Från styrÖLsen till er alla: Gott nytt år!

Jag vet, det är alldeles för tidigt att trigga igång vårkänslorna. Julgranen i vardagsrummet påminner om att vi fortfarande är inne i jultiden. Minusgraderna påminner om att det är vintertid. Ändå kan det inte hjälpas att på några av promenaderna under de lediga dagarna, så har jag upptäckt en ny ingrediens i luften och jag tror att det är ett stänk av våren. För låt oss se framåt och då ligger ju våren där borta någonstans. För vem har behov av att se tillbaka nu? Mot vintern och hösten och en avslutad kajaksäsong? Det är mer liv i att se fram emot en ännu icke påbörjad kajaksäsong.

Det finns säkert någon vän av kalenderordningen, som nu gärna vill inflika att det är långt till vår och att det kan komma många bakslag och visst, så är det. Jag vill för den skull inte hålla tillbaka känslan av att det finns något nytt inslag i luften. Kan det vara så enkelt att det faktiskt har kommit ett helt nytt år sedan jag bloggade senast? Låt mig önska dig, mig själv och alla andra ett riktigt gott, roligt och fint nytt år! Må livet vara så där härligt och underbart som livet kan vara under hela det nya året. Nu vet vi alla, att helt genomhärligt och helt genomunderbart blir livet sällan. Fast just nu, i önskandets stund, så kan vi väl tillåta oss att tänka positivt och utan livets jäkligaste erfarenheter? Om några sekunder kanske vi måste återvända till verkligheten och stå där ansikte mot ansikte med sjukdom, ekonomiska problem, krig, svält, förstörd natur, gräl, mobbning och all annan skit. Låt oss mitt i allt detta ge varandra löften om att vi ska fortsätta att bry oss om varandra. Fortsätta le mot varandra. Fortsätta att räcka ut vår hand till stöd. Fortsätta att visa uppmuntran. För om vi slutar att fortsätta, vad händer då? Fundera på den tanken en stund, medan jag fortsätter att blogga under tiden.

Jag hade tänkt att vara ledig i dessa mellandagar, men det blir inte alltid som jag har tänkt mig att det ska bli. Ibland kommer självaste livet emellan våra planeringar och det är inte mycket att göra åt. Så värst tungt kändes det inte att bryta av för lite jobb. Dels har jag världens bästa jobb om du frågar mig och så visste jag att som en belöning väntade årets första styrÖLsemöte. Något som jag har sett fram emot väldigt länge och ikväll var det dags. Nu slumpades det sig så bra att ordföranden och jag hade möjlighet att lägga en stor del av söder för våra fötter innan vi äntrade vårt stamställe, Bishop Arms. Vi hade planerat att ta tag i alla de affärer som vi aldrig går in i annars. Läs gärna, "de affärer som det kostar en smärre förmögenhet att bara titta i skyltfönstret hos". Så här på nyåret är det rea lite varstans i stan, så även i dessa lite mer exklusiva butiker eller boutiquer som de kanske vill benämnas. Vad jag kunde se, så skulle vissa kunna kallas Myrorna eller lumphandel, för det är skrämmande vad de kan hänga på galgarna och ta tusenlappar i betalt. De verkar inte ens skämmas. Jag blir extra skeptisk när det trippar omkring en golvmopp, med ett kinky halsband om halsen och gläfser runt smalbenen på kunderna. Visst, jag är djurvän och kanske just därför känns det sprött att hunden är placerad just där.

Jag vet inte om du minns att jag såg en adventsljusstake i elbutiken mitt emot puben, straxt före jul? Om du gör det, så minns du kanske också att smålänningen skulle vänta ut rean? Nu var det rea-dags och visst, elljusstaken och alla andra julbelysningar var sänkta till halva priset. Ljusstaken ska jag ha i fönstret i mitt arbetsrum på jobbet. Även om jag är ganska snabb på att få ut julprylarna hemma, så ska den ljusstaken ställas i fönstret imorgon och jag tänker inte ta bort den förrän Knut har kommit och dansat ut julen. Det kan tänkas att den får några bonusdagar också, eftersom jag berövade den på några veckor i strålglansen. Somliga skulle kalla detta småländska fenomen för snålhet. Jag, som är uppväxt nära den småländska myllan, vet bättre än så. Det är ett briljant ekonomiskt sinne, som gör att den där ljusstaken kommer att vara till större glädje. För den halvan som jag har sparat på att köpa den på rea, kan komma någon eller något annat till del. Så är inte bara jag glad, utan flera. Tvåhundra kronor extra i en insamlingsbössa blir säkert till mat i en vecka för en familj i Tanzania. Men fortsätt gärna kalla oss smålänningar för snåla. Det glädjer mig att fnissa åt att människor bara går på talesätt, utan att införskaffa sig fakta.

Förresten köpte jag två batteridrivna ljusbollar i guld. Som små ljuslyktor att ställa på bord, med den minsta lilla glödlampa jag kan tänka mig högst ovanpå. Nu var det förstås inte äkta guld. Det kunde smålänningen förstå på priset. Då skulle det säkerligen ha kostat mer än sjuttionio kronor för två stycken. Ordföranden var dock beredd att betala etthundranitton utan att blinka. Nästan en öl. På puben mittemot. Hon köpte en i guld och en i en otroligt djupt röd färg. Pengarna betalades tillbaka och kvitton fixades till. Dags att rusa över gatan. Ordningskvinnan skulle säkerligen hinna före oss, trots att hon så ordentligt sms:at om missad buss och försening.

Naturen och livet må bjuda på sol och fågelsång. Det må vara rea i stans alla butiker. Lyckan kan kännas enorm över julbelysning på halva priset. TV må sända briljant hockeyspel från junior-VM. Men det går inte att komma ifrån, den riktigt djupa glädjen återfinns på StyrÖLsemötet. Nu satt vi där, samlade till årets första möte och den första ölen var inte ens beställd, när jag kände att det här blir ännu en toppenkväll. Ordningskvinnan berättade att hon hade umgåtts med en ängel och då får ordföranden och protokollföraren se det som extra hedersamt att hon överhuvudtaget anslöt till kvällens styrÖLsemöte. För det är väl möjligen inte så att även vi kan anses vara änglar?

Dagens blogginlägg är redan långt och det får inte bli hur långt som helst. Nu var tanken egentligen att detta skulle bli ett långt och utförligt protokoll från årets första styrÖLsemöte, men jag vet att jag kommer att ligga bra till hos ordningskvinnan om jag skriver i kort punktform. Detta helt beroende på vad vi avhandlade under mötets gång. Jag vet att vissa bloggläsare är mer intresserade av vad vi avhandlar verbalt än det vi inhandlar och inmundigar oralt, men jag vill ändå inte frångå att det finns ett visst allvar i det vi äter och framförallt dricker under kvällens gång.

Laget runt, alltså tre personer i StyrÖLsen, beställde en laxtoast och vi var rörande eniga om att den var snålt tilltagen. Den funkade endast som aptitretare. Jag satt och hade raggmunken i salig åminnelse en lång stund. Till laxtoasten avnjöt vi en Old Speckled Hen som för kvällen fick 3,5 sejdel. Detta påminner mig om att jag fick i uppdrag att kolla vad den har fått av oss tidigare. Vänta, ett ögonblick, jag återkommer strax... Nu är jag tillbaka och jag måste erkänna att jag hittade ingen tidigare notering om betyg av Old Speckled Hen. Detta kan ha sina förklaringar. Antingen har vi inte druckit den laget runt i StyrÖLsen tidigare. Jag vet att jag har druckit den ett flertal gånger med Mr T, men då sätter jag inte sejdelbetyg. Dessutom vet jag att kyrkoherden har avnjutit den, men honom ska vi kanske inte dra in i protokollet hur som helst. Jag trodde det var så enkelt att kolla i öllistan i bloggen, men där upptäckte jag bara att jag ligger efter med uppdateringen, så det kändes helt enkelt bara hemskt pinsamt. Jag försvarar detta med att det är bra mycket roligare att vara på styrÖLsemöten än att uppdatera dem. OK, 3,5 sejdel för Old Speckled Hen.

Jag tror att vi skulle ha klarat en raggmunk till Helsinge Rökölen, som vi visste fanns på tappen, men, jag ska ju klara att blogga om det också. Vad ska folk tänka? Först en laxtoast och sedan en raggmunk. Vad är det för matvrak som finns i styrÖLsen? Därför fick det bli en sofistikerad plockbricka med diverse godsaker. Det smakade ypperligt gott till den ypperligt goda Helsingen, som i vanlig ordning och utan tvekan får fem sejdlar. Den dagen då den får sämre betyg, då har den slutat tillverkats eller så är styrÖLsen upplöst. Två otänkbara lösningar som det känns just nu. Jag måste komma ihåg att skriva in i mitt vita arkiv att jag ska ha Helsinge Rököl som gravöl. Det borde liva upp tillställningen rejält. Fem sejdlar. Det säger en del. Vore jag riktigt surpuppig skulle jag kunna skriva dit: Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel, som nästintill drog på sig en krossad sejdel!

Vi satt där och skålade och önskade varandra ett gott nytt år, ett gott nytt styrÖLseår, ett gott nytt levnadsår och hade det så gott. Vi gladde oss åt ung kärlek som finns i vår omgivning och detta skålade vi för så klart. Vi gjorde en tvär gir kring öststatshoror och önskeflykt i julnatten, men efter en skål till så hamnade vi i Farsta Strand och det kändes mycket trevligare. Nu pratade vi inte så mycket om Robert Aschberg, men inte så långt ifrån faktiskt. Vi städade upp samtalet och gick in på riktigt skitsnack en stund. Alltså, inte om folk och fä, utan om toalettbesök. Häpnadsväckande vad vi fortfarande kan lära oss. Det är ju strålande!

Det behövdes en tredje öl och vi hade hoppats på att det skulle ha blivit en sådan där vi-tar-en-tripp-till-ölhimlen-en-timme. Det blev ingenting kan jag säga. Det var bara styrÖLsens goda humör för kvällen som räddade den ölsorten från att inte hamna i samma krossade sejdelklass som Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel. S:t Eriks IPA, alltså India Pale Ale skrapade ihop en sejdel för ölet och en för formen på flaskan. Alltså två sejdlar totalt och detta helt beroende på godheten hos styrÖLsen, inte på godheten hos ölet. Jag har gett den omdömet i protokollanteckningarna som att den är som "ett vulkanbukett i en tulpanvas av Alvar Aalto". Om jag så här i efterhand och i något nyktrare tillstånd får korrigera mig något, så tror jag att det ska stå ett vulkanutbrott i en tulpanvas, men jag ska för säkerhets skull kolla med Interflora om de säljer några vulkanbuketter nu för tiden. Det kan tänkas!

I den IPA:n så var återigen hela kolonin samlad. Med Sune och allt. Jag tror även att Tore och Agne var med på ett hörn också. Det märkliga med sådana ölklunkar, är hur fort de valsar runt smaklökarna, utan att lämna några spår alls. Hur vi än försökte så hittade vi ingen eftersmak. En trist öl helt enkelt. Kanske är det en sådan, som ger storslagna idéer och storslagna projekt? Jag vågar inte skriva att styrÖLsen kom till beslut i frågan, men helt säkert är att styrÖLsen la fram ett förslag och vi borde kanske ta upp frågan i början av nästa styrÖLsemöte. Vad sägs om en styrÖLsekalender? Med de tre styrÖLseledamöterna som kalenderflickor? Eller snarare kalendertanter, om vi nu ska vara ärliga mot våra spegelbilder. Satte du luften i matstrupen? Läser du meningen om och om igen? Skakar du på huvudet? Fnittrar du hysteriskt? Ropar du helt spontant: YEEEEEEES?

Vi kom i alla fall så långt i vårt arbete att vi gjorde en lista för våra respektive månader i kalendern. Ordföranden har dessa: februari, maj, oktober och december. Ordningskvinnan: januari, april, juli och september. Protokollföraren: mars, juni, augusti och november. Vi utgick från att vi skulle ha våra egna födelsedagsmånader och därefter följde ett pusslande och ett kacklande innan vi återigen höjde en skål för ett gott samarbete. Nu behöver vi bara intressenter som kan tänka sig att köpa en kalender. En får vi se till att hänga på väggen i styrÖLserummet. Eller inte, för då kanske det blir fullbokat resten av evigheten och vi får problem med lokal för vårt framgångsrika arbete. På återseende med ett leende!

PS. På något sätt tycker jag att det passar sig att skriva att det är idag etthundratjugotre år sedan som det första sugröret patenterades i USA. Det har vi inte provat... ännu. Sugrörsdricka en styrÖLseöl. Ja, något ska vi ju ha kvar att glädjas åt på ålderdomshemmet. Men det kanske räcker med att en vältummad kalender hänger på väggen?