Jag minns så väl den här lördagen för trettiofyra år sedan. Jag var elva år och på förmiddagen var jag ute och cyklade. Några gator bort från villakvarteret träffade jag på en jämnårig grabb som gick i min parallellklass. Rickard. Vi pratade om kungen som skulle gifta sig samma eftermiddag. Med Silvia. Jag kollade klockan. Jag ville komma hem i tid för att hinna äta lunch och för att sedan bänka mig vid TV:n. Det var en självklarhet att ta del av denna mediaupplevelse. Jag minns att jag blev förvånad att det var inte lika självklart för Rickard. Han skulle nog spela fotboll med några kompisar. Det kändes som landsförräderi i mina ögon. Spela fotboll kunde han väl göra alla andra dagar på året? Detta var före videons intåg i det svenska folkhemmet. Detta var före SVTPlay och cyberspacetiden. Detta inträffade på den tiden när människan levde mer här och nu. I alla fall vad det gällde TV-tablån.
Jag tror det var där och då jag bestämde mig för att det kunde aldrig bli Rickard och jag. Även om det var han som gav mig min första puss när vi gick i sex-års. Han hade mörkt lockigt hår och mörka ögon. Söt. Sockersöt som Peter Jöback. Han tänkte alltså utan att blinka skippa kungabröllopet och spela fotboll istället. Jag har ingen aning om vad Richard gör idag. Han har antagligen inte tittat på kronprinsessbröllopet. Inte när det finns alternativ som fotbolls-VM på andra kanaler. För mig var det som att se en saga och lite är det väl min syn på monarkin fortfarande. Det är en saga. Lika vacker och tårframkallande som Askungen och Snövit.
Nu börjar det dra ihop sig till vigselakten och jag väntar hem Mr T. Han har bidragit med sitt basunspel vid festligheterna i Ockelbo. Brudgummens hembygd. Gävle symfoniorkester har gett en konsert i kyrkan i Ockelbo. Den direktsändes i radions P4 och det lät riktigt bra. Jag satt ute i en vilstol och tänkte få en timmas avkoppling. I andra låten så drog grannen igång handjagaren. Han var inte medveten om att det var live-konsert med kärlekstema och utan att vara alltför kritisk, så kom han i otakt ett flertal gånger. Några minuter senare kom hans hustru för att göra efterputsningen med grästrimmern. Det var som humlans flykt upphöjt i tusen. Jag satt kvar och drog på läpparna. Skulle någon flytta på sig var det ju jag. Grannarna kan knappast klippa sin gräsmatta inomhus. Jag hade dessutom en bärbar radio. Ingen tvekan vem som hade det lättaste valet. Jag satt kvar. Jag höjde volymen ett snäpp.
Det var en otroligt bra konsert. Det borde rendera i massor turnéjobb för orkestern. Kyrkoherden höll ett kort tal och det gjorde han med den äran. Något bland det bästa jag har hört i media under den här bröllopscirkusen. För visst har det varit ett enormt ståhej? Visst, det är inte varje dag som det anordnas kungabröllop i vårt land och det är väl tur med tanke på budgeten. Trots allt fejande och grejande så kommer det att vara de minuter vid vigselakten och eventuella tal vid festen som kommer att sätta sig kvar i folkets tårkanaler framöver. Jag kommer att bänka mig vid TV:n och följa skådespelet. För på många sätt är detta en saga, som är långt ifrån den verklighet vi lever i idag.
Jag har fått ställa in en dejt idag. Föremålet för dejten var inte underrättad om att det fanns en dejt, men jag hade siktet inställt på Eldemann. Han har live-sänt från Ockelbo idag och jag fick lösa det på hemmaplan. Jag har nämligen blivit förkylningsdäckad. Jag kan nästan säga att det kom som en blixt från en klar himmel. Först kände jag mig trött... efter förra helgens mastodontfirande. Sedan kände jag mig återhämtad och nästintill pigg. Så plötsligt, dunderförkyld. Från noll till hundra på någon enstaka timme. Jag har sällan blivit förkyld så snabbt. Jag vet inte om det finns någon ruta i Guiness Rekordbok för denna bedrift?
I och med sluttonen i Ockelbo kyrka så fick Mr T semester och det ska vi uppmärksamma med smörgåstårta framåt kvällningen. Jag har även bakat en morotskaka med den där ruskigt smaskiga philadelfiaoströran på topp. Det receptet gjorde jag för första gången på konungens femtioårsdag nittonhundranittiosex och då var det nytt och på modet. Så nu får det bli en upprepning på det kungliga firandet. De vill ju gärna vara miljömedvetna och jordnära och då är väl morötter på sin plats? Framåt nattkröken kan det bli jordgubbar och rosévin om så önskas. Mr T har semester och då kan kungafirandet få följa med i bara farten. Flagga på bordet ute på altanen. Flagga på matbordet inomhus. Jag har färgglad kjol men den följer inte klädkoden för kungligt bröllop då högtidsdräkt är påbjuden. Det får bli TV-soffan även i år. Där ligger jag kungligt! På återseende med ett leende!
PS. Jag har fått en ny flik på bloggen. Design. Min bloggsida har haft detta utseende sedan oktober tjugohundrasju, så det kanske är dags för lite förändring? Jag filurar vidare och under tiden kurerar jag min galopperande förkylning. Dags också för att göra min sommarlista, alltså minsta-möjliga-krav-lista på saker som jag vill få ut av min semester. För nu är det nedräkning. Fyra arbetsdagar kvar och jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar