Det är inte alls konstigt att Galenskaparna och After Shave hittar stoff till sina galet roliga föreställningar. Det är bara att sätta sig på en stol någonstans mitt ute i verkligheten i samhället och insupa alla fakta som serveras. Att deras shower sedan blir träffsäkra och magknipsskrattiga beror på att vi känner igen situationerna. Det hade säkert inte varit lika roligt om det var påhittat. Jag skulle kunna boka en scen och sätta upp en föreställning om Strömsbro Hälsocentral. Jag har inte kommit så långt i planeringen ännu och har inget namn på showen, men den kan få arbetsnamnet "LAB-laborationer ger inga stående ovationer". Jag lovar att komma på något snitsigare och klurigare om föreställningen kommer så långt som till affisch och biljettförsäljning.
Jag vet inte om du har fått med dig att jag hade en tid inbokad på hälsocentralen igår förmiddag? Klockan halv elva? Jag hade fått jobba hårt för att få den genom att under en dryg veckas tid för det första komma i kontakt med hälsocentralen. Jag ringde numret som står i telefonkatalogen och fick en telefonsvarare som gav en uppsjö av olika alternativ. Det går inte att vara okoncentrerad när man kontaktar en hälsocentral. Minsta felval och feltryck på knapptelefonen kan resultera i förnyat recept istället för bokning av läkartid.
Jag lyckades tydligen fokusera och kom vidare på spelplanen. Till nästa anhalt. Tryck in ditt telefonnummer med riktnummer. Avsluta med fyrkant. Bäst att följa instruktionerna och invänta besked om den tid som en sköterska från hälsocentralen kommer att ringa upp mig. Kvoten är fylld för tidsbokningen. Var god återkom senare eller nästkommande vardag. Men vad tusan. Vadå fylld? Hela månaden ut? Ända fram till jul? Finns det ingen som helst tid kvar innan vi alla går in genom Pärleporten? Mitt tålamod med landstingsdumheterna sjönk lika snabbt som Fritt Fall på ett nöjesfält. Så där höll det på i flera dagar. När jag hade möjlighet att ringa, så var kvoten redan fylld.
I fredags morse hade jag bestämt mig för att hänga på luren tidigt på morgonen och hoppsan, jag fick ett löfte om att bli uppringd. Mycket riktigt, tjugofem minuter senare, så hör distriktssköterskan av sig. Jag får lämna mitt personnummer och en redogörelse vad som inte är bra. Jag beskriver mitt axelproblem, trots att det mesta gick att läsa på hennes dataskärm. Hon tycker att det låter akut och jag tycker att så värst akut är det inte, eftersom det har funnits besvär sedan före påsk. Hon vidhåller att det är så akut att jag måste få en tid samma dag hos en stafettläkare. Jag kontrar med att jag klarar säkert helgen eftersom jag har klarat hela sommaren. Jag var hos dr den tjugoåttonde juni för samma problem. Jag vill inte träffa en ny läkare, utan jag vill träffa den läkare som jag är listad hos. Vad är det annars för vits att vara listad hos en husläkare om jag inte får boka tid hos honom?
Då hittar sköterskan en mystisk tid klockan halv elva på måndag förmiddag. Alltså efter helgen. Hos min husläkare. Den är inte bokad. Eftersom jag tycker att det mesta med landstinget i Gävleborg är mystiskt så höjer jag inte på ögonbrynen något nämnvärt. Hon lovar att kolla upp den tiden med honom på måndag morgon. Hör jag inget så ska jag infinna mig då. Hon har alla mina tänkbara telefonnummer. Jag gör mig nåbar och härdar ut över helgen. Strax innan halv elva anmäler jag mig i luckan. Det finns förstås ingen tid. Hur förvånad blir jag? Inte alls. Mystiken tätnar bara. Däremot blir jag rätt lack. Det fanns en tid halv elva, men den har under förmiddagen blivit bokad. Till en annan patient. Jag ber att få tala med bokningsansvarig distriktssköterska. Jag tycker nämligen att en bokning som görs på fredagen, borde vara före en bokning som gjorts samma morgon. Vart har kösystemet tagit vägen i Sverige? Är inte vi ett föregångsland på den fronten? Allt handlar ju nästan om att stå i kö här. Att inrätta sig i ledet.
Jag tycker inte att det är för mycket begärt att ringa ett telefonsamtal och förtälja mig detta. Distriktssköterskan hade skickat ett mail till dr. När han inte hade svarat så hade hon nöjt sig med att invänta svar. Även om klockan blev över tio och närmade sig halv elva. När två personer befinner sig i samma hus och det gäller en annan människas planering, ekonomi och tid, är det då för mycket begärt att ta några steg och knacka på en dörr och ställa frågan direkt? Kan jag boka den här tiden för en patient med en ond axel? Ja. Svaret på första frågan är ja. Det är för mycket begärt. Istället fick jag uppläst journalanteckningarna om att jag hade tackat nej till en läkartid på fredagen. Så det var nog inte så farligt med min axel ändå.
När jag startade den här bloggen så lovade jag mig själv och övriga bloggosfären att den skulle hållas städad. Därför kommer det nu ett hopp på nästan ett dygn och jag låter de tankar och ordval som jag hade under cykelturen hem få lämnas därhän. Min mamma skulle bli förskräckt om jag avslöjade vad jag kan säga. Min omvärld skulle baxna och få hela sin världsbild krackelerad. Så lite stillsamt säger jag bara: Det finns flera hundratusen arbetslösa i Sverige. Jag sätter en hundring på att flertalet av dem skulle mer än gärna gå några steg i en korridor för att i praktiken stava till ordet S-E-R-V-I-C-E.
Jag fick i alla fall en ny tid med mig hem. Det måste anses som ett under. Att det gick att boka en tid på Strömsbro Hälsocentral. Jag måste antagligen strunta i telefonsystemet nästa gång och gå direkt in på sköterskerummet, bli röd i ansiktet och ner på halsen av ilska och lägga en syrlig ton av ironi på stämbanden och vips: tisdag morgon klockan åtta noll noll. Hos husläkaren. Fattar du hur stort detta är? I klass med den första rymdfärden och hjulets upptäckt.
Jag blev nästan chockad i morse när jag kom till hälsocentralen. Väntrummet var överfullt. Skulle Zlatan komma och skriva autografer? Är Julia Roberts i stan? Eller vad är detta? Jag fick ganska omgående komma in till läkaren och ta upp problemet med axeln. Så skulle jag vidare till lab för att ta några prover. Läkaren fick det att låta så lätt. Det var bara att trycka fram en kölapp på automaten och trycka på den knapp som gällde Provtagning vid läkarbesök. Den andra knappen gällde Provtagning. Jag tänkte att min knapp kunde tänkas vara en gräddfilsknapp och jag kände mig inte riktigt bekväm med det. Fast jag kunde ändå förstå att om patienten skulle tillbaka till läkaren, så är det bra om proverna blir gjorda samma dag.
Jag satt en timma och det hände inget på någon av knapparna. Några personer gick då och då in genom lab-dörren och jag förstår dem. Tankarna hade börjat komma hos mig också. Finns det verkligen något lab där inne? Eller har de bara en skylt och en köautomat för syns skull? Jag träffade en bekant och hon berättade att hon hade suttit där en timma och då hade tre nummer rört sig. Många hade vänt i dörren och gått hem med devisen: Bättre lycka någon annan dag. Jag fördrev tiden med min iPhone. Uppdaterade Facebook och läste andras inlägg. Jag läste Aftonbladet, kollade YR.no och hann med vädret för flera olika platser. Sneglade lite på TV-skärmen och hade lallats in i en dagdrivartillvaro som jag inte är van vid, men som gjorde att jag hade tappat fokus. Det är livsfarligt! Vid kontakt med hälsocentral måste koncentrationen vara på topp! Du vet aldrig när du förväntas göra ett rätt knappval eller stå till förfogande. Skylten i taket växlade plötsligt från 500 till 501. Mitt nummer. Bingo, sa någon i väntrummet! Plötsligt händer det!
Jag lämnade blod och kissade inom loppet av ett par minuter och jag undrade vad alla andra patienter gjorde eftersom det tog så lång tid för dem. Jag var tvungen att gå tillbaka till dr igen. Proverna hade talat om att jag är inte så frisk som jag ser ut. Jag är egentligen så sjuk som jag har känt mig de senaste fyrtiofem åren. Tillvaron är dock fylld av under. Jag lever och jag bär på enorm livsglädje. Dessutom fick jag ny tid hos dr nästa vecka, med nya provtagningar. För att inte tala om det underverk att jag kom levande ut från Strömsbro Hälsocentral. Så länge som patienterna får sitta där och vänta på provtagning, så skulle de gott och väl både hinna dö, obduceras, svepas, få begravningsgudstjänst och komma i jorden. Ett långt begravningskaffe hinns också med. Känn ingen jäkt eller oro. Du kommer i alla fall inte att missa någon läkartid på Strömsbro hälsocentral under tiden. För det finns inga läkartider till Strömsbro hälsocentral. Inte om du ringer 026-15 77 50. Då är säkerligen kvoten fylld. På återseende med ett leende!
PS. Mr T och jag har varit på Järnvägsmuseet ikväll. Ett otroligt fint museum här i Gävle. Något vi Gävlebor ska vara stolta över. Jag såg annonsen i tidningen i morse (tack Strömsbro HC för att jag hann läsa HELA Gefle Dagblad). En föreläsning och en dramatisering om kraftkvinnan Wilhelmina Skogh. Har du hört talas om henne? Det hade jag och därför var jag extra angelägen om att få vara med ikväll. En fantastisk kvinna. Ett föredöme. Om hon hade jobbat på hälsocentralen, så hade Galenskaparna och After Shave fått skriva sagor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar