Flaggans dresskod:Gult: NCS 0580-Y10R, Blått: NCS 4055-R95B

Den svenska flaggan vajar på flaggstången i kvarteret. Syrenerna har slagit ut och doftar förföriskt. Jag och dottern har varit på nationaldagskonsert med Gävle Symfoniorkester i det vackra konserthuset här i Gävle och jag måste säga att det är stämning på hög nivå att stå upp och klämma in i vår nationalsång och vara uppbackad av en hel orkester. Dessförinnan hade vi fått avnjuta Förklädd Gud, som jag tycker är ett fantastiskt stycke på många sätt och med en otroligt vackra textavsnitt som först reciteras och sedan sjungs av en stor kör.

Nu sitter jag alltså här och känner mig förnöjsam, långt in i den svenska själen. För stunden kan jag inte komma på något som är värt att klaga på, även om det vore på sin plats att göra det på självaste nationaldagen. För är det något som är typiskt svenskt, så är det väl ändå klagandet? Vi klagar på vädret, vi klagar på skolmaten, vi klagar på tomgångskörning i kvarteret, vi klagar på kommunledningar och vi klagar på akutmottagningar. Självklart är många klagomål befogade, men minst lika många är obefogade. Jag tror att det kan bero på att vi lever i en väldigt snäv och bortskämd värld. Vi har för få perspektiv på andra människors situation och så har vi blivit mer och mer egotrippade. Det är idag viktigast att tillfredsställa våra egna behov. När det inte lyckas till hundra procent, så klagar vi. Tänk om vi kunde klämma in en reflektion då och då på hur andra människors världsbild fungerar. De som har många års sjukdom att tampas med. De som sitter i husarrest för sin politiska åsikt. De som inte har rent vatten eller mat för dagen. De som har sett alla sina tillhörigheter brinna upp. De som har förlorat en närstående.

Vi tog en tidig morgonpromenad idag och det är svårt att klaga när jag ser hur naturen har rustat sig för sommar. Så många fantastiska nyanser av grönt och den enklaste sommarblomman är i sin enkelhet så storslagen. Visst, det finns myggor och pollen och det är inte trevligt med bett som kliar och allergi som retar kroppens alla slemhinnor, men vi lever i ett land där det mesta av detta kan avhjälpas. Just vid den här tiden på året så fäller tallarna från skogen utanför vår tomt sitt gula mjöl och det är ett säkert tecken på sommar när vi måste torka, torka, torka. Men vi lever med en altanutsikt som är lugnande och fridfull och vi kan följa hur blåbärsriset utvecklas och snart vankas det blåbärspaj. Vi har de viktiga ingredienserna två meter från gräsmattan. Visst, om jag letar riktigt djupt, så finns det att klaga på. Jag har inte obegränsat med pengar, men jag har obegränsat med blåbär. Vem har bestämt vad som ska vara mest värdefullt?

Ett annat sommartecken är grillen. Den är nu framplockad och använd till allas glädje. Grillar har blivit en vetenskap som med så mycket annat. För några verkar det som om största bästa grillen är garanti för en lyckad fest. För min del handlar det mer om resultatet och då är det råvaran och grillskickligheten som räknas. Mr T gör om och om igen strålande insatser för grillkonsten. Grannen har den mest oansenliga grill man kan tänka sig, men i det hushållet grillas det på bredden, längden, höjden och på djupet. Det luktar gott och härligt. Stenåldersmänniskor hade inga flashiga grillar, men grillade gjorde de säkert dagligen. Jag tror att grilltrenden följer livet för övrigt. Det ytliga har blivit viktigare än insidan. Det viktigaste är hur det ser ut. Viktigare än hur det är.

En av sommarens fröjder är att cykla bort till Wennbergs handelsträdgård och ögonfröjdas lite. Det gjorde Mr T och jag idag. Pakethållare och cykelkorg fylldes med vackra blomster. Det är så underbart att få jobba med jord och liv i form av växtlighet. Den stolta rödvita dahlian, den skira vita lobelian, den stiliga pelargonen. Jag har absolut inte gröna fingrar, men jag har glada fingrar när det gäller att hjälpa sommaren på traven.

Tyvärr så jobbade Mr T igår med repetitioner inför dagens nationaldagskonsert. Jag fick därför lägga mina pannrynkor i djupa veck och spetsa öronen för oss båda, då det gällde att lösa melodikrysset. Nästa lördag kan det hända att jag följer det live i Ockelbo. Mr Eldemann kommer dit i anslutning till kungabröllopet och alla festligheter som då går av stapeln i det lilla samhället fem mil norr om Gävle. Ska det vara något som drar mig till Ockelbo en sommarlördag, så ska det nog vara i klass med Eldemann eller för all del Gävle Symfoniorkester. De ska spela kärleksmusik i kyrkan och det tror jag kan bli riktigt fint.

Den gångna veckan har varit fylld av arbete av olika slag, men jag har ändå sommarnjutit. Jag har faktiskt ansträngt mig för att inte missa den snabba rusch som naturen nu gör. Promenader, cykelturer och trädgårdsvistelser i den mån arbetstider har medgett. Mr T och dottern har varit sommarförkylda. En envist fasthängande förkylning som verkar trivas gott i deras sällskap. Jag kan förstå förkylningen, jag trivs också gott i deras sällskap. Syrendoften har fått sällskap av den goda doften från nykokad rabarberkräm. Svårslaget. Jag kan för stunden inte komma på något som är så förknippat med sommar som rabarber i kräm, paj eller saft. Det ska dock intagas med måtta, eftersom oxalsyran i rabarben kan skada njurarna. Så rabarber och klagan får sorteras in under samma kategori. Avdelningen för sådant som ska användas med måtta. För övrigt lever vi fullt ut och låter själen glädja sig vid att nu är det sommar. På återseende med ett leende!

PS. I dagarna har tusentals ton granulat anlänt till Hille och dess idrottsplats. Nu sätter förberedelserna igång för att lägga konstgräns. Hille IF har fått ärva Gefle IF:s gamla matta och det blir ett tillskott för kommande träningspass i den breda ungdomssatsningen. Gnosjöandan, Ockelboandan... Har vi månne en Hille-anda på G? G som i granulat och galenskap. Det senare ska jag ägna mig åt i veckan som kommer. Kompledighet för förberedelser inför dotterns student. Helt galet bara det att hon är så stor att hon nu ska ta studenten. Om det är något jag ska klaga på så är det att tiden går för fort. Vart har nitton år tagit vägen? Jag ska ställa mig vid klagomuren en stund tror jag.