Från kommandobryggan till bryggerirekommendation

Det har gått nästan ett dygn sedan jag kom hem från styrÖLsemötet. Jag tror det kan vara bra att låta tiden få göra sitt. Först och främst är det bra att alkoholen har fått lämna kroppen och framförallt har fått lämna hjärnan, men så tror jag att det är bra att få smälta saker och ting. Låta dem sjunka undan. Med tiden är det lättare att ta dem för vad de verkligen är. Jag har under dagen reflekterat och bearbetat. Ingenting har i innevarande stund förändrats, från det jag kände igår kväll. Det var helt enkelt en alldeles underbar kväll. Det hände något. Vår styrÖLse nådde en annan nivå. Ett nytt stadium. Jag tror att om vi ser tillbaka och letar efter milstolpar i vår styrÖLsetid, så kommer vi att hitta en markering från igårkväll. Det kändes stort. På många sätt.

Jag hade på mitt ansvar att det var smärtsamt länge sedan vårt förra styrÖLsemöte. Jag ställde in en gång i början av april och därför sågs vi senast i mitten av februari. Vi kände hur abstinensen kokade inom oss och när jobbet var avklarat vid sjutton-snåret, så gick vi med raska och bestämda steg mot Bishop Arm's. Glada, förväntansfulla och hungriga. Vrålhungriga. Det visade sig att vi alla tre hade hållit igen under dagen med lättluncher och halva portioner, för att mäkta med och ge extra njutning åt raggmunken. In på puben anlände alltså tre kvinnor, vars smaklökar var förprogrammerade. Raggmunk och en Helsinge Rököl. Det vattnades i munnen.

Favoritbordet, längst inne i hörnet var ledigt. Återseendets glädje. Hemmakänslan infann sig direkt. Servitrisen kom snabbt till vårt bord. Hade hon hört vårt magkurr? En snabb beställning. Nåja, sammankallande tillika ordningskvinnan ville läsa igenom menyn. Utan läsglasögon tog det en liten rynkad-i-pannan-och-de-konstiga-grimasernas-tid. Servitrisen meddelade att det satt annat öl kvar i pumpen innan vi kunde få Helsinge Rökölet påkopplat. Cirka två glas måste tappas innan rökölet kunde flöda. Vi vågade inte vänta på att någon skulle komma in under kvällens lopp och beställa två Young's London Stout, utan vi gjorde oss själva och omvärlden en stor tjänst. Kvällen var ung. In med två öl delat på tre glas och skål för en trevlig kväll. Det låg något i luften.

Det är inte så vanligt att vi tar en öl som förrätt till huvudrätten, men Young's London Stout fick klart godkänt. Vid artontiden satt vi med huvudnumret för kvällen. Helsinge Rököl och raggmunken. Då höjde vi våra glas för en av styrÖLsemedlemmarnas släkting som firade sextioårig födelsedag på utländsk ort. Vi till och med sjöng en snutt. För Christina, som är ett bekant ansikte även för bloggaren. Hon ler alltid så glatt när jag köper världens bästa strumpor hos henne. Tänk om smålänningen får bloggrabatt nästa gång. Ett fyrfaldigt leve är hon värd också, tyckte styrÖLsen. Gävles klart trevligaste expedit. Kvällen var fortfarande ung, men det låg nu ännu mer i luften.

Nu följer ett avsnitt som har nolltolerans när det gäller bloggning. Det får inte på några som helst villkor komma ut för allmänhetens läsning. Det har jag skålat på och det gäller lika mycket som en namnunderskrift eller ett handslag. Därför kan jag bara göra ett skrap på ytan och med några enkla stolpar försöka ge läsaren ett hum om vad som avhandlades. Allting började i en hiss. Där någon räknade ränder. Det var inte en fru, utan en miss. Det är bara för sådana som sådant händer. Handpåläggning och att få lägga till. Vi övriga kan fortsätta drömma. Hon som får en buss att komma när hon vill, kommer aldrig den resan att glömma.

Siffran fyra är i sammanhanget viktig. Den visar både antal ränder och öl. Brunstberg är en man så riktig. Far fram och tillbaka på sin stora köl. Sedan var det Sture och hans egen plan. Vackra bröst under stassen, visas och blir ett godkänt span. Inget att skämmas för på solterassen. Det fick bli en sammanfattning på rim och detta är två helt underbara berättelser var för sig, men som sagt. Jag har lovat och löften är till för att hållas. Jag vet vad ett löfte innebär, men när jag roar mig med att slå upp det i en ordbok så läser jag följande: Löfte, moraliskt bindande, förklaring att man kommer att handla på ett visst sätt.

Hur härliga dessa berättelser än är så kommer de ändå inte upp i den klass som den verkligt stora berättelsen för kvällen. Jag väntar lite med att återge den. Jag är lika förpliktigad att inte blottlägga eller blogglägga något av den öppet. Jag kan dock inte låta bli att ge en ledtråd. Först ska du få en inblick i hur styrÖLsens arbete fortskrider. Nåja, så fort går det inte. Det är nog mer rätt att säga: framskrider, njutningsskrider, glädjeskrider.

En viktig punkt var att ta beslut om en oktoberresa till huvudstaden. StyrÖLsen ska delta i Stockholms stora öl- och whiskeymässa. Ledighetsansökningar ska skickas in. Två dagars hårt styrÖLsearbete väntar och förhoppningsvis har arbetsgivaren förståelse för att ett par dagars rekreation måste skjutas till. Efteråt. Bloggaren delgav också rapport från sitt samtal med ägaren till Helsinge Bryggeri. Eventuellt kommer Helsinge Rököl att tappas på flaska till hösten och därmed tog styrÖLsen beslut om att vänta med att göra en beställning genom Systembolaget tills det har blivit buteljerat. Bryggeriägaren hoppas också att vi kommer att göra ett studiebesök när de har fått sina serveringsrättigheter vid bryggeriet. Han kommer inte att behöva hoppas förgäves. StyrÖLsen är enig. Som tre musketÖLer.

Sammankallande redogjorde även för sin professionella öl- och whiskeykännarkontakt. Vi övriga beivrade detta fullt ut. Jag tror inte att det är långt kvar nu tills vi blir föremål för ett reportage, där styrÖLsen blir vida känd. Det låg så otroligt mycket i luften denna kväll och redan vid andra ölen kände jag att det här var kvällen då det var dags. Jag skulle beställa min fjärde raka öl på en kväll. Det var som en slags öländsk mödomshinna som skulle sprängas. Inte för att jag kände behov av att bli onykter. Helt och hållet för att detta var kvällen. Kanske en gång och aldrig mer.

Runda nummer tre bestod av tre nya bekantskaper. Från Wychwood Brewery. Beläget i Oxfordshire i United Kingdom. Bloggaren satsade på en Circlemaster Organic. Den köpte jag helt och hållet för att det var en fågelskrämma på etiketten. Jag blev nostalgisk och mindes den sista veckan på gymnasiet när jag och min klass klädde ut oss till fågelskrämmor en dag och stod i skolans rabatter och filosoferade. Lyd ett gott råd: låt dig inte luras av etiketter och nostalgi när du beställer öl. Alkoholhalten var 4,7 % och betyget blev, efter att glaset vandrat runt i styrÖLsen, 3 sejdlar.

Ordföranden och tillika släkting till födelsedagsbarnet beställde in en Hobgoblin. Av de tre som vi beställde in från Wychwood Brewery, så fick den högst betyg. Dock kände styrÖLsen att det räckte med 3,5. Alkoholhalten något högre, fem komma två procent. Sammankallande slog till med en Fiddler's Elbow. Mycket passande namn till en musiker i församlingen. Spelmannens armbåge. Samma alkoholhalt som den förra, men betyget sjönk ner på samma nivå som fågelskrämmans. Vi var återigen eniga om att en sådan simpel öl ska inte få avsluta en underbar kväll.

Vi reste oss, gick ut till bardisken för att se om vi kunde bekanta oss med något nytt. Jag tänkte inte gå efter etiketten en gång till, men en vacker flaska är inte fel. Snabbast i beslutet var vår sammankallande. Kanske var det en släng av vårkänslor som gjorde att hon pekade på en Spring Edition från Spendrups. Pistonhead, Hot Roddin Lager, fem procent. Denna var rekommenderad från Ölsällskapet, men lystring nu, för här kommer styrÖLsens dissning av deras utlåtande. En ytterst blek och nästintill tråkig öl. Den får endast två sejdlar och då var vi snälla. Mot Spendrups och Ölsällskapet.

Protokollföraren, det vill säga jag själv kom tillbaka till bordet med en Blackfriar från The Inveralmond Brewery i Perth, Skottland. Något förvånad konstaterade jag att det var lite amatörmässigt att hugga till med en styrka på hela sju procent, men så vill jag se det positiva i det. Hade jag börjat i den änden, så hade det inte blivit fyra öl denna kväll. Ordföranden kallade hem stilpoäng genom att välja en belgisk öl och som därför kom tillbaka till bordet med ett belgiskt ölglas också. Det liknade mest en glasskål. Alltså inte en glas-skål, utan en glass-skål. För den som inte är förtjust i öl, skulle det gå bra att servera fem kulor glass i glaset. Nu är detta en styrÖLse och där gillar vi öl.

Vi läste följande på den belgiska flaskan. Brewed and bottled in Belgium. Internetadressen: sigillummonestry.be. Själva ölet hette Coursendoule. Jag fick stoltsera ett par sekunder med mina sju procent, innan ordföranden fokuserade blicken på sina siffror och fnittrigt konstaterade 7,5. Den belgiska tog hem rundans poäng, efter att glasen fick vandra en runda runt bordet. Fyra sejdlar för belgarnas, men då fick glaset en upphöjande effekt. Skottarna kom på god andra plats med tre sejdlar. Tummen ner för Spendrups och smaklökarna hos Ölsällskapet.

Sällskapet bredvid firade Björn eller var det Bengt? Kan ha varit Bosse eller Börje. Jag minns inte riktigt och det beror inte på antal öl, utan på att jag nog inte uppfattade namnet ordentligt. Vi stod upp och sjöng med i hyllningssången och utropade ett fyrfaldigt leve. Sedan skålade vi för kärleken. För det var den som rådde denna kväll. Inledningsvis skrev jag att styrÖLsen igårkväll nådde en ny nivå. En annan dimension. Ibland förändras livet och det blir inte detsamma mer. Det var något i den stilen som hände igår. Att dela förtroende och berätta om kärlek i dess bästa former, då händer det något. Det var ett tag sedan jag kände mig så genomglad. För min egen skull och för alla andras skull. Detta var kvällen som var lämpad för fyra öl. Once in a lifetime. På återseende med ett leende!

PS. Etiketten ÖLlista ska uppdateras. Jag vill bara klarlägga det redan nu att det kan dröja något. Det kanske inte hinner bli av innan nästa styrÖLsemöte. Måndagen den sjuttonde maj. Då Vårruset går av stapeln i Gävle stad. Vi slår alltså två flugor i en smäll. Höjer ett glas och hejar på löparna. Det är lite emot mina principer att betala för att springa. Jag tar gärna en runda i Hilleskogen innan, men för anmälningsavgiften på etthundraåttio kronor får jag cirka tre öl. Jag bokar bord och kollar med SMHI så att Gävle badar i kvällssol. Då är vi tillbaka till där allting startade: Vi som tycker om att sitta i solen och dricka en kall öl! Förresten, jag nynnade Love is in the air innan jag somnade. StyrÖLsen kommer att utökas tillfälligt i sommar. Då vi manifesterar kärleken och äter citronpaj. Så för er som kan rekommendera en efterrättsöl görs här en uppmaning: Hör av er!