4H-dagen får stå för Historisk Händelse Heja Hille!

Det finns olika tillstånd av lycka här i livet. Det känns ganska lyckosamt att under genomgången av dagens melodikryss med benämningen nr 38, sitta med ett välfyllt kryss. Jag ska inte bli någon ny Enn Kokk som lägger ut hela lösningen på nätet, men är det någon som kontaktar mig genom bloggkommentar, sms eller mail, så ska jag givetvis dela med mig av svaren. Lite extra stolthet kostar jag på mig eftersom jag har fått lösa större delen på egen hand, eftersom Mr T var tvungen att lämna hemmet för att ta några toner tillsammans med kollegorna på konserthuset. De har genrep inför konserten i eftermiddag. Solistkonsert med harpa som soloinstrument. Mr T är en hejare på den klassiska delen av melodikryssandet, men idag var det Pomp & Circumstance som kom närmast den klassiska arenan och jag skrev Elgar utan att blinka.

Mr T var inte i bästa form, men skulle försöka ta sig igenom genrep och konsert. Inte så lätt att ringa sig sjuk under konsertdagen och i all hast hitta en spelledig bastrombonist som ska hinna till konsertmetropolen Gävle. Så han får väl försöka sitta där på podiet och låta bli att hosta och snurvla. Han har alltså blivit förkyld. Ungdomarna i familjen har delat med sig. Tonårsdottern var först ut och sedan gick förkylningsstafettpinnen över till sonen. Nu har Mr T den och han får gärna springa över med den till någon annan. Jag känner inte för stafett idag. Jag ska försöka göra mig kvitt huvudvärken. Den har på något envist sätt bitit sig fast. Inte med full styrka hela tiden, men den lurar i faggorna hela tiden och det räcker. Jag som brukar vara positivt lagd får väl se det som ett tecken på att jag i alla fall har ett huvud. Det kan kanske vara något att skryta om.

Nej, låt oss prata om något annat än huvudvärk. Solsken känns väl som ett bättre ämne? Solstrålarna flödar utomhus och avslöjar behovet av fönsterputs och dammkornsborttagning. Jag som har efterlängtat egentid i form av städning, har nu kommit till den punkt i tillvaron där längtan har formats till verklighet. Sonen är på fotbollsmatch och coachar sitt pojklag. Må de krossa Skutskär. Mr T är på konserthuset och tar några djupa toner på luren, förhoppningsvis utan att få värsta hostattacken à la natten. Tonårsdottern tar igen sig med en god bok efter fredagskvällens biopremiär av "Flickan som lekte med elden". Egentligen är det inget som hindrar mig från dammtrasa och fönsterputsmedel. Om det inte vore för huvudvärken, så skulle jag dundra loss på en av vinylplattorna med Gilbert och sväva ut i dammdansen.

Jag ligger med datorn i mitt knä och försöker hitta tangenterna och städlusten. Det här med att hitta tangenterna beror inte på att jag har datorn i liggande ställning, utan att jag har införskaffat mig en ny bärbar. Jag som har älskat min gamla bärbara dator som en liten kattunge. Jag köpte den för knappt fem år sedan och vi båda har sedan ingått i något slags cyberäktenskap. Oskiljaktiga. Mina fingrar har flytit över tangentbordet, som om vi har varit förenade med varandra. Det har funnits stunder då det har varit svårt att säga vad som har varit jag och vad som har varit datorn. Du kan säkert hitta liknande bilder i kärleken. Jag tänker dock inte blogga om några sådana sensuella akter.

Tyvärr så åldrades inte jag och datorn med varandra i samma takt som jag hoppas att Mr T och jag får möta ålderdomen i gemensam lunk. Jag har märkt det under en längre tid hur datorn har tagit längre tid på sig för att komma igång. Startsträckan har varit nervstressande. Alla runt omkring mig har bara kunnat ge rådet: köp en ny! Du måste ju byta dator. Du som skriver så mycket, skaffa en ny. Jag har tömt den på allt onödigt. Ungefär som läkaren går igenom dosettlådan för en åldring och tittar på vad som är skadligt att stoppa i sig. Vi provar med att ta bort den medicinen, så kanske magproblemen försvinner. Kanske vi kan ta bort den sorten också, så blir yrseln inte så påtaglig.

Jag tömde papperskorg, tog bort onödiga dokument, rensade sådant som låg dubbelt och den kändes nästan som ny ett tag. Men det var givetvis bara inbillning. Eller som sanningen i orden: kärleken är blind. Jag ville inte se faktum att datorn var gammal, slö och nästintill oanvändbar. Jag kände mig nästan som en svikare när jag i Mr T:s sällskap åkte till datoraffären och bekantade mig med en ny bärbar. Hur klarar folk av att vara otrogna? Jag kände mig verkligt besvärad av att bära hem lådan. Under en ganska lång tid har jag kört dubbelt. Mr T har skrattat lite överseende åt mig. Han har hjälpt mig att installera det ena och det andra och jag har med glädje överlåtit den nya skönheten i hans händer. Under tiden har jag utan att behöva förklara mig, använt min gamla kärlek. Förutom snabbheten, så ligger alla fördelar kvar hos den.

Framförallt tangentbordet. Känslan i det nya tangentbordet är inte alls densamma. Själva trycket känns konstigt och ovant. Sedan att jag skriver ' när jag vill ha ett ä är ganska besvärande. Piltangenten bakåt börjar nästan bli utsliten redan. Det är den mest använda tangenten tror jag. Jag hamnar på a när jag vill ha Caps Lock och är på 4:an på det numeriska tangentbordet när jag vill trycka Enter. Jag skriver kag istället för jag cirka 99 gånger av 100. Förstår du hur ansträngande det har blivit att blogga? Hur mycket mertid jag måste ha för att blogga läsligt? Jir kul är det att vlogga om det jeka tiden blir gel? Oj, förlåt... Jag tänkte att backningspilen skulle få vila lite, men jag ser ju att jag måste korrigera och skriva det rätta: Hur kul är det att blogga om det hela tiden blir fel?

Nu skäms jag lite. Här sitter jag och gnäller över att jag har fått en ny dator. Vilken bortskämd bloggare jag har blivit. Jag borde få leva utan dator ett par år. Jag trodde faktiskt inte att jag satt så fast i det gamla, invanda. Jag trodde inte att jag hade blivit så bekväm i det igenkännande att jag inte ens ville tacka för förbättringar. Jag är avslöjad. Jag har tydligen inte så lätt för att vända mitt skepp som jag har velat påskina. Jag har tydligen fallit på eget grepp. Nu kan jag bara önska att inte så många läser just den här bloggen och inser att jag är inte så lättförändrad som jag kanske har velat påskina. Men hur som helst så är jag ganska ärlig, eftersom det finns en Delete-knapp även på den här nya datorn och jag hade faktiskt kunnat radera alltihop och undanhållit bloggningsvärlden min förkärlek till den nertrampade datorstigen.

I eftermiddag ska jag följa den mycket väl upptrampade leden ner till Hille IP och vara med om en fotbollsfest! Ja, jag tror på en härlig fest där Hilles A-lag vinner över Skutskär och därmed ordentligt sätter ner fötterna i den högre divisionen för nästa år. Division 3. Allt talar för en fotbollsfest. Underbart sensommarväder, taggade Hillespelare, förväntansfull och stor publik. Förhoppningsvis hinner jag få ordning om skallen, så ska detta bli riktigt trevligt. Mr T har konsert, men hinner se åtminstone första halvlek. Jag skippar konserthuset idag. Detta hör till ovanligheterna. Jag har ett rimligt skäl till att ställa in mitt konsertbesök. Jag tror nämligen att vi idag får vara med om ett historiskt ögonblick på Hille IP. På återseende med ett Hilleleende!

PS. Det finns bemärkelsedagar för nästan allting nuförtiden. Kanelbullen har sin dag. Aidssjuka har sin. Idag är det första gången som 4H-dagen uppmärksammas. De fyra H:na står för Huvud, Hand, Hjärta och Hälsa. En sådan här dag tycker jag att vi kan göra ett tillägg och fira den stora 5H-dagen: Huvud, Hand, Hjärta, Hälsa och Hille! Eller 6H-dagen: Heja Hille!