Regntest, musikfest, Zerpe när han är som bäst!

Du kan helt lugnt luta dig tillbaka och läsa detta blogginlägg. Du behöver inte alls fundera över om detta är ett aprilskämt eller inte. För klockan har slagit över midnatt och vi har lämnat första april bakom oss. Nu är vi några skälvande minuter in på andra april. Om jag har förstått det hela rätt, så får vi inte lura varandra då. Även om det heter aprilskämt. Borde vara en enda lång sträcka på trettio dagar av lagom snällt lurendrejeri. Det verkar bara vara vädret som får luras i april. Aprilväder har vi väl alla hört talas om eller förresten, vi har säkert alla känt av det. Solen kan stråla från klarblå himmel den femte april och ge oss vibbar om sommar och bikinisäsong. Nästa dag kan stora snöflingor vräka ner och kastar oss obarmhärtigt tillbaka till vinterkylan.

Det är som det ska vara och med tidigare erfarenheter i bagaget så vet vi att det kommer dagar då syrenerna blommar och då fikat smakar som bäst ute på altanen. Jag övervann min egen bekvämlighet på förstaaprilmorgonen. Det var inte många millimeter ifrån att jag tog bilen eller bussen till jobbet. Ibland kommer min småländska envishet till bättre användning än jag någonsin kunde ana. Va fasen... har jag bestämt mig för att cykla, så ska jag väl cykla? Allt annat verkar väl vara uppenbar smitning från problemet? Som om regn skulle vara ett problem. Det finns många platser på jorden, där människor inte önskar något högre än att få cykla i regn. Nåja, de önskar i alla fall att det skulle regna. Så att torkan gav vika. Den enda torkan jag lider av här verkar vara skrivartorkan. Ett blogginlägg om min bekvämlighet och regnväder... vad är det att komma med?

Bestämt. Jag cyklar även i regnväder. Om jag kan stå helt naken i duschen, så kan jag väl för tusan cykla med regnkläder i regnväder. Så fiffigt att det till och med anas rim i detta. Kläder som passar för alla väder. Mitt skapligt nya regnställ fick sättas på prov. Mitt förra hade den extrafunktionen att det på något underligt sätt sög in vätan och la den närmast huden. Inte riktigt rätt syfte för ett regnställ och jag kom hem blöt, kall och förbannad. Smålänningen hittade ett nytt på rea. Ganska fräsig jacka trots att den är regnigt gråmönstrad och svarta brallor. Nu är inte utseendet av största vikt och mycket har hänt på regnklädersfronten sedan jag var barn. Då var regnkläder endast regnkläder. Galonbyxor med tillhörande jacka. Då behövde inte människor fundera så mycket på om det var laboratorietestat och omskrivet i en tidningsartikel med rubriken: Regnväst - bäst i test! Det där med väst skrev jag bara för att det skulle rimma på test. Kläder eller ställ fungerade inte lika bra. Det fungerade lika dåligt som en väst skulle ha gjort i cykelregnvädret.

Regnkläder har blivit en vetenskap. Vattentäthet, andning och slitstyrka testas. Visst det är bra om regnkläderna håller vattnet ute. Det behöver alltså vara tätt. Det är också bra om det andas, så att det släpper ut ångan, så att vi inte får en inbyggd ångbastu med på köpet. Slitstyrkan på materialet testas också. Det är bra om det tål lite nötning, till exempel i baken vid cyklingen. Slitningen testas med en typ av sandpapper och står det pall mot tusen slipningar, så står det pall att cykla några gånger också. Så tänker jag. Vattentäten testas genom att de utsätter materialet för trycket av en tio meter hög vattenpelare. Det verkar som om fabrikanten vill vara på den säkra sidan. Den dagen det regnar i form av tio meter höga vattenpelare, så stannar jag inomhus. Andningen då? De kollar hur många gram vattenånga som går igenom materialet på fem olika ställen under ett dygn. Ja, de är finurliga i de där laboratorierna. Mitt nya regnställ klarade sig tydligen igenom alla tre tester och nu är det även testat i praktiken. I självaste livet. Jag kom fram till jobbet. Torr. Inte alltför svettig.

Det enda som skulle behöva utvecklas mer är hjälmen. Regndropparna åker kana på den, hänger som sega maskar framför ansiktet innan de släpper taget och rinner ner i ansiktet. Sminkning regniga dagar handlar om vattenfast mascara. Det borde ingå i köpet av cykelhjälm. Eller något slags borttagningsmedel av fåfängan. Helt plötsligt är det inte bara regnställ som är en vetenskap. Själva cyklingen i regn har blivit något att tänka igenom ordentligt.

Väderleksrapporterna hade lovat fint väder efter avslutad arbetsdag och det satt jag och såg fram emot under dagen. Tydligen får väderleksrapportörerna skoja à la aprilskämt redan före april månad, för det där med finvädret stämde inte alls. Det var grått, trist och olustigt även på hemvägen. Det kan i och för sig bero på att vi inte har eftermiddag vid samma klockslag. Det var kanske mitt straff för att jag skämtade på min FB-status på morgonen. Ligger på playan och känner solen värma min kropp, vågorna slår mot stranden och paraplydrinken är inom räckhåll... livet är skönt att leva! Några gick på det. Andra fattade misstankar. Några var störtsäkra på att jag skämtade aprillo, eftersom jag satt vägg i vägg med dem på jobbet.

Vädret, cyklingen, arbetsveckan och några andra tröttande kryddor i livet hade slagit alla påsar ihop och nästan däckat mig igår eftermiddag. Jag var på näppen att stanna hemma från konserten i Gävle konserthus med Gävle Symfoniorkester. Jag är glad att jag ryckte upp mig och tog mig i kragen. Det var kinesiskt tema för kvällen och det märktes redan i foajén då det var fler kineser där än vad det brukar vara. Borden hade fått tillfälligt ditlagda dukar med kinesiskt mönster. Underhållning med kinesisk musik utanför konsertsalen. Kinesisk meny i restaurangen. Kinesisk delegation på plats. Välkomsttal på svenska och kinesiska. Kinesisk dirigent.

Ett kinesiskt stycke, Flickan med svavelstickorna, av An-Lun Huang. Det tycker jag var kvällens höjdpunkt, trots att orkestern efter paus spelade Rimskij-Korsakovs Scheherazade. Det är otroligt vacker musik, men jag sätter Huangs komposition före. Några tyckte att den var plottrig och för mycket Petter och Lottas lyckliga jul, men jag kände mig djupt berörd av musiken som föregicks av en fantastiskt fin sagoläsning av Gävle nya sagofarbror nummer ett, Kalle Zerpe. I alla fall om du frågar mig. Han kom in på scenen, lång och ståtlig i svarta jeans och en rutig skjorta i svart och orange. Inte en vanlig rutning, utan som narrarna på slotten förr i tiden. Hans mörka basröst gjorde sig fint till sagoläsningen och han läste med inlevelse. Att han bor i Hilledenne gör inte känslan sämre. Han får gärna läsa sagor för mig fler gånger. Han borde läsa in ljudböcker. Om han inte redan gjort det. Jag inser att jag har inte full koll på alla Hillebor. Inte på alla sagoberättarfarbröder heller. Tack Kalle! Tack GSO! Tack En Shao! Dirigenten heter så. Han såg mysig ut på något vis. Om Teddybjörnen Fredriksson skulle få en kinesisk motsvarighet, så borde den heta En Shao. På återseende med ett leende!

PS. Jag har fått två godnattsagor upplästa av självaste farbror Zerpe, symfoniorkestern har spelat vaggsångerna och jag har dessutom fått till ett blogginlägg... Nu är det direkt i säng, utan några men... Idag, om några få timmar, så är det dags för heldagsjobb. Jag kommer att missa melodikrysset, men å andra sidan är det inte varje lördag som jag får träffa döva från hela Gävleborg och några tillresande även från metropolen Uppsala. Ännu en kanondag på jobbet alltså. Fast då tar jag bilen till stan. Tro det eller ej, men det är punktering på bakdäcket på min cykel. Det är inte första april längre. Tyvärr.