Premiär för septemberbloggandet anno 2009. Det känns nästan som om Bullerbybuset har varit framme och bläddrat fram i våra almanackor. Vadå Bullerbyn? Har du glömt när barnen från Bullerbyn drog fram visarna på klockan, så att fröken trodde att hon hade försovit sig? Om inte jag minns helt fel, så fick barnen sluta tidigare den dagen. De hade varit i skolan så tidigt. Kanske har busen förändrats och inte är så oskyldiga längre, som att flytta klockvisare den första april, men idag så skulle nog ingen lärare låta barnen sluta tidigare. Fast jag är tveksam om kvarsittning existerar längre. Inte på gymnasiet i alla fall. Rätta mig gärna om jag har fel.
Hur det än ligger till med den saken, så känns det overkligt att vi helt plötsligt är inne i september. Vi vaggas kvar i den sköna sommaren, eftersom det fortfarande är mer sommar ute än höst. Jag har inte bloggat på några dagar, men det är absolut inte någon protest mot höstens entré. Jag är tvärtom en förespråkare för hösten. Min kropp mår bra av den. Jag gillar det här att gå ner i tempo. Få tända ljus i mörkret och låta väder och vind ta hand om trädgården. Jag skulle faktiskt inte ha så mycket emot att själv lägga mig under en lövhög och invänta att jag växer upp som en ny, fräsch grönskande blomma till våren.
Mina favoritdjur är pingviner och åsnor, men i själva verket kanske jag mest är som en björn själv? Snart dags att gå i ide. För vad har vi att se fram emot de kommande månaderna? Solbrännan bleks och glåmigheten har fullt regeringsstyre. Trötthet som inte går att sova bort. Regn, blåst och kyla. Som om det inte räckte, så är det om cirka en månad julpynt på Åhléns och IKEA. Sedan blir det fullt fokus på årets julklappshysteri och uppsjosat firande i många hem. Som du nog redan märker, så har jag placerat mig själv i en vågskål när det gäller hösten.
I den ena skålen är det jag, hösten, mörkret, stearinljusen, myset, god mat, böcker och gemenskap. I den andra är det trötthet, saknad av sommaren, hudfärg som ser ut som en urblekt linnegardin. I slutet av sommaren så bestämde jag mig för att ta till vara på dagarna utomhus. Att sitta ute i trädgården en stund. Att vara ute och gå när det är dagsljus. Att göra sysslorna utomhus, som att hänga tvätt och fixa i trädgården, när det fortfarande är tillstymmelse till sol. För jag tror på att vi behöver ljus. Jag tror inte vi skiljer oss så mycket från övrig växtlighet i det avseendet.
Det har varit ganska varmt och soligt idag också. Fast framåt kvällen kom regnet. Jag har träffat unga konfirmandledare ikväll. Det är ett skönt gäng av olika individer. I en sådan samling så märker jag att jag har blivit vuxen och jag kan njuta av det. Inte för att jag inte skulle vilja vara som dem, men de påminner mig om att jag också har varit ung. Nu är det en annan tid. De har sin tid i ungdomen och jag har min i... ja, är jag i medelåldern nu eller? Det är en sak att ha barnasinnet kvar och tro mig, det bor mycket Bullerbybus i mig fortfarande, men skalet och innehållet har ändå utvecklats. Det kanske kan kallas livserfarenhet?
Vi började kvällen med att ha mässa tillsammans. Det som skiljer mig och en skön tonåring åt är till exempel att jag skulle inte gå till ICA när klockringningen börjar, för att köpa en låda cocosbollar. Ändå kan jag inte låta bli att fnissa åt det. Jag tror att det är en blandning av chock och att jag samtidigt gillar det oförutsedda. Vi avnjöt äppelpaj och vaniljsås och talade om sommarläger, höstplanering och kyrkoval. De som har fyllt sexton år får rösta den 20 september. Jag kom på mig själv med att känna mig glad efter träffen. Så där som gemenskapen med härliga människor kan åstadkomma.
Vid hemkomst var jag rejält trött. Det har varit en lång dag på jobbet eller snarare jobben. Kyrkan, skolan och kyrkan igen. Hemma, nästan enbart för att öppna dörren, byta om, springa en runda i skogen, duscha och så iväg. Var rejält rödmosig om kinderna när jag kom till kyrkan. Så det blev återhämtning både kroppsligt och andligt under mässan. Joggingturen gjorde jag för att rensa ut huvudet. Det behövs med jämna mellanrum. Arkivröjning. Jag har suttit och översatt psalmer från svenska till teckenspråk och har kommit fram till en viktig ståndpunkt. Vår svenska psalmbok skulle må bra av en översättning från svenska till svenska. På återseende med ett leende!
PS. Ikväll vann Hille över Sjötull med 1-4. Sakta men säkert, så verkar det gå mot serieseger. Jag tar varken ut den eller hösten i förskott. Gläds i nuet och då glänser solen över både mig och fotbollstabellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar