Jag såg både en mäktig ek och ett oräkneligt antal små späda linneor på min promenad häromdagen. Det finns små stänk av Småland här uppe i Gästrikland. Träd, blommor och en och annan smålänning. Så finns IKEA här också. Småländskt så det förslår. Vad bjuder Gästrikland tillbaka? Vad finns där i glasriket och i lingonriket som påminner om Gästrikland? Att Brynäs IF åker på en propp av HV71 i Kinnarps Arena eller att Kalmar FF besegrar Gefle IF på Fredriksskans? Eller till och med på Strömvallen. Ja, det glädjer säkert smålänningarna. I alla fall de som är sportintresserade. Fast smålänningarna skickar ju hit ostkakor både från Frödinge och Vrigstad. Det vattnas i munnen med tanke på grädde och hallonsylt som tillbehör. Frödinge skickar även upp tårtor. I frysdisken ligger de och väntar i gästrikebutikerna. Vad skickar vi tillbaka? Vad exporterar gästrikarna?
Jodå, nog skickar vi lite nödproviant tillbaka. I form av små läckra rosa, gröna och vita bilar. Dessa kan nog inte en enda smålänning motstå. Ahlgrens bilar skulle nog en smålänning sälja allt sitt smör för att få smaka. Lite läkerolpastiller känner de säkert också till. Långsamt låter smålänningen dessa små halstabletter få smälta i munnen. För en smålänning vill att njutningen ska vara länge, i alla fall utan att det ska kosta något extra. På tal om njutning, Gästrikland exporterar också Gevalia-kaffe och låter smålänningarna få smaka av dessa goda droppar. Perfekt till alla småländska kakkalas där sorterna är sju plus vetedoppa. Kanske ligger det skånska Zoegamärket bättre till geografiskt, men förhoppningsvis har Gevalia knäckt den småländska nöten. Det är varken geografi eller smak som i första hand styr det småländska valet. Det är penningen. Förhoppningsvis finns det en Gevaliarepresentant bland bloggläsarna. Se det som ett inside marknadsföringstips.
Det är farligt att dra alla smålänningar över en kam. Som jag gjorde nyss. Det finns säkert de som väljer efter smaken först och struntar i kostnaden. Detsamma gäller säkert även för gästrikarna. Kanske finns det förresten en och annan gästrike som emigrerar till Småland inom kort. Många småländska orter söker arbetskraft. De är till och med så angelägna att de åker hit från arbetsförmedlingarna och drar i folk. Små trevliga orter som till exempel Sävsjö. En liten pärla till plats. Fast de har sina problem där också. Tandvårdsnedläggningar och rasrisk i slottsruinen. Fast kan man tänka sig att bo på en ort där alla känner alla, så ska man inte tveka många dagar. Det bor inte mer än elva tusen personer i hela kommunen. Sävsjö kommun alltså.
Något som finns på de flesta mindre platser i Småland är små sambandscentraler där allt skvaller samlas. Om man finner nöje att ta del av detta skvaller, så är detta ett mycket effektivt och bekvämt fenomen. Det är bara att sätta sig i kontakt med sambandscentralen och få sig det senaste till livs. Man behöver aldrig tvivla på färskheten i skvallret. Sambandscentralen ser till att hålla sig uppdaterad i någon slags dygnet-runt-jour. Jag förstår inte hur det går till, men sambandscentralen vet om det före det går ut i polisradion eller kommer i medierna. Skilsmässor, misshandel, otroheter, släktfejder, lottovinster, husförsäljningar. Allt som det kan tänkas gå att skvallra om, allt detta finns arkiverat hos sambandscentralen.
Detta låter stort och som ett heltidsarbete för många. Inte alls. Det är oftast en eller några enstaka privatpersoner som utför detta som en fritidssysselsättning. På något finurligt och effektivt sätt sprids sedan budskapet. Ibland rings det runt eller så passar man på i bastun. Om kristna människor vore lika effektiva som de småländska skvallersambandscentralerna, så vore hela världen frälst för länge sedan. De har verkligen anammat orden: Där en eller två är församlade. Fast fortsättningen har inget med Gud eller Jesus att göra.
Jag vet inte om det finns liknande sambandscentraler som de småländska i de små gästrikeorterna. Det kanske inte alls är specifikt för just Småland. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att häromkring i Gästrikland så borde vi ha fullt upp med att hålla Jante-lagen vid liv. Hinner vi verkligen med skvallret också? Jante-lagen är inte enbart förbehållen småorterna. Den finns i storstäderna också. Ibland funderar jag på om det inte vore bättre att benämna detta landskapsområde till Jantrikland? Det är egentligen en oskriven lag som författaren Aksel Sandemose använde i en bok som han skrev 1933. Fastän den är oskriven, så finns den i tio punkter, precis som Moses fick tio budord. Alla punkterna i Jantelagen går ut på att man inte ska sticka upp och tro att man är något. Man ska inte tro att man är bättre på något sätt. Det där passar gästrikarna perfekt. Här gör man bäst i att vara så där svenskt lagom.
Aldrig i livet säger jag bara. Jag har för mycket småländskt blod i mig för att hindras av en oskriven lag. Ge mig ett skäl till att jag skulle nöja mig med det, nu när jag vet att jag är skapad helt unik med inbyggda fantastiska gåvor. Varför skulle jag hämma andra medmänniskor med någon töntig Jantefjantelag, när jag ser att de bär på underbara talanger och kunskaper? Låt allt detta vackra flyta samman och bli som en skön porlande bäck. En bäck som kommer från en frisk källa och som får flyta ut i ett stort mäktigt hav. Det finns oanade möjligheter om vi låter alla komma till handling och tals.
Så kära gästrikar! Vi har liljekonvaljen. Vi har Ahlgrens bilar. Vi har Sveriges äldsta brandstation. Vi har Sandvik. Vi har halmbocken till jul och alla små roliga sommarbockar i glasfiber. Vi har allt vi behöver och det bästa av allt: vi har varandra. Om jag ska sätta ner klacken ordentligt någon gång, så skulle jag passa på och göra det när jantelagen ligger och smetar. Jag skulle med glädje höra hur det krasar under foten. Med rätt inställning så tror jag till och med att Gävle kan bli kulturhuvudstad år 2014. Jag tror det för att det i nuläget är lång tid kvar till dess. Det går att hinna vända upp skeppet på rätt köl, från den slagsida som vi nu befinner oss på. Fast dessförinnan måste vi börja använda och stödja kulturen. För utan kulturen blir vi bara en huvudstad år 2014 och då tror jag att vi kan komma att få problem med alla 08:or. Fast viktigast är nog ändå att hålla oss väl med alla smålänningar. Annars kanske de slutar att skicka hit ostkakor och Frödinge-tårtor och det tillståndet vill varken Jante eller jag komma i. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det precis ett år sedan som Alice Timander avled. Alice, tandläkare och premiärlejon i samma kropp. Det har nog varit ett år där glitter och glamour har känt saknad. Tur att vi kan skicka dit vår egen primadonna, Babsan. Kom ihåg: stolthet gästrikar!
Jodå, nog skickar vi lite nödproviant tillbaka. I form av små läckra rosa, gröna och vita bilar. Dessa kan nog inte en enda smålänning motstå. Ahlgrens bilar skulle nog en smålänning sälja allt sitt smör för att få smaka. Lite läkerolpastiller känner de säkert också till. Långsamt låter smålänningen dessa små halstabletter få smälta i munnen. För en smålänning vill att njutningen ska vara länge, i alla fall utan att det ska kosta något extra. På tal om njutning, Gästrikland exporterar också Gevalia-kaffe och låter smålänningarna få smaka av dessa goda droppar. Perfekt till alla småländska kakkalas där sorterna är sju plus vetedoppa. Kanske ligger det skånska Zoegamärket bättre till geografiskt, men förhoppningsvis har Gevalia knäckt den småländska nöten. Det är varken geografi eller smak som i första hand styr det småländska valet. Det är penningen. Förhoppningsvis finns det en Gevaliarepresentant bland bloggläsarna. Se det som ett inside marknadsföringstips.
Det är farligt att dra alla smålänningar över en kam. Som jag gjorde nyss. Det finns säkert de som väljer efter smaken först och struntar i kostnaden. Detsamma gäller säkert även för gästrikarna. Kanske finns det förresten en och annan gästrike som emigrerar till Småland inom kort. Många småländska orter söker arbetskraft. De är till och med så angelägna att de åker hit från arbetsförmedlingarna och drar i folk. Små trevliga orter som till exempel Sävsjö. En liten pärla till plats. Fast de har sina problem där också. Tandvårdsnedläggningar och rasrisk i slottsruinen. Fast kan man tänka sig att bo på en ort där alla känner alla, så ska man inte tveka många dagar. Det bor inte mer än elva tusen personer i hela kommunen. Sävsjö kommun alltså.
Något som finns på de flesta mindre platser i Småland är små sambandscentraler där allt skvaller samlas. Om man finner nöje att ta del av detta skvaller, så är detta ett mycket effektivt och bekvämt fenomen. Det är bara att sätta sig i kontakt med sambandscentralen och få sig det senaste till livs. Man behöver aldrig tvivla på färskheten i skvallret. Sambandscentralen ser till att hålla sig uppdaterad i någon slags dygnet-runt-jour. Jag förstår inte hur det går till, men sambandscentralen vet om det före det går ut i polisradion eller kommer i medierna. Skilsmässor, misshandel, otroheter, släktfejder, lottovinster, husförsäljningar. Allt som det kan tänkas gå att skvallra om, allt detta finns arkiverat hos sambandscentralen.
Detta låter stort och som ett heltidsarbete för många. Inte alls. Det är oftast en eller några enstaka privatpersoner som utför detta som en fritidssysselsättning. På något finurligt och effektivt sätt sprids sedan budskapet. Ibland rings det runt eller så passar man på i bastun. Om kristna människor vore lika effektiva som de småländska skvallersambandscentralerna, så vore hela världen frälst för länge sedan. De har verkligen anammat orden: Där en eller två är församlade. Fast fortsättningen har inget med Gud eller Jesus att göra.
Jag vet inte om det finns liknande sambandscentraler som de småländska i de små gästrikeorterna. Det kanske inte alls är specifikt för just Småland. Jag vet faktiskt inte. Jag vet bara att häromkring i Gästrikland så borde vi ha fullt upp med att hålla Jante-lagen vid liv. Hinner vi verkligen med skvallret också? Jante-lagen är inte enbart förbehållen småorterna. Den finns i storstäderna också. Ibland funderar jag på om det inte vore bättre att benämna detta landskapsområde till Jantrikland? Det är egentligen en oskriven lag som författaren Aksel Sandemose använde i en bok som han skrev 1933. Fastän den är oskriven, så finns den i tio punkter, precis som Moses fick tio budord. Alla punkterna i Jantelagen går ut på att man inte ska sticka upp och tro att man är något. Man ska inte tro att man är bättre på något sätt. Det där passar gästrikarna perfekt. Här gör man bäst i att vara så där svenskt lagom.
Aldrig i livet säger jag bara. Jag har för mycket småländskt blod i mig för att hindras av en oskriven lag. Ge mig ett skäl till att jag skulle nöja mig med det, nu när jag vet att jag är skapad helt unik med inbyggda fantastiska gåvor. Varför skulle jag hämma andra medmänniskor med någon töntig Jantefjantelag, när jag ser att de bär på underbara talanger och kunskaper? Låt allt detta vackra flyta samman och bli som en skön porlande bäck. En bäck som kommer från en frisk källa och som får flyta ut i ett stort mäktigt hav. Det finns oanade möjligheter om vi låter alla komma till handling och tals.
Så kära gästrikar! Vi har liljekonvaljen. Vi har Ahlgrens bilar. Vi har Sveriges äldsta brandstation. Vi har Sandvik. Vi har halmbocken till jul och alla små roliga sommarbockar i glasfiber. Vi har allt vi behöver och det bästa av allt: vi har varandra. Om jag ska sätta ner klacken ordentligt någon gång, så skulle jag passa på och göra det när jantelagen ligger och smetar. Jag skulle med glädje höra hur det krasar under foten. Med rätt inställning så tror jag till och med att Gävle kan bli kulturhuvudstad år 2014. Jag tror det för att det i nuläget är lång tid kvar till dess. Det går att hinna vända upp skeppet på rätt köl, från den slagsida som vi nu befinner oss på. Fast dessförinnan måste vi börja använda och stödja kulturen. För utan kulturen blir vi bara en huvudstad år 2014 och då tror jag att vi kan komma att få problem med alla 08:or. Fast viktigast är nog ändå att hålla oss väl med alla smålänningar. Annars kanske de slutar att skicka hit ostkakor och Frödinge-tårtor och det tillståndet vill varken Jante eller jag komma i. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det precis ett år sedan som Alice Timander avled. Alice, tandläkare och premiärlejon i samma kropp. Det har nog varit ett år där glitter och glamour har känt saknad. Tur att vi kan skicka dit vår egen primadonna, Babsan. Kom ihåg: stolthet gästrikar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar