Nya berg att bestiga eller kanske kliva ner ifrån?

Så satt vi där igen. Ska sanningen fram så satt den sammankallande ordningskvinnan där först. Vid det vanliga bordet. I hörnet. Det borgar för en bra kväll. Ett styrÖLsemöte i dess rätta bemärkelse. Det visade sig dock bli ett väldigt annorlunda möte. Till att börja med så hade Bishop Arms bytt meny. Den försommargröna nyansen kändes fräsch och välkomnande, men innehållet rörde till beställningen. Ingen raggmunk? Vi har förvisso svikit raggmunken på sistone, men ikväll hade vi planerat att ta in den i styrÖLserummet igen. Ingen Helsinge Rököl på tappen? Men hallå, hur rörigt får styrÖLselivet bli? Ändå var detta med menyn bara en bris i sammanhanget. Lite längre in på dagordningen så var det full orkanstyrka. Att då stå där på det nya berget och känna hur vinden sliter i kläderna, det fick i alla fall mig att känna mig lite darrig i benen. Nåja, nu kan vi kanske inte skylla allt på det nya intresset för bergsklättring, utan ölen gjorde säkert sitt till också.

Det fick bli en Baby Back Ribbs som ersättning för raggmunken och det där med baby är falsk varudeklaration. Vi fick in varsin tallrik som borde fått namnet Big Guy Back Ribbs och jag hade gärning att få i mig allt. Kanske sög samtalsämnet musten ur mig? Ordningskvinnan tog ut första april drygt en vecka i förskott och drog värsta roliga skämtet, som hon tyckte själv. Jag kommer att förlåta henne, men det kommer att ta sin tid. Vi brukar skratta åt samma saker, men detta var inte alls roligt om du frågar mig. Jag satt i chock resten av kvällen och var i behov av samtalsvård på bussen hem. Jag går nu in i en bearbetningsfas. När hon dragit sitt humorbefriade skämt, så satt ordföranden och jag som fågelholkar och mina tankar gick från Rotarys morgonbön i advent till gurkstaden på noll komma noll sekunder. Det var som att åka hiss i Kaknästornet utan några som helst motvikter eller linor. Jag föll med en duns. Hur blir det nu? Hur ska det här gå? Det var tankarna som min hjärna radade upp. Vi förstod att hon skämtade när hon sa ytterligare en mening. En mening som jag i styrÖLselag är förbjuden att skriva. Du anar inte hur hårt mina händer är bundna inför detta protokoll. Det är konstigt att jag ens har kunnat slå på datorn.

Det blev en Jämtlands Hell till revbenen. Mycket passande namn. Inte Jämtland alltså, utan Hell. För vi satt där och försökte ta oss upp ur livets bottenvåning. Tre sejdlar fick ölen. Allt annat i diskussionen fick en stor käftsmäll. Nu till något roligt. StyrÖlsen har nya årskort. Fast det var bara protokollskrivaren som hade sitt med sig. De övriga två fick alltså sitta där på dispens. Fast båda två hade samma typ av upplevelse som ess i rockärmarna, så det täckte mer än väl upp ett VIP-kort. Fjolårets kort med texten: Beer will change the world! I don't know how, but it will har vi haft stor användning av. Jag tror att de nya kommer att bli lika bra. Beer is proof that God loves us and wants us to be happy. Nog är vi glada alltid. Inte visste jag att det nya berget var så roligt att prata om.

Detta var kvällen för efterrätt var ordförande och ordningskvinna helt eniga om. Jag var tveksam, eftersom jag alldeles nyss hade kämpat med revbenen från den stora grabben. Tyvärr så var menyn alldeles på tok för mycket ändrad när det gällde efterrätterna, så ordföranden fick problem att hitta något. Som så många gånger förr har whiskeyn fått rädda upp situationen och hon beställde in en rökig fyracentiliters Supernova. Som tur var lät hon den gå laget runt. Mmmm, som sagt, en annorlunda men rolig styrÖLsekväll. För oss övriga två blev det en nöt- och kolacheesecake med löfte om färska bär i citronlikör. Antingen hade de glömt citronlikören eller så slogs den ut av ölen som vi valde att dricka till efterrätten. Det är ju ändå en styrÖLse, även om ordföranden åtnjöt dispens nummer två för kvällen genom att dricka whiskey.

Brasserie Dieu du Ciel, Dernière Volonté, hade en mycket fin etikett och det fick den lite extra beröm för. Ordningskvinnan och jag delade styrÖLiskt på 341 ml innehållandes sju procent styrka och vi enades om betyget tre sejdlar. Vi tog en paus från tomtenissen på det nya berget och pratade en stund om trädgårdstomtar och trädgårdsmässa och helt plötsligt verkade vi ha samma humor igen. Tack och lov!

Från Jämtlands Hell till Gud i himlen, så hade det kanske varit dags att avsluta mötet där, men icke. Vi tog oss raskt till Tjeckien, en slags välbehövlig resa bort från det nya bergets dal och till ölbryggeriet Budějovický Budvar i České Budějovice. Kärt barn har tydligen många namn. Budweiser Budvar, Budvar, Bud eller Budějovický Budvar är olika namn för ölen från detta bryggeri. Vi lät den generöst få kvällens toppbetyg med tre och en halv sejdel. Ordföranden var så pass professionell att hon beställde in ett halvt glas. Whiskeyn bet tydligen tag lite extra. Eller var det efterdyningarna av chocken.

Vi planerade in nya styrÖLsedatum för våren samt kom till skott med ytterligare ett utökat styrÖLsemöte för arbetslaget. Det blir fredagen den tjugonionde april. Vi tjuvstartar alltså vårfirandet. Jag ser i protokollet att jag lovade att skriva en styrÖLsesång till dess. Något jag redan ångrar. Fast i och för sig, jag fick inga bakbundna händer i det sammanhanget, så jag skulle kanske passa på?

Jag förstår att det kan finnas en viss besvikelse hos många protokolläsare att jag har i stort sett bara skrivit om menyn och bergsklättring från detta möte. Jag kan inte ens skriva att vi kom hemsvirande frampå småtimmarna, för vi tog nämligen bussen hem tjugo minuter över nio. Jag vet att detta kan innebära att vi riskerar att tappa intresset för våra styrÖLseprotokoll, så jag känner mig nästan tvungen att släppa en bomb. Eller för att krydda lite extra så släpper jag två.

Ordningskvinnan satt utan BH i kyrkan på Luciamorgonen för två år sedan. Hon hade glömt den och upptäckte det när hon satte armarna i kors över bysten. Nu var det säkert ingen mer än hon själv som tänkte på det och det var snabbt åtgärdat efter lussefikat i Kyrkans Hus. Jag vet att hon inte alls är glad över att jag skriver detta, men jag kan ju bara skylla på att det är humor. Precis som hon själv gjorde när hon släppte årets bomb ikväll. Den bomben som inte ens var sann. Jag har förresten en känsla av att den nya given för bergsklättring är både utan BH och topp. På återseende med ett leende!

PS. Mitt lilla PS tillägnas två härliga killar som lystrar till namnet Gabriel! Idag är det deras namnsdag och jag hurrar och hoppas att de har haft den bästa av dagar. Jag glömde säga att nöt- och kolacheesecaken på Bishops var himmelskt god. Det var kanske därför vi satt där och himlade med ögonen. Eller så blir det så av för mycket höghöjdssnack...