Min svarta extrakasse har hittat ett nytt användningsområde

Det är ingen optimal tid på dygnet för bloggning. Det har varit glest med inlägg på sistone. Inte för att jag har tröttnat på att blogga, utan helt och hållet på grund av tidsbrist. Det blir inte lättare med tiden så här års. Jag har dock ett uppdrag att utföra. Du som följer mitt bloggande vet att det då och då ramlar in ett protokoll bland blogginläggen. Då vet du också att det kommer sig av att StyrÖLsen har haft ett trevligt möte och det brukar alltid finnas mycket att protokollera om. Det är ingen hemlighet att det skulle finnas mycket mer att skriva om från varje möte, men inläggen har en dödslina som inte bör överträdas. Bloggläsare har kanske något annat att ägna sig åt i tillvaron än att läsa min blogg. Jaså inte? Med handen på hjärtat så är jag tacksam för att jag ibland får skriva med bakbundna händer. Det finns saker som absolut inte mår bra av att cirkulera runt i bloggosfären och min avsikt med den här bloggen är att den ska hålla måttet och vara städad. Så även då etiketten är Protokoll.

Detta blir ett något annorlunda protokoll eftersom det även kommer att innehålla en rapportering från vårt utökade möte, då vi inbjöd våra kära kollegor att dela vår gemenskap och glädje. Detta gick av stapeln fredagskvällen före första advent. Det är inte riktigt preskriberat ännu alltså. Trevligheterna ligger fortfarande och gungar i färskt minne. Jag återkommer till detta. Först vill jag avverka det ordinarie styrÖLsemötet, som egentligen är det som ska protokollföras, publiceras och justeras. Det var lite si och så med starttiden för mötet. Det får jag ta på mig helt och hållet. Vi hade bestämt direkt efter jobbet klockan sjutton noll noll. Så trycker jag in ett möte som jag tror kan vara avklarat till halv sju-snåret. I sista minuten blir dock mötet inställt på grund av sjukdom och vi samsas om att ses strax innan arton. Ordningskvinnan ska hem en vända först. Inte enbart för att piffa upp frisyren, utan också för att klara av ett tjänsteuppdrag.

Trots att hon missar första bussen, så hinner hon in på Bishop Arms före ordföranden och mig själv. Precis som vi båda förutspår, när vi faller för frestelsen att kika in i lampaffären mitt emot puben. Ljusstakar, stjärnor som hänger och på fot, lysande lussetåg och slingor för inomhus- och utomhusbruk lockar förföriskt och vi faller förstås. Vi kollar om de är batteridrivna eller om de kräver eluttag. Jag som är så hjärtig av mig får förstås syn på en elljusstake med ett något snedformat hjärta. Åhhh, den skulle vara fin i mitt fönster på jobbet, känner gästriken inom mig. Smålänningen i mig inflikar dock så där ekonomiskt förnuftigt att eftersom lagret verkar så stort, så kommer de säkerligen att rea dem efter jul. Hjärtljusstaken kommer alltså upp i fönstret till nästa jul. Då ljusstakefabrikanterna har kommit på någon annan idé.

Ordningskvinnan möter oss med ett tungt besked. Vårt styrÖLserumshörn är upptaget. Inte bara hörnet, utan hela rummet. Skjutdörrarna är fördragna. Vi känner oss vilsna. Någon sekund. Därefter slår vi oss ner i en rundad soffa och mötet är igång. Detta är kvällen som inte liknar någon annan styrÖLsekväll. Ordföranden förklarar detta med att vi nu har gjort ett första styrÖLseår och att vi nu med gott samvete kan gå in i något nytt oprövat. Det visar sig inte vara så svårt som man kan tro. Helsinge Rököl finns nämligen inte på tappen, så den traditionen faller omedelbart. Istället satsar vi på en Skebo Brukspatron och mina tankar svävar iväg till Kulla-Gulla-böckerna, men det avslöjar jag inte för sällskapet. Det kommer så mycket annat som avslöjas denna kväll och det är verkligen inte något för Kulla-Gulla-öron.

Skebo Brukspatron är en 5,6procentare från Skebo Bruksbryggeri. Första klunken framkallar ett njutningens mmmm, smack smack, mmm... men det avklingar snabbt och jag sa som jag kände: Den försvann för snabbt ur munnen. Alltså inte att jag svalde det snabbaste jag kunde, utan smaken försvann. Det blev inget kvar. Smaklökarna kände sig grundlurade. De övriga två höll med. Vi satt där och lät drycken runda smaklökarna gång på gång, men vi hittade inte den där eftersmaken. Så öl nummer två fick bli vårt hopp för kvällen. Däremellan hade orden Wild and crazy uttalats ett x antal gånger. Det hade att göra med beställningen ur menyn. Vi skippade raggmunken och ordföranden slog till på en king size-portion med baby ribs och pommes frites och jag och ordningskvinnan körde på varsin fläskfilétoast. Alla tre var mycket nöjda. Öl nummer två blev ett säkert kort från tappen. Varsin Oppigårds Winter Ale. En 5,3a om vi ska prata procent. Ett bryggeri som ligger på ägarens fädernegård, som har varit i släktens ägo sedan i mitten på 1700-talet. Inte så långt ifrån Gävle. Bryggeriet ligger nämligen i Hedemora.

Våra ögon faller inte enbart för elljusstakar och slingor. Vi faller pladask för efterrätter som bärs förbi vårt bord. Detta scenario har vi tydligen missat vid tidigare möten. Vi såg på varandra och så var det beslutet taget. Det här var kvällen då styrÖLSens dessertmödomshinna skulle sprängas. Jag och ordföranden gick på gratinerad frukt med vaniljglass och smält vit choklad. Ordningskvinnan drog till med chokladtårta och gräddklick. Det mesta smackandet och njutandet kom från ordningskvinnan. Det unnar vi henne och jag har redan bestämt mig. Nästa gång blir det chokladtårta för mig också. Tredje januari närmare bestämt. Bara ett par dagar efter givna nyårslöften om viktnedgång och sötsugsindragningar.

I en styrÖLse beställer man inte in ett glas portvin eller likör till desserten. Där beställer man in öl. Tyvärr kan vi tycka så här i efterhand. Det choklad- och vaniljspetsade ölet som vi beställde in i en liten flaska, som skulle delas på tre personer, var mer än tillräckligt. Styrkan låg på 6,5 %. Jag skulle inte kunna skilja på det och en hostmedicin, inte ens utan dessert. Etiketten på flaskan och ölets namn var desto mer fnissframkallande. Det var helt klart Afroditebaserat och du som är väl insatt i den grekiska mytologin vet att hon var skönhetens, kärlekens och sexualitetens gudinna. Jag kan nu avslöja att detta kanadensiska dessertöl inte ens var i närheten av det området. Nästa gång får vi ge portern en chans till desserten.

Jag lovade ju en tillbakablick till det utökade mötet som hölls fredagen den tjugosjätte november. Det passar ganska bra för då slipper jag utveckla samtalet kring biobiljetterna. Vi tog i alla fall ett beslut i styrÖLsen om att vi ska vara med på en ölprovarkväll. Vi pratade med bartendern om detta och det enda kravet är att vi är minst fyra personer. StyrÖLsen består av tre personer, så vi har ett litet problem. Vi tror dock att vi kommer att kunna lösa det.

Raskt över till personalträffen. Vi långbordsbänkade oss runt arton-tiden och från början var stämningen god. Ja, den blev inte sämre under kvällens gång. Det är bara jag som skriver med syftningsfel. Stämningen var god från början. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli en omöjlighet att protokollföra alla drycker som beställdes in, men jag måste få bloggbekänna att utöver öl så var det både vitt vin, cider och whiskey som bars in. StyrÖLsen höll sig dock till öl. Jag tror att det fanns någon outtalad överenskommelse om att vi ville föregå med gott exempel. Vi fick gott stöd av självaste chefen som med myndig röst förklarade att detta var en pub. Som du förstår har vi en väldigt klarsynt chef och väldigt trevlig.

Ett litet tag trodde jag mig förflyttad till en Psalmtoppskväll ute i något församlingshus. För önskepsalmer virvlade omkring som nummer likt en bingohall. Sällskapet ropade ut psalmnummer som låg närmast hjärtat. 7, 630, 112, 249, 210, 6o6. Självklart var det ingen psalmtoppskväll för helt plötsligt var vi inne på raggningstekniker i Riga och då känner jag att jag vill göra ett förtydligande. Eftersom jag under många år har arbetat bland döva och synskadade barn och ungdomar i Lettland, så är det lätt att tro att det var jag som förde detta ämne på tal, men så är inte fallet. Den baltiska raggningstekniken gick dock inte hem förtäljer historien. Vi förflyttade oss snabbt till Kiev i Ukraina, fast vid det här laget hörde många av oss fel och trodde att det gällde Tierp i Ukraina. Ämnet var dock detsamma som i Riga, men resultatet var lika uselt. Nu kände jag att jag ville bidra med ordet för öl på lettiska, vilket är alus och så utbringade vi en lettisk skål: Uz vesilibu! Prozit kan man också säga.

Jag var på damtoaletten och ordföranden passade på att kolla in i städskåpet, vilket visade sig vara herrarnas pissoar och hon stängde snabbt dörren med ett fnissigt hoppsan! När vi kom ut ifrån nödinrättningen så såg vi att någon vänlig själ hade gjort en massbeställning. Personen ifråga tyckte att vi skulle avsluta kvällen värdigt och hade därför beställt in ett Trappistöl. Det är ingen egen kategori av öl, utan kallas så beroende av att det är bryggt i kloster i Belgien eller i Nederländerna. Munkarna tillhör trappistorden. Ölet är överjäst och har en styrka på mellan sex och elva procent. Den något klarsynta beställaren hade hamnat på nio procent. Av detta lärde jag mig att aldrig gå på toaletten på utökade möten. Ölet smakade dock gott och hade en stor fyllighet. Enligt ordningskvinnan var det som om hela kolonin var samlad. Vad hon menar med det hann vi inte utröna. Om det gällde alla blomster eller om det var blommor och bin hon syftade på står skrivet i stjärnorna. Ölsmaken hängde hur som helst kvar längre än ordningskvinnan. Den hängde kvar runt smaklökarna hela kvällen och långt in på lördagen.

Något förvånade fick vi alla uppleva hur ordningskvinnan lämnade sällskapet efter urdrucken Trappistöl och vi vore dumma om vi skulle tro hennes förklaring om hemgång. Den hade vi avslöjat redan då hon kom. Nu vet ordföranden och jag hur kvällen fortsatte, men här inträder bakbundenheten. Vi avhandlade denna punkt på styrÖLsemötet häromkvällen och vi vet nu att den hemliga koden är gurkor. Ytterligare ledtrådar kommer här: salt, dill, vatten, gurka, socker, pepparrot, ättikssprit, dillfrö, dragon, senapsfrön, vitlök och peppar. Vill du ha exakt mängd så rekommenderar jag dig att kontakta ordningskvinnan i styrÖLsen. Hon kan förmedla vidare kontakt. På något konstigt sätt verkar det som om hela kolonin var samlad, åtminstone någon gurkodlingsförening. Å styrÖLsens vägnar framförs nu ett innerligt bloggtack till alla kollegor som slöt upp och gjorde detta till en minnesvärd kväll. På återseende med ett kollegialt leende!

PS. Sejdelbetyg från senaste mötet: Skebo Brukspatron tre sejdlar. Oppigårds Winter Ale fyra sejdlar. Aphrodisiague två sejdlar, mer på grund av etiketten än på grund av smaken. HtvåO fem sejdlar.