Det stod en fet rubrik i tidningen. Gift i jeans. Jag var tvungen att tänka efter i vilket århundrade vi egentligen lever. Vi är faktiskt inte kvar på 1800-talet. Nog tycker jag att det är trevligt med vit klänning på bruden och frack eller jackett på brudgummen, men hallå, så här på 2000-talet, så är det väl trevligt att människor fortfarande äktar varandra? I jeans eller inte. För mig spelar det inte någon större roll. Låt de unga eller äldre tu bestämma själva. Det är deras dag. Konstigt att klädvalet ska behöva skapa feta rubriker. Tänkte jag.
Texten handlade inte alls om bröllop. Den handlade om jeans och att de innehåller höga halter av gift. Ena veckan kan vi inte äta tomater och nu ska vi inte ha jeans. Skadliga gifter direkt mot huden. Jeansen måste behandlas för att inte ligga och mögla i de långa fuktiga transporterna. Nu verkar turen ha kommit till närproducerade jeans. Jeansen måste svanmärkas och stämplas med Änglamark. Det är så knasigt att vi människor medvetet sprutar på gift på något som vi ska bära på kroppen. Det är redan en massa döskallar på många kläder, så det är inte något bra märke för att varna för giftet. Vad ska vi hitta på istället? En text likt den på cigarettpaketen? Att bära dessa jeans kan innebära förgiftning och en sakta men säker död?
Vi ska strax fira Hilles fotbollslags uppflyttning från division fyra till division tre. Nu är det inte helt och hållet klart. Två matcher kvar att spela, men även om Hille skulle förlora båda, så slutar de två bästa lagen på samma poäng och Hille har då en målplusstatistik på 19 mål. Ska det andra laget verkligen kunna åstadkomma en sådan skräll att göra 9 och ett halvt mål per match? Känns osannolikt, så därför vågar tre fjärdedelar av familjen fira en serieseger. Det är bara den spelande sonen som vill hålla firandet på sträckbänken fram tills att signalen har gått och det är ett faktum. Hille har lyft sig upp i division tre för första gången i klubbens åttiosjuåriga historia. Det var sonens mål för den här säsongen, så han är nog innerst inne rätt nöjd.
Så vi får kalla det en förfest det som ska avnjutas vid bordet om en stund. Crabfish- och räkpaj, sallad och vitt vin. Till eftersitsen blir det Budapestbakelse, kaffe och varför inte en liten smutt likör? Undrar vad vi ska slå till med när segern är ett faktum även enligt fotbollsspelaren själv? Idag vann laget över Storvik med 1-3. Det borde ha kunnat vara större målskillnad, men Hille hade nästan inget ordinarie lag och inte vet jag om segernerverna spökade. De spelade inte bra fotboll. Fast Storvik var klart sämre i alla fall. De borde byta sin målvakt som gjorde det mesta utom att koncentrera sig på matchen. Psykade motståndarna, gnällde på domaren, klagade på linjedomaren, sinkade sig med att sparka på stolparna inför en straffspark. Ganska trist målvaktstyp. In med lite Ravelli-stil och det blir i alla fall underhållning i duggregnet.
Ja, faktiskt så regnade det på eftermiddagen. Vi har nästan glömt bort hur det är när det regnar och inte hade vi paraplyer med oss. På förmiddagen satt Mr T och jag ute i solskenet och löste melodikrysset. Vi löste alltihop och skickade in på nätet i vanlig ordning. Det var melodikryssväder, för strax efter klockan elva så började det dra ihop sig till mulet, rått och kyligt väder. Ihoppackning av solstolarna och solstollarna fick flytta in.
När jag har avnjutit gottigheterna så ska jag titta igenom översättningarna från svenska till teckenspråk inför teckentolkningen imorgon förmiddag. Det är de äldres kyrksöndag i Tomas kyrka, i Sörby, i Gävle. Det har blivit en tradition att jag är där och tolkar så här i början av hösten. Efter högmässan så är det tårtkalas. Inte så dumt. Det brukar komma mycket folk och det brukar bli en lång gudstjänst. Inte så teckenanpassad med andra ord. Sådana gånger är det på något vis extra noga att jag känner mig väl förberedd. Jag lägger på ett extra kol för att göra det ännu mer teckenspråkigt och lättavläst. Vi ska inleda med psalmen O store Gud och den är häftig. Sex verser som sammanfattar Guds storhet. Det är naturbeskrivningar, bibelns underverk och skedet vid livets slut i samma psalm och som kronan på verket orden i kören: Då brister själen ut i lovsångsljud! På återseende med ett leende!
PS. Den här dagen år 1745 gick Ostindiefararen Götheborg på grund utanför Göteborg. Båten sjönk med alla varor, mest te och porslin. Har ingen aning om hur många som överlevde, men hur som helst är nog alla döda idag. Så är även den sista överlevaren från Titanic. Det var en kvinna från England som dog i maj månad, 97 år gammal. Tillbaka till Ostindiefararen. Mr T och jag såg kopian av Götheborg när vi stod på däck på färjan mellan Fredrikshavn och Göteborg i somras. Då hade skeppet Götheborg precis lagt till vid kajen och det var kanonskott och en massa happenings runt omkring. Festligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar