Om det var Aftonbladets ansvariga utgivare Jan Helin eller Expressens dito Thomas Mattsson som ansvarade för att det här blogginlägget publiceras, så skulle det kunna ha blivit en braskande rubrik som till exempel: Bloggaren och Mr T går skilda vägar. Sedan skulle texten fortsätta med att berätta hur Mr T:s sågs lämna hemmet vid nio-tiden på morgonen och hur bloggaren redan under förmiddagen fick sällskap av en annan man. Denne man uppges av en säker källa heta Anders och det sägs att de har haft ett förhållande under många år. Lite senare under dagen kom Mr T tillbaka för att hämta några av sina personliga tillhörigheter. Bloggaren syntes inte till. På eftermiddagen sågs bloggaren och Mr T lämna hemmet i parets gemensamma bil, men det såg spänt ut. Bloggaren ville inte visa sina tårögda ögon utan drog snabbt ner solglasögonen. Mr T:s ögon såg svullna och förgråtna ut.
Nu är det så lyckligt att det inte är någon av kvällstidningarna som ansvarar för den här bloggen, utan jag kan i lugn och ro sätta mig tillrätta i bästa bloggningsfåtöljen och ha både melodikryss och kaffekopp inom räckhåll. Det stämmer att vi är skilda åt Mr T och jag. För en liten stund. Han har lämnat hemmet för att åka in till stan och ta itu med ett genrep med symfoniorkestern. Den säkra källan som uppger att jag under tiden har annat herrsällskap är jag själv. Säkrare kan det väl knappast bli? Anders är Mr Melodikryss själv och det stämmer. Mitt melodikryssande har en hel del år på nacken. Vi kan kalla det en kär lördagstradition, som jag gör allt för att hålla liv i.
Jag hoppas också att Mr T kommer hem mitt på dagen som vi har bestämt och planerat, så att vi får avnjuta lunchen som jag ska bjuda honom på när han dyker upp. De personliga tillhörigheterna är kanske en ren vit skjorta och svarta strumpor. Eftersom jag ska med till eftermiddagskonserten, så slår vi följe dit. Jag tror inte att det ser speciellt spänt ut, men det kan tänkas att Mr T ser laddad ut inför konserten och att jag känner mig lite jäktad. Fick jag i örhänget ordentligt? Mina solglasögon beror helt och hållet på att jag har svårt för starkt solljus. Det är ungefär som att spela rysk roulette. Med eller utan solglasögon? Migränattack eller inte? Mr T:s svullnad förklaras med ordet pollenallergi. Det är vår och han har redan börjat nyttja antihistaminer. Sådant förstår Aftonbladet och Expressen sig inte på. Ingen hänsyn till dessa fakta överhuvudtaget.
Under den gångna veckan har jag haft anledning att gå förbi en och annan löpsedel från dessa blaskor. Aftonbladet, en oberoende socialdemokratisk tidning, till största delen ägd av en norsk mediakoncern. Expressen, obunden liberal tidning som ägs av Bonnierkoncernen. Alltså ett ägande som fortfarande finns kvar i Sverige. Det vore värt ett eget blogginlägg, men nu buntar jag ihop de båda kvällstidningarna. Det har förtjänats en sammanslagning. Det är samma skrot och korn. Jag vill dementera alla försök som kvällstidningarna skulle kunna spinna igång på angående min och Mr T:s påstådda separation. Han har åkt till jobbet. Kort och gott. Ett genrep inför eftermiddagens konsert. Punkt. Jag har sett fram emot denna lördagsförmiddag. Inte för att jag just nu tillbringar den ensam, utan för att jag just nu får lösa melodikrysset. Jag avnjuter många goda saker samtidigt. Kaffe. Blogg. Melodikryss. Som om det inte räckte, så spelas Tomas Ledins låt: 500 dagar om året. Förstår du? I förra veckan var det Gilbert O'Sullivan. Denna vecka Ledin. Har Glenn Hysén spelat in någon kärlekssång tro? Jag förstår att bloggläsarna kan tänka att jag har mutat herr Eldemann. Så är inte fallet. Han har sådan god smak själv.
Tillbaka till kvällspressen. Orden oberoende och obunden klingar illa i sammanhanget. De verkar totalt fastbundna vid hovet och dess relationsproblem. Händer det inget vettigare i Sverige att skriva om? Har vi ingen liten miljökatastrof att lägga tankarna på? Finns det ingen total isolering av äldre människor som gör livet helt värdelöst att leva? Kan det vara så att det någonstans i Sverige går omkring en tonåring som inte känner sig sedd? Eller kan vi försöka leta upp någon person som har gjort en god gärning mot någon? Eller en person som har varit dödssjuk, men som har besegrat sjukdomen och kommit tillbaka? Eller har det kommit ut en ny glass för vårsäsongen? Alltså, nästan vad som helst är bättre än den här snaskigheten. Madeleine, prinsessa i Sverige och Jonas Bergström, alias Jacob Bernström, har problem i sin relation.
Är det något att skriva om i våra två största kvällstidningar? Skäms, herrarna chefredaktörer. Försök att tänka dig in i parets situation. Två människor som har träffats. Lärt känna varandra. Delat varandras minnen, men också gjort gemensamma upplevelser. De har delat vardag, helg och förmodligen också säng. De vet varandras brister och fördelar. De har säkert bråkat. De har säkert älskat. Du kan säkert känna igen dig. Livet är inte alltid lätt. Något inträffar. Det blir tungt, jobbigt och svårt. Du vet inte vart du ska vända dig. Finns det någon som kan förstå? Finns det någon som orkar bry sig? Det handlar om känslor. Om det innersta. Det som gör oss sköra. I sådana stunder vill vi ofta dra oss tillbaka. Hitta en oas. För gråt. För bearbetning.
Vill chefredaktörerna Helin och Mattsson bli fotade och omskrivna på löpsedlarna i ett sådant läge? Vill de ha sina barn och anhöriga uthängda där? Jag köper inte snacket om att de kungliga eller andra kändisar får räkna med sådant. Bullshit! Sådant snack bevisar bara hur liten en människohjärna kan vara, när den har packats full av skit. Vi talar om människor. Bestående av likadana muskler, senor, fett, blod, tankar, känslor och tårar som du och jag. En titel är ingen tröst för en otrohet. En titel garanterar inte att en förlovning håller i evighet. En titel är inte detsamma som kärlek. Vet du, en titel kan tvärtom vara en belastning och inte alls förenad med frihet och njutning. Känns det chockartat? Kanske något för löpet? Du får tycka vad du vill om kungahuset. Detta är inte en debatt om kungahusets vara eller inte vara. Vore det en republik vi levde i, så skulle jag vilja ge dem samma respekt som alla andra människor som genomgår en svår livskris. För tusan, Janne och Tompa. Våga vara lite mänskliga och visa att det finns någon typ av stake i ert ledarskap. Låt paret bearbeta detta ifred och låt oss övriga slippa dräglet från era journalister. I eftermiddag ska jag på thereminkonsert. Det vore något att annonsera om på löpet. På återseende med ett leende!
PS. Mr T och jag ses förhoppningsvis lämna vårt hus i afton. Till fots. Det beror inte på att vi har blivit av med våra körkort, som kanske Aftonbladet och Expressen skulle kunna få det till, utan vi vill ta en kvällspromenad och vem vet, det blir kanske ett glas vin tillsammans med alldeles fantastiskt trevliga vänner. Sådant intresserar sig inte kvällspressen för. Kanske om vi varit kändisar och det hade varit lite otrohet inblandat. Men ikväll är det garanterat knark- och sexfritt och jag har i denna blogg kommit på hur vansinnigt lätt det är att skriva snaskighetsjournalistik och osanningar. Det är faktiskt mycket svårare att skriva sanningen och verklighetsbaserade draman. Inte undra på att jag ibland får helt sinade skrivarådror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar