Langa hit en hink med zink

Du som inte tycker om svett och som absolut inte vill läsa om det, ska sluta läsa här. Jag är inte heller någon älskare av svett och borde kanske låta bli att blogga om det, men jag har avhandlat en del känsliga områden genom åren och det gäller att hålla sin stil vid liv. Svett är väl ett sådant känsligt område kan jag tänka. Det är lika säkert att vi svettas som det är att vi föds, dör, pruttar och kör för fort. Vi bara låtsas som om att det inte är det. Jag har aldrig träffat någon människa som glatt tjohoar när vi ses: Titta, så härligt... jag svettas! Det är inget som vi stoltserar med. Ändå är det ett tydligt bevis på att vi är däggdjur. Alla däggdjur svettas nämligen. Så svettas du, så är du inte en reptil eller fågel.

Det finns finare ord på svettillståndet än just svettning. Transpiration eller perspiration, men jag vet inte om det förskönar något. Det låter som något som behöver åtgärdas eller döljas. Ungefär som prostitution eller ekobrottslighet. Det hade varit något helt annat om det hade fått namn som smultronstrå eller jordgubbsland. Då hade nog var och varannan människa gått omkring och pratat om svett. Du kanske inte vill uppdatera din facebooksstatus med att du svettas, men egentligen borde vi ägna några minuters tacksamhet åt denna kroppsfunktion. Skulle den plötsligt en dag får för sig att strejka, så skulle vi så småningom koka över och få värmeslag. Den reglerar kroppstemperaturen, när omgivningens temperatur överskrider den nivå som kroppen behöver och mår väl av.

Vad är svett? Låt oss tala ut om detta och inte bara fnysa åt lökringar och avslöjande blöta ränder på ljusa sommarkläder. Svett är en saltig vätska som produceras av svettkörtlar i huden. I normala fall så är dessa körtlar mest aktiva under armhålorna, i fotsulorna och i handflatorna. Det är dit jag vill komma. Idag är det inte de normala fallens dag. Efter avklarad och uppröjd frukost, så slog Mr T och jag oss ner i varsin vilstol i trädgården. Vid vår sida stod kaffekopparna och inom räckhåll hade vi även muffins som jag bakade igår eftermiddag. Citronmuffins med formar som vittnar om att det pågår ett fotbolls-VM långt söderöver, i Sydafrika. Till en början kändes livet väldigt behagligt. Tänk att inte ha större bekymmer än att det krävs några sit-ups ur viloläget på solstolen för att få tillgång till kaffe och muffins.

Efter en stund tänkte jag på all-round-utseendet på solbrännan och tog det enkla beslutet att lägga mig på en filt och sola rygg och bakben. Jag slog upp sidan etthundrafyrtiosex och flyttade mig tillbaka till år femtonhundratjugonio och till Inka-riket. Det tog inte många minuter förrän budskapet nådde mig att jag är ett däggdjur. Tydligen med en kroppstemperatur i obalans. Jag började svettas. Riktigt kände hur det rann. Fördelen med att vara klädd i bikini sådana dagar är att det är lättare att undvika lökringar och blöta, mörka markeringar. Jag konstaterade snabbt att om jag skulle ligga kvar, skulle snart kroppen koka i den salta vätskan, som nu som bäst tillagades i hudkörtlarna.

Mr T och jag bestämde oss för att ta en jycke-runda, med förhoppningen att det skulle fläkta lite på vår promenad. Med vattenflaska i högsta hugg, så begav vi oss iväg. Planen var att först gå en liten sväng och därefter passera Wennbergs Handelsträdgård för införskaffandet av tomatplantor. Det är inte första gången i mitt liv som jag konstaterar att flugor gillar salta däggdjursvätskor. Det är ingen idé att snacka till sig ett fredsavtal med flugor, utan det är pang på med det stora batteriet på en gång. Vifta och slå. Hej och hå. Vifta och slå. Framåt vi gå. När vi kom till Wennbergs så småningom, så var både Mr T och jag varma, svettiga och hemlängtandes. Medan Mr T satt i jycke-skuggan och väntade, så gick jag in i växthusen.

Det var där jag konstaterade att jag tillhör däggdjuren. Med versaler. DÄGGDJUREN. Det formligen flöt från hela kroppen. Det kändes som min förkylning kom akut-tillbaka, men det var inte snor som rann från näsan, det var svett. När jag satte igång den här bloggen, så bestämde jag mig för att skriva ärligt och i ärlighetens namn säger jag som det är. Jag tog mitt vita, ribbade linne och torkade svetten från hela ansikten och från halsen och nacken. Jag kände mig primitiv, men så otroligt förståndig. Visst, jag kunde ha rullat mig på marken på växthusets trampade jordgolv, som säkerligen andra djurarter skulle ha gjort. Jag tyckte på något sätt att detta var mer civiliserat. Även om det i andra sammanhang säkert skulle ha uppfattats som mycket äckligt.

Äckligt eller ej, men Mr T och jag jycke-tågade hemåt med två tomatplantor och en blommande Million Dollar Bell. Röd och grann. När tomaterna har mognat, så ska vi mumsa på gula och röda körsbärstomater. Om ett litet tag kommer vi att vara självförsörjande på olika salladssorter, gurka och tomater. Sköter vi oss riktigt väl, så får vi kanske trampa vårt eget vin också. Frågan är om det blir under denna säsong. Under sträckan mellan Wennbergs och hemmet, så gick tankarna bara till en iskall dusch. Det blev som ett mantra för att överhuvudtaget inspirera kroppen till att ta ett steg till. Den kunde lika gärna bara ha satt sig ner och valt kokning i egen saltad vätska.

Väl hemma bestämde jag mig för att plantera om tomatplantorna i hinkar innan jag steg in i duschen. Det var då det slog mig att jag hade förvandlats till en grovarbetande svettig karl som inte ansett sig ha behövt duscha under flera månader. Jag häpnade. Den lilla svettorkningen med linnet inne i växthuset verkade nästan drottninglikt i jämförelse med denna upplevelse. Efter väl uträttat verk så ställde jag mig framför hallspegeln och konstaterade: Men baby, du har ju blivit solbränd! Du kan leka look-alike med en pepparkaka. Ett foto nu och du skulle kunna göra reklam för solkräm med kokosnötsolja. Se så glänsande hela huden blir. Fast hur var det med ärligheten? En studio, en kameraman. Svettdoften skulle avslöja mig och skicka mig rakt tillbaka till kolskottandet på ångloket.

Jag trodde jag kände mig själv. Jag trodde att jag svettades under armhålorna, under brösten, i knävecken och mellan skinkorna sådana här varma dagar. Nu vet jag än mer. Hela min hud har samarbetat idag för att reglera kroppstemperaturen. Huden är vårt största organ och det är inte illa att någonstans mellan en och en halv till två kvadratmeters yta idag har strävat mot ett gemensamt mål. Att få mig i balans. Jag har själv varit med och bidragit med att hinka i mig vatten, men tydligen är det också viktigt att få i sig mineralet zink. Kanske inte hinkvis, men en liten lagom dos. Sill, solrosfrön och morötter innehåller bland annat zink. Mer lättintagligt än en balja.

Kära bloggläsare. Alltså, till er få som fullföljde denna något lite-för-mycket och närgångna information som ni kanske helst hade sluppit. Var glad att du svettas! Då är du inte en reptil som lömskt slingrar dig fram i sommargräset. Var glad om du svettas från hela huden! Då vet du att den fungerar och är samarbetsvillig. Var glad att du slapp träffa mig idag och lät mig på egen hand konstatera att jag hade förvandlats från en medelålders kvinna till en fjunig tonårsgrabb alternativt en flanellskjorteklädd grovarbetare. Jag tror att jag idag har kommit så nära jag kan till att producera pungsvett, men det var något genetiskt aber som låg i vägen, men det är för varmt för att jag ska ta tag i den saken också. Det får räcka med svettinformationen idag. På återseende med ett leende!

PS. Det är lätt att bli dagvill i sommartider, men idag är det söndag. Vilodagen. De flesta dagar denna vecka har varit vilodagar, eftersom jag har återhämtat mig från en envis sommarbacillförkylning och krånglande axel. Vad det gäller fotbolls-VM så är det vilodag idag och det känns tomt. Det hade suttit fint med en kvällsmatch, men vi får vänta till tisdag och onsdag kväll för att följa semifinalerna. Jag tänker inte tippa några finallag, men hur som helst så tycker jag att det har varit ett härligt VM. Precis som med svetten så trodde jag att jag kände mig själv. Jag visste att jag hade ett stort fotbollshjärta, men inte att varenda muskel och varenda andetag skulle vara så engagerade. Det har varit riktigt svettigt många gånger.