Supporten som kom, såg men inte segrade

Mr T och jag tog oss de tio milen enkel resa till Avesta i lördags för att se Hille besegra dalalaget. Det verkade på förhand vara en sådan där given match. Betala femtiolappen per biljett och du kvitterar ut en seger. Sådana dagar är det tungt att vara smålänning och förlorare i samma kropp. Slänga ut femtio kronor på en sådan skitmatch. Det hade jag fått två våfflor med två kulor i varje av Wayne's Coffees SIAglass. Då hade jag åtminstone varit lycklig två gånger tjugo minuter. Hellre det än att sitta förbannad i nittio minuter. Det är verkligen trist att sitta vid sidan av och titta på bollar som slås från backlinjen fram till toppforwards som inte gör mål. De bollar som någon gång nådde mittfältet kan jag räkna på ena handens fingrar. Många bollar från backlinjen gick ofta ut längs långsidan och då blir det inkast för motståndarlaget.

Hillelaget spelade som om det återstod tre minuter av matchen i hela andra halvlek. Stressat, irriterat och med fokus på allt annat än att göra mål och vinna matchen. Det har gått långt när jag indoktrinerat mig själv och tror att jag skulle kunna gå in på planen och tillföra något i spelet. I en divisiontrematch i herrfotboll. Du förstår kanske hur frustrerad jag var. Hille förlorade matchen med ett futtigt mål mot ett av bottenlagen. Det enda nöjet var att kexen med hallonsmak från Göteborgskexfabriken i Kungälv var så himla goda. Tröstätande på division 3-nivå.

Ikväll var det match igen. På hemmaplan. Ett så kallat derby mot Brynäs. Senast lagen möttes var före semestern och Hille vann på bortaplan på Måsberget, vid Segletrondellen ut mot Bomhus. Då måste Mr T ha jobbat, eftersom jag själv representerade den Lundbergska hejarklacken. Jag måste ha gjort det bra för Hille vann, men jag minns det som en nagelbitare. Förresten nu kom jag på att Mr T var i Bergen och spelade. Så det ursäktar honom att han inte var på fotboll den kvällen. Ikväll gick vi dock mangrant, kvinngrant och hundgrant ur huset för att heja fram en seger. Många hade tänkt likadant. Det var mycket folk på Hille IP och en underbar sommarkväll utan mygg och knott.

Det kändes från start att alla spelare och ledare hade förstått att taktiken från Avestamatchen inte var ett vinnande koncept. Spelet var helt annorlunda. Passningar mellan alla lagdelar som resulterade i fina anfall och även mål. Matchen slutade med seger för Hille med siffrorna fyra-två och då hade båda lagen fått varsin rättvis straff. Brynäs fick en spelare utvisad också. Rött kort direkt för att han gick med dobbarna före i en situation. Det måste kännas snopet att bli inbytt och endast spela tre minuter innan det röda kortet kommer. Det gäller att ladda lagom mycket på bänken så att man inte sitter och blir överhettad. Han var nog lika glad att åka ifrån Hille som Mr T och jag var för att få lämna Avesta i lördags.

Ny match på lördag eftermiddag. Då kommer Trönö på besök. Jag hade gärna sett att det var bortamatch, för Trönö har en av områdets mysigaste fotbollsanläggningar enligt mig. En pärla ute på landet. Där andas det stolthet, familjekänsla och omsorg. För frågar du mig, så tycker jag fotboll handlar om så mycket annat än just bara en rund boll. Det känns som om hälsingebygden har fått med sig det.

Som jag nämnde i förra blogginlägget så är semestern över för den här gången. Det står så enligt semesterschemat på jobbet. Tyvärr har inte min kropp och min dygnsrytm anpassat sig riktigt efter det ännu. De långa ljusa sommarkvällarna är passerade, men kvar finns de långa sommarkvällarna och jag har svårt för att komma i säng. Jag tycker det är mysigt att suga ut det sista av dagen och känna att allting får landa. Gärna i sällskap med en spännande deckare på TV eller i bokform. Det är väl egentligen inte alls vad sovcentret i hjärnan eftersträvar före läggdags, men det är något visst med att få veta vem mördaren innan natten närmar sig. Varje morgon säger jag till mig själv på skarpen att gör inte om dumheten ikväll igen, utan gå och lägg dig som om du ska upp och jobba imorgon bitti. För det ska du. Jag undrar om det är någon mer därute som är olydig mot sig själv? Jag har försökt åstadkomma något slags gå-halva-vägen-var-läge, där jag som arbetare får försöka lura till mig någon extra minuts sömn av den semesterlängtande bloggare som så gärna vill ha extra timmar till sitt förfogande varje kväll. Det skulle inte förvåna mig om jag i en kommentar till detta inlägg hittar bokstäverna GOLD. Jag har nämligen en kollega som brukar mana mig i säng genom att skriva det. Det betyder Gå Och Lägg Dig! Men skulle också kunna betyda Ge Oss Lite Dygnsöverflöd! På återseende med ett leende!

PS. Du kanske tycker att detta inlägg bara blev ett blajflöde från en gnällig fotbollssupporter med inslag av tillbaka-till-semester-längtan. Jag kan hålla med dig om det. Märk väl att jag för ovanlighetens skull inte skällde på domaren. Tvärtom vill jag för en gångs skull säga något positivt om domarkåren. Deras tröjor har så snygg färg den här säsongen. Någon slags turkos-klarblå nyans som är som himmelen den vackraste av sommardagar. Inte så långt ifrån VKV Lisas dekorfärg. Alltså en av de vackraste färgerna i Guds stora färglåda. Helt plötsligt slår det mig att det kan inte vara lätt för en färgblind fotbollsspelare att veta om han får gult och rött kort. Men det är en alldeles för stor fråga att ta itu med här och nu. Det är dags för GOLD! Gå Och Lägg Dig!