i slagsmål med en ilsken katt. Det läker och ska trädgården bli fin, så lider jag gärna lite pin. I sommar är det glömt och jag ligger där i hängmattan och softar. Jag tror att det finns gott hopp för klängrosen förresten. Det fanns liv längst ner, så den skjuter säkert skott. Det kan den göra i lugn och ro, för först ska vi njuta av tulpaner och narcisser. Mina händer ska läka och naglarna växa ut. Jag kanske ska ha en växttävling? Naglar vs klängros.
På tal om tävling. Klängrosen känner säkert inte till att det närmar sig VM i hockey. Det känns lite märkligt att det ska ske saker på is så här års. Den sjunde maj är det dags och puckarna spelas i Tyskland i år. Jag är ännu inte så insatt i den svenska truppen och coachen inväntar kanske fortfarande några proffs från de stora lagen "over there". Efter trädgårdsarbetet har jag kopplat av med att se just hockey. Matchen mellan Sverige och Finland i LG Hockey Games. Jag har funderat lite på vad LG kan stå för i sammanhanget... Kanske syftar det på Lars-Gunnar Krobbe Lundberg, en legendarisk hockeyspelare, som jag hade idolbild på som liten? Nej då, det trodde jag förstås inte. Jag var tvungen att kolla upp det. Jag har svårt att låta bli att fylla på min kunskap, när jag väl har ställt mig en fråga. Det visar sig att LG stod för LG Electronics. Det är sponsorpengar som styr namnet. Precis som med Läkerol Arena i Gävle och många andra sportsevent i övrigt. Förut hette turneringen Sweden Hockey Games. Svenska Hockey Spelen alltså. Fast det visste du kanske redan? På återseende med ett leende!
PS. Idag har grannpojken namnsdag och hans lillebror fyller två år. Det är sjutton år sedan det senaste tvåårskalaset i vår familj. Nu ska jag och det födelsedagsbarnet ta oss en kvällspromenad. Solen skiner och jag är sugen på att plocka vitsippor. Om du kan, passa på att böja knä vid vitsippemattan. Du upptäcker att de stora problemen är förunderligt små just då. Har du inga stora problem med dig till vitsippemattan är du självklart välkommen dit ändå. Vitsippor gör ingen skillnad på person och person. Det är underbart att veta. Glad vår kära läsare! Kom gärna förbi och titta på min tatuering någon shortsdag, så bjuder jag på kaffe med dopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar