Rött och vitt är inte bara färger på vin

Det vajade ingen flagga på flaggstången i vårt kvarter igår. Kanske hade musten gått ur oss, vi som bor här i området? För en vecka sedan var det strålande solsken från klarblå, eller nästan nyansen mellan klarblå och mörkblå, himmel och någonstans mellan tjugofem och trettio grader varmt. Igår, när det var Sveriges nationaldag och när alla svenskar önskade en blå himmel och gula solstrålar att matcha flaggan med, då var himlen grå och termometern orkade inte upp till mer än max åtta plus. Kanske var det så att den vanliga helgslöheten hade slagit klorna i oss alla? Kombinationen trötthet och kylig sommardag är ingen bra kombination för flagghissning. För det är väl inte så illa att vi inte bryr oss om nationaldagen?

En trevlig tradition som jag gärna håller vid liv är gratiskonserten med Gävle Symfoniorkester på nationaldagseftermiddagen. Svensk musik som klingar sommar och fosterland och självklart nationalsången med symfoniorkesterkomp. Det kan inte bli så mycket mer storslaget. Roligt med alla nyblivna svenskar som kommer med små flaggor i händerna och som följer texten till nationalsången som står tryckt i programmet. För övrigt undrar jag varför inte det är fullsatt till absolut sista extrastol. Jag nynnar på strofen: sitt inte hemma slö och tung. En sådan här konsert med ett sådant fantastiskt program borde det vara kö till. Jag vill stå i kö. Jag vill trängas. Jag vill känna att vi är många svenskar som gemensamt vill stämma upp i vår nationalsång.

Du som är bloggläsare och som inte var på konserten, kan du inte ta dig en funderare på hur du ska fira nästa års upplaga av nationaldagen? Är du i stan, i Gävle alltså, så skulle det vara trevligt om vi kunna knö in oss i konserthuset och lyssna till alla svenska toner. Känna stolthet och tillhörighet. Stå upp och sjunga "Du gamla, du fria" och känna tacksamhet över att vi lever i ett fritt land med lagar som upprätthåller ordningen. Med frihet att gå ut i natur och njuta av skog och hav. Ett land med skolor och sjukvård. Där vi kan äta oss mätta och där vi inte behöver frysa. Visst, vi har hög arbetslöshet och det finns problem överallt. Fast vi är inte inne i någon krigszon. Vi har rent vatten och vi behöver inte svälta. Vi har dessutom att helt gratis gå på konsert och njuta av fantastiskt nationaldagsmusik med musiker som är klädda i kostym eller sommarklänningar. Konferencieren kunde ha besparat oss alla kompositörers födelsedatum och dödsdatum. Hur var det nu? Var Vilhelm Pettersson-Berger född 15 eller 29 januari? Eller var han överhuvudtaget född i januari? Vilket år? Spelar det någon större roll, när det viktigaste för dagen var att få höra stycken ur verken Frösöblomster.

När konserten var slut kände jag mig uppladdad inför matchen Sverige-Danmark på nationalarenan Råsunda i Stockholm. Jag kände mig oövervinnlig. Har man sjungit nationalsången med Gävle Symfoniorkester så finns en förlust i fotboll inte med på kartan. Jag gjorde en missberäkning och den stavas F-Ö-R-B-U-N-D-S-K-A-P-T-E-N. Jag förstår faktiskt inte att Lars Lagerbäck får sitta kvar. Att sitta med armarna i kors och tugga tuggummi på bänken under 89 minuter och bara låta eländet fortsätta utan minsta antydan till speländring är för mig ett nationaldagsmysterium i äkta Agatha Christie-stil. En missad straff av Kim Källström tidigt i matchen satte sig i skallen på hela laget och framförallt hos Källström själv, som var klappkass. När sedan Sverige får assist på en riktigt danskt skitmål, då är fiaskot ett faktum.

Det roliga med Lagerbäck är att han har fortfarande inte gett upp möjligheten att Sverige ska ta sig till VM i Sydafrika 2010. Får han rätt, så ska jag springa 100 varv kring fotbollsplanen på Hille IP. Det skulle inte skada om jag gjorde det direkt, eftersom vi festade på fläskfilé, färskpotatis och färska champinjoner i gräddsås igår till lunch. På kvällen blev det egenhändigt skapad smörgåstårta. Det kändes som en god tröst när det kändes som om jag hade fått en dansk skalle mot mitt pannben. Ja, inte bara jag, utan hela svenska nationen. Jag tyckte synd om tjugoåringen som åkt ner med VIP-tåget för att beskåda hela härligheten. Konstigt nog så var han inte helt galen när han kom hem. Trevligt sällskap betydde en del. Han tog bilen till en kompis för att se NHL-finalspelet och återvände till hemmets dörr klockan noll tre fyrtiofem.

Idag har vi gjort vår medborgerliga plikt och röstat i EU-valet. Något som ingen av oss tyckte var ett självklart val. Alltså, det kändes självklart att rösta, men svårare att veta på vad. Det kommer inte att bli några valavslöjanden nu, eftersom det finns tid kvar att rösta. Vallokalerna har öppet till klockan tjugoett och var och en ska rösta efter eget huvud och eget hjärta. Jag kan bara säga att jag genom mitt val har nästan överraskat mig själv, men jag kände mig nöjd när jag stegade ur den kirurggröna hörnan och såg mitt kuvert smita ner genom springan i vallådan. För någon urna hade de inte i Hille Församlingsgård, där jag och min familj skulle rösta.

Dagen började lite grå och kylig och med en hel del blåst. Vi har både varit nyttiga och onyttiga idag, Mr T och jag. Vi har ätit dragonkryddad kyckling och grillat potatisklyftor. Vi har gått en lång promenad och det var ingen värme i luften, men solen sken. Vi har spräckt en massa gamla kartonger och kört dem till den gröna containern vid macken. Vi har druckit kaffe och sett ett inspelat program som låg och väntade. Vi har hört av oss till våra kära gamla föräldrar och vi har torkat av altanen. Det har varit lite av varje med andra ord och så toppar jag med en blogg. Känns som en bra söndag . Den första i juni anno 2009.

Eftersom vi inte såg någon flagga som hissades på kvarterets flaggstång igår, så publicerar jag en bild på den idag. Så här fint kan det vara i kvarteret. Senast den tjugoandra maj innevarande år.

Sedan kan jag kanske inte skylla allting på Lagerbäcks taktik och coachning. Det finns nämligen bildbevis i familjealbumet om att jag har starka band till Danmark. Jag tycker att det är ett underbart land med stränderna, ljuset, wienerbröden, ölen, karamellerna och så är det snyggt med rött och vitt ihop. Det måste du hålla med om. Tyvärr börjar de bli bra på fotboll också, vilket så här dagen efter svider i det blå-gula fotbollshjärtat. Ändå har nedräkningen börjat. I sommar blir det Danmark för Mr T och mig. Är det något jag längtar efter så är det dagarna i Danmark med Mr T. På återseende med ett leende!

PS. Idag är det etthundrafyra år sedan som Norge deklarerade unionsupplösningen mellan Norge och Sverige. Erkännandet från Sveriges sida kom inte förrän i oktober samma år. Då hade norrmännen redan gått till folkomröstning, ett krav ifrån Sveriges sida. Hade de vetat då, vad vi vet idag, med tanke på oljan, så skulle vi kanske inte släppt iväg dem så lätt. Fast å andra sidan, hade vi vetat vad vi vet om dansk fotboll idag, så skulle vi kanske ha låtit danskarna erövra oss i det svensk-danska kriget som pågick 1808-1809. Då ville danskarna ha tillbaka Skåne, men vi borde ha sagt: ta hela Sverige. Då hade vi kunnat göra gemensam sak mot VM i Sydafrika 2010. Är det någon som är bra på danska? Som kan skriva ett brev till statsministern Lars Løkke Rasmussen och fråga om han har lust att ta hand om Sverige? Bara tills VM i Sydafrika är över? Sedan reder vi oss själva. Hoppas jag. Med tanke på bild och brev till Danmark, så kanske jag blir betraktad som landsförrädare. Då vill jag bara påminna om att jag var en av få Gävlebor som sjöng nationalsången igår. Tre gånger dessutom. Den svenska såklart!