Jag är efterlyst. Ingen större fara på taket. Jag har inte Hasse Aro och Leif GW Persson i hasorna, men ändå efterlyst. Genom sms, mail och på Facebook. Gulliga människor som undrar om det har hänt något, eftersom jag inte har synts till på länge. Jag har inte begått något brott och kommer säkerligen inte att straffas. Vad står på? Jag har inte bloggat på elva dagar. Tack för efterlysningen. Du anar inte hur mycket den värmer. Nästan mer än solen och du som har befunnit dig i Sverige den senaste tiden vet hur varmt det har varit i solen. Jag växer som bloggare av att det finns människor som saknar mig och mitt skrivande. Hur otroligt är inte detta? Jag trycker igång datorn och loggar in på bloggen. Smattrar igång över tangentbordet av rena glädjefnattet. Det får bli en summering av den gångna tidens bloggfrånvaro. Det får också bli information om kommande frånvaro. Jag anar att det kommer inte att bli något bloggande den kommande veckan.
Väskorna är packade. Mr T och jag ska imorgon bege oss till Sveriges bäst-sida. Till den forna hemorten Göteborg. Jag kommer kanske att få alla östkustsbor på mig nu när jag favoritserar västkusten, men jag står vid mitt ord. Jag är född på östkusten, i Västervik. Jag är uppväxt i Småland, i Virserum. Jag har tillbringat många somrar på Öland. Jag var på smekmånad på Gotland. Jag flyttade till Stockholm efter gymnasiet och jag har de senaste arton åren bott i Gävle. Alltihop på östkusten. Jag gläds över resan till västkusten. Den är oslagbar sommartid. Diskuterar vi badvatten, så är västkustens bölja bra mycket härligare än östkustens. Den liknar i jämförelse diskvattnet efter en rejäl söndagsmiddag. Det finns inget som går upp mot det klara, friska, salta vattnet västerut.
Nu är det inte i första hand badvattnet som drar oss till Göteborg kommande vecka. För två år sedan besökte vi Gothia cup med anledning av att dottern skulle spela. I år ska sonen dit och coacha det pojklag som han tränar och vi kommer säkerligen att följa lagets alla matcher. Vi hoppas att det blir många. Gothia cup är en underbar satsning. En riktig fotbollsfest. Jag ser särskilt fram emot invigningen på Nya Ullevi imorgon kväll. Det är som en OS-invigning i miniformat. För övrigt ska vi turista, shoppa, äta gott och bo på ett skapligt fint hotell. Lite vardagslyx med andra ord. Säkert uppleva lite nostalgi också från våra sex år som invånare i staden. Vad är sig likt? Vad är förändrat?
Det är med blandade känslor som jag lämnar hemmet. Visst är det härligt med miljöombyte och jag är övertygad om att det kommer att bli en underbar vecka. Men här hemma har vi fått sällskap av en liten underbar skönhet. Millie. Jag kan nog skylla på detta som en del i min bloggfrånvaro. Mycket av Mr T:s och min tid har gått till att njuta tillsammans med denna ljuvliga hund. Det skulle kunna bli en vacker novell så småningom. Sommaren med Millie. Hon är säkerligen inte medveten om hur mycket gläjde hon ger oss. Villkorslös. Jag instämmer med alla som någon gång har sagt att hunden är människans bästa vän. Hon har dessutom mycket att lära oss. Jag är glad över denna nyfunna vän. Livet är gladare och varmare nu än dagen före midsommarafton.
Nu kan inte all bloggfrånvaro anklagas Millie, utan ordet blogg har ersatts med ett annat fantastiskt ord på fem bokstäver. KAJAK. Det som började med en sådan där trevlig följa-med-på-provtur har nu utvecklats till att alltid-tänka-kajak-dygnet-runt-tur. Läsa kajak-porr, lägga bevakning på kajakannonser på nätet, paddla, fundera på hur vi bäst förvarar kajakerna i garaget, prata paddling och fixa andra attiraljer såsom takräcke och specialbågar för kajaktransporter. Vi är fast. En underbar fritidssysselsättning. Något som passar Mr T och mig som handen i handsken. Vi som älskar friluftsliv av alla slag har nu fått en ytterligare dimension att närma oss naturen. I måndags blev vi ägare till en gul och vit skönhet av märket Aquarius. Inte undra på att jag inte har hunnit blogga. Vi har glidit omkring i vattendragen i närheten och bara njutit. Däremellan har vi badat och bryggfikat. Livet är verkligen tungt och bedrövligt som du förstår. Så onödigt jobbigt vi har det!
Synd att vi inte har ett å-drag vid vår tomt. Då skulle kajaken blötläggas flera gånger om dygnet och dessutom skulle vi kunna bevattna trädgården däremellan. Det skulle behövas, men vi har gett upp gräsmattorna. Det är en omöjlig kamp mot sol och hetta. Resultatet är nu att mattan är sönderbränd. Gul, torr och tråkig. Till skillnad från kajaken alltså, som är gul, blöt och rolig. Kvarteret är också lite öde och tråkigt. Ett sådant där somrigt fenomen som kan vara skönt ett tag, men som blir trist i längden. På något förunderligt sätt känns det bra när ordningen är återställd och allt rullar på som vanligt framåt hösten. Fast just nu känns det ytterst avlägset. Jag är så där somrigt avkopplad och tankar på hösten är portförbjudna i mitt hjärnkontor.
Jag är brun. Solbränd. Vi har lite avkopplat träffat släkt som förenats i Sandviken. Vi har morgondoppat oss, förmiddagsdoppat oss, lunchdoppat oss, eftermiddagsdoppat oss, kvällsdoppat oss och egentligen återstår bara ett nattdopp. Men det mörknar oroväckande tidigt. Vem vände på det härliga dygnet, då det fortfarande var ljust vid midnatt? Var vänlig vänd tillbaka det snarast! Jag märker det tydligt när jag tar kvällspromenaderna med Millie. Det måste snart bli reflexer och lampa. Det är det tydligaste tecknet på att vi är närmare hösten än våren. Jag vet, det är som att svära i kyrkan att skriva så. Låt oss ägna oss åt lite lagom förnekelse. Vadå höst? Vad är det? Nej, jag har ingen aning. Om du vet, så behöver du inte bemöda dig att berätta. Håll det för dig själv.
Ska jag hitta någon fördel med hösten så är det att det är en tid för bloggning och släktforskning. Jag har installerat mitt släktforskarprogram, men det ligger fortfarande oanvänt. Det svider lite i de småländska generna, men jag tröstar mig med att det blir också bättre i höst. Levande ljus, bloggning alternativt släktforskning. Ett glas rött eller vitt eller mustigt ölfärgat. Det finns ljusglimtar framöver. Nu kom jag på mig själv att jag ligger efter med ett protokoll. Aj då. Hundväder, badväder, kajakväder har fått mig ur gängorna. Om jag varit uppvriden och stressad förut, så är jag så gott som återvriden nu och avkopplad. Samt glad över att nu ligger Göteborgsdagarna inom räckhåll. Spårvagn, rosdoft i Trädgårdsföreningen, Liseberg och Gothia cup med den makalösa internationella känslan. Allt är som det ska och jag säger: På återseende med ett leende! Så småningom. Kanske i höst eller lite tidigare. Ha överseende med ett leende!
PS. Det får bli ett stort gemensamt namnsdagsfirande i förskott till alla flickor, eller fruntimmer som vi brukar kallas, vi som firar våra dagar kommande vecka. Det är Fredrik idag och han banar väg för Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina. Det är enligt statistiken väldigt vanligt med regn de kommande dagarna. Jag tycker inte att vi nödvändigtvis måste hålla oss till statistiken under de kommande dagarna. Vi kan göra ett undantag. Låt oss gå mot strömmen. Soliga dagar över alla namnsdagsflickor, precis som över Fredrik idag och som Jakob nästa söndag. Han som får den stora äran att sätta punkt för fruntimmersparaden. Namnsdagsbakelser och namnsdagstårtor till oss alla. Må vi leva och ha det bra. Hurra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar