Ska jag skämmas eller ska jag bara sätta igång och bloggskriva frenetiskt? Valet är inte helt lätt. Vi är en dryg vecka in i augusti och detta är första gången jag loggar in på min blogg. Bloggstatistiken går inte i topp i juli månad heller. Det är så illa, så jag kan nästan börja använda klyschor som: det var bättre förr och bättre sent än aldrig. Jag är till och med lite orolig för att snart kommer det kommentarer med ord som bedrövligt, svekfullt, stäng sidan. Till mitt försvar har jag endast en väldigt lyckad semester. Om det är till någon tröst, så kan jag säga att jag har varit nästan lika dålig på att uppdatera FB-status och mailen kollar jag ytterst sporadiskt. Men förlåt. Det är på sin plats. Att säga förlåt. Det har aldrig skadat att säga det ordet. Det är mitt favorittecken i teckenspråket dessutom. God i kombination med ren. En vacker strävan. Att vara god och ren inombords. Samt i kontakten med dig som bloggläsare. Nu är jag augustihär och jag gör nog bäst i att inte lova för mycket. Jag har fått smak på aktiviteter långt ifrån uppdateringar och internetcaféer. I detta bloggförlåt så blir det en summering av ditt och datt. Fast eftersom det handlar om mig, så blir det lite mitt och matt.
Matt är rätt ord för att beskriva mig och dottern när vi lämnade huvudstaden efter tre intensiva mamma-dotter-dagar. Vi gjorde en favorit i repris från ifjol. Jag hoppas på en tradition. För så roligt är det. I måndags lämnade vi Gävle med varsin kabinväska. Det ingen kunde se var att nedpackad i en av kabinväskorna låg en tom, rejäl väska. Av erfarenheten från förra året, så visste vi att det skulle bli en hel del shopping. Det är nästan oundvikligt när två tjejer släpps iväg på egen hand med varsin plånbok. Shopping blev det och den extra väskan kom till användning. För att inte få alltför mycket köpångest så blandade vi upp det hela med lite kulturgärningar. Vi besökte Aquaria på Djurgården, som vi båda dissade och i en turistbroschyr skulle vi kalla det floppartat. Det borde finnas någon djurskyddsombudsman som åkte dit omgående och flyttade de stora hajarna till ett akvarium värt namnet. Eller så byter de namn och kallar hela stället för Enlitersburken. Jag tror det kostade nittio kronor per man och det retar mig att jag hade fått åtminstone fyra ordentliga glassar för den kostnaden. Vid jämförelse så vore det mer intressant att se Testeboåns flora och djurliv för nittio kronor än det på Aquaria.
Däremot så gjorde inte Hallwyllska Palatset oss besvikna. Där kom dottern in gratis och för oss med några fler år på nacken så kostade det endast en femtiolapp. Alldeles för billigt tycker smålänningen. Med biljett till guidad tur så kostade det trettio kronor till och det skulle jag avstå en hel del glassar för att vara med om. Vilken fantastisk historia och vilket fantastiskt museum och vilken fantastisk levnadsbeskrivning. Guiden var påläst och väldigt intressant att lyssna till och vi gjorde häpna ögon hela tiden över alla skatter som fanns innanför väggarna. Du som har varit där vet vad jag pratar om och du som inte har varit där vill jag bara uppmana att åka dit. Jag gör dig gärna sällskap. För dit ska jag fler gånger.
Vi hade tänkt oss att ta färjan ut till Fjäderholmarna för att få en sådan där skön fläkt av skärgård. På tjugofem minuters avstånd från själva city, så går det att få det på Fjäderholmarna. För mina internationella vänner så kan vi kanske säga Feather Islets. Fast vad har de för användning av det, i min för övrigt väldigt svenskpåverkade blogg? Hur som helst, så blev vi grundlurade av SMHI. Vi inväntade den dag, vår sista i Stockholm, då de hade sagt att det skulle vara fint väder hela dagen. Pyttsan. Det regnade och vi beslutade att ta Fjäderholmarna en annan dag. Jag kan säga att det blev ingen misslyckad dag för det. Lite mer shopping. Vaktavlösning på slottsgården med beriden högvakt, lunch i Gamla stan och glass på konserthustrappen innan vi hämtade ut bagaget i hotellets bagagerum. Halv sju var det rätt skönt att sparka av sig skorna och sätta sig tillrätta för hemfärd. Lite lagom fnissiga, överlagom trötta och superlagomnöjda. Just ja, vi hann med en bio en regnväderskväll.Bröderna Karlsson.Vi hade Filmstaden vid Hötorget mitt emot hotellentrén. Ingen av oss hade lust att se Allsång på Skansen live i regnväder. Då var det mycket bättre att ha picnic på hotellrummet och slappa framför TV:n, så att vi var fräscha i skallen lagom till bioreklamen.
Det tog inte många dagar förrän det var dags för en ny tur till Stockholm. Denna gång i sällskap med Mr T. Det var verkligen en spontanresa. I fredags kväll satt Mr T i vanlig ordning och kollade annonser på Blocket. Han har lagt in kajakbevakning och plötsligt pluppade det ner en intressant annons. Till salu: VKV Lisa. VKV står för Vituddens Kanotvarv som ligger i Västervik. Lisa är modellen. En klassisk svensk kajak. Vit med klarblå detaljer. En skönhet. Född i Västervik. Precis som jag själv. En låga av hopp tändes hos mig. Det kändes rätt från allra första början.
Det var inte bara fredags kväll. Det var sen fredags kväll, i alla fall så där sent så att vi drar oss för att ringa hem till någon. Om det inte är absolut kris alltså. Någon kris var det inte tal om, men vi antog att det skulle kunna bli det om köpet gick oss ur händerna. Vi bestämde oss för att göra ett undantag från vår inte-ringa-sent-regel och så slog Mr T numret till annonsören. Vi tänkte så här att om han lägger ut en annons vid den här tiden, då har han säkert inte somnat på en gång. Han sitter nog istället och funderar på om han verkligen har gjort rätt som lagt ut denna läckra kvinna med bild och allt på nätet. Han blev förvånad över vårt snabba telefonsamtal, men han lovade att hålla henne för vår räkning till lördag morgon. Så att vi skulle kunna prata mer och dessutom få sova på saken.
Jag har väl sällan längtat så efter att det ska bli lördag morgon. Vi gjorde inga som helst indragningarna på vår sedvanliga lördagsrutin med frukost, melodikryss och kaffe, men snabbt därefter så packade vi ihop en liten kaffekorg, flytväst, paddel, ombyte och så pågående bilkörningsljudbok och så snabbt iväg. Vi bestämde träff vid Brommaplan och några minuter före avsatt tid rullade vi in på bensinmacksområdet. Då hade vi även lunchat isterband med stuvad potatis och rödbetor på IKEA för nitton kronor. VKV, IKEA och snart en mycket lycklig småländska.
Jag blev störtförälskad! Det duggregnade och vindrutetorkarna gick, men jag såg direkt att det var henne som jag hade väntat på. Vad fin hon är, utbrast jag. Så följde vi efter säljaren till Stockholms kajakklubb vid Mälaren och det var en upplevelse i sig att se deras kajakstallar. Men den största upplevelsen för dagen var ändå när jag fick stiga i och bo in mig i Lisas omsorg och känna hur fint hon bar mig över vattnet. Max tio paddeltag, sedan hade jag bestämt mig. Men eftersom det inte är var dag som jag paddlar på Mälaren så körde jag en sväng och såg på långt håll var kungafamiljen bor.
Så lastade vi på henne på vårt tak och jag ska säga att jag har många gånger fått känna lycka och stolthet i en underbar förening och detta var ännu ett sådant ögonblick. Tror du inte att kungen skulle bli glad för att se Lisa, sa jag till Mr T och så tog vi en sväng förbi Drottningholm och tog en kopp kaffe där utanför. Vi hade inte tid att vänta på att kungen skulle få på kaffepannan. Vi hade nämligen fått inbjudan till kvällssittning hos goda vänner och det kändes helt underbart att få dela denna stora dag med dem. Som om det inte räckte med höjdpunkter för denna dag, så förärades jag en vattentät packningssäck med VKV-logga och med tillägget Lisa och så mitt namn. Förstår du hur stort det är? Kanske inte. Hon måste ses. Jag smakar på orden i meningen Lisa är min. Ordet min smakar sött, salt, ljuvligt och friskt på samma gång. På återseende med ett leende!
PS. Jag hade tänkt att jag skulle ha summerat min semesterperiod. Det får bli en annan gång. Det är inte läge för att slå världsrekord i blogglängd nu. Nu är det läge för att andas ut semesterslappheten och andas in glädjen över att möta kollegorna och uppgifterna igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar