Här sitter jag och lägger upp ett nytt blogginlägg några minuter före elvaslaget på en lördagsförmiddag och en människa med god traditionskännedom vet att det är melodikryssartid. Idag var det första lördagen på mycket länge som jag inte skulle få möjlighet att lösa melodikrysset och jag hade planerat när och hur jag skulle kunna lösa det genom internet senare. Så kom jag på den lysande idén med att ändra mina dagsplaner och göra andra saker vid ett annat tillfälle och låta melodikrysset få första tjing i mitt liv. Nu har jag haft en underbart skön förmiddagsstund. Se hitåt: kaffe, chokladboll (som sonen inhandlat en hel låda till hemmet igår), tända värmeljus och vanliga stearinljus, vilfåtölj med fårskinn, fötterna på fotpall och så Anders Eldemans röst i radion.
Det är en stor lycka att kunna lösa krysset på egen hand. Idag var det ovanligt lätt med en hel del gamla godbitar från min ungdom. TOTO, Bee-Gees, Kim Larsen, Sweet home Alabama och så Sonja Aldéns underbara sångtexter. När jag nu försökte ladda upp melodikrysset på nätet, så fungerar det inte, så då fick det bli ett blogginlägg istället. Det var oplanerat men inte desto mindre efterlängtat. Utanför fönstret faller snöflingor i ganska högt tempo. Det här avtalet som jag försökte få till för några inlägg sedan, om att snön kunde få komma på Luciamorgonen, det har tydligen någon annan avstyrt.
Nu när jag fick lite extratid som även inrymmer bloggande, vad ska jag då blogga om? Mr T jobbar sin andra helg av tre på raken och det är klart att det påverkar vårt hemliv litegrann. Jag jobbar min andra helg på raken, så det känns som om det är väldigt lite skillnad på helg och vardag just nu. Imorgon åker Mr T till huvudstaden för en konsert i Storkyrkan och jag har fått möjlighet att följa med. I skrivandets stund har jag inte bestämt mig. Det kan hända att jag väljer en mellandag på hemmaplan. En lugn dag som får komma som den kommer. Med promenad, träning, god mat, något överraskningsmoment till mig själv.
Ofta när jag startar upp ett blogginlägg, så gör jag det därför att jag har något att förmedla eller lite mindre preteniöst, något att berätta. Idag är det inte så. För vem av er bloggläsare är intresserade av att få veta att jag trycker i mig chokladboll till förmiddagskaffet? Ni har säkert själva konstaterat att snöflingor faller, i alla fall om ni befinner er på en plats där snöflingorna faller. Det finns säkert platser där solen skiner och det är trettiotvå grader varmt eller andra platser där det ösregnar och är cirka tio grader varmt också.
Hur kommer jag vidare från chokladbollsnjutningen? För njutning är vad det har varit. Av den enkla anledningen att jag har ätit den med gott samvete. Jag ska inte kalla den belöning för det anser jag inte att den är, men efter en vecka med intensiv träning, så känns det helt okej att fika på riktigt. Jag har varit på gymmet flera gånger och jag har avverkat flera pass på Friskis & Svettis. Jag hade faktiskt tänkt ta ett pass idag också, under självaste melodikrysstiden, men då sa min träningsnarkoman till dotter att det är helt i sin ordning att ta en vilodag. Det mår kroppen bara bra av. Hon sa dock inget om chokladbollar, men jag kan säga det till dig: Jag mår absolut inte sämre så här en chokladboll senare. Gymmet får vara skönt för kroppen och chokladbollen för själen. Tänk när jag når den träningsnivå då det blir tvärtom. Att motionen blir bra för själen och chokladbollen blir livsnödvändig för kroppen.
När vi ändå är inne på ämnet kropp, så tänkte jag att jag kunde säga några ord om en artikel som jag läste i veckan. Ja, egentligen är det väl mer innehållet i artikeln som jag reagerade på än själva artikeln. När jag hade läst igenom hela artikeln, så var jag tvungen att kolla om det var en gammal blaska som jag höll i mina händer. Ja, alltså inte om det var en tidning från artonhundratalet, även om det verkade så, utan om det var en tidning från första april. Så var inte fallet. Synd, det hade underlättat om det var ett skämt.
Flera företag och andra arbetsplatser i Norge hade bestämt att kvinnor skulle bära ett rött band om handleden när de har mens. Jag är ledsen kära bloggläsare, men detta är inte inledningen på en dålig Norge-historia, utan detta är seriöst. Jag vet inte om tanken var i all välmening från cheferna eller om det grundar sig i något annat. Problemet var att kvinnorna under menstruationsperioden oftare gick på toaletten och detta hade uppmärksammats av de manliga cheferna. På en arbetsplats hade till och med en kvinna blivit inkallad till chefen för att ge en förklaring till varför hon så regelbundet gick till nödinrättningen.
Vid ett sådant förhör önskar jag att en kvinna snabbt skulle finna sig och till exempel kunna svara: Jag snortar kokain och det vill jag inte göra öppet inför alla som sitter i kontorslandskapet. Eller: Vi fick katrinplommonefterrätt hos svärmor igår och idag är min mage i totalt kaos. Du anar inte vilka bajsexplosioner jag åstadkommer. Jag skiter som en hel karl. Men det hade den här norska kvinnan inte sagt, utan hon hade i ärlighetens namn förklarat att hon hade mens.
Jag trodde att det var allmänt känt bland befolkningen som har nått en ålder på tio år att den feminina delen av mänskligheten har menstruation en gång i månaden. Den ter sig väldigt olika från kvinna till kvinna, men för en del är det ett mindre helvete. Det ger smärtor från skulderbladen ner till vaderna. Det är som att föda barn, utan något gulligulligt paket som avslutning. Det ger huvudvärk, illamående, frossa och en mage som är allt annat än samarbetsvillig. Många kvinnor har så rika blödningar att det känns som om hela innanmätet av kroppen följer med ut.
En del män tycker säkert att det är lite kul att göra sig lustiga över dessa dagar och kallar dem både det ena och det andra. Lingonvecka är klassiskt. De röda dagarna likaså. Ett gott råd från mig som kvinna till alla män är att ni gör bäst i att sluta skämta om det här. Jag tror också att skulle det bli så att evolutionen någon gör en omkastning till att nu läggs menstruationscyklarna på männen, så kommer det inte dröja länge förrän det delas ut gratis mensskydd och de röda dagarna kommer verkligen att förläggas till almanackan att detta blir allmänna vilodagar för männen. De röda armbanden kommer att ersättas med röda värmande filtar att bäras runt höfterna och PMS får en helt annan innebörd. Prioriterad Manlig Sjukdom. På återseende med ett leende!
PS. Idag är det tjugoett år sedan som Förenta Nationerna antog konventionen om barnens rättigheter. Så här med facit i hand så ser vi att det räcker inte bara med att skriva under några papper för att det ska hända något. Är du med mig på idén att vi till advent och jul struntar i några uppblåsta affärsreklamblad och istället satsar dessa pengar på ett projekt som kommer barn tillgodo? Hör gärna av dig med kommentarer om du hittar något bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar