Jag hör mig själv säga rengepar

I en ålder av fyrtiofem år, så är det inte så många saker som jag räknar timmarna till. Du vet så spännande förväntansfull som inför sin sjuårsdag eller sådär pirrigt längtandes kvällen innan julafton. Självklart ser jag fram emot tillfällen då det händer något speciellt och jag gläds. Fast den där nästan-sju-års-känslan eller uppesittarkvällskänslan, den infinner sig med hundraprocentig säkerhet i samband med styrÖLsemöten. Igår kväll var det dags. Uppvärmningen bestod av terminsstarten av den teckenspråkliga Frälsarkransgruppen på Olofsgården. Vi samlades kring pärlan som heter Bekymmerslöshet. Därifrån gick jag och mina kära styrÖLseledamöter och praktiserade bekymmerslösheten.

Det är märkligt så fort tiden kan gå, men hela styrÖLsen, det vill säga tre personer, tittade på sina klockor och utbrast: Kära hjärtanes, vad klockan är mycket! Ja, nu utbrast vi inte precis i samma fras, men innebörden var densamma. Vi fick börja kolla när sista bussen skulle gå hem? Hade den gått? Hur går bussarna efter klockan arton nuförtiden? Är det fortfarande tio i och tjugo över som gäller? Två körkortsinnehavande söner erbjöd sig att köra nattaxi och den chansen tog vi tillvara. Detta var kvällen då vi för första gången åkte bil hem från ett styrÖLsemöte. Buss och cykel är de fordon vi har nyttjat tidigare. Men jag skulle inte förvåna mig ett dugg om ordningskvinnan skulle kunna få en helikopter att landa på ett av glasunderläggen.

Jag tror att vi inte var på plats förrän vid halv-åtta-tiden på Bishop Arms. Till vår lättnad fann vi vår vrå väntandes och vi installerade oss vant i varsin skinnfåtölj. Servitrisen kom med menyn och likt TV-programmet Grevinnan och betjänten, så följde jag och ordföranden The Same Procedure. Vi beställde raggmunk och en Helsinge Rököl. Så även ordningskvinnan. Alltså, hon följde sin procedur. En titt i menyn... och sedan en beställning av raggmunk och en Helsinge Rököl. Fram med våra VIP-glasunderlägg, som för kvällen kom ihågs av ordföranden. Vi övriga två var tvungna att springa in på våra arbetsrum och hämta upp dem. Ordförandens blick sa så här: Inbilla er inte att ni kommer in på Bishop Arms och förvänta er öl utan att kunna uppvisa era VIP-kort för styrÖLsen (alltså oss själva). Du som nu vet att jag hade räknat timmarna... Att jag var förväntansfull som ett litet barn inför julafton... Då kan du säkert räkna ut att jag lydigt pinnande uppför trapporna och roffade åt mig det lilla underlägget.

När jag satt där i fåtöljen med underlägget på det lilla bordet och med glaset innehållandes Helsinge Rököl i min hand, så tittade jag på mina vänner och kände hur hela jag fylldes av glädje och en kärlek till dem båda. De är speciella. För att inte tala om våra samtalsämnen. Du som tidigare har följt våra protokoll vet att jag brukar vara bakbunden när det gäller vad som får bloggpubliceras eller inte. Denna gång så behövs inte det och det beror inte på att jag har fått stränga förhållningsregler. Vad jag minns så fick jag inga förhållningsregler alls. Denna gång har jag nått min egen spärr och gör bara ett skrap på ytan. Mycket av kvällen ägnades åt raggningstekniker hos män som imponeras av en gräsklippande kvinna. Vi ägnade några intensiva minuter åt stilettklackar och ordningskvinnan fick oss övriga att tappa hakan ett flertal gånger. Arton kronor? Va? Är det möjligt? Sa du arton kronor?

StyrÖLsen beslutade att enhälligt att skjuta på öl- och whiskeyresan till Stockholm i början av oktober och istället förlägga den till Göteborg efter nyår. Protokollföraren åtog sig även uppdraget att inköpa en mindre anteckningsbok, eftersom det vore bra att ha något vettigt att anteckna i för protokollskrivandet. Som det nu är, så blir det krumeluriga anteckningar i protokollförarens kalender och det ser märkligt ut när ölsorter och betygsmärkning ska samsas med arbetsuppdragen. Planer började även att smidas på en whiskeyresa med Ålandsbåten. Det kommer säkert att bli fantastiskt roligt och blir säkert av, om två tredjedelar av styrÖLsen hittar de rätta skorna. Det kanske ni inte vet, men det går inte att åka färja till Åland i vilka skor som helst. Det trodde jag. Igår kväll var det dags för att spräcka två fritt-skoval-mödomshinnor. Jag har alltså gått och varit oskuld inom detta område i fyrtiofem år. Ordföranden i snart femtiosju år.

Hela styrÖLsen var bjudna på fyrtioårskalas i lördags kväll och då fick vi tipset om ett belgiskt öl utav en manlig gäst och bordsherre. Vi hade lovat att testa det och är det något vi är bra på i styrÖLsen så är det att dricka öl och att hålla löften. Problemet var bara att ingen av oss kom ihåg vad det hette och det finns en del olika sorter belgiskt öl. Jag mindes dock siffran sex och den stod för alkoholhalten. Servitrisen knäckte nöten och sa namnet och då rann alla slantarna ner i hjärnkontoret. In med tre glas Maredsous 6.

Maredsous är ett benediktinerkloster i Namur i södra Belgien. Klostret har, liksom flera andra kloster i Belgien, givit ett bryggeri rätten att brygga öl med klostrets namn. I gengäld går en del av intäkterna tillbaka till klostrets verksamhet. Maredsous 6 är bryggt efter det originalrecept som benediktinermunkarna i Centraleuropa använt sig av sedan medeltiden, och som sedan började bryggas i större skala av munkarna i klostret Maredsous i slutet på 1800-talet. Bryggeriet lagrar ölet cirka sex månader innan det släpps på marknaden och det fortsätter att utvecklas i flaskan. Eftersom det efterjäser i flaskan så blir drycken naturligt grumlig och det såg faktiskt ut som ett mindre bra urinprov. Hade det lämnats in för analys, så hade vi alla tre kommit hem med ett halvårs lång kur med sulfatabletter.

StyrÖLsen var rätt snäll i sin bedömning och gav ölet tre sejdlar. Då fick det många plus för formen på flaskan, som med lite fantasi kunde liknas vid en trind och välmående munk i brun tagelskjorta. Ja ja, med bra fantasi alltså. Vi bestämde oss för att satsa på en tredje öl. Maredsous 6 var inte en sådan öl som vi ville avsluta kvällen med. Våra strupar var värda en bättre avslutning på en sådan härlig kväll. Vi tog hjälp av servitrisen. Nåja, först tog vi hjälp av en god vän och genom ett telefonsamtal blev vi tipsade om Grängesberg. Tyvärr fanns den sorten inte i Bishop Arms hyllor. Så då valde vi att bli rekommenderade och lyckades till och med få in ett smakprov av en sort som jag inte minns. Det var synd att mitt minne sviker mig, men kanske blir det något för justerarna att åtgärda? Smakprovet kändes både blekt och blaskigt och vi får kanske skylla oss själva, när vi går ut så hårt med Helsinge Rököl och raggmunk.

Så valet föll på Zeunerts Höga kusten från Kopparbergs/Sofieros bryggerier. Leverantören beskriver ölet så här: Friskt norrländskt vatten och bayersk ölkultur är den ultimata kombinationen för att tillverka vår guldgula skatt från Sollefteå. Höga Kusten är ett specialöl med färg av bärnsten. De öppna jäskaren i produktionen och traditionen att lagra ölet upp till 8 veckor, ger den perfekta eftermognaden och smaken. Höga Kusten har medelstor beska och en relativt neutral, balanserad smak med brödigt inslag och ton av malt. Ja, färgen var bärnstensvacker och smaken var balanserad. Ett gott öl som vi gav 3,5 sejdlar. Kanske för att vi inte kunde ge det samma betyg som kvällens andra öl, Maredsousen.

Med arbetsdag morgonen därpå så fick det lov att räcka med tre öl och vi lämnade Bishop Arms som sista sällskap för kvällen. Då hade ordföranden sett till att abonnera hela sällskapsrummet för en after work och utökat styrÖLsemöte i december. Detta gör vi av vår godhet. Snart kommer en inbjudan att gå ut till hela arbetslaget och så hoppas vi på god tillslutning. Samtalsämnena kommer kanske att bli mer bloggbara eller så blir det med samma bakbundenhet som vanligt. Antingen från styrÖLsen eller från mig själv. Dessförinnan har jag införskaffat ett anteckningsblock och vi har hunnit med två ordinarie styrÖLsemöten. Till dess ska jag ha lärt mig att säga genrepar. Även när två öl har flytit ner i strupen. På återseende med ett leende!

PS. Det kom en sommar emellan och något protokoll har det inte blivit sedan sist vi besökte Bishop Arms. Det är på sin plats med ett blogg-tack för en alldeles underbar kväll i kolonin hos ordningskvinnan. StyrÖLsen var utökad med familjemedlemmar och vi bjöds på alldeles underbar mat. Den slog raggmunken med hästlängder. Mr T bakade citruspaj så det stod härliga till och ordföranden gjorde en inventering i det privata ölförrådet och när det dukades upp så såg det ut som om Bishop Arms hade öppnat filial i kolonin. Lite likör och whiskey från bloggförrådet och myggmedel som upplöste tånagellack är några glimtar från en av sommarens minnesvärda kvällar. Den sjätte juli. Grill-, citruspaj- och ölkväll som borde ha samma traditionella firande som en nationaldag. Nu är kroken kastad. Hoppas styrÖLsen nappar!