Bästa stunden!

Just nu. Den här stunden på dagen och faktiskt den här stunden på julen tillhör mina favoritstunder. Jag skulle kunna dra till mig att säga att den här stunden är den bästa på hela året, men då skulle jag överdriva. Det finns nämligen så många underbara stunder vid havet och i skogen sommartid som ligger på topplaceringar, men den här stunden är i alla fall kvalificerad till att vara med i tävlingen. Om det nu finns någon tävling? Titeln "Årets favoritstund". Redan imorgon, trots att det är julafton, så är känslan som bortblåst. Visst jag älskar samlingen vid krubban och alla vackra psalmer i kyrkan, julbordet, tomtens paket under granen, Robin Hood, Karl Bertil Jonsson och alla ljusen och stillheten i kyrkan vid midnatt. Självklart har Jesusbarnet en central plats i familjens julfirande, men det hindrar inte att jag njuter av stunden just nu.

Varför är den så speciell? Den här kvällen kallas uppesittarkväll, men sitter uppe på kvällarna gör Mr T och jag resten av året också, så det är egentligen ingen större skillnad. Är det för att det råkar vara drottningens födelsedag? Hon fyller ju sextiosju år idag, dan-före-dopparedan. Nej, detta berör mig inte alls, men jag skänkte faktiskt henne en tanke tidigare idag. Hur hon firade sin födelsedag och hur många julbestyr hon har kvar? Har hon överhuvudtaget några julbestyr att tänka på eller är slottet färdigstädat, färdigpyntat, färdigbakat, färdigmatlagat, färdigpaketinslaget så där simsalabim à la tjänstefolk? Nog om detta.

Jag tror att ordet färdig är ett nyckelord i sammanhanget till mitt välmående. Då inte i betydelsen helt orkesmässigt slut, utan i bemärkelsen att vara klar. Att sätta upp fötterna på fotpallen och luta sig tillbaka i skönfåtöljen, tittandes på den vackert klädda granen och dra in doften av nygriljerad skinka i näsborrarna. Hemmet är nystädat och nypyntat. Rena juldukar ligger på matborden. Hyacinterna är fortfarande i knopp. Julmusiken flödar stilla ur högtalarna. Gottebordet är laddat. Allt är orört och oförstört. Jag tror inte att det kan bli närmare förnöjsamhetsklimax än så här. I alla fall inte den tjugotredje december.

Jag var lite tveksam om jag skulle kunna uppnå denna känsla i år igen. Jag har känt mig efter hela adventssträckan. Inte för att jag inte har haft lika många dagar som alla andra, men jag har haft svårt för att känna någon julstämning. Trots julkonserter, julmarknader, julbord, julmusik och affärer som dignar av julgrejer, så har jag inte nått fram. Jag har inte varit synkad med julen. Det kan bero på att det har varit extremt mycket på jobbet under december. Det har känts bra, men samtidigt lite stressande att känna sig jagad. Mr T har haft några dagars ledighet och har förstås förberett och fixat, så köttbullar, frestelserna och annat var redan avklarat. Jag har bakat allt som vår familj i tradition tycker hör julen till. Förutom pepparkakorna, för dem har dottern i vanlig ordning tagit ansvar för. Hon är en hejare på att svinga kaveln över degen och vips är plåtarna med färdiggräddade smaskigheter klara. Det är en fröjd att komma hem efter en lång arbetsdag och känna pepparkaksdoft i hela huset.

Jag har sett fram emot den här dagen länge. Jag visste att jag skulle vara ledig och bara det kändes så skönt. Vi brukar i stort sett bara ha gran och skinka kvar att ta hand om den här dagen. I år så var det lite mer och jag kunde ana en liten gnutta stress. Jag gjorde vad jag kunde för att mota bort den. Mycket beroende på att jag tror inte att Jesus skulle vara så uppåt om han visste att jag jagade upp mig för att han skulle komma till världen, när han i sin tur ville komma för att rädda mig och alla andra. Någon måtta får det ju vara och mitt tack för hans insats skulle väl inte vara julhysteri. Vet du vad? Jag har haft en av mina mest välsignade dagar tidsmässigt det här året. I lugn takt har vi tagit oss fram till stund som inne är: etthundra procent njutning. Granen kläddes under julmusik. Jag har fallit pladask för Måns Zelmerlöws julskiva. Det finns några spår där som är otroligt härliga. Han kan också få ringa på dörren imorgon och sjunga några carols. Hans skiva fick jobba hårt idag. Om och om igen.

Huset har blivit pyntat. Så där lagom. För några år sedan hade vi utsortering av julsaker och skänkte fem pappkassar till second-hand-försäljning. Vi skulle kunna göra en ny utrensning och det kan hända att den blir av innan vi packar ner grejerna igen efter jul. Vi har bara en bråkdel framme i år och det räcker. Skinkan är griljerad och provsmakad. Så otroligt gott det är. Den första provsmakningen. Den inhandlades färdigkokt på ICA Maxi igår. Jag imponerade på mig själv genom att i förväg gissa vad kassakvittot skulle landa på. Jag var inte många ören ifrån. Det har blivit lättare med åren efter att de plockar bort ettöringar, tvåöringar, femöringar, tioöringar, tjugofemöringar och nu även femtioöringar. Vi var inte ensamma på ICA Maxi Mr T och jag som du säkert förstår. Så vi var inte de enda som inte fick tag på hasselnötter. De var slut och omöjliga att få tag på hos leverantören enligt säkert ICA Maxi-källa.

De hade bara polkagrisar som faller sönder som ett sockertag i munnen. Inte sådana där hårda, sugbara små härliga karameller. Hur konstigt det än låter så är ÖB och Rusta säkrare kort på det området. Tro mig, jag har polkagriserfarenhet. Både från Gränna och lågprisvaruhus. Vilken lycka att ÖB:s sista påse med hårda polkagrisar låg och väntade på mig. Jag hade inte hunnit till Gränna före jul. Samma sak med hasselnötterna. Sista påsen inhandlades på ICA Nära i Strömsbro. Nu banne mig ska här spelas filipin julen igenom. Jag måste bara komma ihåg att anteckna alla filipindatum kommade år, för jag hatar att förlora i filipinleken. I den också alltså.

Det är verkligen en stor glädje för hela folket att Gud väljer att sända sin son till världen i form av ett litet nyfött gossebarn. När vi är inne på glädje, så är det en stor glädje för åtminstone vår familj att minstingen är i hamn med sitt körkort. Teorin klarades av på första skrivningsförsöket i måndags och uppkörningen klarades av på första försöket dagen efter, i tisdags. Med ett leende som sträckte sig från örsnibb till örsnibb och med glädjetårar som bröt fram och rann längs kinderna. I handen höll hon intyget. Det som hon får köra på nu tills det riktiga kortet anländer per post. Självklart har det varit många utlämningar av bilnyckel de senaste dagarna, men det är som det ska vara. Lite typiskt dottern att drämma till med körkort på en av årets mest snökaosiga dagar. En stolt mamma köpte uppmuntranspresent och blomma på väg hem från jobbet. Direkt efter beskedet avnjöt jag förresten ett julbord tillsammans med alla trevliga kollegor. Det smakade utomordentligt gott, men det bästa var nog stunden av gemenskap. Det är inte illa med ett sådant stort arbetslag och det inte spelar någon som helst roll vem du hamnar bredvid för det känns lika roligt med vem som. Det säger en del om kollegorna tycker jag. De som är världens bästa.

Lite tidigare ikväll var det pay-back-time för dottern och hon körde runt sin mor till olika vänner där en liten juluppmuntran överlämnades. Inte för att modern inte kunde köra själv, utan för att modern förstod hur stort det är att få sätta sig bakom ratten när körkortet är pinfärskt. Jag njöt av att inte längre vara den ansvariga som sitter bredvid och kommenterar blinkers och hastighet, utan satt mig lugnt på passagerarplatsen och njöt av att se ljusslingor i trädgårdar och julpyntade fönster. Riktigt trevligt och en alldeles ny tradition i bloggarhemmet.

Nu blir det två besök i kyrkan imorgon. Dels mitt på dagen då det är samling vid krubban. Dottern ska vaktmästeria under den gudstjänsten. Därefter tar vi julklappar, hund och andra julfirarattiraljer till släkten i Sandviken och det ska bli riktigt mysigt. Framåt kvällningen tillbaka till hembygden med julklappar, hund och andra julfirarattiraljer för att sedan hinna till midnattsmässan där både son och dotter sköter vaktmästaruppgifterna. Då ska vi, Mr T och jag, alltså inte bara sitta där i tacksamhet över Guds gåva till mänskligheten utan också vara tacksamma och stolta föräldrar till kyrkpersonalen. En oslagbar kombination. God Jul kära bloggläsare! Tack för att ni har varit så snälla och uppmuntrande under det gångna året. Ni får både smällkaramell, julkram och julklapp på kinden av mig. På återseende med ett leende!

PS. Det här blir en annorlunda jul för vår familj eftersom vi firar den tillsammans med vår älskade Millie för första gången. Under granen ligger några klappar till henne. Självklart! Tomten vet om hur snäll hon har varit hela året. Så övriga julklappar är egentligen bara bonus. Vi har varandra och vi har Millie. Kärleken triumferar!