Nu går Alva in i himlen

Här sitter jag med en längtan att skriva min bästa blogg någonsin. Samtidigt sitter jag och funderar på varför jag känner en sådan längtan. Jag slängde en snabb blink på statistiken och såg att det har blivit trehundranittiotvå bloggar tidigare. Detta är alltså min 393:e blogg. Så kom det krav från bloggaren själv att skriva på bergets allra högsta topp. Jag kunde ha valt en annan dag. Det känns som om det står skrivet TRÖTT i pannan på mig. Det är faktiskt lite skrämmande att det bara är måndag och jag är trött som om det vore fredag kväll. Så jag lägger ner ambitionen att skriva den bästa bloggen någonsin och nöjer mig med att skriva för avkopplings skull. Du kära bloggläsare, jag ger dig nu möjligheten att göra något annat en stund. Något annat än att läsa blogg. Eller förresten, du kan läsa blogg, men kanske då någon annans blogg. Det kan hända att du i denna blogg inte hittar något av värde överhuvudtaget.

Om du väljer att stanna kvar, så vill jag dela med mig minnet av en människa som har levt ett mycket långt liv. Min mammas moster dog igår förmiddag, i en ålder av nittionio år. Moster Alva, syster till min mormor. Mormor som dog redan år 1956. En mormor som jag har hört så mycket gott om, men som jag aldrig har fått träffa, men som jag har sett på bild. Alva däremot har jag träffat många gånger. Varje gång med stor behållning och en känsla av rikedom. Att träffa en sådan vital människa med vetskapen om att hon är över nittio år det knyter samman mig med mina rötter. Mitt släktforskningsarbete blir levande och allt känns plötsligt så nära.

För några år sedan besökte jag och min mamma Alva i Åseda. Vi drack kaffe och pratade släkt. Hon hade full koll på årtal, flyttningar och släktskap. Hon visste precis var alla gårdar låg och vem som hade jobbat på det ena och det andra stället. Jag antecknade så pennan glödde. Det var intressant att få lyssna till en gammal röst som berättade om sin barndom. Om torpet Kuttaboda, där jag har varit många gånger och om min mormor, som jag aldrig har kunnat fråga, men som Alva kunde berätta om. I november skulle Alva ha fyllt 100 år. Känn på den siffran. Född år 1909 och har därmed varit med om två världskrig, fyra svenska kungar, införandet av den kvinnliga rösträtten, dammsugarens inåkning i de svenska hemmen, TV:n och så mycket mer som de flesta av oss bara har fått läsa om i historieböckerna.

Alva hade livsgnista. Hon ville vara med om milleniumskiftet. Hon var nyfiken på vad som skulle hända på 2000-talet. Alva, som vid sitt nittiofemårsfirande hade över 100 personer på landgångar, sju sorters kakor, bullar, mjukkaka och tårta. Det mest anmärkningsvärda av alltihop var att hon själv hade ordnat allting. Bakat, brett landgångar, dekorerat tårtorna och så vidare. Alva som hjälpte åldringar som inte själva orkade städa, putsa fönster, handla och läsa tidningen. Alva som tyckte att trappstädningen sköttes dåligt av bolaget hon hyrde hos och då själv erbjöd sig att knäskura hela trappuppgången. Alva, som åkte till Israel och fascinerades av landet där Jesus själv hade vandrat. Sin tro har hon aldrig gömt undan. Vår släkt har förlorat en gammal släkting, men än värre så har vi förlorat en trägen förebedjare. Det kommer att märkas. Vem av oss orkar ta över den stafettpinnen?

Detta är ingen matlagnings- eller bakningsblogg, men jag vill ändå publicera Alvas recept på Smålandskringlor. De påminner om henne och de är så småländskt goda. Läs, baka, grädda och framför allt njut. Till minne av moster Alva, småländska kringlor.

Ingredienser
7½ dl vetemjöl (ca 450 g)
1 dl socker
1 msk bakpulver
200 g margarin eller smör
2 dl filmjölk
Garnering:
strösocker eller pärlsocker

Tillagning
Sätt på ugnen. Mät upp mjöl, socker och bakpulver i en skål. Fördela fettet i mjölet med fingertopparna, en gaffel eller i matberedare till en grynig massa. Tillsätt filmjölk och arbeta ihop till en deg. Rulla degen till 4 längder på mjölat bakbord. Dela varje längd i 15 bitar. Rulla varje bit till en mycket smal, ca 25 cm, lång längd och forma kringlor. Doppa dem i socker och lägg på plåtar, smorda eller med bakplåtspapper. Grädda kringlorna ljusbruna i mitten av ugnen 8-10 min.

Nu har vår Herre kallat hem Alva och får möta den himmelska skara som hon då och då har pratat om. Riksdagsgubbarna börjar nog snart fundera på vart Alva från Åseda har tagit vägen. Breven som hon så ofta har sänt till Riksdagshuset slutar nu att dimpa ner i brevlådan med de tre kronorna på. Hon har skrivit, påpekat felaktigheter i vårt samhälle, hon har tagit sitt medborgerliga ansvar. Inget skitsnack och klagande i det tysta. Pang på. Frimärke och så iväg.

På tal om den himmelska skaran, så hade jag en himmelsk upplevelse för en tid sedan. Närmare bestämt för tio dagar sedan. Jag förstår inte hur jag har kunnat missa att blogga om detta tillfälle. Jag var på symfoniorkesterns säsongsöppning. Jag fick skärpa mig för att låta bli att tänka på alla dem som INTE var där. Jag kände en sådan sorg för att de missade detta. Det var helt enkelt underbart. Orkestern inledde kvällen med ouvertyren till Ruslan & Ludmila. Ett säkert kort. Ett sådant stycke som gör publiken på gott humör. Ungefär som om Tomas Ledin skulle vara förband till Frank Sinatra.

Kvällens Frank Sinatra var i så fall en norsk konsertpianist. Direkt då hon kom in på scenen så hade hon en plats i mitt hjärta. För de flesta av oss hade det räckt med att bara titta på henne. Hon hade verkligen något extra. Något spännande, något som tilltalade många av oss. Vid det här laget vet väl alla att jag är kvinna och gift med Mr T som är man, så det är ganska onödigt att göra några andra anspelningar. Jag tillhör nämligen dem som kan ge komplimanger till kvinnor utan att för den skull vara kär i dem eller ha några sexuella baktankar. Jag sprider gärna komplimanger till män också med samma förhållningssätt som till kvinnorna. Den här pianisten, Gunilla Süssmann, var kärvt nordiskt vacker. Hur är man då, kanske någon frågar? Kom till nästa konsert då hon spelar, så kommer du att förstå. Jag klarar inte av att göra någon vackerhetsanalys i bloggen.

Gunilla Süssmann född Bergen, Griegs hemstad, spelade just Griegs pianokonsert i a-moll. Spelade är förresten ett för simpelt ord. Hon förförde oss med sitt pianospel. Jag klappade med både händer och fotstamp och det var jag inte ensam om. Stående ovationer. Åh, vad det är häftigt. Det är ungefär samma känsla som när Södertälje slår Brynäs i Läkerol Arena. Glädje när den är som bäst. Efter paus, i vilken jag passade på att shoppa loss på ett läckert halssmycke i form av ett kors, så satsade orkestern på Brahms symfoni nr 2. Det skulle inte förvåna mig om den himmelska orkestern spelar det som välkomstmusik när vi kommer in i den himmelska entrén. Så ljuvlig musik. Jag ville skrika dacapo, men jag vet av erfarenhet att Mr T tycker det är skönt att dra av sig fracken, komma hem, lägga upp fötterna på fotpallen, smälta intrycken och skölja ner spelglädjen med en kall öl.

Det är mycket intressant att åka i samma bil som Mr T hem efter en konsert. Ibland är det svårt att tro att vi har varit på samma konsert. Jag som en del av publiken kan vara supernöjd. Mr T som en del av orkestern kan vara skitsur på en ton. Snacka om att ha krav på sig själv i sitt arbete. Alltid, alltid, alltid ligga på topp. Det handlar inte bara om att spela rätt. Det handlar om att spela det bästa som går att prestera med mänskliga läppar. Hela tiden. Tagga ner, säger jag. Publiken var ju överförtjust. Mitt omdöme av säsongspremiären är att detta var säsongens bästa konsert.

Alla kommande konserters solister, musiker och dirigenter får förlåta, men bättre än så här blir det inte. Den här konserten hade allt. Ett bra program och hela brasset på scenen hela tiden. Det tjänar orkestern på och det vill publiken ha. En fantastisk solist, som tog liten plats på scenen, men som tog stor plats i publikens hjärta. Tyvärr var Robin Ticciati, den förre chefsdirigenten, sjuk, men det kunde inte förstöra denna kväll. Det var magiskt. Det blir väldigt lätt magiskt med levande musik. Det blir romantik, drama, krig, svartsjuka, lycka och allt annat som flödar ut i konsertsalen. Detta går inte att komma åt genom att spela en CD. Sätt videon på inspelning och kom till nästa konsert. På återseende med ett leende!

PS. Ikväll är det premiär för Elitserien i hockey. I nuläget är det helt öppet vilket lag som står som svenska mästare i vår. Jag skriver med hjärtat och tippar SSK. Södertälje SK. Den kärleken har inte upplevt några världskrig och jämfört med Alvas ålder, så är den bara en bråkdel lång. Men jag kan i nuläget inte komma på något som skulle få mig att ändra lagtillhörighet. Vill du göra mig riktigt glad, så tipsar du tomten om att jag önskar mig en röd T-shirt till jul, som det står ett stort S på bröstet. Storlek S. Den kostar 129:- i souvenirshopen. S för Södertälje. Kom igen nu. Linköping hemma på torsdag. En för alla, alla för en. Stenkross.