Hellre en LAPPTOPP åt alla än en LAPTOP

Kan det vara så att detta är veckans skönaste stund? Klockan är före sex och det är flera timmar kvar tills resten av min närmaste omvärld vaknar till liv. Ute är det kompakt mörker. Det är så svart, så svart. En utmärkt kulör till min korrekta tolkningsklädsel. Skulle gärna ha en långärmad skjorta eller tröja i samma färgskala som finns utanför fönstret nu. Tanken slog mig igår att nu mäktar inte solcellslamporna med att lysa längre. När mörkret sänker sig på eftermiddagen, så har de inte fått chans att ladda tidigare under dagen. Hur mycket det tar emot att säga det, så är det snart dags för några elektriska ljusslingor. Jag behöver säkert inte vänta så länge. En del människor i vår stad tänker på egen hand suga ur all energi ur kärnkraft, vindkraftverk och älvar, bara för att få deras tomt att se ut som Dallasranchen under decemberveckorna.

Jag är nog ganska sansad på det området - också. Vill inte ha det för krimskramsigt omkring mig, men jag kan erkänna att något behövs göras åt detta mörker. Hela min kropp säger detsamma. Visst, idag hade jag kunnat ligga kvar i sängen och obehindrat vänta in dagsljuset. Problemet är ju bara att det blir aldrig dagsljus nuförtiden. Det blir bara grått och tungt. Det känns också helt osannolikt att vi nu bara har två veckor kvar till advent. Jo, jag har sett julpyntet på IKEA sedan i september, men jag har inte brytt mig om det. Jag vet att det finns platser som har julmarknader före Fars Dag, men för min skull göre sig sådant icke besvär. Jag går fortfarande barfota på en badstrand och hänger upp min blöta bikini i en trädgren. Jag dricker mitt heta kaffe, medan jag borrar ner fötterna i den heta sanden.

Jag tar upp min bok, fäller ner solglasögonen och läser några sidor. Jag dåsar till, ackompanjerad av lekande barn och vågskvalp. Jag räcker ut handen, utan att titta, för att ge Mr T en sommarsmekning och konstaterar att livet är härligt. Jag älskar havet och jag vet inte riktigt hur det har gått till. Är visserligen född på Västerviks BB och det ligger vid havet, men bara några dagar gammal flyttade jag inåt landet, till en insjö, Virserumssjön. En insjö som jag inte fick bada i under min barndom på grund av hälsoskäl. Jag lärde mig simma torrskodd på land. Det där har jag tagit igen med full styrka. Jag tror säkert att folk på badstranden kan tänka att "vad håller hon på med? Nu har hon varit i väääldigt lääänge". Tänk, det bekommer mig inte det minsta och rent ut sagt så skiter jag i vad folk tänker på badstranden. Är det någonstans där jag njuter av den svenska allemansrätten, så är det vid havet.

Jag har fortfarande inte gett upp den stora, stora drömmen om den lilla, lilla skrivarhytten med fönster ut mot havet och vågorna. Vad kostar en fem kvadratmeter stor tomt med havsutsikt? Ser du en till salu-skylt på dessa fem kvadratmeter kan du väl höra av dig? För mig är en sådan dröm det som får mig att repa mod och kraft att möta ännu en grå novemberdag. Eller möjligheten att drömma mig tillbaka till sommarstranden. Eller ännu hellre att drömma mig framåt. Jag är faktiskt ganska förvånad över mig själv, för jag brukar tillhöra dem som finner tjusning i varje årstid, men det jag nu vurmar för är till etthundra procent sommaren. Finns det inget sommarhav, så går det nästan lika bra med en sommarekhage. Det har jag haft förmånen att få växa upp vid och med hasselträd med de finurligt skapade hasselnötterna.

I dagens GD står det att en kommunpolitiker vill motionera om att alla som börjar gymnasiet ska få en egen dator. Det står så idylliskt att då tror politikern att eleven kommer att krypa upp i soffan därhemma, med datorn i sitt knä och läsa läxor. Jag har etthundraarton följdfrågor till denna politiker och de frågorna rör bara ungdomskulturen. Den första frågan skulle vara: Har du tonåringar själv? Alltså, någon slags verklighetsförankring är bra att ha om man ska vara politiker. Jag kan föreslå lika många saker som frågor, som en tonåring skulle göra med en dator innan tonåringen fick för sig att läsa läxor med hjälp av den.

Jag undrar om politikern har varit i ett klassrum någon gång? Suttit på de hårda stolarna som då och då avger små stickor som fastnar i byxor, strumpor och händer? Har politikern sett de trasiga borden, där bordsskivorna då och då faller till golvet med en smäll? Har politikern suttit en hel arbetsdag i dessa ljusrörsupplysta klassrum med dålig ventilering och en illa inställd värmetillförsel eller värmestrypning? Det finns inte ens datorer i klassrummen. Det finns inte pengar att köpa in böcker och övrigt material. Krukväxter köper lärare själva in för att bryta tristessen. Det kommer väl snart upphöra med krukväxter också, eftersom det snart inte finns lärare kvar i klassrummen. De avskedas eller om de inte gör som jag har valt att göra. Säga upp mig. Synd att glädjen i att få möta elever och att få undervisa inte längre är tillräckligt för att få vara lärare.

Nu måste en lärare också vara beredd att få strida för förnuftet och finna sig i en omänsklig arbetsbörda utan att det finns någon som helst uppbackning från ledarhåll. Det måste smörjas och krusas för att få köpa in nytt material och som tack beviljas inte en endaste ledig dag utanför redan lagda lovdagar. Det går inte att göra studiebesök och att förbereda elever så att de efter gymnasiet kan vara berättigade att söka in på vidareutbildning. Det finns det inte heller pengar till.

Du tänker kanske att det var värst så muntert den här helgen börjar. Förlåt. Jag vill absolut inte vara någon bakåtsträvare och som den bloggare jag är så är jag mycket glad i min egen laptop. Saken är bara den att jag tror faktiskt inte att en laptop helt fritt och för intet gör tonåringen lyckligare. Det är en viss tjusning att få göra rätt för sig och få tjäna ihop till sin egen laptop. Jag tror inte heller att skolan måste bidra till möjligheten till spelberoende på nätet och lan-dygn med polarna. När det gäller läxläsning så tror jag att en inspirerad lärare är minst lika bra i konkurrensen som trettio datorer utspridda på trettio elever.

Kalaset ska kosta max fyra miljoner per år. Hur kan en sådan budget godkännas? Det måste väl ändå bero på hur många elever som börjar och vad en dator kostar? Sedan är det inte lätt att beräkna vad support och reparationer kommer att kosta. För mig finns det så många frågetecken som måste rätas ut till utropstecken innan jag säger ja och amen till det här förslaget. Det känns som om detta är ett ogenomtänkt röstfiskarknep innan nästa val och Gud bevare oss från sådant. Jag sitter alltså inte och är bloggavundsjuk. Jag försöker att sitta och vara bloggrealist.

I det försöket ingår också att inse att nu är jag långt ifrån sandstranden. Bikinin ligger väl inpackad i skåpet. Ute är termometern på nollan och det ligger ett litet tunt snötäcke på gräsmattan och himlen är grå. Två bokstäver ifrån blå. Ibland är det lite som gör skillnad. Ibland är det så fjuttigt som två bokstäver. Ibland behövs det ännu mindre. Se bara på död och röd. Där är det bara en bokstavs skillnad. Om det röda får symbolisera kärlek och liv, som jag nu har förmånen att få leva i, så är det stor skillnad på det motsatsordet, död. Nu börjar det bli djupt novemberfilosofiskt och det tror jag ingen av oss orkar idag. På återseende med ett leende!

PS. Nu ska jag trotsa mörkret och tända en massa ljus, så att kök och vardagsrum ser ut som kyrkan på julottan. Sedan ska jag sätta fram en ljuvlig lördagsfrukost och när det är klart så ska jag väcka Mr T. Det får bli min kärleksförklaring, för jag tror faktiskt att det kan vara så enkelt. Just ordet frukost är mitt enda rättstavningsfel på lågstadiet. Fruktost skrev jag och kom inte sedan och säg att det inte spelar någon roll med en bokstavs skillnad. Jag har tänkt på det hela livet. Jag har nu några månader på mig att lära mina elever att skriva de istället för dem. Dem har inte kommit än när det ska vara DE har inte kommit än. Jag hoppas fixa det utan laptop. Ser det som en utmaning i livet att spara fyra miljoner åt Gävle kommun.