Raggmunksälskare, inte munkraggsälskare

Det blev en lite två-månader-kvar-till-julen-helg för Mr T och mig i helgen som gått. Stress och långa att-göra-listor har känts långt borta. Vi manifesterade detta med att gå på bio. Något som vi båda älskar, men som sällan blir av. Film är bäst på bio... var det jag som myntade det uttrycket? Nej, säkerligen inte, men det kunde ha varit det. Vi bestämde oss för att se "Till det som är vackert". Den låg nära till hands eftersom den handlar om en ung flicka som kommer i kontakt med den klassiska musiken och som på lite knaggliga vägar lyckas ljuga sig till ett jobb som receptionist på Göteborgs Konserthus. Där inleder hon ett förhållande med en världsberömd dirigent, som i filmen heter Adam. Denne Adam är gift och det blir givetvis komplikationer och jag sitter och ilsknar till å flickans vägnar. Men jag höll mig kvar i biostolen och gick inte fram till duken och gav Samuel Fröler en rak höger och en pungbräcka. Det hade han gjort sig förtjänt av annars. I denna filmroll är han långt ifrån skärgårdsdoktorrollen. Flickan, som i filmen heter Katarina, spelas av Alicia Vikander. En strålande skådespelarinsats.

Det var även riktigt roligt att skymta kända ansikten i orkestern. Inte varje dag som Göteborgs Symfonikerna agerar statister. Trots att filmen rörde upp mina känslor, så bestämde jag mig för att lyssna ännu mer på klassisk musik framöver. Jag får ganska stora portioner av det genom alla konserter jag går på, men nu ska den dosen ökas genom lite CD-lyssning också. Ljuv musik. Precis som SSK:s senaste matchresultat. Vinst på bortaplan mot Färjestad i lördags. Ett-fyra. Vinst på hemmaplan mot självaste Brynäs ikväll med de något sensationella siffrorna sju-två. Varför tog inte Brynäs med sig några målvakter och backar? Hade de bara tänkt på anfallsspel? Nu tänker jag inte fundera så mycket på Brynäs försvarsspel, utan jag gläds med mitt hjärtas lag. SSK!

Det här inlägget ska få etiketten Protokoll och då är det väl bäst att inlägget gör skäl för namnet, så därmed lämnar jag filmrecensioner och hockeyhallen och beger mig till StyrÖLserummet. Vi kom dit igår kväll runt sjutiden. Lokal kvällstid alltså. Det var en direkt After Work för två av styrÖLsens tre medlemmar och den tredje hade i stort sett endast varit hemma och vänt. Vi andra två anade en något uppfräschad look i skepnad av uppiffad frisyr. Detta var kvällen för ettårsjubileum av namnet StyrÖLsen. Dessförinnan var vi bara några enkla personer som tillhörde en Facebookgrupp med namnet "Vi som tycker om att sitta i solen och dricka en kall öl". För ett år sedan gick vi vidare och bildade StyrÖLsen. De tre styrÖLsemedlemmarna tycker fortfarande om att sitta i solen och dricka en kall öl, men som du säkert förstår är det inte så lätt att hitta solsken i Gävle klockan nitton noll noll en måndag i slutet av oktober. Därför blev det återigen myshörnan hos Bishop Arms. Nästan som hemma.

Hur firar vi bäst ett namnjubileum? Med Helsinge Rököl och raggmunk förstås! Jag tror du kan se tre fågelholksliknande ansiktsuttryck när den manlige bartendern meddelade att något Helsinge Rököl inte gick att frambringa för kvällen. Ve och fasa! Det är inte lätt att leka världsvan ölhävare vid ett sådant nederlag. Tre bleka styrÖLsemedlemmar kippade efter andan och undrade vad bartendern kunde rekommendera som ersättning. Dags för kvällens första bartender-fiasko! Dugges Pale Ale från ett bryggeri i Göteborg ingår inte i samma viktklass som Helsinge Rököl från Helsinge bryggeri i Ljusne. Vi enades enkelt om betyget två sejdlar och för att inte dissa Göteborg helt, där en styrÖLsemedlem, om inte två, blev lite osäker på hur det är med ordningskvinnan, har bott och där med all säkerhet en av styrÖLsens döttrar bor för närvarande, så lät vi två sejdlar kvarstå. Dock med ett minus i kanten. Det ska Dugge vara tacksam för. Det kunde ha blivit betyget en sejdel också. Raggmunken var ljuvlig som vanligt!

Bartendern samlade inga fler plustecken för kvällen. Han fick in några kompisar vid bardisken och sedan ägde de hela kvällen. Han tog ingen notis om övriga gäster och vi fick både harkla oss och vifta med händerna för att påkalla uppmärksamhet. Vi lät honom inte rekommendera fler ölsorter, utan vi tog hjälp av en handbok som sekreteraren hade inköpt till jubileumet. "101 ÖL du måste dricka innan du dör". Nu vill jag bara inflika att det finns inga som helst måsten i denna styrÖLse. Vi träffas inte för att häva öl utan för att umgås. Vi delar livet och det är den viktigaste ingrediensen. Vi tycker om varandra och känner en stark samhörighet och mycket gott har kommit ut av denna gemenskap. Både som har kommit privatlivet till del, men som också har främjat arbetslivet. Nu talar jag kanske i egen sak, men de övriga medlemmarna har ju möjlighet att justera protokollet i kommentarerna senare.

Jag vill inte på något sätt framhäva alkoholintaget som någon slags glorifiering av rusdrycker. Träffarna går inte ut på att supa oss under bordet eller bli runda under fötterna. Det trodde jag var en självklarhet för alla, när vi nu träffas en måndagskväll och en ny arbetsdag väntar påföljande morgon. Även om vi skulle träffas en fredagskväll med ledig lördag morgonen efter, så skulle jag med lätthet kunna dricka ett glas isvatten kvällen igenom. Så jag hoppas att ingen nykterist eller vän av alkoholmotstånd får några konstiga fantasier om att dessa träffar upptar ett helt kapitel i syndakatalogen. I så fall kommer syndakatalogsläsaren att bli besviken. De förväntade sidorna är helt blanka. Nåja, inte helt blanka. Det kommer att stå om tre ölsorter för kvällen. För vid andra valet så delade vi på oss litegrann. Jag återkommer om detta.

Först vill jag bara meddela att årsmötet gav StyrÖLsen full ansvarsfrihet för kommande StyrÖLseår. Klubbat. Vi avhandlade även Harrys, men styrÖLsen kände sig tvingad att bordlägga frågan ett år och ber alltså om att få återkomma i oktober tjugohundraelva. Vid nästa årsmöte. Nu kändes det mesta förvirrat och uttryck som att dricka snöre introducerades och när Bengan i "Skilda världar" dök upp i diskussionen kändes det naturligt att bordlägga frågan. Vi gick istället raskt över till Gucci-brudarna och ordföranden och sekreteraren fick för en stund känna sig som Bambi på hal is. Våra blickar möttes och i dessa fanns frågorna: Kommer vi att klara detta? Kommer vi att kunna umgås i dessa sammanhang? Det föranledde att vi säkert ställde de tusen korkade frågorna och ordningskvinnan svarade tålmodigt och överinseende. Det märks tydligt att det är kvinnligt deltagande i denna styrÖLse, för under denna tid beställde vi in varsin öl och betygsatte den. Lät också glasen gå runt för att provsmutta varandras. Försystrande beteende.

Ordföranden satsade på en Fuller's 1845 i halvliterflaska och med 6,3%ig styrka. Denna ölsort beskrivs på sidan femtioett i ölboken som ett riktigt muskelöl och av detta kan vi dra slutsatsen att det måste bilda en bra grund för kommande gym-träning. Ordningskvinnan och sekreteraren, det vill säga jag själv, valde båda att avnjuta ett öl som är omöjligt att uttala. Det är inte så mycket enklare att skriva, men eftersom jag lagom till årsmötet hade införskaffat en liten anteckningsbok, så får jag läsa innantill. Där kan jag se att det står: Aecht Schlenkerla Rauchbier. 5,1% men även detta i halvlitersbutelj. Det stod att läsa på sidan tretton i ovanstående bok, alltså inte i anteckningsboken, utan i ölsortsboken, att detta var ett riktigt rackarbajsaröl. Det kom välljud ur allas strupar, men vi båda som valde Aecht och så vidare, jublade nog mest. Vi drog till med hela fyra sejdlar och inte nog med det... det blev även ett plus i kanten. Ordföranden la sig på ett medelmåttigt tre sejdlar och därmed var kampen slut. Rackarbajsarna tog hem vinsten över musklerna.

Innan protokollet avslutas och justeras så måste det komma med en eloge till ordföranden. Hon är i klass med Carl Bildt och Jan Eliasson när det gäller diplomati. Vänligt men mycket bestämt avfärdade hon å hela styrÖLsens vägnar en invit från bordet intill där det satt ett gäng herrar. En herre, skulle så gärna vilja skriva karlslok men det passar sig kanske inte, reste på sig och kom över till vårt bord och ville att vi skulle slå oss ihop av den enkla anledningen att de ville också höra vad det var vi hade så roligt åt. Jag minns inte om det var när vi avhandlade Bengan eller om det var när vi tog upp en gammal fråga om ordningskvinnans väskinnehåll och vart det hade tagit vägen, men skrattade gjorde vi förvisso. Det kommer självklart inte på fråga att avbryta dagordningen bara för att roa karlslokar, ursäkta, herrar och detta ordnade ordföranden på ett mycket snyggt sätt. Då stod det klart för mig varför hon är ordförande. Det finns ingen punkt för raggning i våra stadgar, utan det får ske i andra sällskap. Gucci-raggning är strängeligen förbjudet på Bishop Arms.

Åh, vad det är skönt med söner som har körkort. Åh, vad det är bra att de har sena fotbollsträningar inne i stan. Åh, vad det är skönt att de har mobiltelefoner. Åh, vad det är skönt när de har hjärna och hjärta. Åh, vad det är skönt när de ringer och frågar om de ska hämta styrÖLsen. Åh, vad jag är nöjd med min sons uppfostran. Han rattade hem hela styrÖLsen och för detta får han ett stort och varmt blogg-tack. På så sätt slapp ordningskvinnan imponera med sitt bussflirtöga och vi kom ända fram till våra respektive portar. Nästa protokoll kommer att vara från ett utökat styrÖLsemöte. Då är hela arbetslaget välkommet att dela gemenskapen kring raggmunken. Idag har jag förvissat mig om att det finns Helsinge Rököl i tappen vid detta speciella tillfälle. Dessutom fick jag första tjing på den glada nyheten att från första november finns det möjlighet att beställa hem Helsinge Rököl på butelj till ett Systembolag nära dig. Gör det! Du kommer inte att bli lyckligare, men du kommer att vara en god erfarenhet rikare. På återseende med ett leende!

PS. Idag har Rasmus namnsdag och mina tankar går till den underbara boken och i synnerhet filmen "Rasmus på luffen". Min absoluta favoritförfattare Astrid Lindgren har fått ihop en underbar historia och jag älskar Allan Edvalls insats i rollen som luffaren. Alldeles nyligen köpte jag Allan Edvalls skiva Allans allra bästa. Så underbara sångtexter. Lyssna på dem eller läs dem. De är finurligt härliga och jag tror att vår Herre gläds över att ha Paradis-Oskar i sitt paradis. Förresten, jag funderar på hur det gick med den röda polotröjan? Inköptes den till glädje för köparen och för resten av omvärlden? Sååå snyyygg. Sååå dyyyr. Den spännande fortsättningen kommer förhoppningsvis när protokollet justeras.