Lite senare hamnade alltså jag och kollegan på puben. Vi hade bestämt oss för att besöka de relativt nya lokalerna på Drottninggatan som O'Learys har öppnat. Vi hamnade mitt i Allsvensk Fotbollskväll och jag kunde inte räkna dem alla, men det var åtminstone tjugo plattskärmar runt om i lokalen som visade olika fotbollsmatcher. Det var målkommentarer och domarsignaler i en hejdundrande blandning och någon stillsam avrundning på den stillsamma kyrkostunden blev det alltså inte. Vi hävde ändå ganska lugnt och stillsamt en Bishop Fingers och knaprade på lite nötter och jag som ändå är otroligt intresserad av fotboll sneglade då och då på skärmarna närmast där vi satt. Ölen fick bli en hyllning till vårt stamställe där vi brukar ha våra StyrÖLsemöten, Bishop Arms. För övrigt så kändes O'Learys som ett ställe där människor ska titta på sport och häva en stor stark. Det spelar inte så stor roll vad det är som finns i glaset.
Tjejen bakom disken tittade på mig när jag frågade om de möjligtvis hade någon gäst-tapp? Vad sa du? Jo, jag undrar om ni har några gäst-tappar? Med tillfälliga ölsorter? Vi har de här ölen, sa tjejen och gjorde en svepning förbi Falcon, Tuborg, Pripps, Mariestad och så den något mer exklusiva Bishop Fingers. OK, vi är på den nivån alltså på vårt AU. Efter den första ölen så bestämde vi att det får gärna bli en öl till, men inte på O'Learys. Vi var ett exotiskt kvinnligt inslag i pubmiljön och det var inte vår tanke med kvällen. Vi gick med raska steg på Drottninggatan i riktning mot Centralstationen och efter Rådhusplatsen så ligger Harrys på vänster sida. Detta började mer och mer likna en studiebesökskväll.
Det kändes rätt redan när vi kom innanför dörren. Värmeljuslyktorna på borden hälsade välkommen till ett mysställe och kristallkronorna i taket indikerade att detta var långt ifrån svettiga fotbollsstrumpor och då höjdes förväntan på att det skulle finnas en gäst-tapp. Jag ville dock inte göra om samma misstag som på O'Learys, utan frågade bara vad det fanns för sorter, förutom dem jag kunde se från andra sidan disken. Det var inte överdrivet mycket att välja på kan jag säga, men det blev en Brooklyn Brewers och vår vana trogen så sejdelbetygsatte vi dropparna och Harrys Brooklyn-bidrag kom upp i tre och en halv sejdel, medan Bishop Fingers fick tre. Jag är lite osäker på hur mycket själva miljön och mysigheten spelar in, men nog tror jag att någon halv poäng till eller från kan detta nog bidra med. Intressant blir sejdelsättandet först när vi har gjort testet i ombytt ordning. Först Brooklyn och därefter Bishop Fingers. Det kan även vara så att alkoholmängden gör sitt. Kvällen blev hur som helst bara trevligare och trevligare.
Harrys var så pass trevligt att vi tyckte det vore idé att kolla in deras meny. Vi skulle inte inta någon trerätters denna kväll, för vi hade bestämt oss för att lite tapas-plock fick räcka. Vi hade båda två blivit mätta på pajen som serverades på Frälsarkransgruppen. Detta var kvällen för lite sällskapsplock. Menyläsningen blev roligare än vad vi anade. Det var sista kvällen för gällande meny, så det var ganska onödig läsning. Dock väldigt trevlig, god och inspirerande. Vi fick sedan möjlighet att förhandstitta i höstens menyförslag och det var bara ett utkast som inte alls var färdigt. I alla fall inte stavningsmässigt. Den var skriven på det moderna sättet med avstavningar och felstavningar. Så pass grovt att det var svårt att veta hur kockarna menade. Nu inträffade fnissighetsavdelningen. Kollegan och ordföranden i StyrÖLsen, för kvällen på studiebesök, tog fram rättningspennan och satte glasögonen på nästippen. Här skulle det rättas och markeras. Hela menyn genomgick en totalrenovering och servitrisen kom till och med till vår lilla hörna och deltog i rättningsdiskussionen. Den insatsen borde värderas till åtminstone en förrätt med ett glas vin till menyrättaren. Jag kanske kan få lite gratis-nötter eftersom jag bidrog med stavningsförslag och fakta genom min iPhone.
Plötsligt upptäckte vi att vi var sista sällskap och det var inget som upprörde oss, utan det har vi blivit vana vid genom vårt StyrÖLsearbete. Vi ringde fram kvällstaxin med Mr T som vänlig och trevlig chaufför. Det var inte så stor uppoffring för honom som det kan låta, eftersom han kom ifrån kvällsrepetitioner. Nu fick han två glada damer som sällskap på hemvägen och han såg inte alls lidande ut. Gladheten fortsatte fram genom dagen idag och även vid trädgårdspysslandet i nedåtgående höstkvällssol. Då kom budet om att min älskade och väldigt fina moster Gerd har fått sluta sitt jordeliv. Hon är min gudmor sedan jag döptes i Virserums kyrka i augusti nittonhundrasextiofem. Hon och morbror öppnade sin dörr när jag fick permission från Karolinska sjukhuset och när jag kom till Södertälje och min första lilla lägenhet, så kom Gerd med en vattenkanna och färska bullar. Moster Gerd, så söt som spunnet socker. Himlen har nu blivit vackrare och här på jorden fylls tomrummet med saknad. Efter en älskad hustru, mor, farmor och gammelfarmor. Så just nu känns det som om det inte bara var höstsolen som gick ner, utan det känns som om vi pratar om en ordentlig och långvarig solförmörkelse. Mina tankar går till de närmaste och jag vet att just nu kämpar min mamma med sorgen och saknaden efter ännu en syster som har gått till det himmelska hemmet. På återseende med ett leende känns dock som tröstens ord ikväll!
PS. Det här är mitt för dagen andra PS-skrivande och jag skulle kunna göra det lätt för mig att påminna Lennart att skicka lite tårta till nattsuddandet, men lite trist med tårttjatande. Då är det väl mer på sin plats att påminna om att detta är den tunga årsdagen av Estonia som sjönk för sexton år sedan. Åttahundrafemtionio personer dog och endast etthundrafemtio överlevde. Jag undrar hur livet ser ut för dem idag och hur en sådan här dag känns? Det är omöjligt att föreställa sig. Jag tänder ett ljus för oss alla. Vi behöver det, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar