- Hela krukan - www.helakrukan.info -

Inte alltid lätt att vara nobel

2011-12-11T11:00:00.001+01:00

Vid den här tiden ifjol har jag bestämt för mig att vi hade snö. Ordentligt dessutom. Träningsvärken efter snöskottningen har lagt sig för längesedan, så det är inte den som påminner mig. Men jag minns att vi skottade mycket och ofta. Så där lite för mycket, så det hann komma suckar, pustar och stöningar. Den risken ser ut att vara minimal i år. Vi får hitta annat att sucka, pusta och stöna om. Jag är lite som Pippi Långstrump i vad det gäller snön. Ja, nu gällde hennes uttalande inte väderleken, utan något helt annat. "Kom in eller stå kvar, mig kvittar det". Snön, kom eller låt bli, mig kvittar det. Jag tycker det är ruskigt skönt att slippa skotta. Vi har inga större skottningsareor som ska frigöras från det vita täcket, men vid minsta brådska iväg till jobbet på morgonen, så känns det ändå som en herrgårdsallé. Vår lilla garageuppfartsplätt på Idrottsallén.

Med risk att bli idiotförklarad, så välkomnar jag det kalla regnet. Det som skottar undan sig självt så att säga. Det flödar ur hängrännorna och tar sig genom luften ner på marken och så vips så sköljs det med och hamnar i en liten vattenpuss längre ner på gatan. Det är till och med lite gulligt namn på uppsamlingsplatsen, i alla fall om vi använder puss istället för pöl. Snön får vi skjutsa bort själva med snöskyfflar och snöslädar och då bildas ingen snöpuss minsann. Bara en hög. Fast det är klart, om det landar kramsnö på marken, så platsar även snön i gullighetsordlistan och dessutom blir både roliga gubbar och lyktor på tomterna i kvarteret. Så jag får passa mig för att nedkreditera snön alltför mycket.

Jag hör till dem som vill ha en Astrid Lindgrens-jul. En sådan där jul då det singlar stora, vita flingor ner över Bullerbyn och Katthult och allt är så juligt vitt och fräscht. Sedan får den gärna ligga kvar över juldagen, så att släden kan användas till julottan. Ja, i detta fall lever jag kvar i sagoböckerna och i min barndom. Barnens glädje är ju helt odelad. Har du sett någon femåring som tar ansvar för familjens röjning av gångar och garageuppfarter? Jag skulle också välkomna snömassor i kubik om jag bara kunde kasta mig ovanpå alltihop och göra tusentals snöänglar och sticka in och tömma kylskåpet på morötter för att trycka dit sista finishen på snögubben. Men med handen på hjärtat, så börjar jag känna oro för att det ska bli en grön och regnig jul. Vi drömmer väl alla om en White Christmas? Åtminstone för alla barns skull och för alla som tränar till Vasaloppet.

Undrar om kungen ska åka Vasaloppet nästa år? Eller Carl Philip? Prins Daniel ska ju bli pappa i den vevan och har säkert fokus på denna stora händelse och kan nog tänka sig att skippa den Ekströmsmärkta nummerlappen och istället om och om igen titta på den lilla lappen kring handleden på guldklimpen. Inte varje dag det tillförs en ny generation i kungahuset av Sverige. Senast det hände var när Victoria, som själv snart blir mamma, föddes. Det var nittonhundrasjuttiosju. Senaste gången som kanonerna sköts av för att ett barn fötts i kungahuset var när Victorias lillasyster Madeleine kom till världen. Det var tionde juni nittonhundraåttiotvå. Helt galet, det är snart trettio år sedan. Folket, det vill säga du och jag, är inte bortskämda med kungahusfödslar. Det behövs tydligen en grabb från Ockelbo, för att det ska bli lite fart på de blåblodiga livmödrarna. Bravo Daniel.

Igår riktades hela världens blickar mot magen med stort M och det hade ju varit lite coolt om det stod BEBIS tryckt i något glittrigt paljettmönster på galaklänningen. Eller på en sådan mage måste det kanske stå H.M. Tronarvinge? Det blir kanske lite för mycket Ockelbo marknad över ett sådant tilltag, men det vore modigt och skulle ge veckotidningspressen en skjuts uppåt i försäljningsstatistiken. Det är säkert väldigt högtidligt och speciellt att få gästa Nobelfesten, men när kamerorna sveper ut över publiken i konserthuset, så ser vi många hakor som slår i bröstet eller huvuden som faller bakåt i en slags whiplashrörelse. Det verkar vara en förödande sömnig tillställning.

Porslin, glas, bestick, dukar och servetter i Blå Hallen. Kandelabrar och blomsterarrangemang. De kan sin sak och det är verkligen på millimetern mätt alltihop. Fast jag tror, efter att ha varit i Blå Hallen i andra sammanhang, att toaletterna är för få och tillfällena att söka upp desamma är också för få. Vi som har gift oss i långklänning eller har haft balklänningar på oss, vet hur svårt det är dessutom att frigöra de ändliga regionerna och att få det undanstökat med torkning och allt. Det är inte konstigt att det tar tid att utbilda sig till kronprinsessa, när säkerligen även sådant står på skolschemat.

Middagen är utdragen och jag får en känsla av att det går timmar mellan förrätt och efterrätt. Någon kexchoklad går väl knappast ner i de små koketta festväskorna och är väl inte heller tillrådliga att förtära på en Nobelfest. Alla som har ätit kexchoklad någon gång i sitt liv vet säkert att det blir åtminstone en smula. Det är bättre att proppa väskan eller fickan fulla med russin. Snabb energi och svimningen är bortröjd. Blir festen tristare än tristas, så kan de användas till russinleken också. Detta kommer du inte att hitta i en vett- och etikettbok.

På Nobeldagen hade det varit att föredra ett vitt snötäcke på marken istället för detta slaskande. Fast när det gäller huvudstaden, så blir det sällan ett vitt snötäcke. Förvånansvärt snabbt förvandlas de vita flingorna till brunäcklig sörja. Det är nästan som om storstadens föroreningar redan smutsar ner flingorna när de är i luften. Nobelgästerna får helt enkelt lätta på kjolarna lite eller rent av stå ut med att de blir lite stänkiga på turen mellan Konserthus och Stadshus. Blir de blöta, så hinner de med all säkerhet att torka under middagsbordet. När dansen börjar ha sidenfållen fått en prickig dekorering.

Nu får kungafamilj och Nobelpristagare ursäkta, men jag kan inte sluta blogga utan att nämna en annan kung. Nisse Landgren. Mr T och jag var på konsert iförrgår kväll på Konserthuset här i Gävle. Första halvan inledde Viktoria Tolstoj. Det vore förmätet att säga att det inte var bra. För det var riktigt bra. Men det är något hos mig som räcker upp minusavdrag för när ingen låt sticker ut från den andra. När det blir jazzigt och svängigt, men det blir bara huvudsvängningar och jammande, men bara samma, samma, samma. Jag tröttnar. Jag somnar. Jag klappar. Jag väntar. På Nisse Landgren. Efter paus är det hans tur. Vilken tur!

Han gör mig inte besviken. Hans presentationer är mysiga. Hans röst är förföriskt tilldragande. Hans röda trombone levererar sköna toner. Jag klappar och klappar. Allting har ett slut och så även den andra halvan av konserten. Sista numret levererar Viktoria Tolstoj och Nisse Landgren tillsammans. Som ett fyrverkeri en nyårsnatt. Wow-känslorna staplas på varandra. Det här är en sådan konsert som jag skulle kunna lyssna på en gång till. Andra halvan alltså. Detta är en konsert som är värd varje skattat öre för biljetten.

Jag tror att min tveksamhet för första halvan kan ha en så enkel förklaring som Viktoria Tolstojs klädsel. Det är inte lyckat av artisten när publiken sitter och funderar på vad som är fel. Klänningen eller strumpbyxorna? Strumpbyxorna eller klänningen? De var nog helt enkelt rätt. Var och en för sig. Tillsammans blev det fel. Jag tycker att hon skulle ha valt klänningen. Med en diskret strumpbyxa. Det är fascinerande hur svart och grått kan sticka ut och bli fel. En stylist eller en god rådgivare kan ha sin poäng. I alla fall när man ska stå på scen. Nisse Landgren kom i smoking. Med fluga som matchade trombonen. Helt rätt.

Alkohol och äldre damer är inte heller en lyckad kombination. Salongsberusade så till den milda grad att de inte hittar rätt på sina egna händer, när det är dags för applåder är nästintill tragiskt. Ytterst irriterande att ha en sådan dam sittandes rakt framför sig själv. Speciellt när hon, enligt sig själv, viskar i grannens öra, men i denna viskning överröstar Nisse Landgrens sång. Pinsamt. Men att hon var förförd av hans spel och sång var inte svårt att se. Det blev ingen nakendans i åmandet och kråmandet, men inte långt ifrån. Hade vi haft en orm i en korg hade den lyft på locket och ringlat sig upp. Alldeles paralyserad. Det brukar debatteras om idrott, öl och ungdomar. Dags att ta upp debatten om musik, vin och äldre kärringar. Fy sjutton. It sucks. På återseende med ett nyktert leende!

PS. Bloggens slutkläm tillägnas helt och hållet världens bästa barn för mig, som igår och idag firar sina namnsdagar. Grattis Malin! Du är min prinsessa och precis som Victoria kan du skriva BEBIS på magen. Det är stort och vi har inte heller generationstillägg i vår familj så ofta. Senast det hände var i slutet på åttiotalet. Då föddes nämligen det andra namnsdagsbarnet. Grattis Daniel! Du är min prins och jag lyckönskar dig i alla dina uppdrag. Nobelfest och fina konserter i all ära. En stunds fika är mer värt än all blåbärsoppa, alla Nobelpris, alla snöflingor i världen.

Innan jag säger god natt vill jag säga det här

2011-12-08T22:42:00.004+01:00

Egentligen är det väl läggdags och inte bloggdags, men jag tror inte att det är någon större idé att jag lägger huvudet på kudden direkt. Huvudet är nämligen fullt av en massa tankar som pockar på att få cirkulera en stund till. Det är dessutom en del upprörda tankar. Om jag bloggar om dem, så kanske jag kan lägga dem åt sidan och lägga mig själv i sängen. Det är värt att försöka i alla fall. Det blev en löpsedel för mycket för mig idag som gör att jag kan inte låta detta vara obloggat längre.

I början av veckan gällde Aftonbladets löpsedel de personer som tjänar mest i Gävle. Namn, ålder och inkomst gav feta rubriker. Jag tycker sådan journalistik är träskjournalistik. Vi vet att två miljarder av jordens befolkning lägger sig hungriga varje kväll och att många dör varje dag på grund av sjukdomar, svält och förföljelse. Att då, som en av Sveriges största tidningar, ägna sin tid och fokusering på att namnge de som tjänar mest i en stad, är en form av maktmissbruk. Att förvalta pennan och tangentbordet på fel sätt. Jag blev arg, upprörd, förbannad, irriterad och suckade för mig själv där jag gick gågatan fram: Vart är vi på väg?

Ja, nu är som tur inte alla på väg ner i det där äckelträsket som Aftonbladet befinner sig i. Jag lät min upprördhet få flöda med text och bild på Facebook och jag har nog aldrig fått så många reaktioner tidigare. Det vittnar om att vi är fortfarande många som bryr oss och som har lyckats hålla fokuseringen på medkänsla och medmänsklighet. Vi får helt enkelt inte sluta bry oss. Historien måste ha lärt oss något. Vad som händer när människor inte bryr sig eller inte vågar bry sig.

Jag är medveten om att det kan krävas mod att gå emot galenskap. Fast jag inbillar mig att det krävs större mod den gång vi måste förklara oss varför vi gjorde si eller så. Eller varför vi inte gjorde så eller si. Jag brukar gå tillbaka till andra världskriget som jag tycker är ett lysande exempel på hur illa det kan bli. Men så satt också de stora nazistledarna så småningom innanför de anklagades skrank och bara längtade efter att få tugga sönder giftampullen. Sanningen om att inte ha agerat eller att ha agerat fel blir för smärtsam.

Tänk om Aftonbladet kunde anamma sådan journalistisk stake, ja, så att pennan reser sig som en enorm fallos till någon nytta för de fattigaste människorna i vår stad. De som lever under existensminimum. De som kämpar och kämpar och som varje månad slåss mot försenade utbetalningar från Försäkringskassan eller som har fått tack och adjö från Arbetsförmedlingens fas3-ruta och som nu står på ruta noll igen. Varför inte en löpsedel om den ensamstående mamman som nu tittar igenom önskelistorna från barnen? Varför inte en löpsedel om pensionären som snålar och snålar, men ändå räcker inte pensionen till medicin och läkarbesök?

Jag hade fått nog av denna sortens journalistik redan i början av veckan och så pang, en ny käftsmäll idag. Ny löpsedel från Aftonbladet. De kvinnor under 40 år som tjänar mest i Gävle. Fet rubrik. Mina känslor lät inte vänta på sig. Men vad f-n? Jag behöver verkligen någon som kan argumentera emot mig och som på så sätt kan hjälpa mig att förstå vad det är som är så intressant. Jag känner mig som en utomjording i sammanhanget. Jag kan tänka mig två miljarder saker som är viktigare att uträtta eller att fokusera på än att plöja tabeller i Aftonbladet och se vilka människor i Gävle som tjänar mest. Självklart är det bra att människor tjänar och har ekonomi så de klarar sig, men pengar är faktiskt ingen garant för lycka eller hälsa. Fast någon sådan kolumn har säkert inte Aftonbladet lagt till. I bottenträskjournalistiken är detta inte relevant i sammanhanget. Där ska vi bara gotta oss åt de stora inkomsterna.

Jag är ändå vid gott mod, tack vare reaktionerna på min FB-status. Vi verkar bry oss. Jag har inte uppdaterat min FB-status om en alldeles nytillkommen upprördhet som jag fick mig till livs nyss på TV. I ett debattprogram diskuterades det aktuella ämnet kyrkan och skolavslutningar. Så fasansfullt att barn blir skadade för livet, eftersom de har varit i kyrkan på skolavslutningar och inte fått välja själva. Nej, då måste det vara bättre att samla dem i skolans gymnastiksal där doften av gammal svett sitter kvar i höjdhoppsmattan och där de romerska ringarna hänger i taket som symboler för misslyckade loopar. Eller aulan är väl ett lysande rum för en avslutning? Där det nationella provet i matte skrevs och där suddigummsbiten ven förbi örat, eftersom någon dampkompis hade för lite att göra.

Jag lider verkligen med mamman som argumenterade emot att låta sitt barn komma till kyrkan på en skolavslutning, eftersom barnet då skulle komma till en plats där det hänger ett lik på ett kors längst fram. Vi som fortfarande tillhör kyrkan och som tror på Gud och som kallar oss kristna och som bättre upp förhoppningsvis hellre lever som kristna, har ett enormt missionprojekt i vårt eget land att utföra. Jag skulle säkert också sitta i en TV-studio och förfäras över lik om jag inte fått uppleva en tro på en levande Kristus. Tänk så fruktansvärt om jag skulle tillbe reliker. Ett skelett som skulle kunna malas ner till pulver i närmaste kvarn. Hu så makabert.

Det är inte så farligt att bli välsignad. Jag har blivit det flera gånger och överlevt. En välsignelse är en uttalad önskan om välgång och lycka. Motsatsen torde vara förbannelse. Jag skulle bli mer skrämd om mina barn kom hem från skolvärlden och berättade att någon hade gett dem en förbannelse eller uttalat en sådan över hela skolgruppen. För vi önskar väl egentligen välgång och lycka för våra barn? Jag tror faktiskt att vi i det långa loppet, var och en, kommer att upptäcka att vi inte fixar att ordna det på egen hand. Att vi måste vända oss till något större och gudomligare än oss själva. Vi kallar ibland detta för Gud. Gud är inte kyrkan. Kyrkan kan dels vara en byggnad och det vet vi alla att sådana kan rasa vid en bombning eller en jordbävning. Så vi har mycket mer makt än kyrkobyggnaden. Vi behöver alltså inte känna rädsla för den.

Men kyrkan är också vi. Alla vi som gemensamt förenar oss i tro på Gud och som har tagit emot hans son Jesus i våra liv. Så en skolavslutning skulle kunna hållas utomhus och få samma innebörd. För tron finns i människors hjärtan och vi kan tänka välsignelse över vem som helst, när som helst och var som helst. Det gör vi också och jag är så tacksam för det. För jag vågar inte tänka på hur världen skulle se ut annars. Om förbannelser i den andra vågskålen fick fritt spelrum.

Jag skulle nog vilja göra ett klarläggande från insiderhåll också, som jag inte tyckte kom fram i TV-debatten. Det verkade som det är kyrkan, som en tredje betydelse, som organisation, som tvingar skolan att ha sina avslutningar i kyrkorummet. Det argumentet känner jag inte till från verkligheten. Där tycker jag det är raka motsatsen. Att kyrkan får maka på sina egna aktiviteter för att skolorna vill boka sina avslutningar där. Eller när stadens Lucia vill ha sina tablåer där. Eller när stödgalorna vill ha sina arrangemang där. Vad skulle hända om kyrkobyggnaden, de kristna, den kyrkliga organisationen började säga nej. NEJ, tyvärr. Vi har gudstjänst då. NEJ, tyvärr. Vi har samlats för bön då. NEJ, tyvärr. Vi har ett arv, en kultur, en tradition, ett uppdrag att ägna oss åt. Jag bara funderar skrivandes. I hopp om att vi kan sätta ner foten eller båda knäna och vara kyrka. Inte bara för att det är så trevligt. Utan för att det är livsnödvändigt. På återseende med ett leende!

PS. Jag måste skriva något trevligt också. Jag kan ju inte gå och lägga mig och vara den sura bloggaren i Hille. Så varför inte nämna något om dagens namnsdagsbarn. Virginia. Det är ett latinskt namn och vi känner säkert igen det också från engelskans "virgin" som betyder jungfru, oskuld och mö. Självklart syftar det tillbaka på världens mest kända jungfru, nämligen Maria. Mamman till Jesus. Hon som födde ett levande barn. Som hon såg växa upp och utvecklas. Som hon sedan följde i glädje, förundran, bävan och sorg. Maria har inte namnsdag idag. Men det har Virginia. Som syftar på jungfrun som bar ett heligt barn inom sig. Högaktuellt i dessa advents- och jultider. Det är inte bara trevligt utan självaste orsaken till att skolorna överhuvudtaget har julavslutningar. Förlåt, jag kunde inte låta bli. Sov gott.

Förakta inte stumpen

2011-12-04T16:42:00.008+01:00

Mörkret har sänkt sig kompakt över Hillebygden och de två ljusen i adventsljusstaken gör verkligen nytta. Det fascinerar mig hur två små enkla lågor kan besegra mörkret och ge en så hög mysfaktor. Jag kommer att tänka på berättelsen om den lilla stearinljusstumpen som ligger i ett förråd bland många andra stearinljus. Långa, ståtliga, vita stearinljus. Tjocka blockljus. Ljus med lång brinntid och ljus med självsläckningsmekanism. Ljuset slocknar när det är så kort att det är fara för ljusstaken. Den lilla ljusstumpen ligger och får mindervärdskomplex. Ett fult uttjänat ljus, som inte duger någonting till. Ju mer ljuset tänker på sin värdelösa situation, desto större och vackrare blir de andra ljusen. Trots att detta är ett välfyllt ljusförråd, så råder mörker och utanförskap kring den lilla stumpen.

Så en dag kommer det in någon i förrådet och närmar sig hyllorna och kartongerna, där ljusen är placerade. Plötsligt känner den lilla ljusstumpen hur en varlig hand lyfter upp den och bär iväg med den. Missmodet växer. Ska den inte ens få ligga kvar och uppta en plats i ljusförrådet? Nej, nu är det nog dags att bli bortkastad. Utrensad. Döm om den lilla ljusstumpens förvåning när placeras i en ljushållare. Vad är det som står på? Det lilla ljuset funderar och ser sig omkring. Så tänds veken med en tändsticka och plötsligt strålar omgivningen i ljus. Förbryllat ser ljuset sig omkring ännu en gång. Hur gick det här till? Då ser det att ljuset är omgivet av speglar och prismor högst uppe i ett fyrtornsrum. Ljusstrålarna skickas ut över det mörka havet och blir till hjälp och ledsagning för fartyg och småbåtar. I rätt miljö och med någon som förstod storheten i det bortglömda ljuset, så kunde undret ske och många fler fick del av ledljuset.

Har du börjat dra någon slutsats till vad jag har på hjärtat denna mörka decembersöndag? Den andra söndagen i advent. Kan det vara så att vi då och då hamnar i en kartong som ett välanvänt stearinljus? Stunder då vi jämför oss med alla andra och då vi känner att den jämförelsen inte är till vår fördel? Vi känner oss mindervärdiga och onyttiga. Inte kan väl jag? Inte ska väl jag? Det vi glömmer i dessa dalar är att Gud är den där varsamma handen som lyfter upp oss och ger oss de rätta förutsättningarna för att komma till användning. Han ser storheten i det svaga och i det undanstoppade och lyfter fram det och låter styrkan komma som samarbetar med det svaga och bräckliga. Det finns en plats för oss var och en. Med tanke på hur mörkt det är, och nu menar jag inte enbart årstidsmässigt, utan även samhällsmässigt, så är det lätt att förstå att Gud behöver oss.

Jag har nyligen läst en bok med titeln: "Ulles mamma". Den är skriven av Elisabeth Sandlund. Den handlar om livet tillsammans med sin dotter, som är handikappad och som kan säga högst tio ord. Det kan vara lätt att tänka: Kan det vara något? Vad är ett sådant liv värt? Jag kan bara säga att Ulles liv har berikat mitt genom att jag fick läsa mammans bok. Ulle känner en längtan att få komma till sin församling, Clara församling i Stockholm, på söndagsgudstjänsten. Idag på förmiddagen TV-sändes gudstjänsten därifrån. Jag förstår att Ulle längtar dit. Det var en varm och öppen gudstjänst med en Gudsnärvaro, som inte krävde stora eller långa ord. Församlingen är säkerligen en tillgång för Ulle, men jag är minst lika säker på att Ulle är en tillgång till församlingen.

Mörkret sluter sig tätt omkring oss. Livet slår emot oss med kyla och missmod. Det är lätt att låta tankarna få fritt spelrum om att vi inte duger till något vettigt. Det är lätt att vi fokuserar i fel riktning och startar ett jämförelselopp med till synes perfekta ideal. Låt oss tända det första adventsljuset för att skingra mörkret. I rummet och i vårt liv. Låt det få lysa upp och ge oss värme och en mysfaktor. Låt lågan brinna för vårt välbefinnande. Låt oss tända det andra ljuset för det svaga och skira. I våra liv och ute i samhället. Låt det få lysa upp och visa på storheten och styrkan som bor i oss och i andra. Låt lågan brinna för möjligheten som finns nedlagd i oss alla. Låt oss tända ljusen och upptäcka att mörkret ger vika. På återseende med ett leende!

PS. Idag är det årsdagen av Stureplansmorden. Ett våldsdåd där en dörrvakt till nattklubben Sturecompagniet och tre gäster sköts till döds. En av de mördade gästerna var den döva författaren Daniella Josberg. Låt oss tända ljusen för de som har lämnat oss och som fattas oss. Vi står kvar med alla frågor, men också med de ljusaste minnen. Sådana som inte mörkret rår på. Höll förresten på att missa att uppmärksamma att bloggen har ett litet jubileum i och med det här inlägget. Sexhundra inlägg har det blivit och visst finns det viktigare saker här i livet, men nog kan ett par ljus få brinna i bloggtårtan idag. Må de värma och lysa för alla bloggläsare.

Bilden av det goda och glädjefyllda fattas oss

2011-12-03T21:36:00.006+01:00

Vissa tankar kan jag inte tänka klart. Nu menar jag klart i betydelsen färdigt. Alltså inte suddiga eller luddiga tankar. Sådana tänker jag säkert många och ofta. Men dessa ofärdiga tankar, som jag inte klarar av att tänka ända ut till spetsen, de kommer någon gång ibland. Jag gör mitt bästa för att vifta bort dem. Förresten tankar, i plural, stämmer det? Eller är det inte så att det rör en speciell tanke. En enda. Den som är så smärtsam att tänka färdigt att jag måste hejda mig och låta hjärnan vila sig en stund. Den tanken som direkt ilar iväg till mitt hjärta och det gör så fruktansvärt ont. Jag kan nästan inte skriva om den tanken utan att tårarna vill tränga sig fram. Tårar som inte kommer bara från tårkanalen, utan tårar som nästan verkar ha hela kroppen med sig ut. Den stora, smärtsamma floden, som ska trängas ihop till en droppe av saltat vatten.

Igår fick jag tänka tanken igen, för ämnet aktualiserades. Budet nådde oss på arbetsplatsen att en älskad kollega inte bara behövt tänka tanken, utan han och hans familj befann sig mitt i den verklighet som tanken handlar om. Budet nådde oss och reaktionerna lät inte vänta på sig. Tårar, skakningar, tystnad, förstämning och stilla frågor som: Är det någon som vet vad som hänt? Är det någon som har pratat med dem? Den normalt mycket uppsluppna fredagsstämningen med färska frallor på fikabordet kom av sig. Givetvis kom den av sig. Den halvtimmen som i normala fall brukar vara veckans höjdpunkt, blev nu en halvtimme av att försöka få ihop kroppen, fysiskt och psykiskt.

Jag frös och tårarna trängde fram och jag såg ingen anledning till att hejda dem. Kroppen värkte och en massa ord snurrade runt kring bordet och så även i mitt huvud. Tragiskt. Ofattbart. Varför. Avgrund. Mörker. Hemskt. Tomt. Ändå så räckte inte orden till. För vad kan beskriva den tomma plats som ett barn lämnar efter sig? Förstår du nu, varför jag inte vill eller kan tänka tanken ända ut? Det fattas familjen en son. Nio år gammal. En älskad son. Ett hjärtebarn. Ett barn som har pekat på godhet och glädje. Ett barn som är föräldrarnas allt. En älskad bror. Ett barnbarn. En vän. En klasskompis. En kyrkobesökare. Listan kan byggas på och det görs kanske bäst av dem som kände honom. Jag känner honom som en kollegas son och även för mig öppnar sig avgrunden. För rent mänskligt är detta så fel.

Jag föddes med en allvarlig missbildning på ena njuren. Det fanns inte möjlighet att göra en transplantation. Den missbildade njuren liknade en rutten potatis. Du vet så där ihopskrumpnad och oanvändbar som bara en rutten potatis kan bli. Den andra njuren, som jag brukar kalla den friska njuren, var inte heller i bästa skick och den slet hårt mot alla urinvägsinfektioner, blåskatarrer och njurinflammationer som var ständiga följeslagare i min barndom. Jag saknade klaffar i urinledarna. Om jag inte fick två fungerande njurar vid skapandet, så fick jag som lite plåster på såren tre urinledare. Denna extra bonus var inte så mycket att stoltsera med eftersom det saknades klaffar. Utan fungerande njurfunktion påverkas snabbt övriga organ och jag var ett sjukt barn med ständiga febertoppar, feberkramper, svarta ringar under ögonen och glåmig hy. Jag var för svag för operation och låg på sjukhus. Ofta på Karolinska sjukhuset i Solna.

Där samlades barn från hela Sverige. Björn från Norrköping. Eva från Katrineholm. Päivi från Stockholm. Ing-Marie från Virserum. Cancersjuka barn. Brännskadade barn. Barn med njurfel. Barn med hjärtfel. Förlamade barn. Så svårt sjuka barn att det var lika vanligt att de dog som att de överlevde. Det var många morgnar som jag vaknade och en rumskompis var borta. Inte för att han hade fått åka hem på natten, utan för att han var död. Död. Död? Ett tre bokstäver långt ord som ska heltäcka ett faktum så stort att det svindlar.

Min mamma bodde på mamma-avdelningen på våning tio. Där var det inte det glada syjuntegänget som man skulle kunna tänka sig att det kan vara när så många kvinnor i yngre medelåldern slussas samman i ett enda stort kvinnokollektiv. Där var smärtans hemvist. Orons hemvist. Saknadens hemvist. Osäkerhetens hemvist. En plats som någon alltid lämnade för gott, inte för att barnet blivit friskt, utan för att barnet hade slutat sin vandring på jorden.

Jag blev själv mamma för första gången nittonhundraåttionio. Jag och min man har inte varit helt förskonade från sjukhus med våra två barn, men det har inte varit några livshotande tillstånd. Utan mer operationer av nyckelben och knän. Tillrättaläggning av bruten näsa och finger. Idrottsrelaterade skador. Jag vill inte nonchalera smärtan i dessa besök och en del astmaattacker har varit allvarliga. Men vi har inte levt med ovissheten om det ska gå bra eller inte. En del föräldrar gör det hela tiden. Mina föräldrar gjorde det hela tiden. De fick lära sig leva med tanken att tacka för varje ny dag som avlöpte väl. Jag beundrar dem för det. I min enkla tro, så tror jag att Gud redan före det nya livet skapas vet vilka föräldrar som är lämpade för att ta emot dessa Gudagivna barn. De barn som behöver lite extra omsorg och omvårdnad. De barn som inte följer mönstret i utvecklingskurvorna. De barn som ställer tillvaron på ända. Gud har sett dessa föräldrar långt före barnet föds och han känner sig nöjd med valet. Han vet att detta barn får den bästa tillvaron man kan tänka sig.

Jag är tacksam för Guds val av föräldrar till mig. De är mina hjältar. Deras omsorg om mig finns fortfarande kvar, fastän jag idag är en vuxen kvinna och mamma själv. Därför de vet, det som många andra inte vet, att jag är fortfarande det barn som har en missbildad njure och som har en allt annat än frisk njure som en del i det kroppsliga maskineriet. Min mamma är känslomässigt en fullfjädrad läkare, som ställer diagnos långt före läkarvetenskapen. För några år sedan, när jag drabbades av sorkfeber, som har som följd att det slår ut njurfunktion, då var hon den som först påpekade att de borde kolla upp om det är sorkfeber. Just för att hon visste att det kan slå ut njurfunktionen. Mycket riktigt, det slog ut njurfunktionen och med en lite halvsjaskig njure, gick det dessutom väldigt fort. Jag tror Gud även har koll på syskonen i dessa speciella familjer. De blir viktiga pusselbitar med en alldeles speciell utmaning. Det kommer att forma dem och jag vet att de går rustade på ett alldeles speciellt sätt genom livet. Jag har världens bästa bror. Gud, tack för honom.

Jag önskar att människor inte skulle behöva ställas vid den här avgrunden och tvingas leva i en verklig tanke att förlora ett barn. Vi som står vid sidan om funderar: Hur orkar de? Jag tror inte att man gör det. Jag tror att kraften som uppbådas är given av den Gud som skapat oss och som vet allt om oss. Han som vet vad smärta är och som vet vad död är. Han som gav löftet att alltid vara med oss. Inte bara på sommarängen, eller i höstlövshögarna. Inte bara i skidbacken eller vid vårfloden. Han som lovade att vandra med oss i dödsskuggans dal är nära. För övrigt känns det tomt, kallt, nästan kusligt ruggigt. Så där ofattbart så att tanken snurrar och luddar till sig. En nioårig pojke fattas oss. Det är ett tomrum här som aldrig kan ersättas. Men det kommer att fyllas på av ljusa minnen. Glada minnen. Minnen av skratt och lek.

För alla vackra saker är inte långa. Det finns korta saker som är oemotståndligt vackra. Pyttesmå saker som i skönhet slår de storslagna. Så ett kort liv kan vara vackert och ge vacker efterklang. Det lindrar inte smärtan, men det ger ett tröstande leende mot oss. För så är det tror jag, att livet ler mot oss trots att vi har svårt att le just nu. På återseende lilla älskade barn med det himmelska leendet!

PS. Usch och fy vilket eländigt väder det har varit idag. Regnigt, blåsigt och väldigt kyligt. Nästan som om vädret vill känna precis som vi sörjande. Sonen är i Barcelona och rapporterar värme och sol och förnöjsamhet. Han sitter just nu på fotbollsarenan Camp Nou och jag ser honom framför mig. Han är i sitt esse. Dottern hade ännu en tenta igår, så jag unnar henne lite adventsmys tillsammans med den finaste fästmannen. Maken har legat däckat några dagar och så även idag. Jag passade på att lämna grejer vid Erikshjälpen och återvinnningen. Det finns mycket att blogga om i det sammanhanget. Köerna till exempel. Jag gör inte det idag. Jag bloggar istället i tacksamhet om att himlen är en plats där inte tårar eller kyla finns. Och inga köer. En plats där nioåriga killar får vara i sitt esse. Jag undrar i min nyfikenhet vad han pysslar med nu? En gång i framtiden får vi veta.

Först och främst: förlåt mig!

2011-12-01T20:59:00.015+01:00

Det är första december och det är första gången på mycket länge som jag sitter vid bloggtangentbordet. Jag funderade ett tag på om jag skulle göra någon slags resumé av vad som har hänt i mitt liv under den tid som jag har haft bloggfrånvaro, men kom fram till att denna dags innehåll räcker och blir över till ett blogginlägg. Givetvis har jag funderat en del på varför detta uppehåll överhuvudtaget har legat där och bara blivit längre och längre, men jag kan inte peka på en enda sak. Livet har rullat på, men det gjorde det förut också, när jag bloggade som mest intensivt, så det kan inte vara en heltäckande förklaring.

Jag funderar vidare och kommer fram till att jag har skrivit mycket annat och det kan vara en bättre förklaring. Under våren slutförde jag mitt deltagande i psalmskolan och under hösten har jag skrivit barnsångstexter till en liten barnmusikal. Det har alltså blivit orduppradande och ordbadande, så när det gällde bloggande, så kändes det skönt att vara ordlös. Blanka inlägg är väl inte vad en bloggläsare förväntar sig och då är kanske ett uteblivet blogginlägg att föredra? Även om en del har hört av sig och frågat om det inte är dags snart. En del har verkligen varit trötta på att se rubriken: "Bodde granne med kungafamiljen några dagar". Till dessa trötta men trogna och mycket uthålliga bloggföljare vill jag passa på att säga ett förlåt. Jag tror inte det är första gången jag gör det i denna blogg.

Däremot var det första gången som jag stod upp inför publik idag och berättade om mina sångtexter. Det är med väldigt blandade känslor jag gör det. Självklart är det roligt att få höra sångerna sjungas i mer offentlig miljö. Om jag inte skulle tycka det, så verkar det ju väldigt knasigt att skriva just sångtexter. Inte så kul att ha femtio sånger som bara jag ska gå runt och gnola på. Det verkar överambiöst och onödigt. Så, om texterna inte tål rampljus vore det kanske bättre att satsa på hemliga kodtexter, men där känner jag att gränsen är nådd för mig. Ett enda stort varför tornar upp sig.

Det är själva skrivarprocessen som är viktig för mig. Jag har så länge jag minns haft ett behov av att skriva. Inte så mycket för att skriva av mig, utan mer för skrivandet i sig. Jag tror att det egentligen bottnar i att jag tillbringade mycket av min barndom på sjukhus. För sjuk och svag för några vildare lekar. Läsning, ritande och skrivande var sådant som jag kunde utföra från sjuksängen. Vi långliggare fick böcker i gåva från farbror Erik, vilket jag långt senare fick lära mig att denna snälla farbror var Erikshjälpens grundare. Jag hoppas att Erikshjälpen fortfarande gör detta arbete hos sjuka barn. Det är något speciellt att få en bok i gåva. Det är inte bara en fysisk sak som vi kan se och ta på. Det är också en resa ut i ett oanat äventyr och sådana resor behöver vi då och då. Vår tanke behöver det och ofta händer det att tanken delar med sig av äventyret till både hjärtat och själen och beröringen av bokens innehåll finns kvar länge.

Jag skrev små berättelser som barn. Ofta hämtade från sjukhusmiljön, men också berättelser från en fantasivärld. Den första berättelse som jag minns att jag fick omdöme på, förutom familjens kärleksfulla ord och uppmuntran, var en ungdomsdeckare. Jag skrev den när jag gick på mellanstadiet och en svenskalärare på högstadiet läste den och han lät mig få veta att han var imponerad. Han ville använda den som exempel för sina elever på högstadiet. Jag blev både stolt och lite nervös. På högstadiet gick ju de snygga killarna som nu alltså skulle läsa min ungdomsdeckare på svenskan. Dessa blandade känslor har hållit i sig genom åren. Numera lägger jag inte så mycket vikt vid de snygga killarna, utan människor överhuvudtaget. Stolt och nervös, tiden förändrar inte detta.

Det har inte blivit fler deckare. Jag läser gärna andras och jag behöver inte vara orolig att de kommer att ta slut. Det är deckarboom och många författare verkar ha mycket hemskheter att nedteckna. För min del klappar hjärtat för uppsatsskrivande inom det historiska området. Forskningen som skrivandet måste grunda sig på är i och för sig ett litet detektivarbete och eftersom jag har inriktat mig på brott och straff bland kvinnor under 1800-talet, så finns det både hemskheter och mörker att skriva om. Min dröm är att så småningom få skriva en historisk berättelse om dessa kvinnor.

Den här bloggen, Hela krukan, kom nog till av den anledningen att jag behövde en skrivaroas. En plats dit jag kunde komma med alla tankar och idéer, men också få en träningsplats. Jag tror nämligen att det är viktigt med träning. Precis som inom idrotten, så går det inte att slarva med träningspassen. Kondition och styrka är en färskvara. Så även skrivande. Det är lätt att tappa flödet och även om ambitionen inte hela tiden kan ligga på att skriva som Tolstoj eller Astrid Lindgren, så kan vi kalla det för motionärsskrivande. Alla som tränar inom idrotten har kanske inte ambitionen att bli snabbast i världen på 100 meter eller att bli fotbollsproffs i Barcelona. Jag har inte ambitionen att få Nobels litteraturpris, men om de trugar, så lovar jag att säga tack!

Tillbaka till sångeriet och morgonens personalsamling. Egentligen blir det inte en sång, utan bara en text, om det inte finns musik till. Jag har förmånen att samarbeta med den eminente organisten i Heliga Trefaldighets församling i Gävle. Han komponerar musik till mina texter och någon gång har det hänt att han har skrivit musik först och jag har skrivit text till. Det är också väldigt spännande. Samarbetet har pågått i ett par år och det börjar ge resultat i tjocklek i den pärm där alla färdiga alster är insatta. Idag var det alltså dags att för första gången plocka fram en hel hög av sångskatten. För visst känns det som en skatt för oss. Enstaka alster har framförts tidigare, men då har det inte getts så mycket bakgrund till sångerna.

Jag hade valt att vara ärlig i min presentation. Några av sångerna var nämligen skrivna under en mycket tung fas i mitt liv. En fas som jag många gånger har funderat på varför jag var tvungen att genomlida. I mina diskussioner och suckar till Gud har jag många gånger "tryckt upp honom mot väggen och ropat varför". Jag fick lite svar av honom när jag i veckan tidigare planerade vad jag skulle säga och i morse kom det mer svar: "Du ser, mitt barn, det var därför". Det är en fascination som jag har gentemot Gud. Han vet vad han gör och även det som han absolut inte är orsaken till, så har han förmågan att vända den mest mörka natt till en sommardag på blomsterängen. För mig är det viktigt att skriva om. Detta får bli min slutkläm så här den första december i mitt första blogginlägg på mycket länge. Min sånger ska handla om honom som är den förste men även den siste. På återseende med ett leende!

PS. Första december betyder julkalenderstart. Det verkar bli en lovande sådan på TV i år. Tjuvarnas jul. Lite Charles Dickens-stil. Är du lycklig ägare till en chokladjulkalender? Det är inte jag. Jag har två andra, en som blivit uppskickad per post från smålandsskogarna och som stöder Lions i Virserum och den andra är en tvättlinemodell med klädnypor som klämmer en tian-lott för varje dag. Den julkalendern stöder inget speciellt i skrivandes stund, men det är enda gången på året som jag köper lotter. Jag brukar alltid säga att jag aldrig vinner och det är inte så konstigt, eftersom jag aldrig köper lotter. Det brukar underlätta. Nu har jag tjugofyra stycken, men vinner säkerligen inte ändå. Men någon gång ska kanske vara den första!

Bodde granne med kungafamiljen några dagar

2011-08-04T22:52:00.006+02:00

I och med det långa blogguppehållet så finns det händelser i mitt liv som inte har blivit uppmärksammade och nedskrivna i bloggen. I och för sig har jag inte något behov av att skriva någon slags dagbok i min blogg, men jag tycker på något sätt att vissa milstolpar förtjänar att få ett bloggutrymme. Ett sådant tillfälle är Mr T:s och min tjugofemåriga bröllopsdag. Jag höjer på ögonbrynen och pannan lägger sig tillrätta i djupt förvånande veck. Tjugofem? År? Jajamensan! Vi har under semestern firat vår silverbröllopsdag. Det är idag en månad sedan som vi satte oss i bilen för en tripp söderöver. Mot Borgholm på Öland.

När tankarna på denna speciella bröllopsdag började snurra runt och det var dags att planera, så kom både enormt exotiska och mindre exotiska platser på tal. Eftersom vi båda två älskar den svenska sommaren och numera att den helst ska innehålla så många paddelturer som möjligt, så kändes det inte rätt att ta större delen av semestern för en lyxkryssning i Medelhavet eller en tur till New York. Jag kan tänka mig att det kommer sämre dagar på svensk mark då sådana resor känns mer angelägna. När vi såg att den amerikanska musikgruppen TOTO skulle stå på scenen i Borgholms slottsruin just på bröllopsdagskvällen så var det inte så mycket att tveka på. Det kändes som en nostalgitripp tillbaka till åttiotalet då vinylskivorna nöttes med låtar som "Africa" och "Hold the line".

Sagt och gjort. Två biljetter till TOTO uppiffat med bokning av hotellrum på en aning lyxigare hotellrum än vad som kanske hade gjorts för en vanlig semestertripp. Det började bra vid incheckningen: Vi hoppas inte ni blir ledsna för att vi har tvingats uppgradera ert rum? Jag fick dra på mig en neutral artighetsmin och säga: "Åh, tack! Det var trevligt! Vi är nämligen här för att fira tjugofemårig bröllopsdag". Smålänningen inom mig hade annars haft lust att springa innanför receptionsdisken och kasta sig om halsen på kvinnan som stod där vid bokningsskärmen och utbrista i ett sagorusigt: "Wow, shit, vad härligt! Klart vi inte blir ledsna för det".

Spänningen steg givetvis litegrann på väg upp till första våningen där vårt rum skulle finnas. Korridoren såg fräsch och nyrenoverad ut. Snygga ekdetaljer kring rumsdörren. Oj, vad fint! Rummet visade sig vara det trendigaste av trend och det tog oss en rejäl stund att bara checka av badrummet. I stort sett skiljde det sig inte så mycket från andra badrum, utan där fanns alltså möjlighet att duscha, göra sina behov samt tvätta av sig vid handfatet. Men utöver detta så fanns det en liten golvspotlight som lyste hela tiden. Mysbelysning på toa. Det kändes som att sitta på ett småskaligt Champs Elysée i kvällsbelysning. Värt att notera var också den automatiska nedfällningen av toasitsen. När spolningen var färdig, så ersattes vattenbruset av ett svagt surrande ljud. Som en liten motor och som i slow motion fälldes toasitsen. Vad står det i den reklamen från toasitsfabrikanten? Fälld eller öppen sits startar numera inga äktenskapsgräl... så vill ni gnabbas får ni hitta andra skäl!

Låt mig nämna duschkabinen innan jag lämnar hotellbadrummet. Det fanns två alternativ för duschningen. Antingen ställde man in vredet så att vattnet kom från en kvadratisk platta i taket och tro mig, det kändes som att stå under ett vattenfall och formligen dränkas i vattenmassorna. Inget alternativ om någon utbrister: Åh, jag vill inte blöta håret. Däremot, om det inte fanns några hinder för att bli genomblöt, så var det nog den skönaste duschen jag har upplevt under hela vårt äktenskap eller faktiskt i hela mitt liv. Det andra alternativet kom genom något som såg ut som en väldigt hipp mikrofon. Designen var som en rostfri trollstav med svarta detaljer och en slang i ena änden. Vid yttersta toppen var det några små knappnålsstora hål och det var väl ganska logiskt att vattnet skulle komma den vägen. Men icke. Trend och logik verkar inte synonymt med varandra. Annat läge på vredet och pang in i kaklet. Den jetstrålen skulle fälla en elefant. Vattnet kom från ett pyttelitet hål på trollstavens långsida. Så där lagom trendigt gömt. Första duschtillfället var som när bonden släpper ut kossorna på första grönbetet på våren. En massa skratt och fniss och hopp och ståhej. Det borde ha stått en varningstext på badrumsdörren.

Vi gjorde ett stopp i Söderköping på vägen ner till Borgholm. Vilken tur att vi skulle svänga av mot E22:an just där världens härligaste glasscafé är beläget. Just när vi var redo för att gå längs Göta Kanal bort mot Smultronstället, så sken solen upp och allt var så där ljuvligt somrigt. Sol, vatten, båtar, glass och glädje. Inte behövde vi köa oss in heller som annars inte är direkt ovanligt. Vi fick ett bord för två under ett parasoll och sedan började väljandet och vrakandet. Mr T bestämde sig ganska snabbt för en "Peppar Peppar" som innehöll vanilj- och pepparlakritsglass med saltlakritskulor. Detta toppades med grädde, salmiakrippel och turkisk pepparstång. Helt i Mr T:s smak. Jag vara nära att falla för den "Bubbliga Bengt" med den gröna leksaksgrodan på toppen, men stillade mitt bushumör och tog en sommarfräsch skapelse med citronglass. På vägen tillbaka till bilen smet jag in på ett smyckes-outlet. Kom ut en stund senare med fyra nya härliga smycken. Två armband och två halsband. Mitt leende var ett par centimeter större när vi satte oss i bilen igen.

Jag har under många år haft ett motto och det är att: Du kan omöjligt vara olycklig tillsammans med en glass. Nu var det ingen risk för att känna sig olycklig under dessa Ölandsdagar med bröllopsfirande, men glass skadar aldrig och på bröllopsdagen gick Mr T och jag och förmiddagsglassfikade på ett ställe där de gjorde Ölandsglass. Där satt vi med varsitt gammaldags rån proppat med olika glassorter och toppat med sylt och grädde. Detta nersköljdes med gott kaffe serverat i baljliknande koppar ute i caféets trädgård. Över alltihop lyste solen på sitt gladaste humör.

Det är något visst med Öland. Jag tillbringade många somrar där i min barndom och ungdom. Sedan ska jag erkänna att det har funnits en period i mitt liv, då jag inte har känt någon tjusning över det landskapet. Tankar som: Vad ska folk dit och trängas hysteriskt för? Sverige har så enormt många vackra platser. Men nu, i år, den här silverbröllopsresan, så infann sig Ölandskänslan igen och jag var kär. Cikoria i diket, väderkvarnar vid sidan av vägen, det stora Allvaret och så fyren Långe Jan vid Ölands södra udde. Det är något speciellt mellan mig och fyrar och det är inte en slump att jag har en fyr tatuerad på min vänstra underarm. Den står för ljuset i mörkret. Vägledning och stolthet. Fyren Jan har lyst på sin plats sedan november sjuttonhundraåttiofem. Då vallfärdade säkert inte turister från hela världen dit, men det gjorde det den dagen vi var där. Mr T och jag och många andra avnjöt Ölandsrätten Lufsa, som är en slags raggmunk men som gräddas i ugn. Serveras med stekt fläsk och lingonsylt. Det vattnas fortfarande i munnen så här en månad efteråt. Förresten, fyren står också för min alldeles specielle vän i livet. Jesus. Han har lyst i mörkret i över tvåtusen år. Jag vågar inte ens tänka på hur många människor som skulle ha gått vilse om hans lampa hade slocknat.

Det är väl ingen risk att medlemmarna i TOTO läser min blogg och sitter och tjurar för att de inte har fått största utrymmet i bloggen. Några ord bör jag väl ändå säga om konserten. Det var en alldeles underbar Ölandskväll. Klarblå himmel, solsken och många förväntansfulla människor i alla åldrar. Mr T och jag vandrade upp mot slottsruinen från Borgholms centrum. En livekonsert är alltid en livekonsert. Vi hade preparerat oss med CD-musik på bilresan söderöver och var skapligt uppdaterade på alla av bandets låtar. Men den totala upplevelsen med bra ljud, fantastiska musiker och sångare som verkligen bjöd av sig själva, går bara att få där på plats. Det blev en höjdarkväll. Vi bestämde där och då att vi måste även se vårt favoritband live. Chicago. Kanske när vi firar guldbröllop. Fast vi undrade förstås om de orkar stå på scen då. Om tjugofem år. Vi ska hålla koll på deras turnéplan. Det kan faktiskt vara idé att fira tjugosex år och tre månader också. Fira bör man, annars trökdör man. På återseende med ett leende!

PS. Kan inte riktigt släppa fyren Långe Jan. Eller det officiella namnet är egentligen Ölands södra udde. Smeknamnet kommer ifrån att stenen för uppbyggandet av fyren är hämtad från ett nedrivet kapell som också låg på Ölands södra udde. Capella Beati Johannis. Långe Jan är Sveriges högsta fyr. Vid fågelstationen alldeles bredvid stod att läsa vad en komminister hade skrivit om folket på Öland i mitten av artonhundratalet. "På västra kusten möter man överhuvudtaget blott ljuslätta och trygga människor, på den östra däremot är det sällsynt att se en blond karl. Östledingen har också namn för sig att vara en vildsint och styv sälle..." Förhoppningsvis har kyrkans folk ändrat sin syn under årens lopp. Jo, så måste det vara. Annars hade kanske fler kapell rivits och våra kuster hade haft som ett staket av fyrbåkar. Förresten, hörde att konungen Carl den sextonden Gustaf var väldigt besviken efter konserten i slottsruinen. Han fick inte se en "toto" på hela kvällen, trots att drottningen hade berättat det för honom. Förlåt, det var lågt men efter lite silverbröllopschampagne så är den humornivån av världsklass! Tack Mr T för tjugofem års äktenskap i nöd och lust. Jag älskar dig!

Supporten som kom, såg men inte segrade

2011-08-03T22:35:00.004+02:00

Mr T och jag tog oss de tio milen enkel resa till Avesta i lördags för att se Hille besegra dalalaget. Det verkade på förhand vara en sådan där given match. Betala femtiolappen per biljett och du kvitterar ut en seger. Sådana dagar är det tungt att vara smålänning och förlorare i samma kropp. Slänga ut femtio kronor på en sådan skitmatch. Det hade jag fått två våfflor med två kulor i varje av Wayne's Coffees SIAglass. Då hade jag åtminstone varit lycklig två gånger tjugo minuter. Hellre det än att sitta förbannad i nittio minuter. Det är verkligen trist att sitta vid sidan av och titta på bollar som slås från backlinjen fram till toppforwards som inte gör mål. De bollar som någon gång nådde mittfältet kan jag räkna på ena handens fingrar. Många bollar från backlinjen gick ofta ut längs långsidan och då blir det inkast för motståndarlaget.

Hillelaget spelade som om det återstod tre minuter av matchen i hela andra halvlek. Stressat, irriterat och med fokus på allt annat än att göra mål och vinna matchen. Det har gått långt när jag indoktrinerat mig själv och tror att jag skulle kunna gå in på planen och tillföra något i spelet. I en divisiontrematch i herrfotboll. Du förstår kanske hur frustrerad jag var. Hille förlorade matchen med ett futtigt mål mot ett av bottenlagen. Det enda nöjet var att kexen med hallonsmak från Göteborgskexfabriken i Kungälv var så himla goda. Tröstätande på division 3-nivå.

Ikväll var det match igen. På hemmaplan. Ett så kallat derby mot Brynäs. Senast lagen möttes var före semestern och Hille vann på bortaplan på Måsberget, vid Segletrondellen ut mot Bomhus. Då måste Mr T ha jobbat, eftersom jag själv representerade den Lundbergska hejarklacken. Jag måste ha gjort det bra för Hille vann, men jag minns det som en nagelbitare. Förresten nu kom jag på att Mr T var i Bergen och spelade. Så det ursäktar honom att han inte var på fotboll den kvällen. Ikväll gick vi dock mangrant, kvinngrant och hundgrant ur huset för att heja fram en seger. Många hade tänkt likadant. Det var mycket folk på Hille IP och en underbar sommarkväll utan mygg och knott.

Det kändes från start att alla spelare och ledare hade förstått att taktiken från Avestamatchen inte var ett vinnande koncept. Spelet var helt annorlunda. Passningar mellan alla lagdelar som resulterade i fina anfall och även mål. Matchen slutade med seger för Hille med siffrorna fyra-två och då hade båda lagen fått varsin rättvis straff. Brynäs fick en spelare utvisad också. Rött kort direkt för att han gick med dobbarna före i en situation. Det måste kännas snopet att bli inbytt och endast spela tre minuter innan det röda kortet kommer. Det gäller att ladda lagom mycket på bänken så att man inte sitter och blir överhettad. Han var nog lika glad att åka ifrån Hille som Mr T och jag var för att få lämna Avesta i lördags.

Ny match på lördag eftermiddag. Då kommer Trönö på besök. Jag hade gärna sett att det var bortamatch, för Trönö har en av områdets mysigaste fotbollsanläggningar enligt mig. En pärla ute på landet. Där andas det stolthet, familjekänsla och omsorg. För frågar du mig, så tycker jag fotboll handlar om så mycket annat än just bara en rund boll. Det känns som om hälsingebygden har fått med sig det.

Som jag nämnde i förra blogginlägget så är semestern över för den här gången. Det står så enligt semesterschemat på jobbet. Tyvärr har inte min kropp och min dygnsrytm anpassat sig riktigt efter det ännu. De långa ljusa sommarkvällarna är passerade, men kvar finns de långa sommarkvällarna och jag har svårt för att komma i säng. Jag tycker det är mysigt att suga ut det sista av dagen och känna att allting får landa. Gärna i sällskap med en spännande deckare på TV eller i bokform. Det är väl egentligen inte alls vad sovcentret i hjärnan eftersträvar före läggdags, men det är något visst med att få veta vem mördaren innan natten närmar sig. Varje morgon säger jag till mig själv på skarpen att gör inte om dumheten ikväll igen, utan gå och lägg dig som om du ska upp och jobba imorgon bitti. För det ska du. Jag undrar om det är någon mer därute som är olydig mot sig själv? Jag har försökt åstadkomma något slags gå-halva-vägen-var-läge, där jag som arbetare får försöka lura till mig någon extra minuts sömn av den semesterlängtande bloggare som så gärna vill ha extra timmar till sitt förfogande varje kväll. Det skulle inte förvåna mig om jag i en kommentar till detta inlägg hittar bokstäverna GOLD. Jag har nämligen en kollega som brukar mana mig i säng genom att skriva det. Det betyder Gå Och Lägg Dig! Men skulle också kunna betyda Ge Oss Lite Dygnsöverflöd! På återseende med ett leende!

PS. Du kanske tycker att detta inlägg bara blev ett blajflöde från en gnällig fotbollssupporter med inslag av tillbaka-till-semester-längtan. Jag kan hålla med dig om det. Märk väl att jag för ovanlighetens skull inte skällde på domaren. Tvärtom vill jag för en gångs skull säga något positivt om domarkåren. Deras tröjor har så snygg färg den här säsongen. Någon slags turkos-klarblå nyans som är som himmelen den vackraste av sommardagar. Inte så långt ifrån VKV Lisas dekorfärg. Alltså en av de vackraste färgerna i Guds stora färglåda. Helt plötsligt slår det mig att det kan inte vara lätt för en färgblind fotbollsspelare att veta om han får gult och rött kort. Men det är en alldeles för stor fråga att ta itu med här och nu. Det är dags för GOLD! Gå Och Lägg Dig!

Blåslagen bloggare bajsar bär... & bokstäver!

2011-08-01T23:07:00.010+02:00

Bloggaren är tillbaka. Senast vi sågs så var rubriken: "Jesus i Hille för att stanna". Något brukar hända i människors liv när de möter Jesus, men det är faktiskt första gången jag har hört att de ger upp bloggningen. Senaste blogginlägget handlade om den fantastiska föreställningen "Jesus Christ Superstar" som Hille församling satte upp och framförde med den äran i Hille kyrka och visst satte föreställningen spår i mitt liv. Tänk att få köa in i kyrkan tillsammans med en brokig skara människor. Tänk att få fascineras över de duktiga människor som jobbat fram en helt enastående musikal. Tänk vilket budskap som nådde mitt hjärta på nytt. Helt klart skulle mitt blogguppehåll kunna bero på att jag var tvungen att smälta alla intryck eller varför inte vara orsakat av mitt hjärtas "JA" till Jesus den kvällen. För så kändes det och så svarade mitt hjärta. Visst vill jag följa denne Jesus.

Men du vet säkert hur det är. Ibland förändras vårt självklara ja till ett tveksamt nja eller ett till ett tydligt nej. Säkerligen hör vi oss själv säga då och då ett bestämt ALDRIG I LIVET! Därför är det viktigt att få tillfällen då vi får komma tillbaka och ta nya tag. Musikalen i Hille kyrka väckte den längtan som jag bär i mitt hjärta. Att få leva ett liv som kristen och göra det som Jesus behöver få gjort genom mig. Så det vore en underbar anledning. Tänk om jag kunde skriva att jag gav upp bloggningen och följde honom helt och fullt. Precis som lärjungarna lämnade sina fiskebåtar och nät på stranden för att följa i hans spår. Du som har mig som vän på Facebook vet ju att jag har varken lämnat datorhamnen eller det nutida nätet. Jag har funnits där hela tiden.

Varför har jag då inte bloggat? Jag önskar att jag kunde ge ett klart svar på det, men jag kan tyvärr inte det. Jag har funderat på om det var så att jag behövde göra ett uppehåll för att få samla mina tankar och få ny inspiration? Var jag kanske rädd för att jag började komma in i ett bla bla bla-tillstånd? Men om jag var så medveten att jag skulle gå i bloggide, så borde jag väl åtminstone ha kunnat använda frånvarohanteraren och ge bloggosfären ett meddelande? Jag är bloggbefriad på obestämd framtid. Om det är något brådskande ärende, så går det att nå mig på Facebook. För bloggläsning hänvisar jag varmt till alla andras underbara bloggar.

Icke då. Helt plötsligt blev det bara tomt. Inte i en vecka, utan snarare i nästan femton veckor. För att helt oannonserad ramla in igen som om ingenting har hänt. Det är just det. Väldigt mycket har hänt. Nu närmast bakom mig har jag fem veckors semester. Jag har börjat jobba idag igen och eftersom min ambition är att vara ärlig även i bloggen, så måste jag erkänna att det hade inte gjort ont att ha fem veckor till. Eller de fem veckorna hade kunnat få ligga framför mig i tiden istället för bakom mig. Just nu är jag i det läget att jag har intalat mig att "Det finns många fina paddelkvällar kvar efter arbetstiden" och "Om du tar en glass på stan innan du cyklar hem efter jobbet, så känns det som om du är turist och livet verkar mindre trist".

Sådana här små knep som tröstshopping funkar också och än bättre om jag samtidigt låtsas att det är mitt i semestern i en annan stad. Så länge jag håller mig till Stadium och Hennes & Mauritz kan jag ju låtsas hur bra som helst. Göteborg, Kalmar, Stockholm, Karlstad. Det blir värre om jag får längtan efter till exempel "Heart Store" i stadsdelen Haga i Göteborg. Jag blev kär i den affären. Ett hjärta kan göra mig knäsvag. Tio hjärtan kan få mig på fall. Ettusen hjärtan samlade på några kvadratmeters försäljningsyta gjorde mig cementerad i hjärtträsket.

På tal om träsk, så har det blivit en del paddling i sommar. Inte direkt träskpaddling men i allt från hav till å. Ganska långt in på säsongen satte jag en riktig kajakönskan i verket. Jag tränade urtrillning ur kajaken i vattnet och istigning från vattnet till kajaken. Min erfarenhet av detta är att det är lättare att trilla ur en kajak än att komma i. Eftersom jag ville göra övningen så verklighetstrogen som möjligt, så förvissade jag mig i förväg om att jag inte skulle stå i bott. Utan jag visste alltså redan på förhand att just här är det djupt och jag måste trampa vatten och hänge mig att lita på flytvästens förmåga. Det gick bra. Problemen började väl egentligen i den stund då jag bestämde mig för att ta mig upp i kajaken igen. Mina blåmärken på framsidan av låren i ljumsktrakten, på magen, på ändan, på baksidan av låren, på överarmarna, på underarmarnas insida vittnar om att det var inte som att stiga i vid land eller från bryggan.

Jag tror att om någon såg kampen från land, så där på långt håll, så skulle de kunna tro att jag höll på att besegra en krokodil i vattnet. En vit krokodil med klarblå detaljer. Jag lyckades häva mig upp för att vid första försöket ta mig i kajakens sittbrunn bara för att känna hur jag åkte av på mage på andra sidan kajaken. Fasen också, tänkte hjärnan. På den igen. Den vita krokodilen som låg och flöt där i vattnet. Det som sedan skedde måste vara ett av cirkusvärldens mest otroliga nummer. Jag höll balansen så att jag kunde sitta grensle över kajaken bakom sittbrunnen. Ett litet moment kvar. Frågan var: Och nu? Hur kommer jag härifrån ner i sittbrunnen?

Lova mig en sak. Glöm aldrig dina vänner i livet. Alltså de människor som ställer upp i vått och torrt. Nu gällde det onekligen ett vått läge och du anar inte så viktigt det är med vattentrampande vänner ibland. Helt plötsligt satt jag där. I sittbrunnen på min kajak och jag kände mig lika trygg som hemma i TV-fåtöljen. Min älskade kajak och jag hade kommit varandra ännu närmare. Nu vet vi hur vi reagerar på varsitt håll när allt vänds upp och ner. Det blir blött, tungt och väldigt blåmärkigt. Men någonstans därborta vid horisonten finns det land. Land som kan få vara en oas och viloplats. Fast så värst länge vill vi inte stanna där, Lisa och jag. Helst vill vi i plurret igen. Flyta omkring och känna att det bär. Jag tror att det har jag, Jesus, Lisa och lärjungarna gemensamt. Behovet av att känna att det bär genom livet.

Det för mig osökt över på bär. Alltså blåbär, hallon och smultron. Det finns gott om dem i våra skogar. Jag har mumsat i mig på direkten på alla sommarens skogspromenader. Hjälp vad rik jag känner mig när jag kan stoppa en hög solvarma smultron i munnen. Då och då har jag plockat och satt dem på strå. Så vackert! Blåbär likaså och vetskapen om att de är bra för synen och även själen. Det tror jag i alla fall. I hallonen finns det mask. Små vita rackare. Att stoppa dem direkt i munnen är som att köpa lotter. Nit eller vinst. Hallon med mask eller utan mask. Visst, det är inte kul att tänka på att det slinker ner en mask i magen, men hur kul är det för masken? Han eller hon, går det att könsbestämma en hallonmask... som är alldeles vit och fin blir ju verkligen nerskitade så småningom. Jag skulle inte vilja vara sonen eller dottern Mask, när de så småningom hittar ut och återförenas med mamma Mask. Var har ni varit? Ni är ju alldeles bruna av smuts. Gå genast in i ett hallon och smeta av er lorten. Tänk på det, nästa gång du stoppar ett skogshallon i munnen. Det kanske inte bara innehåller en mask, utan en liten hälsning från Ing-Marie kanal. På återseende med ett leende!

PS. Dagens namnsdagsbarn är Per, eller Pär som några väljer att stava. Vi har två Päron på jobbet som jag idag inte har hurrat eller sjungit för, men en blogghyllning ska de ha. Var de än befinner sig så säger jag gratulerar på namnsdagen och kom ihåg att för mig är det inte så jätteviktigt om jag äter namnsdagstårta på rätt dag eller inte. Det går bra att bjuda på den när ni kommer tillbaka till jobbet. Ni kan väl undvika hallondekorationen bara.

Jesus i Hille för att stanna

2011-04-19T21:46:00.011+02:00

Mr T och jag har återvänt från södern. Vi har tillbringat helgen i ett vårfagert Småland. Närmare bestämt i min barndoms hembygd, Virserum. I normala fall skulle en sådan resa vara förknippad med total njutning och avkoppling, för Småland i vårkläder är bland det vackraste som finns. Nu hängde resan ihop med att min mamma är så svårt sjuk och då får våren en annan nyans. En annan glans. Det känns lite molnigt mitt i allt solsken. Mr T och jag försökte ändå få oss några små promenader i den småländska naturen. Det hade nästan varit straffbart att missa allt det vackra. Det är något visst med att hitta den första hästhoven eller tussilagon, som du kanske kallar den. Jag vet inte om du gör som jag, håller utkik och kollar bland snödrivor och gamla förmultnade löv. Har jag tur så hittar jag en fet knopp tidigt, tidigt. För att dagen efter upptäcka att dikena är helt gula av den lilla modiga blomman.

Därefter kommer blåsippan. Den omsjungna, som påstås niga och säga att nu är det vår. Fast det ibland känns som om det är mitt i smällkalla vintern. Det finns blåsippor här uppe i Gävle-området, så vi behöver inte resa till Småland för att få se dem. Men om ni vill se blåsippor som är som gräsmattor, fast blå då förstås, då ska ni resa till Virserum. Det är helt overkligt hur blått det är i backarna. Det är alltså inte bara en blåsippa som niger och säger att det är vår, utan det är miljontals som formligen ropar ut att DET ÄR VÅR! DET ÄR VÅR!

Jag har gått omkring där i min barndoms marker och sagt: Titta! Titta, så blått! Som om jag vore 1,5 år och säger titta, titta, titta åt allting. Eller som om Mr T blivit blind eller åtminstone färgblind. Vi knäppte kort och njöt. Vi njöt och knäppte kort. Blåsippan måste vara Guds medicin för själen. Det gjorde gott att gå där och se hur himlen hade landat på den småländska ekhagsmarken. Det var verkligen i elfte timmen vi kom ner, för det dröjer inte många dygn nu förrän de är överblommade. Vitsipporna hade redan gjort entré och stod där vita och välkomnande. Det var som mattor och inte den bästa designern i världen skulle kunna inreda ett vardagsrum så snyggt som Gud har lyckats skapa ute i naturen. Om nu blåsippor och vitsippor är medicin för själen, så har jag överdoserat i helgen. Men under rådande omständigheter, så tror jag det var en nyttig balans. Livet känns tungt just nu.

Så tungt att det faktiskt kändes jobbigt att styra stegen mot Hille kyrka. I ärlighetens namn så ska jag avslöja att jag var fortfarande i sviterna av det här årets stora gallstensanfall. Det hälsade mig god morgon redan i söndags morse nere i Småland. På vägen hem trappades det upp och i Södertälje var det dags att leta fram något att spy i. Någonstans mellan Stockholm och Uppsala steg febern och ett tag hade jag enligt Mr T feberyrat och bett honom släcka lampan. Lampan var i detta fall solen och där gick gränsen för vad Mr T klarar av. Annars är han rätt finurlig och duktig på det mesta.

Gårdagen och även kvällen i Hille kyrka var rätt besvärlig. Frusen, trött och med en otrolig värk i gallregionerna. Hade det inte varit för att det var just föreställningen Jesus Christ Superstar som jag hade sett fram emot under så lång tid, så hade nog kyrkobesöket blivit inställt. Vilken tur att jag kunde vara med! Det blev en helt fantastisk kväll. Jag är så imponerad av Hille församling och de aktörer som har gjort det möjligt att genomföra detta gigantiska projekt. För det kan jag räkna ut trots trötthet och gallsten som blockerar gallgångarna att detta görs inte av sig självt. Jag vill inte ge mig in på att nämna en massa namn och glömma en massa namn, utan jag gör som blåsippan... niger och säger att nu är det vår!

För det hände något i Hille kyrka igår kväll. Livet kom tillbaka. Det slog ut i full blom. Jag har växt upp med musiken från Jesus Christ Superstar. Det var verkligen ett misstag. Min älskade pappa hade varit i Vetlanda. Där hade han strosat bland skivlådorna, säkert i väntan på att bilen skulle bli klar på verkstaden. Så hade han fått syn på en LP-skiva där det stod JESUS på framsidan. Christ Superstar tänkte han väl inte så mycket på. Skivomslaget var färggrant och min pappa gillar färger, så han klippte till och tog hem Andrew Lloyd Webbers musik till vårt vardagsrum. Därefter gick skivspelaren varm. Inte på grund av min pappa. Han blev chockad första gången han hörde den. Det var långt ifrån väckelsesångerna med Bröderna Samuelssons. Men min bror och jag utökade vårt musikintresse och jag var såld.

Självklart ville jag inte missa musikalen på hemmaplan. Tänka sig att den skulle sättas upp i Hille kyrka. Det är en fantastisk satsning och jag gillade känslan att få köa in i kyrkan. Fem fullsatta föreställningar. Det kunde ha varit femtio till. Proffsigt och samtidigt med en sådan innerlighet. Alla medverkande gjorde en fantastisk insats. Ljus, ljud, musiker, sångare, skådespelare. Allt var på topp och trots att det märktes att musikalen var välregisserad och välrepeterad, så nådde budskapet längre än så. Jag är säker på att alla aktörer fick vara del i planterandet av små frön i alla kyrkobesökare. Frön som får ligga och gro. Låt oss be för att de får rätt omsorg, vattning och gödning. Så att de får blomma ut och likt blåsipporna niga och säga att nu är det ny vår! Guds vår och himmelriket dansar ut på ängarna. På återseende med ett leende!

PS. Idag har jag teckentolkat två påskvandringar i Heliga Trefaldighets kyrka inne i stan. En på morgonen för förskolorna. En ikväll för vuxna. Med Jesus Christ Superstar i ryggen och i hjärtat, så blev påskvandringen en stark upplevelse. Lite rockigare teckenspråk tror jag faktiskt att det blev. För visst är det lite rock'n roll i hela påskbudskapet? Tänk att han, Jesus, besegrade döden. Han uppstod. Från död till liv. Inte tvärtom. Än en gång, tack till Hille församling för påminnelsen.

Ren smitning av högsta klass

2011-04-08T11:25:00.012+02:00

Jag är fredagsledig. Dock inte för att blogga. Tanken var att jag skulle städa. Visst är det väl hysteriskt trevligt att planera en dags arbetsavbrott för att vara hemma och städa? Städa, städa, varje fredag och så en gång till jul... det tycker jag är kul! Det är Pippi Långstrump och jag som gnolar på samma trudelutt. Nu har inte Pippi något som jag har, nämligen en blogg, där jag kan avslöja att jag inte alls städar.

Jag sitter med en kaffekopp inom räckhåll, laptopen i mitt knä och musik på stereon. Jag avslöjar min städflykt. Allt ligger öppet och hela omvärlden, om den vill, kan se vilken smitare jag är. Jag resonerar så här: När jag är färdigbloggad, så känner jag mig säkert nöjd och glad och då blir i alla fall inledningen på städningen en stund då städerskan är på gott humör. Om jag vill fortsätta att vara på gott humör, så ska jag inte titta ut genom fönstret. Där ute singlar stora, vita snöflingor ner mot marken. De har inget för det, för de försvinner lika snabbt som de landar. Det är aprilväder. Det växlar snabbt, för under morgonpromenaden med vår älskade hund Millie, så njöt både hon och jag av en vindstilla och varm fredagsmorgon. Vinden slet väl ut sig under gårdagen, då Gävles befolkning nästan hade behövt hjälm utomhus.

Grenar, skyltar, krukor, tak och andra lösa detaljer i stadsbilden flög oberäkneligt runt. Vinden regerade och det kändes obehagligt. Trist för dem så är tågburna, för en stolpe blåste ner norr om Stockholm och slog ut all tågtrafik under väldigt många timmar. Själv tog jag stadsbussen hem efter jobbet. Ja, efter en mellanlandning hos Scorett och Bishop Arms. Jag och ordföranden i styrÖLsen unnade oss ett AU. Ordningskvinnan hade skäl att utebli. Ett Stabat Mater kom emellan. Åtminstone en övning inför ett framträdande i påsk.

Jag vill bara poängtera att ledigheten var planerad innan det planerades att det skulle bli ett AU kvällen innan. AU:n kan komma nerdimpandes väldigt snabbt och oväntat. Det behöver bara blåsa lite i omgivningarna, så finns det anledning att sitta ner och låta det hela sköljas ner med ett par goda öl. Jag kan inte säga att kvällen blev oväntat lyckad, eftersom vi brukar ha ohämmat trevliga tillfällen, men ändå kändes det som kvällen blev kryddad med extra trevligheter. I styrÖLsen har vi som ledstjärna att försöka prova en ny öl varje gång. Igår kväll lyckades vi hitta fem nya öl, som dessutom fick väldigt höga sejdelbetyg.

Jag förstår att det kan uppstå en viss oro hos bloggläsarna och därför vill jag göra ett förtydligande så snart som möjligt. Bara för att vi lyckades hitta fem nya sorter, så innebär inte det per automatik att det var fem nya öl per person. Detta var delandets kväll. Inte bara när det gäller samtalen, utan det fick gälla även ölen. Det är inte helt enkelt på Bishop Arms längre, efter det att de ändrade sin meny. Jag vet inte om det är möjligt att ge StyrÖLsen i uppdrag att vara med och påverka puben, så att den återinför raggmunken. Den gamle trotjänaren. Den rätten som vi alltid kunde falla tillbaka på om det inte var något annat som föll oss på läppen. När Bishop Arms införde Veckans Husman, så känner vi oss lite utelämnade till någon slags matgambling. En raggmunk är alltid en raggmunk. Jag får kanske inte övriga StyrÖLsen med mig, men nog skulle det sitta fint med Mammas Kroppkakor på menyn? Det stora problemet blir bara att få min mamma att ställa upp att laga kroppkakor som ska serveras på puben.

Valet föll därför på Veckans Husman som denna vecka erbjöd en Wallenbergare. Till detta bestämde vi oss för att prova något nytt och då gick vi på en isländsk öl. Ett säkert kort, för vi hade aldrig druckit isländskt öl tidigare. Etiketten visade en liten tomtenisse som satt på en bock och det kändes som om vi återknöt banden både till Gävle och till julen. Ölet fick fyra sejdlar och det var kanske inte så otippat, eftersom det var ett rököl och vi har ju en viss läggning åt det hållet. Hur som helst, det funkade väldigt bra till Wallenbergaren, som också funkade bra till islänningarnas ölbidrag. Jólabjór 2009 från Ölvisholt Brygghús på Island. Ölen hade ett fint småbubbligt skum, som la sig som ett lock på en mörkt kopparfärgad öl. Doften var diskret, men med drag av rök, fruktighet och bröd. Smakmässigt kändes den mycket balanserad med lång trevlig beska och en eftersmak av nejlika och sälta. Just av denna ölen så hade vi varsin. Delandets konst hade inte börjat ännu. Därför fick smaklökarna en rejäl chans att känna in sig. Vi väntar redan på Jólabjór 2010.

Vårt ordinarie styrÖLsebord var upptaget när vi kom, så vi fick välja ett annat. Det var inte helt fel, för det stod precis under luckan som är öppen direkt in till baren. Då och då kikade den trevlige bartendern in genom luckan. Ibland för att fråga om allt var bra och ibland för att fråga om det skulle vara något mer att dricka. På så sätt knöt vi under kvällens lopp mer och mer kontakt och det artade sig till en missionsresa i styrÖLsens namn, där vi fick berätta om historien kring detta märkliga skede i vårt liv. Det kändes som om bartendern tyckte att detta var ett väldigt trevligt sätt att dricka öl på och han gjorde sedan allt för att vi skulle känna oss nöjda. Han var nog glad att slippa servera en stor stark om och om igen, bara för att längre fram på kvällen se den ena personen fullare än den andra.

Som nummer två för kvällen föreslog han en S:t Eriks. Vi tvekade lite på det förslaget. En del S:t Erikar har inte varit till sin fördel. Men andra har förvisso varit till mer än sin fördel, så vi satsade på att detta kunde vara något att prova. Det blev en Dubh, som är av typen Russian Imperial Stout. Dubh betyder svart, så det ger en föraning om färgen på denna öl. Alkoholhalten låg på 10,7 %, så det var smart att dela på det. För att gilla denna typ av öl, så är det rätt bra om man i förväg uppskattar en rökig single malt. Detta öl passar bra som provsmakningsöl. En liten skvätt åt alla. Ett sätt att närma sig whiskeykulturen.

Ölet är lagrat i två olika fat, dels i Laphroaig-fat och dels i Bowmore. Lagringstiden är sex månader. Detta har givit ölet en väldigt rökig karaktär, med väldigt lång eftersmak. Eftersmaken sitter kvar otroligt länge och det känns nästan som man tuggat på rökt torv. Det kan kanske förklara dess något segare konsistens, som faktiskt inte är ovanligt i alkoholstarkare ölsorter. Jag har inte snöat in på genusperspektiv, men lite kul är det med tre tjejer i styrÖLsen och lite extra kul är det att just S:t Eriks Dubh har en upphovskvinna, nämligen Jessica Heidrich. Vi gav henne och drycken 4 sejdlar. Utan tvekan.

Det verkar som om det blir ett ovanligt långt blogginlägg idag. Undrar om det beror på att jag har ett behov av att skjuta upp städningen eller om det är för att det var extra intressanta ölsorter. Jag har bestämt mig för att rada upp kvällens sista tre sorter, utan att direkt avslöja alla smaksensationer. Det kittlar kanske till en nyfikenhet som gör att du själv får lust att prova?

Kvällens mest annorlunda och utstickande öl var Traquair från Skottland. En distinkt skotsk ale som fick platinapris i ölvärldsmästerskapet 1997. Alkoholhalten ligger på 7,2% och utan att vara någon ölexpert så finns det lite sherrykänsla i drycken. Detta sagt, utan att vara någon sherryexpert heller. Vi gav den utan att tveka fem sejdlar. Kvällens höjdare alltså. Genom barluckan serverades fjärde ölsorten och det blev en öl från Kalifornien. En Barney Flats Oatmeal Stout från Anderson Valley Brewing Company. 5,7% och med betyget 3,5 sejdel. Ett medelmåttigt öl med en fin etikett på flaskan som inbjöd till lägereld, banjospel, munspel i jeansfickan och ett rejält grillat revbensspjäll. Wallenbergaren var slut sedan länge och den skulle inte göra sig besvär att försöka slå ut revbenen.

När den ena efter den andra ölen kommer in och vi smuttar och pratar i flera timmar, så är det oroväckande att bestämma sig för kvällens sista öl. Tänk om det helt plötsligt kommer in en sort som får betyget en krossad sejdel eller där vi för snällhetens skull sträcker oss till en sejdel för formen på flaskan. Sådant har hänt tidigare. Vi avslutade kungligt, med en King Goblin, 6,6%. Jag skulle vilja göra avdrag för etiketterna på Goblinsortimentet. Jag tycker de är fula och antilustframkallande. Men innehållet var gott och fick till slut 3,5 sejdlar av våra för högtryck jobbande smaklökar den här kvällen. Glada, väldigt nöjda och även något förvånade hur väl vi hade lyckats beställa goda öl rakt igenom. Nåja, ära den som äras bör. God hjälp fick vi av bartendern. Ska vi ha ett dessertöl någon gång, så får det bli en Traquair, inte den där hemska Afroditen som vi trillade dit på förut en gång. Nu ska jag spänna fast skurborstarna på fötter och svischa över golven. För jag känner mig faktiskt nöjd och glad, precis som jag förutspådde i inledningen av blogginlägget. På återseende med ett leende!

PS. Jag förstår att det måste vara ett mysterium för protokolljusteraren att jag inte har skrivit en enda smaskig sak i dagens protokoll. Jag fick inga förhållningsregler. Inga bakbundna händer. Är det jag som börjar bli tråkig? Nej, jag tror faktiskt inte det. Vi pratade nog egentligen om tråkiga ämnen. Bergsklättring, tumstockar och linjaler. Inte konstigt att vi är behov av att ölen ska vara god.

En liten, men väldigt stor man i varmt minne bevarad

2011-04-06T22:51:00.005+02:00

För några dagar sedan fick jag ett mail. Det är inget ovanligt. Det ramlar in mail titt som tätt. Några är av vikt, andra kan sorteras bort direkt. Några är verkligen nödvändiga och andra är intressanta och spännande. Just det här mailet, som föranleder mig att blogga om det, fick mig att bli alldeles tyst och jag kände hur tillvaron stannade upp på ett märkligt sätt. Det innehöll ett sorgebesked. Jag läste raderna om och om igen. Det var oväntat och overkligt. Det var precis som Alf Henriksson skrev: "Ibland hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer".

För cirka ett och ett halvt år sedan träffade jag Sven Frostensson för första gången. Detta skedde genom den psalmskola som jag har haft förmånen att deltaga i tillsammans med tretton andra elever. Sven var den person som tillsammans med övriga personer i AF-stiftelsen höll i denna psalmskola. Jag kommer inte att glömma den, till växten lille mannen med den späda och spänstiga kroppen, som med den varma blicken tog emot oss i entrén och som på ett omsorgsfullt sätt visade oss tillrätta så att vi hittade våra rum. Han var lågmäld och väldigt stillsam, men som också på ett otroligt ärligt och öppet sätt kunde visa irritation när allt inte stod rätt till enligt honom själv.

Jag kommer heller aldrig glömma kindpussen som han alltid gav mig och övriga när vi skiljdes åt. Antingen på Centralstationen i Stockholm eller på platsen där kurstillfället hade hållits. Den kändes alltid så äkta och så vänlig. Känslan av pussen satt kvar på hela hemresan och jag tror inte att det var så mycket för ovanligheten att bli pussad på kinden som det kändes så, utan det var Svens närvaro och ärliga intention att befästa vänligheten som märktes och kindpussen hittade sin väg till mitt hjärta. Där finns den kvar.

Sven, son till den store psalmförfattaren Anders Frostensson. Visst har det varit intressant att sitta och lyssna till hans berättelser om sin far. Sven kändes väldigt ödmjuk och han pratade inte så mycket om sig själv. Jag kan höra honom säga om Anders Frostensson: Min pappa... och härma sin fars röst och kroppsliga rörelser. Genom Sven fick vi komma nära psalmskrivandet, Nils Ferlin och när han berättade om sin mamma Ulla Lidman-Frostensson, så kändes det som om det bara var att ta steget över bron och så befann vi oss i väckelserörelsen. Hennes far, alltså Svens morfar, var ju frontfiguren inom Pingströrelsen. Där satt vi, deltagarna i psalmskolan och tog del av en väldigt intressant bit av historien. Lewi Pethrus, som var den andre frontfiguren, fick också komma med på ett hörn.

Om alla dessa kända personer går det att läsa om i böcker och på internet. Det överträffar ändå inte mötet med Sven Frostensson. Han gav ett ärligt och avskalat tecken på hur det är att vara människa. Han hymlade inte om sin svåra psykiska hälsa och hur hästarna hade blivit räddningen tillbaka till livet. Jag lärde mig mycket av Svens varande och närhet. Enkelt, okonstlat och ändå med en tydlig gränssättning. Trots sin lågmäldhet, så stack han ut. Trots sin stilla personlighet, så var det omöjligt att lägga märke till honom. Rummet fylldes av äktheten och modet att vara den man är, utan något som helst rollspel. Därför tyckte jag om honom. Därför tycker jag om honom. Därför kommer han i fortsättningen leva i mitt minne och jag kommer att ha honom som en förebild i olika situationer.

Sven omkom i en bilolycka i närheten av sitt hem onsdagen den trettionde mars. Hastigt, oväntat förändras livet och det påminner oss om hur skört det är. Jag måste få säga att jag känner av en liten chock. Jag har också hunnit bli lite arg. Det kändes snöpligt och fel att få beskedet i ett mail. Jag förstår att det var det enklaste sättet att delge oss alla, men det tog hårt och det ville inte riktigt gå in. Jag tror också att det hade varit bättre att i så fall enbart få beskedet. Inte tillsammans med en massa praktiska detaljer angående psalmskolan. Jag skiter väl i psalmskolan i det sammanhanget. Sven Frostensson är död och han fattas oss.

Ibland hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag, men nu blir Psalmskolan aldrig densamma mer. Vila i frid Sven. Tack för allt du har gett oss under psalmskoletiden. Jag har några frågor, men de får kanske vänta tills jag också kommer upp till himlen. Jag letar upp dig. Antar att du sitter vid någon hästhage och tuggar på ett grässtrå. Några problem med den himmelska hästskötseln blir det inte framöver. På återseende med ett himmelskt leende!

PS. Mr T och jag firar förlovningsdag idag. Eftersom vi tillhör den firande delen av befolkningen så har det varit både god mat och dryck samt levande ljus och blommor på bordet efter jobbet. Tjugosex år. Då var sjätte april en påskafton och det firades både med påsktårta och ägg. Ikväll blev det paj och vin. För det är inte bara världen som förändrar sig. Det gör almanackan också. Fast jag undrar om det tjugosexåriga förlovningsparet har förändrat sig ett dugg utseendemässigt? Nej, jag tror faktiskt inte det. Fniss...

Förväntan

2011-04-03T19:26:00.005+02:00

Det haltar lite i min bloggetikettlista. Endast ett ynka inlägg med etiketten sport. De som känner mig har anat att det måste ha smygit sig in något fel. Annars verkar det stämma. Kultur, samhälle och festligheter ligger i topp. Men de borde verkligen ha sällskap av sporten, men så är alltså inte fallet. Jag följde kvalmatchen mellan Rögle-SSK på TV10 nu på inledningen av kvällen. Inte hela matchen förvisso, utan bara sista perioden. Det var ruggigt spännande. Det kändes nödvändigt för SSK att ta tre poäng med sig inför de avslutande matcherna. Det tätnar i toppen och det är MoDo, SSK och Rögle som ska kämpa om vilka som ska göra Växjö Lakers sällskap upp till elitserien.

Växjö Lakers har gjort en drömresa. Eller är det rättare sagt att säga att de har nått ett drömmål? Vägen och resan dit har kanske inte känts som en dröm. Det har säkert varit hård satsning och mycket vilja, för möjligheten att få lämna Allsvenskan och spela en säsong med de stora grabbarna i Elitserien. Det är mycket möjligt att de får spela mer än en säsong. De verkar ha hittat rätt medicin för att nå resultat. Jag undrar om det inte är dags för till exempel MoDo att ägna sig åt sportspionage, för att se vad det är som behövs förutom en enorm budget och dyra spelare. Sådant som Växjö Lakers inte har sett röken av. Nu har de heller inte spelat i Elitserien och det kan bli returbiljett tillbaka till Allsvenskan efter nästa säsong, men som den smålänning jag är, så gläds jag åt Växjös framfart.

När jag bodde i Småland, så var Växjö den stad som jag gjorde till min mys-stad. Västervik var alltför förknippad med sjukhus. Oskarshamn låg också i den riskzonen med sjukhuset och dessutom ett rätt trist affärsutbud. Kalmar är en underbar sommarstad, men vinterhalvåret? Nä, jag tror det får vara. Vetlanda, lite för litet och står pall för en fika, men inte så mycket mer. Vimmerby, jovars, lite Astrid Lindgrens-feeling går att inhämta där, men vill vi ha mer än Domus och Lindex, så håller jag ändå på Växjö. Parkera bakom Domkyrkan. Gå in i domen och njut av den vackra altartavlan i glas och tänd ljus i det fantastiska ljusbärarträdet. Därefter ligger mys-staden framför dig. Med fik och restauranger och ett stort urval av spännande butiker. Vill du inte åka bil eller buss hem, så kan du försöka fixa en dressin och ta dig hemåt på smalspåret. Förr kunde vi åka tåg från Virserum till Växjö. Ibland stämmer devisen, det var bättre förr. Kommunikationerna i Småland har definitivt inte utvecklats till det bättre.

Nästa gång jag kommer dit så ska jag undersöka om Växjö Lakers har blivit med en souvenirbutik. En mugg eller en keps bör väl ingå i varje smålännings liv. Kanske inte varje smålänning för en och annan håller säkerligen på HV71. Kul att de har fått småländsk konkurrens. Jag tillhör dem som inte gör skillnad på sport och musik vad det gäller kultur. Jag tycker alltså att både fotboll och hockey är kultur, precis som konserter och teater sorteras in under den rubriken. Växjö har ett fint konserthus också. På sätt och vis påminner alltså Växjö och Gävle om varandra. Det fattas bara att Östers IF får Allsvensk status.

Det som definitivt skiljer Gävle och Växjö åt, är Gävles närhet till havet. Eller Växjös frånvaro av havsnärhet. Ändå märks det inte så tydligt som vi havsälskare skulle önska. Gävles närhet till havet skulle kunna framhävas än mer. Vi vet att havet finns där någonstans, men Gävle som stad lyfter inte fram det och underlättar inte direkt för besökare att få havskänsla. Då tycker jag att Växjö är bättre på att lyfta fram det de har och gör god reklam för sjöarna runt omkring. Växjösjön, Helgasjön, Toftasjön, Trummen, Södra- och Norra Bergundasjön. Min längtan till havet börjar ge sig till känna och snart ska kajaken lyftas ner och köras ut till havet. Vilket underbart vårögonblick. Snart!

Det finns dock underbara vårögonblick innan det är kajakdags. Idag till exempel har jag haft ett fantastiskt ögonblick. Nu hjälpte inte direkt vädret till och skapade någon vårkänsla, men väl inkomna och innerligt välkomna till Heliga Trefaldighets kyrka idag på eftermiddagen så fanns både känsla av vårvärme och havsdoft. På kyrkans stora pelare hängde fisknät med bojar och fiskar i papier-maché och det vimlade av en massa härliga människor. Skulle det bli Gävles havsfestival? Nej, bättre upp! Det skulle bli konsert med församlingens barnkörer, miniorer och juniorer. Alla ledare och musiker har gjort ett fantastiskt jobb med inövning och ihopsättning av programmet. Det blev en kanontillställning.

För min del innebar konserten en extra stor förväntan. Jag fick för en tid sedan en förfrågan om jag kunde skriva en text till detta tillfälle. Temat skulle vara livets bröd. Det kändes spännande och stimulerande att få skriva på uppdrag. Jag funderade, läste bibelordet om bröd och tänkte på att sångarna skulle vara barn. Det kändes viktigt att skriva en text med ett djup, men som samtidigt var vardagsaktuell. Jag ville att sången skulle kännas inbjudande och frånvarande av färdiga, klyschiga svar. Jag ville att den skulle väcka nyfikenhet, samtidigt som den skulle ge en rejäl portion av glädje. Jag gjorde ett studiebesök i bröddisken på Konsum och några dagar senare kom en strof i skallen. Den strofen gick jag och tuggade på några dagar och så var det dags. Fram med papper och penna.

Jag har förmånen att få jobba tillsammans med många härliga och fantastiska kollegor. En av dem är organist i församlingen. Vi har sedan några år tillbaka ett roligt och mycket stimulerande arbete tillsammans vad det gäller psalm- och sångproduktion. Där jag skriver texter och han sätter otroligt fin musik till. Det är obeskrivligt att försöka få fram den känsla som det är att få lämna ifrån sig en text och efter ett litet tag få lyssna till ny musik som stämmer överens med det jag har skrivit. Nu menar jag inte bara att melodin följer stavelserna i texten, utan jag menar en djupare dimension, där musiken verkligen förtydligar innebörden i orden. Texten förvandlas till en sång. Jag har många gånger suttit på en stol bredvid och känt tårarna komma. Har i möjligaste mån försökt dölja dem, för hur pinsamt är det inte att sitta där och gråta. Men många gånger har det inte gått att hålla dem tillbaka. Jag tror att det är skapande och kreativitet när den är som bäst. När det inte behövs en massa ansträngning. När det bara rinner på och när det finns där. Naturligt.

Idag var det dags för uruppförande. Det har vi haft förut. I solosång. I körsammanhang. Vi har testat en och annan psalm på personalsamlingar. Idag var det uruppförande med barnkör och säga vad man vill, men barnens röster är oslagbara i sammanhanget. En bossanova-svängig melodi. Jag är livets bröd, säger Jesus. Vad menar han med det? Jag är livets bröd, säger Jesus och bjuder oss till sin brödbuffé! Sången inledde konserten och människor, jag också, applåderade glatt. Jag gladdes i mitt hjärta. Jag kände stolthet. Jag tillhör en församling som presenterar en inbjudande Jesus. En Jesus som säger: "Kom och smaka. Kom och se". Därpå följde drama, härliga och roliga sånger, bön, kollektal på rim och så en pampig version av Händels Messias med orgelkomp. Självklart ville publiken ha extranummer och då kom den igen... vår sång och jag kämpade återigen med att hålla tårarna tillbaka. Jag fick en försmak av himlen. Barnens röster visade oss det. Det skapade ännu mer förväntan. På vad som ska komma. En himmelskt bra söndag och etiketten blir sport. På återseende med ett leende!

PS. Vet du, idag, för exakt trettioåtta år sedan, så ringdes det första samtalet från en mobil. Den vägde över ett kilo och batteriet höll laddningen i cirka tjugo minuter. Jag har ingen koll på vad min iPhone väger, men idag i kyrkan kunde jag både spela in sången, ta kort och skicka ett mms med den. Batteriet höll mer än konsertens fyrtiofem minuter. Föredömlig längd förresten på konserten. Då har alla en sportslig chans att orka med!

Regntest, musikfest, Zerpe när han är som bäst!

2011-04-02T00:11:00.012+02:00

Du kan helt lugnt luta dig tillbaka och läsa detta blogginlägg. Du behöver inte alls fundera över om detta är ett aprilskämt eller inte. För klockan har slagit över midnatt och vi har lämnat första april bakom oss. Nu är vi några skälvande minuter in på andra april. Om jag har förstått det hela rätt, så får vi inte lura varandra då. Även om det heter aprilskämt. Borde vara en enda lång sträcka på trettio dagar av lagom snällt lurendrejeri. Det verkar bara vara vädret som får luras i april. Aprilväder har vi väl alla hört talas om eller förresten, vi har säkert alla känt av det. Solen kan stråla från klarblå himmel den femte april och ge oss vibbar om sommar och bikinisäsong. Nästa dag kan stora snöflingor vräka ner och kastar oss obarmhärtigt tillbaka till vinterkylan.

Det är som det ska vara och med tidigare erfarenheter i bagaget så vet vi att det kommer dagar då syrenerna blommar och då fikat smakar som bäst ute på altanen. Jag övervann min egen bekvämlighet på förstaaprilmorgonen. Det var inte många millimeter ifrån att jag tog bilen eller bussen till jobbet. Ibland kommer min småländska envishet till bättre användning än jag någonsin kunde ana. Va fasen... har jag bestämt mig för att cykla, så ska jag väl cykla? Allt annat verkar väl vara uppenbar smitning från problemet? Som om regn skulle vara ett problem. Det finns många platser på jorden, där människor inte önskar något högre än att få cykla i regn. Nåja, de önskar i alla fall att det skulle regna. Så att torkan gav vika. Den enda torkan jag lider av här verkar vara skrivartorkan. Ett blogginlägg om min bekvämlighet och regnväder... vad är det att komma med?

Bestämt. Jag cyklar även i regnväder. Om jag kan stå helt naken i duschen, så kan jag väl för tusan cykla med regnkläder i regnväder. Så fiffigt att det till och med anas rim i detta. Kläder som passar för alla väder. Mitt skapligt nya regnställ fick sättas på prov. Mitt förra hade den extrafunktionen att det på något underligt sätt sög in vätan och la den närmast huden. Inte riktigt rätt syfte för ett regnställ och jag kom hem blöt, kall och förbannad. Smålänningen hittade ett nytt på rea. Ganska fräsig jacka trots att den är regnigt gråmönstrad och svarta brallor. Nu är inte utseendet av största vikt och mycket har hänt på regnklädersfronten sedan jag var barn. Då var regnkläder endast regnkläder. Galonbyxor med tillhörande jacka. Då behövde inte människor fundera så mycket på om det var laboratorietestat och omskrivet i en tidningsartikel med rubriken: Regnväst - bäst i test! Det där med väst skrev jag bara för att det skulle rimma på test. Kläder eller ställ fungerade inte lika bra. Det fungerade lika dåligt som en väst skulle ha gjort i cykelregnvädret.

Regnkläder har blivit en vetenskap. Vattentäthet, andning och slitstyrka testas. Visst det är bra om regnkläderna håller vattnet ute. Det behöver alltså vara tätt. Det är också bra om det andas, så att det släpper ut ångan, så att vi inte får en inbyggd ångbastu med på köpet. Slitstyrkan på materialet testas också. Det är bra om det tål lite nötning, till exempel i baken vid cyklingen. Slitningen testas med en typ av sandpapper och står det pall mot tusen slipningar, så står det pall att cykla några gånger också. Så tänker jag. Vattentäten testas genom att de utsätter materialet för trycket av en tio meter hög vattenpelare. Det verkar som om fabrikanten vill vara på den säkra sidan. Den dagen det regnar i form av tio meter höga vattenpelare, så stannar jag inomhus. Andningen då? De kollar hur många gram vattenånga som går igenom materialet på fem olika ställen under ett dygn. Ja, de är finurliga i de där laboratorierna. Mitt nya regnställ klarade sig tydligen igenom alla tre tester och nu är det även testat i praktiken. I självaste livet. Jag kom fram till jobbet. Torr. Inte alltför svettig.

Det enda som skulle behöva utvecklas mer är hjälmen. Regndropparna åker kana på den, hänger som sega maskar framför ansiktet innan de släpper taget och rinner ner i ansiktet. Sminkning regniga dagar handlar om vattenfast mascara. Det borde ingå i köpet av cykelhjälm. Eller något slags borttagningsmedel av fåfängan. Helt plötsligt är det inte bara regnställ som är en vetenskap. Själva cyklingen i regn har blivit något att tänka igenom ordentligt.

Väderleksrapporterna hade lovat fint väder efter avslutad arbetsdag och det satt jag och såg fram emot under dagen. Tydligen får väderleksrapportörerna skoja à la aprilskämt redan före april månad, för det där med finvädret stämde inte alls. Det var grått, trist och olustigt även på hemvägen. Det kan i och för sig bero på att vi inte har eftermiddag vid samma klockslag. Det var kanske mitt straff för att jag skämtade på min FB-status på morgonen. Ligger på playan och känner solen värma min kropp, vågorna slår mot stranden och paraplydrinken är inom räckhåll... livet är skönt att leva! Några gick på det. Andra fattade misstankar. Några var störtsäkra på att jag skämtade aprillo, eftersom jag satt vägg i vägg med dem på jobbet.

Vädret, cyklingen, arbetsveckan och några andra tröttande kryddor i livet hade slagit alla påsar ihop och nästan däckat mig igår eftermiddag. Jag var på näppen att stanna hemma från konserten i Gävle konserthus med Gävle Symfoniorkester. Jag är glad att jag ryckte upp mig och tog mig i kragen. Det var kinesiskt tema för kvällen och det märktes redan i foajén då det var fler kineser där än vad det brukar vara. Borden hade fått tillfälligt ditlagda dukar med kinesiskt mönster. Underhållning med kinesisk musik utanför konsertsalen. Kinesisk meny i restaurangen. Kinesisk delegation på plats. Välkomsttal på svenska och kinesiska. Kinesisk dirigent.

Ett kinesiskt stycke, Flickan med svavelstickorna, av An-Lun Huang. Det tycker jag var kvällens höjdpunkt, trots att orkestern efter paus spelade Rimskij-Korsakovs Scheherazade. Det är otroligt vacker musik, men jag sätter Huangs komposition före. Några tyckte att den var plottrig och för mycket Petter och Lottas lyckliga jul, men jag kände mig djupt berörd av musiken som föregicks av en fantastiskt fin sagoläsning av Gävle nya sagofarbror nummer ett, Kalle Zerpe. I alla fall om du frågar mig. Han kom in på scenen, lång och ståtlig i svarta jeans och en rutig skjorta i svart och orange. Inte en vanlig rutning, utan som narrarna på slotten förr i tiden. Hans mörka basröst gjorde sig fint till sagoläsningen och han läste med inlevelse. Att han bor i Hilledenne gör inte känslan sämre. Han får gärna läsa sagor för mig fler gånger. Han borde läsa in ljudböcker. Om han inte redan gjort det. Jag inser att jag har inte full koll på alla Hillebor. Inte på alla sagoberättarfarbröder heller. Tack Kalle! Tack GSO! Tack En Shao! Dirigenten heter så. Han såg mysig ut på något vis. Om Teddybjörnen Fredriksson skulle få en kinesisk motsvarighet, så borde den heta En Shao. På återseende med ett leende!

PS. Jag har fått två godnattsagor upplästa av självaste farbror Zerpe, symfoniorkestern har spelat vaggsångerna och jag har dessutom fått till ett blogginlägg... Nu är det direkt i säng, utan några men... Idag, om några få timmar, så är det dags för heldagsjobb. Jag kommer att missa melodikrysset, men å andra sidan är det inte varje lördag som jag får träffa döva från hela Gävleborg och några tillresande även från metropolen Uppsala. Ännu en kanondag på jobbet alltså. Fast då tar jag bilen till stan. Tro det eller ej, men det är punktering på bakdäcket på min cykel. Det är inte första april längre. Tyvärr.

Tyst, inte ett knyst!

2011-03-30T21:22:00.010+02:00

Det är viktigt att barn är tysta under gudstjänsten i kyrkan. Så att de inte stör. Frågan är vem de stör? I kyrkan finns det en viss vana att läsa bibelordet. Då finns det ett kanonställe där Jesu lärjungar försöker mota bort föräldrar som kommer med sina barn till Jesus, för att de vill att han ska välsigna dem. Barn är barn genom alla tider, så jag tror inte att det skiljer så hemskt mycket på en tvååring född 31 efter Kristus eller en tvååring född 2011 efter Kristus. Vi läser den där berättelsen som en slags gulligullhistoria om hur Jesus läxar upp sina lärjungar på skarpen och talar dem till rätta. Låt barnen komma till mig, säger han. Himmelriket tillhör dem. Något har hänt under de här nära tvåtusen åren med Jesu lärjungar, det vill säga oss kristna. Vi har lärt oss att behärska oss.

Vi har slutat upp med att mota bort föräldrar som kommer med sina barn till kyrkan. Vi ler och hälsar dem välkomna. Vi ger dem en psalmbok och en agenda, det vill säga ett program för ordningen i gudstjänsten. Därefter finns det en oskriven lag att de ska sätta sig i bänkarna eller på stolarna och sitta och stå under den kommande timmen. Om det är deras lyckodag. Annars kan det vara den närmaste timmen och kvarten eller närmaste timmen och halvtimmen därefter. De får gärna stämma in i psalmsången och i församlingens läsning, men däremellan måste det vara tyst. Det där med arvet om himmelriket lyfts inte fram så högtidligt. Det dammas av då och då när det är lite mer fritt fram för barnprat. Familjegudstjänsterna. Det blir nästan som någon slags plåster-på-såren-gudstjänst för familjer med barn. Även om ni inte får prata i våra ordinarie gudstjänster så ska ni veta att Jesus, Guds son, vår vän Jesus, han motade inte bort barnen. Nej minsann, han läxade upp de vuxna gubbarna som var hans lärjungar och så fick barnen komma fram till Jesus och han välsignade dem. Vi kan nästan se hur lärjungarna står där i skamvrån. Så går det för dem som hyschar och motar bort barnen.

Fast det gäller ju inte i praktiken på våra gudstjänster. För då ska barnen vara tysta. Visst, jag kan hålla med om att det inte är någon höjdare att ett barn eller flera skriker sig igenom gudstjänsten och då, mest för barnets skull, så är det bäst att föräldrarna går ut eller försöker göra något åt situationen. Vad jag menar är att det är väldigt tråkigt när traditionella gudstjänster blir så traditionella att det får inte höras någon typ av prat under hela tiden. Visst, barn ska fostras, men är den bästa skolan att se gubbar och kärringar som ser ut som åskovädret själva och som om det hänger enkilostyngder i vardera mungipa? Vad får det för följder? Om nu himmelriket tillhör barnen, ska vi då måla upp ett sceneri att det är just barnen som står som grinollar utanför porten och hyschar åt oss vuxna och hytter med pekfingret den dag då det är dags för den stora inmarschen genom porten till himlen?

Det är en svår balansgång. Jag håller med om det. Från att inte få en sönderskriken gudstjänst till att samla alla åldrar under samma tak. Jag tycker nog ändå att balansbrädan slår över till att vi måste se lite självkritiskt på innehållet. Jag tycker ofta det känns som om barnens protest ofta är min egen protest. Mest märker jag det när jag teckentolkar. Det är mycket som känns som utfyllnad. Visserligen är Jesus vår herde och då borde vi som följer honom vara hans fårskallar, men för den skull är det väl inte sagt att vi är idiotförklarade? Jag tror att vi förstår om saker och ting sägs en gång, inte fem gånger.

De flesta känner till att vi människor inte klarar av att behålla koncentrationen och hålla fullt fokus mer än i några minuter. Sedan börjar vår hjärna hitta egna små krypin och vi försvinner bort från informationen en stund. Kommer sedan tillbaka någonstans mitt i predikan och sedan är vi borta några meningar senare. Så där håller vi på. Har vi då riktig otur, så är vi närvarande endast vid omtagningarna och det är klart att vi då upplever det väldigt tjatigt och enahanda. Jag tycker att prästen borde märka när han inte har församlingen med sig. Visst, det är inte mycket att göra då för stunden, men erfarenheten skulle han kunna ta med sig och använda sig av nästa gång. Jag föreslår kanske inte att han eller hon ska studsa en tennisboll uppifrån prediksstolen och ner i stengolvet, för det kan få hemska konsekvenser. Den kanske riktas snett och träffar kantorn i huvudet eller så träffar den det gamla tiduret i glas som står på prediksstolskanten. Varför inte använda sig av det? Vänd på det och låt sanden sippra igenom och när den har sipprat klart, så är predikan avslutad. Oavsett om det står amen i fusklappen eller inte. Jag skojade häromdagen att en lucka skulle kunna öppnas i golvet på prediksstolen när tiden är ute och det lockade till några skratt. De trodde förstås att jag skämtade. Det gjorde jag tyvärr inte.

OK, nu kanske vi lyckas att uppfostra våra barn att sitta still och vara tysta i kyrkan. Med handen på hjärtat, hur många mutor förekommer inte i de kristna kyrkorna? Tablettaskar, biobiljetter och löfte om lekparksbesök. Jag ångrar mig att jag rättade in mig i ledet, för det vore väl suveränt att få en tablettask varje söndag och sedan kunna gå på bio fritt och för intet framåt eftermiddagen? Violsmak ena helgen, Djungelvrål nästa. Problemet är att vi lyckas uppfostra dem till sådan tystnad att de även håller sig tysta när det handlar om att höja sin röst och protestera. Hemska tanke om vi lyckas uppfostra bort empati och solidaritet.

För en tid sedan var jag på nationellt forum för flerspråkig kyrka. Jag har lovat att blogga om en liten incident som inträffade på festkvällen. Egentligen var den inte så liten. Den var katastrofal. Vi var samlade kring temat att låta minoritetsspråken komma fram i kyrkan. På festkvällen så underhöll ett svängigt gäng romer på romani, en finsk damkör sjöng vårsånger, en samisk tjej jojkade så det stod härliga till. Arrangörerna hade helt och hållet glömt bort teckenspråket och ingen döv kom upp på scenen för att underhålla. Det enda som syntes av teckenspråket var när en kör som den finska damkören framförde tecknades av en av körens medlemmar. Tyvärr var teckenkunskapen inte så hög och nivån låg ungefär i det läget som om jag skulle kolla upp några kinesiska ord för att skriva några meningar på kinesiska. Det kan gå bra, men det kan med all säkerhet gå åt pipsvängen. Jojk, svängig musik, damkör. Det mesta anpassat för att tas in med hörseln.

Någon enstaka gång kom texten upp på storbild, men på den andra sidan av lokalen än där tolkarna stod, så den gick inte att se på långt håll. Döva valde därför att lämna festkvällen långt före alla andra. Vilken generalmiss. Okej, alla gör fel. Lärjungarna motade bort barnen, men fick en tillrättavisning av Jesus själv. Låt dem komma. Döva ville komma in och berätta vad som fått dem att lämna lokalen. De blev bortmotade. Det var inte passande att ta upp detta på festkvällen. Hela situationen var mycket pinsam.

Däremot fick den teckenspråkliga gruppen möjlighet att komma upp på scenen på söndagsmorgonen, en kvart innan grupparbetena skulle börja. En saklig och mycket bra förklaring tecknades och det var bra att kunskapen spreds. För jag tror det ofta rör sig om okunskap. Det begås fel, men de kan förlåtas och rättas till. Det jag däremot aldrig kommer att acceptera och ställa mig bakom, det är det ställningstagandet som en av kyrkans anställda gjorde genom att inte kliva upp på scenen och stötta döva i denna sakfråga. Att sitta kvar med förklaringen att: Min position på nationell nivå kan få komplikationer om jag går upp. Då visas det tydligt att dumhet finns på alla nivåer. Tystnaden visar att det är viktigare att hålla sig väl med de som styr och ställer än att stå på de svagas sida. Detta beteende sträcker sig längre än en festkväll. Det är ett dubbelt förtryck som säger: Ja misstag kan begås, men jag bryr mig inte. Jag skulle så gärna vilja använda kraftord för vad jag känner inom mig över detta agerande, men jag har lovat att hålla denna blogg någorlunda städad, så jag försöker låta bli. Det är svårt. Jag vet, jag borde vara tyst om detta, men nej. Inte jag också. På återseende med ett leende!

PS. Det är svårt att få ihop det geografiska pusslet ibland. Som i måndags kväll till exempel. När smålänningen, som är bosatt i Hille utanför Gävle, hejar på hockeykillarna som spelar för kringelstaden Södertälje och som precis nåtts av beskedet, sittandes i TV-fåtöljen i Hille att SSK har fått åka på storproppen av Växjö Lakers i hockeykvalet till elitserien. Då slits det i hockeyhjärtat och det enda plåstret på såret som hjälper är att det vinnande laget är ett småländskt lag. Växjö Lakers gör det bra och vinner med de gigantiska siffrorna fem-ett. Ändå smärtar det. Det är Södertälje som hör hemma i elitserien i hockeyn och Växjös bidrag till de högsta serierna borde vara att Östers IF hittar tillbaka till Allsvenskan i fotboll. Det måste ha blivit någon felhörning i mina idrottsliga böner till vår Herre. Har jag varit för tyst? Eller är det så att vår Herre som så ofta förr har verkat i det tysta och fört fram Växjö Lakers till den position de är i nu? Är han en hängiven Växjö-supporter? Då finns det kanske hopp för Östers IF ändå? Måtte inte något av de andra lagen i kvalserien mota bort SSK ur elitserien. Elitserien tillhör dem.

Nya berg att bestiga eller kanske kliva ner ifrån?

2011-03-24T21:53:00.004+01:00

Så satt vi där igen. Ska sanningen fram så satt den sammankallande ordningskvinnan där först. Vid det vanliga bordet. I hörnet. Det borgar för en bra kväll. Ett styrÖLsemöte i dess rätta bemärkelse. Det visade sig dock bli ett väldigt annorlunda möte. Till att börja med så hade Bishop Arms bytt meny. Den försommargröna nyansen kändes fräsch och välkomnande, men innehållet rörde till beställningen. Ingen raggmunk? Vi har förvisso svikit raggmunken på sistone, men ikväll hade vi planerat att ta in den i styrÖLserummet igen. Ingen Helsinge Rököl på tappen? Men hallå, hur rörigt får styrÖLselivet bli? Ändå var detta med menyn bara en bris i sammanhanget. Lite längre in på dagordningen så var det full orkanstyrka. Att då stå där på det nya berget och känna hur vinden sliter i kläderna, det fick i alla fall mig att känna mig lite darrig i benen. Nåja, nu kan vi kanske inte skylla allt på det nya intresset för bergsklättring, utan ölen gjorde säkert sitt till också.

Det fick bli en Baby Back Ribbs som ersättning för raggmunken och det där med baby är falsk varudeklaration. Vi fick in varsin tallrik som borde fått namnet Big Guy Back Ribbs och jag hade gärning att få i mig allt. Kanske sög samtalsämnet musten ur mig? Ordningskvinnan tog ut första april drygt en vecka i förskott och drog värsta roliga skämtet, som hon tyckte själv. Jag kommer att förlåta henne, men det kommer att ta sin tid. Vi brukar skratta åt samma saker, men detta var inte alls roligt om du frågar mig. Jag satt i chock resten av kvällen och var i behov av samtalsvård på bussen hem. Jag går nu in i en bearbetningsfas. När hon dragit sitt humorbefriade skämt, så satt ordföranden och jag som fågelholkar och mina tankar gick från Rotarys morgonbön i advent till gurkstaden på noll komma noll sekunder. Det var som att åka hiss i Kaknästornet utan några som helst motvikter eller linor. Jag föll med en duns. Hur blir det nu? Hur ska det här gå? Det var tankarna som min hjärna radade upp. Vi förstod att hon skämtade när hon sa ytterligare en mening. En mening som jag i styrÖLselag är förbjuden att skriva. Du anar inte hur hårt mina händer är bundna inför detta protokoll. Det är konstigt att jag ens har kunnat slå på datorn.

Det blev en Jämtlands Hell till revbenen. Mycket passande namn. Inte Jämtland alltså, utan Hell. För vi satt där och försökte ta oss upp ur livets bottenvåning. Tre sejdlar fick ölen. Allt annat i diskussionen fick en stor käftsmäll. Nu till något roligt. StyrÖlsen har nya årskort. Fast det var bara protokollskrivaren som hade sitt med sig. De övriga två fick alltså sitta där på dispens. Fast båda två hade samma typ av upplevelse som ess i rockärmarna, så det täckte mer än väl upp ett VIP-kort. Fjolårets kort med texten: Beer will change the world! I don't know how, but it will har vi haft stor användning av. Jag tror att de nya kommer att bli lika bra. Beer is proof that God loves us and wants us to be happy. Nog är vi glada alltid. Inte visste jag att det nya berget var så roligt att prata om.

Detta var kvällen för efterrätt var ordförande och ordningskvinna helt eniga om. Jag var tveksam, eftersom jag alldeles nyss hade kämpat med revbenen från den stora grabben. Tyvärr så var menyn alldeles på tok för mycket ändrad när det gällde efterrätterna, så ordföranden fick problem att hitta något. Som så många gånger förr har whiskeyn fått rädda upp situationen och hon beställde in en rökig fyracentiliters Supernova. Som tur var lät hon den gå laget runt. Mmmm, som sagt, en annorlunda men rolig styrÖLsekväll. För oss övriga två blev det en nöt- och kolacheesecake med löfte om färska bär i citronlikör. Antingen hade de glömt citronlikören eller så slogs den ut av ölen som vi valde att dricka till efterrätten. Det är ju ändå en styrÖLse, även om ordföranden åtnjöt dispens nummer två för kvällen genom att dricka whiskey.

Brasserie Dieu du Ciel, Dernière Volonté, hade en mycket fin etikett och det fick den lite extra beröm för. Ordningskvinnan och jag delade styrÖLiskt på 341 ml innehållandes sju procent styrka och vi enades om betyget tre sejdlar. Vi tog en paus från tomtenissen på det nya berget och pratade en stund om trädgårdstomtar och trädgårdsmässa och helt plötsligt verkade vi ha samma humor igen. Tack och lov!

Från Jämtlands Hell till Gud i himlen, så hade det kanske varit dags att avsluta mötet där, men icke. Vi tog oss raskt till Tjeckien, en slags välbehövlig resa bort från det nya bergets dal och till ölbryggeriet Budějovický Budvar i České Budějovice. Kärt barn har tydligen många namn. Budweiser Budvar, Budvar, Bud eller Budějovický Budvar är olika namn för ölen från detta bryggeri. Vi lät den generöst få kvällens toppbetyg med tre och en halv sejdel. Ordföranden var så pass professionell att hon beställde in ett halvt glas. Whiskeyn bet tydligen tag lite extra. Eller var det efterdyningarna av chocken.

Vi planerade in nya styrÖLsedatum för våren samt kom till skott med ytterligare ett utökat styrÖLsemöte för arbetslaget. Det blir fredagen den tjugonionde april. Vi tjuvstartar alltså vårfirandet. Jag ser i protokollet att jag lovade att skriva en styrÖLsesång till dess. Något jag redan ångrar. Fast i och för sig, jag fick inga bakbundna händer i det sammanhanget, så jag skulle kanske passa på?

Jag förstår att det kan finnas en viss besvikelse hos många protokolläsare att jag har i stort sett bara skrivit om menyn och bergsklättring från detta möte. Jag kan inte ens skriva att vi kom hemsvirande frampå småtimmarna, för vi tog nämligen bussen hem tjugo minuter över nio. Jag vet att detta kan innebära att vi riskerar att tappa intresset för våra styrÖLseprotokoll, så jag känner mig nästan tvungen att släppa en bomb. Eller för att krydda lite extra så släpper jag två.

Ordningskvinnan satt utan BH i kyrkan på Luciamorgonen för två år sedan. Hon hade glömt den och upptäckte det när hon satte armarna i kors över bysten. Nu var det säkert ingen mer än hon själv som tänkte på det och det var snabbt åtgärdat efter lussefikat i Kyrkans Hus. Jag vet att hon inte alls är glad över att jag skriver detta, men jag kan ju bara skylla på att det är humor. Precis som hon själv gjorde när hon släppte årets bomb ikväll. Den bomben som inte ens var sann. Jag har förresten en känsla av att den nya given för bergsklättring är både utan BH och topp. På återseende med ett leende!

PS. Mitt lilla PS tillägnas två härliga killar som lystrar till namnet Gabriel! Idag är det deras namnsdag och jag hurrar och hoppas att de har haft den bästa av dagar. Jag glömde säga att nöt- och kolacheesecaken på Bishops var himmelskt god. Det var kanske därför vi satt där och himlade med ögonen. Eller så blir det så av för mycket höghöjdssnack...

Ute och cyklar

2011-03-21T22:28:00.009+01:00

Jag hade tur idag. Att inte snön vräkte ner. Jag har nämligen ingen pli på kung Bore. Om han hade fått för sig att vräka över oss en massa vita flingor igen, så hade jag fått ge mig. Tagit bilen eller bussen, som tidigare under vinterhalvåret. Nu hade jag bestämt mig sedan länge och beslutet gällde cykling till jobbet på vårdagjämningen. Alltså idag. Ställer mig upp och utbringar ett fyrahundrafaldigt leve för våren. Den är här nu. I alla fall i almanackan. Jag hjälper den på traven.

Som en trotsig treåring så drog jag fram cykeln och bestämde mig att nu baske mig får det vara nog. Jag är trött på snö, kyla, skottning och vintergrå himmel. På med cykelhjälmen och med noga uppsikt över isfläckar. För de finns kvar. Dels de kompakt bevarade och finslipade, som har klarat sig igenom hela vintern och dels de nyisade som kommer sig av att snöfläckarna smälter i solskenet och så återfryser de nattetid. Min småländska envishet fick mig att trotsa kylan och isen, precis som när jag var liten och påstridigt gick i träskor och raggsockor, för att så ska det vara på våren. Trotset i mig finns tydligen kvar. Både när det gäller väderlekskyla och mänsklig kyla.

Ingen vurpa, men jag ska erkänna att det kunde ha blivit en. En medcyklist idiotsvängde vid ett stoppljus och tvärställde sin cykel när det slog om till rött på den nya riktningens överfart. Då var inte isen den värsta fienden, utan gruset. En grussladd är lika farlig som en isfläck. Allt avlöpte väl och jag cyklade vidare efter att ha spontanutbrustit: shit! För inte ska en liten fjuttig incident spoliera min vårglädje. På ett välsopat ställe släppte jag till och med styret och det var inte långt ifrån att jag utbrast i ett Ronjavrål. Jag lät det räcka med styret. Jag tar vrålet en annan dag. Tänk att kunna cykla igen. Lite för kallt. Fast det har varit svinigt kallt att sätta sig i bilen också flera gånger den här vintern. Så lite kyla ska inte stoppa mig och mina pedaler.

Tänk att det äntligen är vårdagjämningen. Från cykeln känner jag enklare den där speciella vårlukten av grus, smält snö och av knoppar som bara vill brista ut i ett enda stort glädjerus. Jag ska hålla koll på dikena och den dagen då jag ser den första tussilagon så ska även jag göra ett idiotstopp och en grussladd för att hoppa av cykeln och raskt plocka med den till jobbet. Livet kommer tillbaka i naturen och vi påminns om vårt eget simpla liv som tenderar att i sig självt vara dött och gömt i massa förruttnat. Så kommer Gud med sin kärlek och sin nåd och ger oss sin egen son, Jesus Kristus. Genom honom får vi nytt liv som istället för ett Ronjavrål är värt ett glatt halleluja. Vi får ta emot tussilago, blåsippor och vitsippor i naturen, men det kan också stå som bild för vårt inre liv. Hur vill vi ha det? Ett förruttnat hjärta? Eller ett blomsterängshjärta?

Själva cykelturen kan vara en bild för resan genom livet med Jesus. Det är ett äventyr. Jag har möjlighet att känna mig fri. Ta en extrasväng. Det kräver en insats rent kroppsligt av mig själv. Jag kan inte bara sitta och glida med. Tar jag bussen så får jag ställa in mig i ledet. Åka den rutten som är förutbestämd. Tillsammans med alla andra. Trångt, svettigt och utan den friska fläkten i ansiktet. Men det kan på många sätt kännas bekvämt, men utan någon som helst frihet.

Jag och en kollega firade in våren med att ha teckenspråklig Frälsarkransträff på Olofsgården på eftermiddagen. Det kändes så gott. Det kom många deltagare och vi samlades kring de två kärlekspärlorna. Symboler för kärleken som vi får ta emot och kärleken som vi får ge. Vi dekorerade böneljus med vax och stearinpennor. Vid den avslutande meditationen så tände vi alla ljusen tillsammans med värmeljusen i Frälsarkransmodellen. Det blev en påtaglig stillhet och vi satt i tacksamheten för kärleken. Den som övervinner allt. På återseende med ett leende!

PS. Skynda dig att fira våren nu. För på söndag kommer sommaren. Åtminstone sommartiden. I almanackan. Då får vi ljusare kvällar. Då får vi ge upp nya glädjevrål och sommaryl. Det sista ordet, sommaryl, lät som någon slag solsvedakräm innehållandes cortison. Tänk när vi känner säsongens första solsveda och när vi fått första myggbettet. Lova mig att du inte gnäller då. Gör det i så fall i ett förtäckt Ronjavrål.

Skorna på egen matta

2011-03-20T21:19:00.011+01:00

För andra gången på kort tid så har jag packat upp väskan och slängt smutstvätt i tvättkorgen och lagt in necessären på sin plats badrumsskåpet. Har i skrivandets stund inte koll på när det ska packas igen, men det dröjer med största sannolikhet inte så länge till, men nu njuter jag av att ha fått ställa av mig skorna på vår egen skohylla, gå i strumplästen på vårt eget golv, sitta tillbakalutad med datorn i mitt knä i bästa skrivarfåtöljen och känna den hundraprocentiga känslan av förnöjsamhet av att vara hemma. Borta fest, men hemma bäst!

Förra helgen körde jag femtiofem mil söderöver och mitt ärende var förstås att besöka mamma på Västerviks sjukhus men också att stödja och sällskapa pappa. Det blev en intensiv helg med ett farande utan dess like med femtiofem mils körning på fredagen, tjugofem på lördagen, tjugofem på söndagen, femton på måndagen och så resterande fyrtio på tisdagen. Jag gjorde en mellanlandning i Linköping på måndagskvällen för att besöka en underbar vän och vi hann fika, gå på konsert, äta en bit mat och så mysa över kex- och ostbricka frampå småtimmarna. Jag fick lyssna till Östgöta brass som godnattmusik och det däckade mig till alltför få timmars sömn, innan jag vaknade av Linköpings stadstrafik utanför fönstret.

Solen sken, men morgonen var kylig när jag begav mig norröver igen. Den helgen kändes som en dröm. Inte så där romantisk och härlig, utan mer overklig. Det kändes som om jag deltog i någon slags tävling som gick ut på att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Jag tror jag vann. För jag hann. Verkligen allt. Fixa och dona hemma hos pappa. Grejade i hemmet. Tvättade. Pyntade byttorna utomhus. Våren hade kommit till Småland och jag var övertygad om att mamma skulle uppskatta påskliljearrangemang istället för urlakad ljung. Lagade mat och tog fram extragott fika. Handlade. Besökte mamma två halvdagar, där resan nästan gjorde det till heldagar. Löste melodikrysset. Pratade med pappa. Mycket. Om allt. Sådant känns bra. Så även om det kändes som att forslas genom en dröm, var det ändå på många sätt härligt.

Mötet med min underbara vän, som jag mötte genom mitt förra jobb, var som det brukar. En bit av himlen. Hon får mig att le genom tårarna. Vi vågar gå på djupet och där finns det plats för både sorg och glädje. Vi behöver aldrig börja om i vår vänskap. Vi behöver inte krumbukta oss. Det är ett stort leende och så den största och längsta kramen. När jag verkligen behöver en vän, som lyssnar vad det än gäller, så är det henne jag ringer till. För jag vet att hon är min vän även efter samtalet. Vad vi än har pratat om. Vi har delat mycket och mina busigaste stunder har jag haft med henne. Men också mina djupaste stunder. Det är vänskap när den är som bäst. Jag önskar att alla människor skulle ha det så.

Den här helgen har det också handlat om vänskap. Möte med gamla, välbekanta ansikten, men också skapande av nya vänskapsrelationer. Jag tog tåget norröver i fredags. Med destination Sundsvall. Jag skulle delta som representant för Uppsala stift vid ett nationellt forum för flerspråkig kyrka. Deltagarna representerade teckenspråk, finska, samiska, romani och meänkieli. Alla officiella minoritetsspråk i Sverige och i Svenska kyrkan. Vi fick vara med om gudstjänster och andakter på de olika språken. Jag är så nära den visuella gudstjänsten i vanliga fall, så även om den är väldigt speciell, vilket många hörande tyckte, så grep nog den samiska gudstjänsten tag i mig mest. Den var full av visuella inslag, men innehöll också en närhet. Samerna tycks ha bevarat enkelheten och närheten till Gud. Det kändes äkta och många av uttrycken berörde mig så djupt att jag nästan kunde känna det på ett konstigt påtagligt sätt i hjärtat.

För övrigt var det filmvisning, föreläsningar, debattpanel och diskussioner i grupper. Det är ändå de enskilda samtalen som jag kommer att minnas mest. Det var genomgående mycket god mat och så även fika under hela helgen. Jag fick konstigt nog tillgång till ett dubbelrum, så jag har verkligen legat drottninglikt, men hotellrum i all ära, det är skönt att vara hemma. Egen kudde, eget täcke. Det är mycket värt. På något sätt så känns det som om hotellvistelsernas största uppgift är att få människor att uppskatta ordet hemma.

Nu ska jag tillåta mig att njuta av att vara hemma och när jag har sorterat intrycken, så kommer jag att återkomma till den här helgen. För en liten incident kommer inte att förbli obloggad. Det är sådant som den här bloggen är till för. Att lyfta fram korkigheter. Bland annat. Den är till för att skriva på återseende med ett leende också. Så det gör jag nu. Jag ska ägna mig åt Mr T och jag är ledsen, men då får du kära bloggläsare inte vara med! På återseende med ett leende!

PS. Får gratulera Sandvikens AIK till guldet i bandyfinalen som tidigare idag spelades traditionsenligt i Uppsala på Studenternas Idrottsplats. Nittontusen människor på läktarna och ännu fler i TV-sofforna såg SM-finalen mellan SAIK och Bollnäs. Det officiella firandet blir i Sandviken nästa lördag, vilket jag tycker är i senaste laget. Då har guldstämningen hunnit lägga sig lite. Fira så fort som möjligt. Nästa lördag kan vi fira något annat. Jag passar på att säga att jag tycker det hade varit roligt om VBK hade varit i final istället. Vetlanda BK. Det är nog inte så många bloggläsare som håller med mig. Ibland får jag nöja mig med det näst bästa och just idag blir det alltså SAIK. Fast de bevisligen är Sveriges bästa bandylag den här säsongen. Grattis!

Jag älskar dig

2011-03-09T01:50:00.010+01:00

Det finns vissa ord som är viktigare än andra. Vi kommer till tider i vårt liv då det blir extra viktigt att säga dem, skriva dem, teckna dem eller på något annat sätt framföra dem. Jag är i en sådan tid nu. Jag befinner mig några timmar in på min födelsedag och det mest självklara vore att sova mig i form till uppvaktningen som väntar mig på sängen om några timmar. Just nu är livet inte självklart. Jag ser för tillfället inget som är självklart. Det som i vanliga fall är rutiner och självklarheter har nu kastats om till en röra som jag inte vet om jag orkar reda ut. Jag sover dåligt eller inte alls. När jag sover så drömmer jag konstiga drömmar. De kan säkert klassas som mardrömmar. Jag vaknar med ett ryck och befinner mig inte längre i mardrömmen, men jag kan inte lägga undan den. Jag är rädd och väldigt ledsen. Brist på sömn ger trötthet. En ständig oro ligger som ett tungt ok på mina axlar. Inte bara på axlarna. Jag känner hur oron sprider sig i magen också och det skulle inte förvåna mig om den snart intar varje cell i min kropp. Känn ingen oro står det i bibelordet. Ändå är det precis det jag gör nu. I stort sett känner jag bara oro. Ingen glädje, ingen längtan, ingen nyfikenhet, ingen busighet. Mycket av det som i vanliga fall är jag ligger nedmonterat.

Jag och min familj har fått beskedet om att min mamma är allvarligt sjuk. Det har jag innerst inne anat under en väldigt lång tid. Ändå kommer beskedet som en chock, en förvåning, en omställning. För någonstans i aningen har det funnits så många andra möjligheter. I beskedet finns inga speciella möjligheter alls. Bara en enda stor magtumör som inte läkarvetenskapen har full kunskap om. Ja, jag vet. Vi får lämna det i Herrens händer. Tror egentligen inte att jag behöver lämna det i hans händer. För det finns redan där. Inte har han hållit på med annat och struntat helt i hur mamma har det. Hon vilar sedan skapandeögonblicket i hans händer och där är hon nu också. Det är givetvis tryggt att veta. För jag orkar nästan inte be. Inte på det där prydliga, organiserade kyrkliga sättet. Jag orkar inte ordna upp orden i den alldeles speciella ordningen, så att de låter bra och välformulerade.

Låt mig presentera några exempel på mina böneutrop de senaste dagarna. För helvete Gud, gör något! Du kan ju. Du som har skapat en hel värld, ett helt universum... det är en enkel match för dig att göra en antiskapelse av den här tumören! Gör något Gud! Förlåt mig för att jag sa "för helvete". En annan stund kommer detta: Gud, är du där? Ja, jag vet att det var länge sedan som jag bad på riktigt. Jag har inte orkat. Klarar inte av att formulera tankarna, än mindre att be väluppfostrat. Jag litar på det som står skrivet i bibeln, att dina löften håller och att du omsluter oss på alla sidor. Omslut mamma nu, med läkedom, på alla sidor. Gärna in i magen också. Amen. Jag avslöjar en till. Så du riktigt förstår att Gud har det inte lätt just nu. Han får in en massa märkliga böner från mig, jag som i vanliga fall brukar rada in mig i den välljudande raden av bedjare.

Gud, vad är det för mening med det här? Allt känns så otroligt onödigt. Varför allt detta lidande i världen? I människor? I mamma? Ta hand om den här hopplösheten och tröttheten Gud. Amen. Dessa skrivna exempel på märkliga böner blandas med en ständig dialog med Gud eller egentligen inte en dialog, utan mer en tystnad. Jag finner mig ofta själv sittandes hos Gud, ungefär som när jag sitter hos en god vän vid dennes köksbord. Mina tankar får komma och gå. Mina sinnen fokuserar på nuet, samtidigt som jag kastas från dåtid till nutid tillbaka till dåtid för ett jättekliv fram till framtid. Där sitter jag och Gud och bara är tillsammans. Det är skönt med Gud. Han behöver inte alla mina ord. Hos honom känns det som om det räcker med min närvaro. Där får jag komma med det jag är och med det jag bär.

Livet stannar upp på ett alldeles speciellt sätt sådana här gånger. Det känns som om jag befinner mig i en vakuumbubbla där jag, oron och tankarna befinner sig. Utanför bubblan springer livet på som vanligt. Människor skrattar, gråter, jobbar, roar sig, sportar, sjunger, talar om sina bekymmer och pluggar och jag gör små utflykter dit, utanför bubblan. Jag tror inte att det märks så mycket att jag bara är på besök, utan de flesta tror och tycker säkert att livet verkar som vanligt. Men jag bara betraktar och gör det jag ska, men i varje minut går tankarna tillbaka till sjukdom, frågor, framtid och slagsmål med de landstingska väderkvarnarna.

För är det något som sammankopplas med sjukvård, så är det väntan och brist på sunt förnuft. Mamma har varit alldeles för svag och för trött för att slåss. För att vara sjuk behöver människor idag vara utomordentligt friska och pigga. För det startas en kamp när vi behöver vård. Jag förstår faktiskt inte vad det är som händer med sjukvården idag och detta har jag bloggat om tidigare, utan magcancer i facithäftet. Jag tillbringade stor del av min barndom på sjukhus och då fanns det vård, när jag och andra var sjuka. Idag är det köer. Idag är krångliga vägar och omständlighet. Inget verkar naturligt och givet. Det är remisser som ska skrivas, skickas, tas emot, behandlas, tidbokas och så den långa förödande väntan. Är detta en beräknad strategi som landstingspolitiken har stadfäst? Så lång väntan som möjligt så att folk hinner dö innan åtgärder sätts in.

Mamma har sökt hjälp sedan tidigt i höstas. Då hade hon gått ett tag och mått dåligt. Skjutit på scenariot i tron om att det skulle ge med sig. Första läkaren skickar hem henne med en burk tabletter. Utan någon som helst undersökning. Utan någon som helst remiss. Lidandet har blivit värre och värre. Till slut slog jag näven i bordet. Jag har snart slagit sönder varenda ben jag har i handen och jag har tappat räkningen på hur många gånger sedan dess som jag har slagit näven i bordet. Om och om igen. För att få till undersökningar, röntgen, provtagningar. För att korta ner väntetiden från tre månader, fyra veckor till ett par dagar. Så enormt mycket onödigt lidande. För en person. Hur många tusen fler i vårt land går igenom samma kamp mot sjukvården idag?

Som på alla arbetsplatser så finns det fel folk på fel tjänster. I sjukvården märks det extra mycket. När någon är sjuk och försvagad, så känns det så otroligt naturligt att människor som ska betjäna den sjuke personen, fyller på och stöder upp det som är försvagat. Tyvärr är inte sjukvårdslivet så rosenrött. Det finns hela skalan från trevlig sköterska till avdelningens skräck. När en sköterska som bokar röntgen lite snorkigt lägger sig i allt från inläggning till att det magonda kan vara en katarr, så anser jag som lekkvinna att nu är gränsen nådd. Använd din arbetstid till att boka in röntgenpatienter, men sitt inte och sia om diagnoser eller om patienten är i skick att åka åtta mil i bil under pågående lavemangbehandling och otroliga smärtor, tycker jag är på sin plats att säga då.

För fyrtiosex år sedan idag, så åkte mamma och pappa vägen till Västervik. Då låg jag under mammas hjärta och väntade på att få komma ut i den stora världen. Idag kör de nästan samma väg. Den har blivit lite omdragen, men det är fortfarande nästan lika långt. Tolv mil. Idag ska mamma återigen träffa en läkare. För att diskutera framtiden. Under de här fyrtiosex åren har bilen gått just den här vägen ett oräkneligt antal gånger och många gånger har livet burit en oro. För framtiden. Dåtidens oro har banat väg till idag. Till nuet. Jag försöker vara där. Behålla mina tankar här och nu, men de vill gärna skena iväg och lösa det som ligger i framtiden. Den som vi inte vet ett dugg om. Så när jag och Gud sitter tillsammans i tystnad, så lyfter jag blicken och den säger till honom, han som har skapat både mig och min mamma: Du Gud, du som vet hur morgondagen blir, hjälp mig att lägga den i din hand. I din hand lägger jag även oron. Jag ska försöka med det i alla fall. Tack att du är kvar. Tack att du orkar stanna, att du orkar gå i min takt, att du orkar bära mig och min oro. Amen. Det finns skapligt sansade böner också. Självklart är det så. För bönerna går hand i hand med övriga livet. När livet känns skit, så skulle en hipp-hipp-hurra-bön klinga falskt. Jag tror på en så mäktig och allvetande Gud, så jag tror att han genomskådar sådant falskspel. På återseende med ett leende!

PS. Jag älskar dig! För några år sedan fanns det en filmtitel som lydde så. En film som handlade om död och om sorg, men också en väg tillbaka till livet. Jag älskar dig mamma! Det är det viktigaste jag har att säga nu. Allt annat bleknar och vi kan lära mycket av sådana här situationer. Som till exempel att vi ägnar oss åt mycket onödigt i vanliga fall. För när det verkligen kommer till kritan, så gäller kärleken. Den övervinner och uthärdar allt. Den är tålmodig och god. Den är inte stridslysten. Den tror allting. Den hoppas allting. Jag älskar dig, du som är världens bästa mamma för mig.

Nu går jag in i halvtidsvila

2011-03-08T22:37:00.006+01:00

För snart nitton år sedan så flyttade jag och min familj från Göteborg till Hille. Maken hade fått tjänst i Gävle symfoniorkester. Vi gjorde ett val mellan Malmö och Gävle, eftersom han i samma veva fick tjänst i Malmö symfoniorkester. Barnen var inte så gamla, sonen var nyss fyllda tre och dottern var hälften så gammal. Jag tänker inte fördjupa mig i själva flyttningsprocessen, men jag minns väldigt väl att det var skönt att lämna Göteborg. Västkustens pärla är en underbar semesterstad och jag återvänder gärna dit för några härliga dagar med Liseberg, Feskekörka, Avenyn och Trädgårdsföreningen. Det är dock en väldigt stor skillnad på några semesterdagar och att bo där året om. Skakiga spårvagnar, grådisig kyla, halsflusser som radas upp efter varandra, inställda spårvagnar vid en centimeters snö på marken, dyra boenden och en väldigt speciell tyken humor folk emellan. Guds gåva till Göteborg och västkusten är Galenskaparna och After Shave. Deras föreställningar var en vitamininjektion som fick mig att överleva vinterhalvåret i Sveriges mest ogästvänliga boendeort från oktober till februari.

Många skulle nog vilja säga att det var en slump att vi hamnade i Hille. Jag skulle vilja påstå att det var Guds ledning. Många skulle vilja kontra med att det var ödet och jag går dem till mötes genom att tro att Gud vet redan på förhand vårt öde och han är med och leder oss rätt. När det gäller Hille så tror jag också att det var en underbar samverkan mellan Gud och det som låg nedlagt inom mig och Mr T. En längtan efter en mindre plats för barnen att växa upp på. Närhet till naturen. En möjlighet till att lära känna befolkningen och skapa kontakter.

Jag har sedan jag var riktigt liten drömt om ett gult hus. Uppvuxen i en tegelvilla i det småländska villakvarteret och med röda hus med vita knutar runt omkring i byarna, så bar jag på önskan om ett gult hus. När Mr T och jag ägnade en hel helg åt att turnera runt i Gävles omgivningar för att kolla på husobjekt, så var det i Hille det första. När jag för första gången såg Varva skola, så yttrade jag orden: Här vill jag att våra barn ska gå. När vi sedan svängde in i parhuskvarteret med fyrtio hushåll och det visade sig att det fanns fyra olika väggfärger, så tändes hoppet: Tänk om vårt objekt är gult? Det var gult.

Det blev aldrig något val bland olika objekt. Det blev bara ett konstaterande att det gula parhuset i Hille passade oss bäst. Det var nybyggt och väldigt fräscht. Gävlebor som vi träffade och lärde känna drog en ömkande suck över att vi skulle bo sååå lååångt utanfööör Gääävle, men för oss som kom från Göteborg, så kändes det som om vi borde helt centralt. Busshållplats i närheten och det var inga problem att ta sig gåendes eller cyklandes till de flesta platser som vi behövde ta oss till.

Så småningom insåg vi vilket guldläge vårt boende hade. Det var upptäckten av idrottsplatsen Hille IP, som ligger i direkt anslutning till vårt kvarter. När sonen fyllde fyra, så anmälde vi honom till klubbens fotbollsskola och det steget har format mycket av vårt liv. Jag var inte främmande för fotboll innan. I min ungdom såg jag de flesta av VSGF:s matcher ofta i sällskap av min älskade morfar. Mitt fotbollsintresse flyttade sedan åtta mil söderut, till Växjö och Östers IF. Jag vet inte om det är bloggningsbart, men anledningen är sedan många år preskriberad, så jag tar mod till mig och erkänner att det berodde på att jag var hemligt kär i den sötaste fotbollsspelaren som någonsin har bott i Virserum och han fick kontrakt i Öster. Jag har ingen aning om hur det gick för honom där och jag minns inte hur länge han blev kvar. Jag har inte koll på om han har lagt skorna på hyllan heller, för det är så enkelt att förälskelsen gick över, men det gjorde inte kärleken till klubben Östers IF. Jag hävdar fortfarande att de inom kort måste upp i Allsvenskan. När lag som Gefle IF och Hammarby finns där, så är det en nationell skandal att inte Öster är där. En av livets största orättvisor faktiskt!

Tillbaka till Hille. Inom kort följde lillasyster storebror i fotbollsspåren. Fotbollsskola, lagtillhörighet, träningar, matcher, cuper, läger, jordförsäljning, Hilleträffar med chokladhjulsansvar, lottförsäljningar, turneringar, grusplaner, konstgräs, inomhushallar, urväxta fotbollsskor, avslutningsfester och skador. Fotbollen blev en livsstil och en diagnos. En glädje och en sorg. En bild för livet. Det har inte alltid varit lätt att kombinera fotbollslivet med församlingstillhörighet. Eller, jo, det har varit lätt. För oss som föräldrar har det varit ett lätt val. Att följa våra barn och deras fritidsintressen. Det har däremot varit svårt för många i församlingen att acceptera vårt val och de var många gånger ganska snabba på att kommentera detta i sann kristen broderlig anda. Så här med facit i hand så visade det sig att vårt val var rätt. De så kallade kristna syskonen finns inte kvar i vårt liv. Det gör däremot fortfarande Gud och våra barn och det känns fortfarande lika värdefullt som på den tiden då vi spelade matchen Idrotten vs Församlingen.

Vår son sa en gång när vi hade varit på en match att: jag tror att det bara är vi som är kristna här runt planen, så det är ganska viktigt att vi är här. Ingen predikan hade kunnat vara tydligare i någon kyrka den söndagen. Det är viktigt att vi är här! När ett barn har förstått det som Jesus uppmanade till för flera tusen år sedan, så borde högintellektuella vuxna också förstå det. Vad är det som håller oss kvar inom kyrkväggarna? Suckandes över att människor inte kommer till kyrkan längre? Jag tror faktiskt att läget är så illa att människor har inte kommit till kyrkan på väldigt, väldigt länge. Att människor förr i tiden gick till kyrkan regelbundet varje söndag, tror jag helt och hållet berodde på kyrkoplikten och sedan har den traditionen hållit i sig. För somliga. Inte för andra. I och med industrialiseringen och urbaniseringen så försvann kyrkans kontroll på människor och istället värvade föreningslivet människornas tid och engagemang. Nu knackar det lite i föreningslivet också och andra arenor har tagit vid.

Jag håller med min son. Det är viktigt att vi är där. Vid de mötesplatser och tillfällen där människorna befinner sig. Många relationer har byggts där vid idrottsplanen. Många samtal. Fler än jag någonsin har byggt i församlingen. Detta trots att församlingsmedlemmarna har tyckt att det är märkligt att det just måste spelas match klockan elva, på självaste gudstjänsttid. Sanningen är den att på de flesta idrottsplatser i vårt land, så spelas det match hela helgerna. Den ena matchen avlöser den andra och är det inte match, så är det träningar. Klockan tre eller fyra på eftermiddagen, när det skulle vara mer lämpligt för församlingsbarnen att spela match, så är planen ofta upptagen av något annat lag. Oftast A-laget. Däremot står våra kyrkor ödsligt tomma större delen av dagarna och i veckorna. Vi skulle kunna ha gudstjänst när som helst eller skapa mötesplatser där människor fick komma i kontakt med kristen tro, utan att för den skull behöva komma in i en färdigstöpt gemenskap. Det räcker med att budskapet är fast förankrat och hållbart.

Nu kan det verka som om bloggaren tycker att det inte alls är viktigt med gudstjänster. Inget kan vara mer fel. Jag tycker det är väldigt viktigt att fira gudstjänst. Det som jag inte tycker är viktigt däremot är den exkluderande gudstjänsten. Det finns för många av den sorten idag och det har varit alldeles för många slag mot brösten hos kristna och brist på självkritik. Vi är snabba på att kasta över felen på de som inte kommer. Vem vet, de är kanske ute och som bäst skaffar mötesplatser och relationer? Jag kan inte annat än beklaga församlingen som inte vårdade den unge evangelisten som förstod vikten av att vara kristen i alla sammanhang. Jag kan inte annat än gratulera den klubb som idag har honom som den mest engagerade och tjänstvillige pojklagstränaren. Idrotten har lärt oss mycket. Bland annat att Guds tid och människors tid inte är samma tideräkning. Ja, förutom offside, frispark och andra viktiga spelregler.

Nu undrar kanske någon läsare, hur i all världen kom jag på detta bloggämne för dagen? En flyttning till Hille, fotbollsplanen, vidare till församlingsproblematik, så djup teologisk insikt till offside. Allt detta beror på att jag håller på att summera ihop min egen första halvlek i livet. Ikväll avslutar jag de första fyrtiofem och imorgon är det dags för en andra halvlek. Precis som fotbollsspelaren så är jag tacksam till laguttagaren att jag fick vara med i hela första halvlek. Det kunde ha gått så illa att jag hade blivit bortplockad redan efter den första minuten eller rättare sagt efter det första året om vi nu ska prata liv och inte fotboll. De tio första åren var riktigt kritiska och om det nu var en tränare och inte Gud som hade gjort urvalet, så hade jag kanske inte ens blivit medräknad i truppen. Så självklart är jag tacksam för min första halvlek. Det är mer än vad jag och min första publik, det vill säga mina föräldrar, hade vågat hoppas på.

Jag går med tillit in i andra halvlek. Inför pausvilan, så har jag ingen aning om hur länge jag får vara med i spelet. Det kan ju faktiskt gå riktigt bra så att det till och med blir lite övertid? Straffsparkar? Innan jag får gå in i det eviga omklädningsrummet och dra på mig den vita festskruden. Det är ju faktiskt så att segerfesten hägrar, men vägen dit, kampen, slitet, glädjen, kamratskapet, skitiga knän och händer, svett, blod och tårar, har sin tjusning också. Jag är osäker på om första halvlek har innehållit något skönlir, men jag är i alla fall hundra procent säker på att det har varit en stor kärlek till spelet. Till livet. Med stor tacksamhet för att jag får bära matchstället. På återseende med ett leende!

PS. Solen har skinit över sista biten av första halvleken. Hoppas den har gjort det på dig också. För det behöver vi nu. Vi är ett gäng halvmosiga spelare som lider olika stor brist på D-vitamin nu. När jag var liten så innebar den här dagen stora träskoframplockningen. För den nionde bar jag träskor. Oavsett om det gick eller inte. Sådant har jag fått sluta med. Här norr om Dalälven så får jag vänta någon månad till tror jag. Det har varit stora Ledin-samlingsframtagningen istället. För imorgon, på min födelsedag, så ska jag köra hans låtar på mitt arbetsrum. För får jag inte ha träskor, så ska jag åtminstone ha Tomas Ledin. Det är i alla fall min födelsedag. Jag tänker gå på veckomässan också. För det är ingen fotbollsmatch just då.

Rekordblogg med jeansshortsdrömmar

2011-02-28T22:57:00.013+01:00

Detta blir verkligen ett blogginlägg i elfte timmen. Med detta inlägg slår jag ett slags rekord. Inte något stort som ger guldmedalj eller en plats på någon prispall, men jag dubblerar antalet blogginlägg i februari i jämförelse med antalet i januari. En seger så god som någon. Annars är det lätt att tänka att segrar ska vara så där spännande och på hundradels sekunden som det är i till exempel i skid-VM i Oslo just nu. Där är det inte bara herrar och damer som ska göra upp kampen om medaljerna. Där är det också en kamp i kampen mellan nationerna Sverige och Norge. Självklart faller min lilla bloggkamp i skymundan under sådana omständigheter. De flesta har fullt upp med att ha koll på Petter Northug, Marit Bjørgen, Marcus Hellner och Charlotte Kalla. Fast jag vet att några av er har koll på min blogg också och jag kan inte i ord uttrycka mig hur glad jag blir över detta. Inte visste jag att det kunde vara så trevligt att vara efterlyst. Jag har fått en helt annan bild av det ordet i programmet Efterlyst på TV3. Fast jag kanske också skulle tröttna efter ett tag att ha Hasse Aro springandes efter mig med ficklampa och handbojor. Som sagt, så känns det riktigt trevligt att få en efterlysning då och då. Det stimulerar och vem vet, detta kanske utmynnar i att det blir tolv blogginlägg i mars månad? En dubblering som inte kan hålla på i hur många månader som helst.

Det är många som ger sig iväg till södern och varmare länder nu. Jag är väldigt tudelad när det gäller detta resande. Jag har full förståelse för alla dem som tycker att den långa och otroligt envisa vintern har sugit musten ur dem. När det snöade senast, så kände jag också att nu räcker det. Jag tänkte några väl valda ord om islager på vindrutan och om snöskoveln som återigen måste svingas. Ingen blir gladare än jag när det för gott går att lägga undan mössa, halsduk, vantar och överdragsbyxor och underställ. Jag håller drömmen om mina jeansshorts levande och för varje dag som går är jag en dag närmare. Ibland räknar jag i timmar och i minuter för att hålla samma dröm vid liv. Det blir skönt att sätta sig mot en vägg och känna att solen faktiskt värmer ansiktet men också ända in i själen.

Varför är jag då tudelad när det gäller solsemestern mitt i vintern? Först och främst beror det säkert på att jag tillhör den halvan av befolkningen som mår ganska bra under vinterhalvåret. Jag kan tycka att det är mycket jobbigare när vårsolen skiner på skitiga fönsterrutor och det är dags att ge sig ut för att göra ett röj i trädgården. Vintern har ett behagligt lugn över sig då allt är täckt av snö och mörker. Förutom snöskottning, så är det inte så mycket mer vi kan göra än att tända ljus och dricka the. Jag vet att det är ett alldeles för lättvindigt sätt att se på den, för många, väldigt tunga årsperioden. För min del innebär det i alla fall lite välbehövlig vila. Naturen vilar och jag med den.

Flygplan efter flygplan lyfter från flygplatserna och ur miljösynpunkt är det en katastrof. Vi uppmanas att panta burkar och återvinna kartonger, men ingen uppmanar oss på skarpen att låta bli att lyxresa. Ändå vet vi så väl att just flygbränslet förstör vår miljö, men i det sammanhanget tar vi på oss ögonbindlarna och hoppas på att bli omplacerade i business class. Problemet är ju inte att en svensk åker iväg och vi tänker oftast på oss själva i första hand. Sätter vi det i ett större perspektiv att nästan var och varannan svensk sticker iväg och många utav oss flera gånger om året, då blir det ett större problem. Nu var det inte tänkt att detta inlägg skulle bli ett inlägg i miljödebatten och jag kommer inte dra några större växlar på detta just nu. Mitt engagemang bottnar kanske i ren och skär avundsjuka för att min kropp gör inget annat än längtar efter sol och värme nu. Den inbyggda kroppsbarometern får fullkomligt slag nästan varenda dag nu, när det skiftar från femton minusgrader till en plusgrad med frisk vind. Då skriker muskler och leder: flytta till Spanien för tusan.

Jag tog mig faktiskt en sväng söderöver idag förresten. Till Uppsala. Det låter fånigt i sammanhanget, när nu våra hjärnor har gått igång på att tänka Thailand, Madagaskar och Egypten. Eller förresten, tänker någon av oss på Egypten? Visst ligger vi lite lågt med att närma oss oroshärdarna i världen just nu? Vi vill ju bara sitta och päsa i varsin solstol och äta färsk frukt och dricka svalkande drycker. Vi reser ju inte för att engagera oss i förtryck och orättvisor. Något som vi ofta inte ens ägnar oss åt här hemma. Så Egypten går fetväck. Kanarieöarna får det bli istället.

Hur var det i Uppsala då? Om det nu är så viktigt med sol, så skulle jag ha stannat i Gävle för här flödade solstrålarna från en klarblå himmel. På väg söderöver så tjocknade molntäcket och väl framme i Uppsala så var det en kompakt gråton. Jag var på väg till ett möte i tjänsten och allt avlöpte som väntat. Ett par utropstecken men i tillägg till detta så staplades ett gäng frågetecken upp också. Jaja, så är det i arbetslivet. Fördelen med frågetecken är att de för det mesta går att räta ut till utropstecken och vägrar de att rätas ut, så får vi lämna dem därhän. Jag tror att en balans mellan frågetecken och utropstecken är att föredra. Ett liv enbart bestående av utropstecken kan vara som att hela tiden andas in lustgas. Ett och annat frågetecken emellanåt är bra för stimulansen, men blir det bara frågetecken så riskerar vi att dra på oss grubblingsrynkor i fejan som blir bestående. En skön rytm av utrop och frågor blandat tror jag vi mår bra av. Så nu därför skriver jag som jag brukar: På återseende med ett leende!

PS. Snötäcket som dolde marken mellan metropolerna Gävle och Uppsala idag, såg ut som ett jättelikt marangtäcke. Om någon hade bemödats sig med att sätta ut några röda buskar, så hade vi kunnat anordnat ett flygfoto och skickat bilden till Guiness Rekordbok. Världens osannolikt största marängtårta med hallon. Fast det räcker kanske inte med en bild för att bli antagen till denna utmärkelse? Någon liten kontrollant i lodenrock och filthatt måste kanske komma hit och provsmaka? Visst, jag skulle säkert kunna le och övertyga om att "marängen" smälter som snö i gommen, men hur bortförklarar jag att de röda "hallonen" sticks och smakar trådigt? Jag trasslar kanske in mig i onödan i det snåriga och trassliga frågeteckensträsket?

Hängselbyxanjutning är en alldeles speciell njutning

2011-02-24T22:25:00.020+01:00

Jag och min tatuering har hängt ihop med varandra ett år idag. Det blir ingen bloggtårta och inte någon annan tårta heller, men det blir en blogghyllning och en extra smekning över högervristen. Tatueringen betyder mycket stolthet och glädje för mig. En gnutta jag-skiter-helt-i-vad-andra-tycker-om-den och en hel massa detta-är-något-av-det-bästa-jag-har-gjort-i-mitt-liv. Det var alltså strax innan jag hade spelat klart livets första halvlek som jag slog till och gick till tatueringssalongen.

Många kan säkert ange åldersnoja som orsak till detta något märkliga steg i livet, men själv anger jag en markering för att nu var det dags för mig att bestämma vad jag själv vill. Jag ville tatuera mig redan som tonåring, men i den frikyrkliga landsbygden kunde jag lika gärna ha snortat kokain och det hade inte varit värre. Tatueringar hade de som tillhörde MC-klubben och de lekte rövare bakom inhägnad klubblokal på marknadsaftonen. En och annan drogmissbrukare kunde säkert vara tatuerad också och på något sätt blev tatueringar synonymt med hårt leverne, missbruk och slagsmål.

Så om jag hade tatuerat mig som tonåring, så hade det kanske åstadkommit en skandal inom frikyrkan, friluftsfrämjandet, scoutrörelsen och den kommunala musikskolan. Så på något sätt kan vi säga att jag tog seden dit jag hade kommit och lät omgivningen segra. Inom mig bevarade jag drömmen och den har fått näring genom åren. För ett år sedan slog det ut en vacker blomma av denna tillväxt och av all näring. Tatueringen är min och jag skäms inte för den. De som inte gillar den får leva med det. Jag tröstar mig med att de inte har så stora andra problem i sitt liv, utan de hinner bekymra sig för min tatuering. Jag tycker det är skönt för dem. Jag har självklart fått många kommentarer och många aha-upplevelser av andra människor. De tycker den är cool, häftig, fin och väldigt mycket jag. Sådant värmer förstås, även om det inte är för deras skull jag har gjort den.

Jag hade tänkt att min älskade tatuering skulle ha fått lite trevligt tatueringssällskap på årsdagen, men så har det inte blivit. Jag skyller på vintern. Kyla, mörker, snö och blekgrå hud har inte direkt uppmuntrat till att beställa tid. Så jag skjuter kanske på det en månad eller två, för att få lite mer hopp om vitsippor och kajaksäsong. Det får inte bli för långt fram, så att inte tatueringen hinner läka till det första sommardoppet och sollapandet. Motivet är klart. Jag blogghemlighåller det ett tag till, men jag lovar att återkomma. Det blir alltså ytterligare en stolt presentation så småningom.

Om det nu inte blir någon tårta idag för att fira tatueringens ettårsdag, så blev det tårta igår. Då firade dottern sin tjugoårsdag. Det borde vara en mänsklig omöjlighet att vårt yngsta barn fyller sig ut ur tonårstiden, när vi själva inte har passerat trettio ännu. Nu kan vi kanske snacka åldersnoja, men så är det absolut inte. Jag har bara svårt att känna mig som den första halvlek jag är. Det beror nog snarare på åldersnöje. Mr T passade på att fylla färdigt sin första halvlek också och för några dagar är vi jämngamla. Sedan tar jag mitt ansvar och fyller ett extra år, så att någon i familjen är mer vuxen än de övriga. Jag känner mig ansvar alltså.

Två födelsedagar avfirades och avfyrades alltså under gårdagen och det sammanlagda årsantalet blev pensionsdagen, sextiofem år. Det märktes inte på något av födelsedagsbarnen att de nu tillsammans nått denna aktningsvärda ålder. Det är inte så ofta vi firar våra födelsedagar på annan ort, men i år så blev det så. Jobb och skola gjorde det mest praktiskt att vi drog till Uppsala och avnjöt en underbart god gräddtårta med jordgubbar, kiwi och choklad som dekoration, tillfixad i studentlägenheten. Det blev blommor, sång och paket och på kvällen avnjöt vi en god middag på italiensk restaurang. På hemvägen funderade jag lite på hur tjugo år kan svischa förbi på detta sätt och så konstaterade vi alla att det hade varit en ovanligt lyckad födelsedagskväll.

Den hade dock kunnat sluta i moll, för ganska när avfarten till Älvkarleö, vid Dalälven, så mötte vi en personbil i fel riktning på vår sida av E4:an. Det var ingen kul känsla att möta två starka strålkastare som kom alldeles rakt inpå oss i mörkret. Vi kontaktade självklart larmcentralen på direkten, som i sin tur kontaktade trafikvarningen. En liten stund senare, när larmcentralen fortfarande hängde kvar i telefonen, så kom meddelandet på bilradion. "Vi varnar för en personbil som just nu färdas i fel riktning i norrgående körfält på E4:an, strax söder om Gävle. Alltså en personbil kör söderöver i norrgående körfält och detta gäller alltså strax söder om Gävle". Det verkar inte som det hände några olyckor i samband med detta och det är något att tacka Gud för. Det kunde ha blivit en katastrof med många inblandade vid till exempel en enkel motorvägsomkörning.

Igår var det dags för den årliga bokrean. Uttrycket det var mycket bättre förr passar att ta fram och damma av när det gäller denna företeelse. Förr var verkligen bokrean något jag gick och väntade på. En riktig happening där det gick att hitta riktiga fynd. Nuförtiden trycker förlagen upp speciella reautgåvor med dåliga papper och dåligt omslag och den ordentliga bokbindningen är det inte tal om. Det ger inte alls samma känsla. Ändå kunde jag inte hålla mig därifrån idag, utan plöjde igenom tre boklådor här i stan. Det resulterade i två kassar med böcker. Historieböcker förstås. En deckare. En roman. En diktbok för barn med underbara illustrationer av Lena Anderssson. En kajakbok! Åh, nu är längtan nästan outhärdlig.

Så det var en lycklig hemkomst efter jobbet idag. Det kändes riktigt härligt att plocka upp reaböckerna ur påsarna och sortera in dem på deras rätta platser. Jag har börjat fronta böcker i vårt hem på alla möjliga och omöjliga ställen. Min tid som dekoratör i bokhandeln i Göteborg ger sig tillkänna och jag njuter av böckerna även om jag inte läser dem. Då och då byter jag ut dem och låter nya komma fram på fronten. Kajakboken blev självklart frontad. Plommonboken också. Alltså diktboken för barn. Jag kan snart starta en egen boklåda här hemma. Eller åtminstone ett bibliotek. Blir du lässugen, så titta gärna förbi. Här bjuder vi inte bara på fika den första readagen mellan klockan sju och åtta på morgonen. Här bjuder vi på fika när du kommer. På återseende med ett leende!

PS. Allra lyckligast idag var jag nog ändå när jag provade mina nya hängselbyxor. Jag kastades tillbaka till nittonhundrasjuttioåtta och till nittonhundraåttiosex. De två årtal då jag av egen fri vilja har anförskaffat mig ett par jeans i hängselmodell. Jag har letat efter ett par sådana i ett par år, men inte hittat det jag har sökt. När jag fick syn på dessa på nätet, så beställde jag dem direkt. De satt precis så där säckigt som jag vill att de ska sitta. Med ett linne eller en löst sittande t-shirt eller kanske en tunn vit skjorta så ska de bli sommarens favoritplagg. Blommiga träskor, gummistövlar, tofflor, barfota eller med slitna tygskor till, ska jag och mina älskade favorithängseljeansbrallor njuta oss igenom sommaren. Må sommaren komma snart eller åtminstone våren. För då ska jag tjuvstarta njutningen.

I farten, ordtyngd och med en massa krav

2011-02-20T12:23:00.018+01:00

Det här blir mitt fjärde blogginlägg för februari och mer än halva månaden har passerat. En sådan mening innehåller både negativa och positiva vibbar. Det är skralt med blogginlägg och det känns trist. Att mer än halva februari har passerat känns bra. Vi verkar klara av den här enormt långa och intensiva vintern. Vårmånaden mars närmar sig. Håll ut. Häng kvar. Jag lockar med fågelsång, vårblommor, videkissar och solsken. Det finns där någonstans. Det ligger vilande och snart har vi det hos oss. Det går att vända den negativa bloggtrenden till något positivt också för den delen. Jag hade tre blogginlägg allt som allt i januari, som är en något längre månad än februari. Inte illa pinkat i jämförelse att redan ha fyra inlägg så här långt.

Jag har återhämtat mig från influensadäckningen i förra veckan. Därefter fick jag förmånen att vara på retreat på Breidagård i drygt två dygn. Breidagård, för dig som inte har varit där, är en underbar plats utanför Uppsala. Precis vid sjön Trehörningen. Det är en av Uppsala stifts två stiftsgårdar. Nu var det retreat och det innebär att alla i gruppen går in i tystnad efter första kvällsmässan. Alla måltider och alla möten sker under tystnad. Jag måste erkänna att det är inte det första jag eftersträvar att gå in i total tystnad, men jag förstår poängen och jag sträcker mig så långt att jag tar för mig och samlar intryck.

Jag funderade mycket över dövkulturen och dövas situation under dessa dagar. Vi åt under tystnad i matsalen, men någon tystnad är det ju inte egentligen. Klassisk musik spelades i högtalarna och stolar dras ut och dras in. Bestick möter porslin. Dryck hälls upp i glas. Munnar tuggar och någon får en hostattack. Helt annorlunda än den ständiga retreaten som döva befinner sig i. Jag antar att denna totala tystnad, dock ofta förenad med susningar och tjut som med ett finare ord kallas tinnitus, ger tillfälle att ta in en massa intryck. Döva har en gåva som hörande inte har på samma sätt. Att känna in och avläsa.

Under en måltid satt jag i det lilla rummet bredvid matsalen. Jag vet inte om vägglampetterna var nya eller om de suttit monterade där förut när jag besökt gården. Nu, när jag inte var upptagen med att vara social och pratsam, så hann jag reflektera att de passade inte in i den övriga miljön. De borde sättas i en mörk tunnel under järnvägen här i Gävle. Vi fick ärtsoppa till lunch en av dagarna. Hemlagad förstås. Dock inte med fläsk, eftersom alla då skulle kunna få del av samma soppa. Temat för dagarna var "Vi är ett" och kanske var ärtsoppan en del i programmet. Den smakade gott som alla maträtter gör på Breidagård, men jag funderade en stund över hur genomtänkt det är att servera ärtsoppa under en retreat. Några timmar senare ges ju magen och hela fis-kavalleriet fritt spelrum. Hur kul och hur retreatigt tyst blir det under en meditation när fjärtsoppan leker kurragömma i magen.

Jag gick inte på retreat den dagen. Inte så mycket för ärtsoppan, för det skulle kännas som ett nederlag om en soppa fick styra mitt liv. Utan jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa mycket under dessa dagar och låta detta vara retreaten. Morgan Allings bok Kriget är slut låg nerpackad i väskan och jag hade som mål att läsa ut trehundra sidor. Det lyckades jag med. Boken var lättläst rent ordmässigt sett. Desto mer svårläst innehållsmässigt. Jag berördes och rördes av hans uppväxt. Jag blev förbannad och ilsk. Besviken och förbannad igen. En bön formades inom mig: Gud, låt mig inte bli ännu en vuxen som sviker ett barn. Om du inte har läst den, så tycker jag du ska göra det. Det finns så mycket seger i den boken och jag älskar den starka pennan som kan skriva det sista ordet. Jag är så glad för att Morgan Alling är där han är idag. Ingen har hjälpt honom dit. Han har fått kämpa sig dit, med en enorm överlevnadsinstinkt. Jag vill bocka och buga inför detta. Boken är med på kommande bokrea, så se till att skaffa dig ett exemplar. Det är en bok som du sedan ska låna ut till alla du känner, med uppmaningen: läs den!

Jag hade även planerat att skriva en text. Jag hade en deadline framför mig. En text skulle produceras om Sexagesima eller Reformationsdagen, som den också kallas. En text för söndagen den tjugosjunde februari. Alltså nästa söndag. En söndag med rubriken "Det levande ordet". Så datorn låg också nedpackad. Det går förvisso att skriva för hand, men det är betydligt lättare att räkna ord i ett Word-dokument. Det fanns inget nätverk på gården, i alla fall inte som jag kunde nyttja, så datorn blev en ren skrivmaskin.

Den första dagens kväll var det meditation före kvällsmässan. Jag tänkte att det kunde vara fint att låta meditationen bli en bro från vardagen med jobb och hemmaliv till retreaten med lugn och skrivar- och läsro. Jag gick dit med en bön inom mig. Gud, ge mig en hint om texten. Vad ska jag skriva? Kom med förslag. Tacksamma hälsningar från mig som textförfattare. Jag hade förväntningar. Så fick vi några ord från en psalm att reflektera över i meditationen. Psalm femhundratjugotvå. I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. I en meditation går det inte att ropa ut högt: Hallå, ursäkta mig, jag vill lägga in en protest. Av hänsyn till alla andra i gruppen så satt jag där, tyst och protesten fick riktas in mot mig själv. Vadå ordlös? Stilla? Utan krav?

Att vara ordlös kan inte vara en textförfattares bästa epitet. Stilla... Breidagård som inbjuder till långa och härliga promenader. Är det någon text som jag någon gång känt kravfull, så var det just den här texten. Den skulle nämligen publiceras på Svenska kyrkans officiella hemsida. Tankar inför söndagen. Det kändes inte längre som jag bar på endast ett kors. Det som Jesus uppmanat mig att lyfta upp och bära för världen. Utan jag hade helt plötsligt två ytterligare. Två stora, tunga kors-ord: Sexagesima och Reformationsdagen. Du har kanske redan gjort din egna reflektion? Att jag hoppade raskt över de inledande orden i psalmen? I Guds tystnad får jag vara.

Det händer säkert titt som tätt. Att vi hoppar över. Att vi endast får blicken på det som känns rätt eller fel för stunden. Ofta tappar vi det väsentliga. I det här fallet totalmissade jag inbjudan till att sitta inför Gud. Att få komma och bara vara under den tjugo minuter långa meditationen. Många värdefulla minuter gick åt till att lämna in en protest. Fnysa åt orden ordlös och utan krav. Jag har självklart tagit mig själv i örat många gånger efteråt. Att du aldrig lär dig. Du som verkar så småländskt stabil och förnuftig. Ändå rusar du iväg och skuttar som om du vore ute på en lekfull hoppa-över-gärdesgårdar-runda och landar med en krasch på ordet ordlös.

Jag skrev en text på Breidagård. För att vid hemkomst, när sorlet och de vanliga göromålen pockade på, dissa den helt. Det där kan du inte publicera, sa jag till mig själv. Ungefär med samma bestämda styrka i orden som vid protesten vid meditationen. Jag håller faktiskt med mig själv. Det var inte en bra text. Den var krampaktig. Inte ordlös, men det hade varit bättre om den hade varit det. Det fanns inget av mig i den. Det var en sådan där text som det räcker med tre bokstäver för att få ihop. Bla, bla, bla, bla, bla. Varierat med bl.a, bl.a, bl.a, bl.a, bl.a. Vem vill läsa sådant? Då kan de ju lika gärna köpa Aftonbladets nöjesbilaga.

Jag vet att jag skriver ganska bra under press. Det är väl därför det blir så sporadiska inlägg här på bloggen. Jag har ingen publiceringspress. Nu blev det i alla fall till att sätta fart. En deadline är en deadline. Sådant vill jag inte strula med. Så kom texten, när jag satt i min bästa skrivarposition. På fårskinnet i vilfåtöljen, med fötterna på fotpallen och med datorn i mitt knä. Måste jag välja en position där jag trivs bäst, så kommer jag att få stora problem att välja mellan den skrivarpositionen och den då jag har placerat mig själv i kajaken. Varför skrev jag kajak? Nästa text med deadline kommer att handla om att bli buren. Då ska Lisa få flyta med bland raderna. Det är i april och då måste jag ha gjort premiärturen. Snacka om att få sitta ordlös, stilla och utan krav. Psalm 522 saknar en vers. Kajakversen. På återseende med ett leende!

PS. En mycket lugn helg har det varit hittills och jag tror att den kommer att avslutas med lugna förtecken. Jag, Mr T och Millie är bjudna till dottern och hennes pojkvän på eftermiddagsfika. Det ska bli mysigt. Helgen inleddes förresten med en helt fantastisk konsert i fredags kväll. Nästintill fullsatt och vackra örhängen rent musikaliskt rakt igenom. Beethoven, Tjajkovskij och Sibelius. Visst, var det trist att ett instrument i träblåset lät som häcken i inledningen av Beethoven och det hade enligt min åsikt räckt med en sats i Tjajkovskijs violinkonsert, men temat i den är förvisso så vackert att det kanske skulle ha varit en sats till? Höjdpunkten för min del kom i Sibelius andra symfoni. När jag hör sådan musik, då skulle jag kunna gå in i himlen och känna mig nöjd och tacksam för allt som varit. Jag känner mig färdig på något vis. Fast då hade jag ju missat ölprovningen som jag hade ordnat för mig och Mr T vid hemkomst och då tänkte jag i mitt stilla sinne: Gud ursäktar nog om jag sitter här i hans tystnad, ordlös, stilla och utan krav ett tag till. På jorden alltså.

Bland kalorier och måttband

2011-02-11T19:21:00.007+01:00

Nu ska det erkännas att jag följer inte så hemskt många bloggar. Jag har en del vänner som bloggar och jag försöker verkligen hålla mig uppdaterad om vad de skriver. De som bor lite längre bort och som jag inte träffar så ofta, så känns det som om deras blogg blir ett sätt att umgås med dem. Ett sätt att utbyta tankar och åsikter. Genom att läsa deras bloggar får jag se vad som engagerar dem och vad som upptar stor del av deras tid. På senare tid har jag upptäckt att det har blivit vanligare att skriva bantningsblogg. Det var väl egentligen bara att vänta. Vi svenskar och många andra människor från andra länder blir bara fetare och fetare. För lite rörelse för kroppen och fel mat i kombination med för mycket av den felaktiga maten, gör att vi växer på fel ställen.

Nu går det inte att dra alla över en kam, det vill säga, alla blir inte feta. En del bär på gener som håller dem trådsmala hur fel de än äter. Det är alltså inte bara motion och kost som bestämmer hur vi ska se ut. Vi har en ärftlig del att ta hänsyn till också. Nu ska inte min blogg bli ytterligare ett bidrag till alla bantningsbloggar. Jag tvivlar inte på att jag skulle kunna ha en del att skriva om. Inte bara vad jag tycker om veckotidningarnas bantningstips som ständigt ändras. Är det inte det enformiga kostintaget av bananer och mjölk, så kan vi prova buljong. Alla som har råkats födas med någon slags normalfungerande hjärna förstår att det där är inte bra. Kroppen behöver näring, som på längre sikt håller våra inre organ friska. Det blir en väldig snedfördelning på näringsfronten om vi dricker buljong i två månader.

Extra intressant blir det när veckotidningarna kombinerar bantning med en åtta sidor lång bombardering av bullrecept. Då är det lätt att förstå att de vill hålla bantningsintresset hos läsarna vid liv. Det vore en katastrof för veckotidningsvärlden om svenska folket gick ner i vikt, när de, mot förmodan, har hittat en fungerande metod i veckopressen. De måste då och då trycka lite lockande bakrecept, så att de fortfarande vänder sig till en bred publik.

Jag känner att jag strax vill lämna detta ämne. När världen ser ut som den gör och människor mår som de mår, så känns det ytligt att ägna sig åt bikinibantning. Jag föraktar inte viktminskning på något sätt. Jag har själv tankar på att försöka ta ner kiloantalet till sommaren. Det är sällan jag är lika ihärdig att försöka få ner vikten till jul. Så på något sätt verkar bantning vara till lika mycket för andras del och tyckanden som min egen. För står jag ut den påklädda delen av året, så borde jag kunna stå för härligheten även under den avklädda delen av året. Men så enkel är inte alltid livsekvationen.

På något sätt tycker jag ändå att bantningstanken kan användas till något vettigt. Den påminner oss om snedfördelningen i världen. I den rika delen av världen så lever vi ett bekvämt liv med för lite motion och kroppsligt arbete. I den fattiga delen av världen så kämpar undernärda kroppar med hårt arbete ute på fälten eller med en lång vandring med tunga ämbar för att bära vatten från brunnen. Allt medan vi äter oss mätta och ofta med sådant överflöd att vi får ägna timmar åt kaloritabeller och viktkurvor. Jag vet att det hjälper inte om jag skickar pizzakartongen med innehåll till Etiopien. Det skulle vara ännu mindre tjänlig föda vid framkomst än vad det är här. Det är ingen större idé att skicka gräddtårtorna heller. De skulle hinna förvandlas till en geggig smörja. Det handlar alltså inte om förändring på det planet.

Jag tror att det handlar om att ta ansvar för vårt förvaltarskap. Det som Gud gav åt oss människor redan i begynnelsen. När han hade skapat och såg att allt var gott, så fick vi människor uppdraget att förvalta alltsammans. Om vi ska sätta på oss de kritiska glasögonen och verkligen blottlägga oss en stund, så ser vi ganska snabbt att vi har misslyckats. Hur många gånger misslyckas inte människor med sin bantning? Hur många nya tag tas inte vid varje nyår? Hur många gymkort köps i januari? Hur mycket kraft finns det egentligen inom oss människor att börja om igen och igen och igen? Om vi riktade in den kraften och viljan på att hugga i igen, så skulle vi med dessa gemensamma krafter inte bara förändra livet för oss själva, utan för alla de miljontals människor som idag lider av svår hunger och vätskebrist.

Om vi skalar på veckopressytan och alla bantningsupplagorna och om vi skrapar på vår egen yta, så märker vi förhoppningsvis att det handlar numera mycket om självfixering. Vi har blickarna in mot oss själva. Ju mer vi ser, ju mer illa mår vi. Vår värld krymper och vi tänker på stuss och stjärt, när vi är skapade av Gud att leva i frihet. Vi fokuserar in på mage, när Gud har gett oss ett förvaltarskap över hela jorden. Gå ut i hela världen manar han oss, med budskapet och med förvaltarskapet, men vi väljer att gå till närmaste butik. Vi fyller varukorg efter varukorg. Toppar vagnen med en Amelia eller Elle och hoppas på förändring. Snabbt, kortsiktigt och ofta med så hårda riktlinjer att vi tappar orken och lusten.

Vi borde ha införskaffat oss så pass mycket kunskap och erfarenhet att vi vet vid det här laget att det där är bara ett sätt för industrin att få våra pengar. Vi behöver egentligen inte den hjälpen. Det finns andra vägar som fungerar och som inte kostar skjortan. Men om det ska ge ett riktigt resultat som inte bara syns på kroppen, utan som förändrar våra sinnen, våra hjärtan och vår själ, då tror jag att vi måste lyfta blicken. Från oss själva och ut mot andra. Vi måste våga ropa och stå fasta. Vi måste våga göra oss obekväma. Vi måste sträcka ut en hand och en gåva mot någon annan. Om vi delar med oss, så får vi en slags bantning på köpet. Samtidigt som vi räddar resten av världen. Vi måste komma underfund om att vi är beroende av den. Världen behöver också näring. Det är livsfarligt för oss alla när vissa delar av världen lider näringsbrist. Vi är samlade på en jord. Vi måste fungera som en kropp. Vi kan inte koncentrera oss på utvalda kroppsdelar. Låt oss sluta med det, även om jag just i den här bloggen verkar vara den gnälligaste av gnälliga hemorojder. På återseende med ett leende!

PS. Den medicinska viktminskningen har jag inte skrivit ett ord om. Än. Självklart måste överviktiga personer få hjälp att gå ner i vikt. Det trodde jag var så självklart att jag inte ens behövde ta upp det.

Idiotförklarad?

2011-02-09T08:58:00.027+01:00

En vän, bland alla vänner som jag har på Facebook, ställde igår frågan på sin status: Undrar vad man svarar när nån frågar Allt väl? Därefter stod det lilla ordet Allt om igen, efterföljt av ett frågetecken. Allt? Min första tanke var att skriva en liten kommentar, men så upptäckte jag att det var en alldeles för stor fråga, för att kunna besvara den med ett litet enkelt svar i kommentarsutrymmet. Facebook kändes plötsligt inte som de stora frågornas forum. Så då tar jag den hit, till bloggen. Klarar den de stora frågorna? Jag börjar skriva, så får vi se om vi landar där vi brukar, nämligen: På återseende med ett leende!

Jag fick en liten underkänsla vid just den här frågeställningen att så går det helt enkelt inte att fråga. Det kändes som om det saknades ett viktigt ord i den här statusuppdateringen. Undrar vad man svarar när nån idiot frågar Allt väl? Jag ska villigt erkänna att jag har många gånger varit den där idioten som ställer den frågan: Allt väl? Jag kommer inte att ägna bloggtiden åt att skriva ett försvarstal varför jag ett flertal gånger i mitt liv har ställt denna idiotiska fråga. Det har helt enkelt varit mitt sätt att säga till personen: Jag ser dig. Jag bryr mig om dig. Jag hoppas att ditt liv ska vara bra. Inte bara valda delar av ditt liv. Utan det gäller allt i ditt liv. Allt!

Ofta ställs sådana där frågor när människor möts och våra möten tenderar att bli mer och mer hastiga. Vi stöter på varandra i snabbköpet, ute på parkeringen, i trappan på jobbet eller omklädningsrummet på gymmet. Lägen då det inte hinns med att säga alla de där omsorgsfulla meningarna: Jag ser dig. Jag bryr mig om dig. Jag hoppas att ditt liv ska vara bra. Inte bara valda delar av ditt liv. Utan det gäller allt i ditt liv. Allt! Det får bli summeringen: Allt väl?

Visst, när jag ställer en sådan fråga, så måste jag vara beredd att stanna upp och höra svaret. Jag kan inte tänka mig många saker som vore viktigare att göra än att just stanna upp hos en medmänniska om hon skulle svara: Nej, allt är inte väl... Min väninna har en hjärntumör och där hemma har hon tre små barn. Hur ska det gå för dem? Eller kanske svarar personen: Min son ska skiljas. Jag tycker det är så otroligt jobbigt med tanke på barnen. Det finns små och stora kaotiska händelser i människors liv och det ligger inbäddat i frågan: Allt väl? Självklart kan vi inte bära omkring en lista på eventuella livskriser som människor just nu går igenom. Vi får helt enkelt vara beredda på att någon kan ha tagit livet av sig, något kan ha gått snett vid en förlossning, någon kan ha mist sin älskade syster, någon sliter sitt hår i kontakten med Arbetsförmedling och Försäkringskassa. Allt är långt ifrån väl den större delen av livet.

Jag funderar på om det vore bättre att lägga fram en fråga som ett negerande påstående. Allt är inte väl va? Att redan som utgångspunkt vara medveten om livets dalar och så få den inkörsporten? Men är det verkligen nödvändigt att börja i underläget hela tiden? Att ta bort den lilla gnista av hopp att kanske något litet kan vara väl i alla fall? Varken jag som frågeställare eller mottagaren blir väl gladare för att jag lägger ribban på marknivå? På något sätt känns det okej om jag lägger den åtminstone tio centimeter över markytan. Om det känns för högt, så får vi väl riva ner den. Samtidigt som vi river ner murarna, stängseln och fasaderna. Bort med alla ytor. För ska vi verkligen bry oss och våga öppna oss, då får det inte plats några oväsentligheter emellan.

Jag funderar lite på om det inte är bättre att ställa frågan Allt väl? än att vid mötet med en medmänniska bara yttra ett snabbt hej eller bara använda huvudet och få till en nickning? Jag signalerar förvisso att jag har uppmärksammat dig och jag gör en hälsningsfras, men det betyder väl inte så mycket mer? Jag avslöjar inte min omsorg och min omtanke, för jag håller inne med öppningsfrågan: Allt väl? I hejandet och i nickandet finns inte den öppningskoden. Det handlar bara om att gå vidare och sköta sitt.

När vi, eller snarare jag själv, är inne och petar i frågeställningen, så tycker jag att det är intressant att peta ordentligt och då skulle jag vilja ta upp det lilla ordet man. Det är rätt märkligt att använda en könlös biform i tredje person singularis. Språkligt sett så betecknar det visserligen ett levande väsen. Men varför ställa frågan i tredje person? Inte i första, det rör inte mig och inte heller i andra person, det rör tydligen inte dig heller. Utan vi lägger det ännu längre bort, i tredje person och dessutom helt könlöst. Jag behöver inte svara på frågan, utan det är man, i tredje person som ska svara. Smaka på den här meningen: Undrar vad jag svarar när nån frågar Allt väl? Testa den här också: Undrar vad du svarar när nån frågar Allt väl? Helt plötsligt förändras hela världsbilden och vi kommer nära. Vi blir personliga. Jag struntar väl egentligen vad en könlös biform kan tänkas svara. Riktigt intressant blir det att veta vad jag eller du svarar.

Det kan vara spännande att lägga in frågeställningen i ett kristet perspektiv. Nu menar jag inte i ett sådant där klyschigt kristet perspektiv, som allt som oftast går ut på att allt verkligen ska vara väl. Om det inte är det, så sopas det helst in under närmaste matta. För det ska väl inte finnas några djävligheter om vi är frälsta och evigt räddade? Sådant kristet tänk får mig att vilja stoppa två eller fem fingrar i halsen. Ibland behövs inga fingrar. Beteendet är kräkframkallande av sig självt. Att lägga undan en sjukdom, en livskris, ett dödsfall, ett bråk, en ekonomisk konkurs och låtsas som om det inte finns problem förvärrar bara läget. Ofta blundar kristna församlingar för detta och lyfter sina händer lite högre och ägnar sig åt något helt annat. Det skulle inte förvåna mig om Jesus själv en vacker dag kommer in och ställer frågan högt och tydligt: Är allt väl? Alltså, till församlingen.

Gud såg sin skapelse och såg att allt var långt ifrån väl. Hans kärlek var lika stor, men något mer måste till. Så sände hansin son till världen. Jesus Kristus. Genom detta kan vi förstå att det var viktigt för Gud att allt skulle vara väl. Det ska mycket till innan någon förälder utsätter sin son för de prövningar som Jesus skulle möta. Vi kan läsa mycket om detta i Bibeln. I Gamla testamentet, den första delen av Bibeln, så står det till exempel så här i Jesaja: Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Det var för vår skull, för att vi skulle få leva och ha det bra som Jesus kom.

Vi kan fortsätta in i Nya testamentet, den andra delen av Bibeln och i ett av Petrusbreven, närmare bestämt det första, så står det så här: Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade. Vi märker att Jesus hade ett väldigt speciellt uppdrag. Vi märker att vi är väldigt viktiga i sammanhanget. Gud vill verkligen vinnlägga sig om att göra allt väl. Jesus hejar inte bara eller nickar i mötet med oss. Hans blick och hans ord säger: Jag ser dig. Jag bryr mig om dig. Jag hoppas att ditt liv ska vara bra. Inte bara valda delar av ditt liv. Utan det gäller allt i ditt liv. Allt! Fast det kan kanske tänkas att han frågar: Allt väl? På återseende med ett leende!

PS. Idag är det en perfekt tårtätardag. I alla fall i Borlänge i Dalarna. Mr T:s storebrors yngsta tonåring firar sin femtonårsdag och en blogghyllning är på sin plats. Varmaste grattiskramarna till Adina som fyller sig själv rakt in i moppeåldern. Hoppas det blir en riktigt fin födelsedag och hur konstig jag än må verka, så vill jag ställa frågan: Allt väl?

En bloggare är upphittad, något tilltufsad

2011-02-08T12:01:00.006+01:00

Jag är sjuk. Till och med jag har insett det. Detta innebär att jag är sjukskriven för ovanlighetens skull. Jag fick lägga undan min envishet och istället plocka fram förståndet. Det är många i min närmaste omgivning och i ringarna runt omkring, som förvånade höjer på ögonbrynen. Jag tycker att det både är svårt och lätt att vara sjukskriven. Svårt, för att jag tycker att det är så otroligt trist att inte vara i farten på ett eller annat sätt. Lätt, för att det just nu inte finns något annat alternativ. Hur mycket jag än försöker sätta fart, så kommer det ingen fart. Jag är alltså så tillräckligt sjuk att det inte hjälper med den vanliga envisheten, läs: dumheten.

Det som förvånade mig var att det kom så hastigt. Inte så där med en olustig förvarning med frysningar, tungt huvud och lite kli i halsen. Det kändes nästan direkt som jag hade fått både lunginflammation och bihåleinflammation. Det gick från noll till hundra på ett par minuter. Inom en timme kände jag mig totalt däckad. Tungt att andas. Rosslig långt ner i bröstet. Igenkorkad i skallen. Hög feber. Dålig balans. I söndags ringde jag till sjukvårdsupplysningen. Jag var lite intresserad av att höra hur läkarvetenskapen fixar en rejäl bihåleinflammation utan att använda penicillin. Jag är inte en extrem motståndare till penicillin, utan är glad att det finns när det verkligen behövs. Saken är den att jag i september tjugohundrafyra fick en akut penicillinchock och höll på att lämna detta jordeliv under väldigt chockartade former, så att äta penicillin hur som helst är inte aktuellt.

Jo, det går att skölja bihålorna. Alltså att med vattentryckshjälp få loss snorbildningen. Det är tydligen lika otrevligt som det låter och brukar vara förenat med väldigt stor smärta. Så upplysningsdamen föreslog värktabletter och överdosering av nässpray. Försök att hålla ut. Självklart. Är det något jag är bra på så är det att hålla ut. Det gjorde jag så till den milda grad i fjol när jag hade sorkfeber och tänkte för varje dag som gick att det måste ju ge sig snart. Det slutade med akuten och utslagning av både det ena och det andra. Upplysningsdamen tog mer allvar på mina lungor än på mina bihålor. Med en sådan snabb utveckling av rossel och besvärlig hosta, så är det lätt att misstänka svininfluensa.

Jag vet inte om hon hörde min suck i luren. Tänk att det alltid måste vara något djur inblandat i mina krämpor. Sork i fjol. Svin i år? Vi kom överens om att avvakta till måndag för att eventuellt ta ett prov och kolla lungor. Om jag ska vara riktigt ärlig, så var det nog mer jag som påverkade samtalet i den riktningen. Dels kände jag mig för hängig för att uppsöka sjukvården. Jag hävdar bestämt att ska någon människa in i vårdsvängen, så måste den människan vara extremt pigg och frisk, annars kan det sluta med att den blir dödssjuk på kuppen. Dels så tror jag inte på det här med svininfluensa. Fast jag trodde inte på sorkfeber i fjol heller när min mamma yppade sin idé. Hon fick rätt i slutänden. Mammor brukar få det.

Som sagt, provet skulle eventuellt tas på måndagen och nu är det tisdag och jag verkar klara mig bra utan något prov. Ändå måste jag medge att jag mår sämre idag än igår. En liten svacka. Jag inbillar mig att kroppen vill ända-in-i-kaklet-läget innan den vill göra vandringen tillbaka till pigghetsläget. Alltså, ett litet bakslag typ att det måste komma lite mer snö innan blåsipporna anstränger sig för att bryta igenom. Det var kanske en dålig symbolik, för blåsippor brukar ju ha den effekten att människor blir glada och hoppar omkring i träskor och hoppar hopprep. När jag bryter igenom och dyker upp på jobbet igen, så gör jag det säkert som ett vitt lakan som legat en vecka i klorblekning. Jag blir nästan rädd när jag ser mig i spegeln. Kommer du ihåg filmen "Fyra nyanser av brunt"? Jag skulle kunna göra uppföljaren: "Fyra nyanser av blekt".

På tal om att komma snö, så kom det mer snö i fredags här i stan. Då på ett sådant där olustigt och blaskigt sätt. Igårkväll och i natt var det dags igen, men då singlade flingorna ner så där vackert och på något bullerbyiskt sätt, så det kändes rent idylliskt. O, signade snöflingor kom och bilda ett täcke, rent och skärt över nejden. O, rena, vita flinga kom och dölj hela hundbajsfejden. Nej, jag ska inte börja dikta. Jag är sjuk och det verkar som om det bara vill pluppa upp sjuka texter också. Idag skiner i alla fall solen från en klarblå februarihimmel och eftersom vi är lyckliga hundägare, så har jag varit tvungen att ta mig ut en liten, försiktig runda i närområdet. Vår hund går nämligen inte på toaletten inomhus med toapapper och spolning och så vidare. Vår hund vill ut, springa, nosa, stanna upp, jaga allt som rör sig, kissa, städa upp efter sig, ta mattes vante och rulla sig runt, runt i snön. En glad hund med andra ord.

Det är en sak att sega sig i vilstolen, i soffan eller i sängen. En helt annan att sega sig ut och ta några steg. Jag var helt färdig när jag kom hem igen. Ändå glad att ha fått känna att solens strålar faktiskt värmde i ansiktet. Jag har burit vårkänslor länge nu. Trots att jag är ytterst medveten om att det är långt kvar till riktig vår. SMHI definierar vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande och håller sig över noll grader i minst sju dygn. Dessa sju dygn måste enligt SMHI inträffa efter den femtonde februari. Alltså, jag är en vecka för tidigt ute. Men solen värmde mitt ansikte, det kan ingen ta ifrån mig eller fåglarna som sjung så ljuvligt. Takdroppet var intensivt och när jag lyssnade noga, så hörde jag att det lät: Vår, plopp, vår, dripp, dripp, dropp!

Det är en del som jag missar nu när jag är sjuk. Jag fick ställa in en planerad operakonsert i lördags med Gävle symfoniorkester och elever från Operahögskolan i Stockholm. Ja, nu skulle inte jag själv dra någon aria, men jag hade tänkt att sitta i publiken och få mig lite örongodis till livs. Om det hade varit Gilbert O'Sullivan eller The Real Group som gästat huset, så hade jag säkert pallrat mig dit, men opera i all ära klarar jag mig utan ytterligare en dag eller etthundra dagar. Samtidigt ser jag fram emot uppsättningen av Puccinis "Tosca" i Gasklockorna i Gävle till hösten. Den ska jag se och framför allt höra.

Något jag gärna hade kunnat missa var SSK:s förlust borta mot AIK i lördags eftermiddag. Jag var tämligen säker på vinst för Täljepojkarnas del. Så det gjorde det hela lite extra snopet. AIK vann med tre-två och jag tycker nog att de hade kunnat dela på poängen och stanna vid oavgjort. Eftersom jag var sjuk. Jag hade behövt den peppningen. Ännu tristare än både missad konsert och omissad hockeyförlust är att jag i helgen insåg att jag skulle bli tvungen att avstå dagarna med psalmskolan. Gänget skulle stråla samman igen under tre dagar i Stockholm och förutom textbearbetning, så skulle vi ha gästat Stadsmissionen i huvudstaden och fått en inblick i deras arbete. Just sådant som ligger mig nära om hjärtat och därför är det kännbart att nu vara hemma och ägna mig åt egen kurering.

Nu är vi snart framme vid målsnöret för denna psalmskola. Helt otroligt vad två och ett halvt år går fort. Det har varit en givande tid på många sätt. Inte minst textmässigt, men på god andra plats kommer verkligen relationsarbete. Det har varit givande och lärorikt att få träffa så många konstnärssjälar, både i gruppen och som besökande gästföreläsare. Det finns verkligen saker som jag absolut inte har velat suga i mig, eftersom det är sådant som jag inte vill stå för. Men även sådant kan fascinera och vara till nytta. Det är nyttigt att ta ställning. För eller emot? Ja eller nej? Bra eller dåligt? När psalmskolan är över så ska jag återkomma med några reflektioner i ett eget blogginlägg. Just nu är jag sjuk. Sjukskriven. Då kan jag skriva om att vara sjuk. Sjukskrivning alltså. På återseende med ett leende!

PS. Det är inte bara av ondo att vara sjuk. Då hinner jag sätta mig in i SJ:s telefonkösystem. Jag behövde avboka tågbiljetterna till Stockholm. Eftersom jag hade pappersbiljetter, så gick detta inte att göra över nätet. Utan jag var tvungen att ringa 0771-757575. Till SJ:s telefonservice. Den fungerar så här: Du ringer upp och får en hel mängd knappval. Sedan följer väntetid. Var beredd på en halvtimme. Var sedan beredd på att du får upptaget-ton. Var beredd på att börja om från början. Knappval. Väntetid. SJ:s telefonservice är lika oförståelig som deras biljettprissättning. För att inte tala om alla inställda tågavgångar. Så långa PS går inte att skriva...

Uppsala och Undersvik och alla känslorna därtill

2011-01-29T11:35:00.015+01:00

Det finns inget försvar för att utebli från bloggosfären under en så lång tidsperiod som jag nu har varit osynlig. Jag har dock klarat mig från efterlysningar, vilket skrämmer mig en del. Detta kan innebära att mina följare tänkte tanken: Nä, ska det vara på det här sättet, då skiter jag i denna bloggsida. Jag är kanske deletad, eller deletead kanske det svengelska ordet måste stavas... och bortglömd vid det här laget. Det är inte mer än rätt åt mig. Skulle all världens ansvarstagande människor sköta sina ansvar så här ansvarslöst, så skulle det inte längre finnas någon värld att sköta om. Så det måste absolut till en uppstramning hos bloggaren, det vill säga mig själv. Att skriva om bloggaren i tredje person kan vara ett sätt för mig att göra problematiken lite mindre problematisk. Det känns inte lika tätt inpå. Det är lite som att skylla ifrån sig på den där bloggaren, som om det inte alls hade med mig att göra. Jag vet, det är nästan ett schizofrent bloggbeteende och något intyg på schizofreni kan jag inte lägga fram. Så jag måste helt enkelt be om ursäkt. Bloggen har varit misskött och nästintill bortglömd.

Jag är nog den person som har lidit mest av detta. Eftersom jag älskar att blogga, så blir det ju väldigt kännbart med ett så här långt uppehåll. Du har själv kanske längtat efter någon du älskar, så att det nästan gör ont? Till slut räknade du kanske timmar och minuter till den älskvärda personen åter skulle befinna sig i din famn? Lite så har det varit för mig och för min längtan efter bloggen. Nu när jag åter håller den i min famn, så är jag lycklig och lugn. Det skymtar säkert ett litet småleende på mina läppar. Nästintill fånigt kanske. Det skiter jag i. Nu är det jag och min blogg igen. Vi är tillsammans och just nu kan inget komma i vår väg.

Behövs det någon bloggfrånvaroanalys? En förklaring till varför jag inte har bloggat, om det nu är så att jag hävdar hur viktigt det är för mig att få skriva på denna bloggsida? Det finns nog inte en förklaring, utan många. Jag ska inte lista dem, utan plockar dem i någon slags pop-up-ordning. Jag tror att en hel del kan skyllas på jobbet. Jag var ledig väldigt länge och det gav i och för sig inte resultatet att jag bloggade mer, men när väl jobbet drog igång igen, så gjorde det det med fulla spjäll. Eventuell kompledighetstid som jag plockade ut vid jul- och nyårshelgen, har snabbt fyllts på och jag funderar på om sportlovet kan bli nästa lucka för kompledighetsplockande. Jag fick nämligen smak på ledighet. Det var skönt!

En annan orsak kan vara dotterns förberedelser för utflyttande från föräldrahemmet. Nu är det allvar. Det som jag har vetat om sedan förlossningen på Östra Sjukhuset i Göteborg för nästan tjugo år sedan. Navelsträngen klipptes redan då, men sedan har mor- och dotterbanden tagit vid och vävts starkare än den segaste navelsträng. Så visst känns det konstigt att det bara kunde säga vips och så är tjugo år borta. Jag försöker hantera detta på ett väldigt vuxet och förnuftigt mammiskt sätt. Jag lyckas inte till punkt och pricka kan jag avslöja. Om inte Per Gessle hade hunnit före, så hade jag kunnat skriva texten till en riktigt bra hitlåt: Här kommer alla känslorna på en och samma gång.

För så är det. Känslorna blandas. Det blir tomt och skönt på samma gång. Inte skönt för att bli av med henne, utan skönt för att allt har ordnat sig så bra. Självklart är jag som mamma stolt och tacksam att dottern har gjort ett studieval och att hon på det allra bästa sättet har kämpat sig dit. Slet på gymnasiet för att få så bra betyg som möjligt, samtidigt som ett söndertrasat knä slog många planer om intet. Studier på högskolan under hösten för att läsa in kompetensen i biologi, för att vara behörig att söka till sjukgymnastprogrammet på tre år i Uppsala. Så visst var det glädje när antagningsbeskedet kom och förstahandsvalet gick igenom.

Jag, Mr T, dottern och hennes pojkvän gjorde en liten Uppsalatripp fredagen den fjortonde. På måndagen efter helgen skulle studierna sätta igång och det kändes säkert skönt att kolla in var skolan låg, vilken ingång som gällde och att även få se lite andra strategiska studentplatser. Jag tror att Uppsala som stad kommer att passa dottern ypperligt. Det stora problemet har hela tiden varit att få tag på en bostad. Att söka studentlya i Uppsala är nästan svårare än att leta efter en knappnål i en höstack. Skolan satte igång och inget napp på bostadsmarknaden. Dottern var inställd på att pendla, men att gå upp klockan tjugo över fem varje morgon är inte kul. På tisdagen kom ett glädjefnatts-sms! Dottern hade blivit med egen studentlägenhet. Eget kök. Eget badrum. Allt på den enormt kolossalt stora ytan av nitton kvadratmeter.

Veckan som följde innehöll pendling, nollning, studier och packning av bohag. För varje timme som gick här hemma, så växte staplarna av kartonger, möbler och attiraljer. På lördagen gick flyttlasset. Efter att sängen och en kartong burits ut, så hördes ett skott i kvarteret. Tyvärr satt det i Mr T:s rygg. Det är inte precis vad som står högst på önskelistan när det är dags att agera flytthjälp. Mr T gjorde en heroisk insats den dagen och genomförde flyttningen, trots ett kraftigt ryggskott i ländryggen.

Igår gjorde jag mig lös och ledig för att ta Upptåget ner till Uppsala och möta dottern när hon slutade skolan. Vi ägnade resten av dagen åt lunchmys, shoppingmys, promenadmys, lägenhetsinspektionsmys, fikamys och allt kändes så där bra och precis som det ska när livet förändras på ett naturligt sätt. Det gäller bara att ta vara på de glädjeämnen som finns kring allt det nya. Istället för att sitta hemma och känna att oj, vad tomt det är i tvättkorg och i det gamla tonårsrummet. Nu önskar jag att dottern ska trivas och orka med allt det nya. Jag hoppas att hon ska hitta en balans emellan att vara en ambitiös student och att försöka hinna njuta av all sin egentid.

Jag har hunnit med en ort till på U den här veckan. Undersvik. I Hälsingland. Jag hade förmånen att få gästa stiftsgården i Undersvik tillsammans med övriga personalarbetslaget. Det blev ett härligt dygn med mycket vintersol, god mat och gott fika. Intressanta samtal och fina andaktsstunder. Om jag ska välja ut en bloggbar timme som jag tyckte var extra givande, så var det kvällstimmen då vi träffades under mer lekfulla former. Jag tror på att mötas och på att skratta tillsammans. Jag tror det är viktigt att vi vågar bjuda på oss själva och vi tar emot varandra för dem vi är. Jag tror att det är livsviktigt att vi vågar visa varandra vinnarskallar och misslyckanden under sådana här ordnade former. För klarar vi inte det, så tror jag inte att vi klarar att stå enade när det blåser i aktiv tjänst och när tillvaron är allt annat än ordnad.

Det finns ett par icke bloggbara timmar som jag skulle kunna lyfta fram också. De var säkert de mest värdefulla under hela dygnet. Då ordnade jag och kollegan all planering och ändrade många frågetecken till utropstecken. Vi sågade bort många höga trösklar och strödde lite rosor på vår väg. Detta utanför uppsatt arbetstid. Så kan det vara. Att mycket givande arbete ofta görs utanför schemat. Det bjussar vi på. Vi lärde oss även att det är inte bara ytan som räknas och att det spelar egentligen ingen roll om ytan ändrar färg eller inte. Det är innehållet som är det viktiga. Fast det visste vi ju redan... innerst inne. På återseende med ett leende!

PS. Ikväll är Mr T och jag bortbjudna till trevliga människor tillsammans med andra trevliga människor. Vi ska alltså tillbringa vår lördagskväll i ett trevligt hus, säkerligen med trevlig musik och helt sikkert med något trevligt och gott på tallrikarna och i glasen. Så passande att jag då igår kom hem med påsar både från Joy och Rabalder så att jag kan gå lite på den trevliga catwalken ikväll eller åtminstone sitta där på stolen och känna mig fin. Dagen har börjat bra. Melodikrysset är löst och inskickat. Kaffe har vi avnjutit. Jag har dessutom bloggat. Äntligen!

Nu vi står tre brødre sammen, og skal sådan stå!

2011-01-06T23:03:00.010+01:00

Idag är det trettondagen och här i västerlandet firas minnet av de tre vise männen som besökte Jesusbarnet i Betlehem. Det är inte med all säkerhet fastställt att de var tre till antalet och det är väl inte till hundra procent fastställt varifrån de kom heller. Det enda som vi vet säkert är att de inte kom från Norge och det beror helt enkelt på att det är svårt att hitta så mycket som en vis man därifrån. Ja, det där senaste norrmanspåhoppet har förstås inget med bibelberättelsen om Jesu födelse att göra och inte heller med sann kristen anda. Det kallas humor och om det kan trösta någon, så berättar norrmännen precis exakt samma historier i Norge. Alltså inte om sig själva, utan om oss svenskar. "Vet du varför det inte är tak på sinnessjukhusen i Sverige?", undrar norrmannen och ler pillimariskt. Svaret kommer glatt och klingande: Vel, for da ville de bygge et tak over hele landet! Vem av oss ska tala om för den stackars norrmannen att det inte längre finns några sinnessjukhus i Sverige? Att psykvården helt har rasat samman och att människor som mår psykiskt dåligt nu får klara sig på egen hand ute i samhället? Våra beslutsfattare har inte förstått vilket dilemma detta är. Inte minst för norrmännen, som nu måste försöka lära sig en ny morsom historia om svenskerne.

Låt oss anta att de var tre. De vise männen alltså. Vi gör det enkelt för oss och tror precis som lärde teologie doktorer har kommit fram till i sina slutsatser. Tre presenter. Tre besökare. Tänk om det var ett helt arbetslag som gick samman och framförskaffade en present? Så att det i själva verket var fyrtiofem besökare på tre presenter? Eller att det var endast en frikostig vis man, som slog på stort och köpte tre presenter på alldeles egen hand? Han kanske tänkte: Inte varje dag jag reser för att uppvakta en konung. Vad jag ska köpa? Så fick han kanske beslutsångest och drog till med guld, rökelse och myrra. Det vet väl alla som har haft inköpsuppdrag till dop, bröllop eller femtioårsdag? Det är inte så himla lätt och så drar man till ordentligt. Tjugo rosor, när det hade räckt med fem. En flaska whiskey, när det hade räckt med en flaska vin. En marsipanlåda från Anthon Bergs, när det hade varit mycket godare med en tvåhundragrammare Marabouchokladkaka. Vilket ska vi välja? Äsch, ta alltihop! Rosorna, whiskeyn, marsipanen.

Det uppstår en del myter om sådant vi inte vet säkert. I den västerländska kyrkan fick de tre vise männen namnen Caspar, Melchior och Balthasar. Det står inga namn i bibeln, så det finns ingen originalkälla till de namnen och i andra kyrkor har de tre fått helt andra namn. Jag tycker egentligen inte att det är någon större grej vad de heter. Eller varifrån de kommer. Jag imponeras mer över deras iver att resa så långt och genom obekväma landområden, för att få buga sig inför den nyfödde konungen. En konung som skulle förändra hela världshistorien och inte nog med det. Som på ett alldeles påtagligt sätt skulle gripa in i människors liv och rädda dem. De var stjärntydare och antagandet säger att de kom ifrån Persien, i det som vi idag kallar Iran. En resa, som i dagens mått mätt, skulle innebära en del packning och planering. Som skulle innebära att vi, vid framkomsten, skulle känna behov av att få ta en välgörande dusch och råda bot på miljöombytet och på reströttheten genom en del timmars sömn. Detta, trots att vi idag varken behöver använda kameler eller apostlahästar för att nå vårt mål.

Detta visar att det var något speciellt där i det enkla stallet. Stjärnan visade dem inte vägen till ett palats. Inte till prakt. Inte till prål. Gud visar oss vägen till det enklaste av enkla. Det gör det lättare för oss att förstå att Han även hittar vägen till oss i vår enkelhet och till vår utsatthet. Gud hittar till fattigdomen, om den är ekonomisk eller känslomässig. Han hittar till misären, om det är krass skitighet eller skitstövelhet. Han hittar till dem som är utslagna eller slagna. Det är något alldeles speciellt som Han ger oss. Så speciellt att till och med välbärgade vise män gör sig omaket att besöka platsen där gåvan finns. Det är lätt att föreställa sig att om de har råd att bära dit guld, rökelse och myrra, så hade de också haft råd att skaffa sig ett rikt liv på egen hand. Om vi med rikedom menar bilar, smycken, kristallvaser, utlandssemestrar och yta. De bar på kunskap och insikt. I dagens mått mätt hade de kanske universitetsexamen och doktorshattar. Ändå var detta viktigt. De gav sig av. De följde en stjärna. De behövde se och fylla den inre längtan som vi alla människor bär på. Oavsett vilka vi är eller varifrån vi kommer.

I dagens trettondagsgudstjänst så fick vi möjlighet att följa hela julevangeliet från kejsar Augustus påbud fram till de vise männens strapatsfyllda resa till stallet. Detta blandades med psalmsång och trestämmig damkör. Jag gick ifrån gudstjänsten välsignad och varm om hjärtat. Jag ska avslöja att jag inom mig kände: "Vi kan ju". Alltså, vi kan ju. Få till innerliga och nära gudstjänster. Som berör och tränger in i djupet. Som stannar kvar och får betydelse för kommande veckodagar. Visst, många kanske tyckte att den var enkel. Lite mer högtravande och uppvisande borde den nog vara. Skulle någon sagt det till de tre vise männen, så hade de aldrig hittat fram till det enkla och slitna stallet. Då hade de fortfarande hållit på och letat efter mer högtravande och uppvisningsbara byggnader. Med prakt och prål. Då hade vi inte haft anledning att gå till kyrkan överhuvudtaget idag. Trettondagen hade inte varit de tre vise männens dag. För vem har behov av att minnas tre vilse män, som sökte lyckan i sådant som en bomb kan göra slut på noll komma noll två sekunder?

Trettondagsmiddagen som jag gjorde iordning, när jag fortfarande funderade på dagens upplevelse i kyrkan, bestod av baconlindade kycklingfiléer, som var fyllda med fetaost, färska kryddor och soltorkade tomater. Till detta serverades klyftpotatis à la bloggaren och sallad. Det är något visst med lediga helgdagar. De ger utrymme för att låta både ande, själ och kropp få sitt. Så det har blivit fest i dagarna två. Igår var det trettondagskonsert på Konserthuset med dans till klassisk musik. Allt var så där trettondagsaftonsbaligt som det bara ska vara. Röd matta. Välkomnande gester av dansare utklädda till fåglar. Mycket folk. Festklädda och glada. Kvällen kändes magisk och konserten var fantastiskt bra, med kombinationen ljus, ljud och rörelse. Dansösens klänning sprack sönder i ryggen, men även detta avlöpte väl och innebar bara lite extra spänning hos oss i publiken. Allt för konsten. Efter konserten var Mr T, jag och Millie bjudna på supé hos trevliga vänner. Så nu är pluskontot välfyllt och välmående. Trots att året knappt har börjat. På återseende med ett leende!

PS. Sverige tog sig inte till final i junior-VM i hockey. Det kan bero på att jag inte hejade ordentligt utan valde att gå på styrÖLsemöte häromkvällen. Nu var det istället Ryssland-Kanada som gjorde upp i finalen och guldmedaljerna fördes österut, efter resultatet fem-tre. Silver är inte fy skam heller. Rent metalliskt tycker jag det är snyggare. Fast då har jag inte kämpat mig svettig i en finalmatch. Då hade jag kanske tyckt annorlunda. Om du funderar på titeln på dagens blogginlägg, så kan jag tala om att det finns inget belägg för att de tre vise männen var bröder. Jag gjorde ett litet lån ur den norska nationalsången, för jag tyckte på något sätt att orden passade och så kanske det ursäktar att jag drog en Norge-historia mitt upp i alltihop. För är det något Norge har, så är det en rejäl nationalsång. Åtta verser lång och en uppmaning till norrmännen i den sjunde versen att tacka Gud. Så Norge handlar inte bara om olja, Mette-Marit och dyra restaurangluncher. De har i sin nationalsång upptäckt vikten av att leva i frihet. Så låt oss ta lärdom av de tre vise männen och norrmännen.

Från styrÖLsen till er alla: Gott nytt år!

2011-01-03T23:12:00.019+01:00

Jag vet, det är alldeles för tidigt att trigga igång vårkänslorna. Julgranen i vardagsrummet påminner om att vi fortfarande är inne i jultiden. Minusgraderna påminner om att det är vintertid. Ändå kan det inte hjälpas att på några av promenaderna under de lediga dagarna, så har jag upptäckt en ny ingrediens i luften och jag tror att det är ett stänk av våren. För låt oss se framåt och då ligger ju våren där borta någonstans. För vem har behov av att se tillbaka nu? Mot vintern och hösten och en avslutad kajaksäsong? Det är mer liv i att se fram emot en ännu icke påbörjad kajaksäsong.

Det finns säkert någon vän av kalenderordningen, som nu gärna vill inflika att det är långt till vår och att det kan komma många bakslag och visst, så är det. Jag vill för den skull inte hålla tillbaka känslan av att det finns något nytt inslag i luften. Kan det vara så enkelt att det faktiskt har kommit ett helt nytt år sedan jag bloggade senast? Låt mig önska dig, mig själv och alla andra ett riktigt gott, roligt och fint nytt år! Må livet vara så där härligt och underbart som livet kan vara under hela det nya året. Nu vet vi alla, att helt genomhärligt och helt genomunderbart blir livet sällan. Fast just nu, i önskandets stund, så kan vi väl tillåta oss att tänka positivt och utan livets jäkligaste erfarenheter? Om några sekunder kanske vi måste återvända till verkligheten och stå där ansikte mot ansikte med sjukdom, ekonomiska problem, krig, svält, förstörd natur, gräl, mobbning och all annan skit. Låt oss mitt i allt detta ge varandra löften om att vi ska fortsätta att bry oss om varandra. Fortsätta le mot varandra. Fortsätta att räcka ut vår hand till stöd. Fortsätta att visa uppmuntran. För om vi slutar att fortsätta, vad händer då? Fundera på den tanken en stund, medan jag fortsätter att blogga under tiden.

Jag hade tänkt att vara ledig i dessa mellandagar, men det blir inte alltid som jag har tänkt mig att det ska bli. Ibland kommer självaste livet emellan våra planeringar och det är inte mycket att göra åt. Så värst tungt kändes det inte att bryta av för lite jobb. Dels har jag världens bästa jobb om du frågar mig och så visste jag att som en belöning väntade årets första styrÖLsemöte. Något som jag har sett fram emot väldigt länge och ikväll var det dags. Nu slumpades det sig så bra att ordföranden och jag hade möjlighet att lägga en stor del av söder för våra fötter innan vi äntrade vårt stamställe, Bishop Arms. Vi hade planerat att ta tag i alla de affärer som vi aldrig går in i annars. Läs gärna, "de affärer som det kostar en smärre förmögenhet att bara titta i skyltfönstret hos". Så här på nyåret är det rea lite varstans i stan, så även i dessa lite mer exklusiva butiker eller boutiquer som de kanske vill benämnas. Vad jag kunde se, så skulle vissa kunna kallas Myrorna eller lumphandel, för det är skrämmande vad de kan hänga på galgarna och ta tusenlappar i betalt. De verkar inte ens skämmas. Jag blir extra skeptisk när det trippar omkring en golvmopp, med ett kinky halsband om halsen och gläfser runt smalbenen på kunderna. Visst, jag är djurvän och kanske just därför känns det sprött att hunden är placerad just där.

Jag vet inte om du minns att jag såg en adventsljusstake i elbutiken mitt emot puben, straxt före jul? Om du gör det, så minns du kanske också att smålänningen skulle vänta ut rean? Nu var det rea-dags och visst, elljusstaken och alla andra julbelysningar var sänkta till halva priset. Ljusstaken ska jag ha i fönstret i mitt arbetsrum på jobbet. Även om jag är ganska snabb på att få ut julprylarna hemma, så ska den ljusstaken ställas i fönstret imorgon och jag tänker inte ta bort den förrän Knut har kommit och dansat ut julen. Det kan tänkas att den får några bonusdagar också, eftersom jag berövade den på några veckor i strålglansen. Somliga skulle kalla detta småländska fenomen för snålhet. Jag, som är uppväxt nära den småländska myllan, vet bättre än så. Det är ett briljant ekonomiskt sinne, som gör att den där ljusstaken kommer att vara till större glädje. För den halvan som jag har sparat på att köpa den på rea, kan komma någon eller något annat till del. Så är inte bara jag glad, utan flera. Tvåhundra kronor extra i en insamlingsbössa blir säkert till mat i en vecka för en familj i Tanzania. Men fortsätt gärna kalla oss smålänningar för snåla. Det glädjer mig att fnissa åt att människor bara går på talesätt, utan att införskaffa sig fakta.

Förresten köpte jag två batteridrivna ljusbollar i guld. Som små ljuslyktor att ställa på bord, med den minsta lilla glödlampa jag kan tänka mig högst ovanpå. Nu var det förstås inte äkta guld. Det kunde smålänningen förstå på priset. Då skulle det säkerligen ha kostat mer än sjuttionio kronor för två stycken. Ordföranden var dock beredd att betala etthundranitton utan att blinka. Nästan en öl. På puben mittemot. Hon köpte en i guld och en i en otroligt djupt röd färg. Pengarna betalades tillbaka och kvitton fixades till. Dags att rusa över gatan. Ordningskvinnan skulle säkerligen hinna före oss, trots att hon så ordentligt sms:at om missad buss och försening.

Naturen och livet må bjuda på sol och fågelsång. Det må vara rea i stans alla butiker. Lyckan kan kännas enorm över julbelysning på halva priset. TV må sända briljant hockeyspel från junior-VM. Men det går inte att komma ifrån, den riktigt djupa glädjen återfinns på StyrÖLsemötet. Nu satt vi där, samlade till årets första möte och den första ölen var inte ens beställd, när jag kände att det här blir ännu en toppenkväll. Ordningskvinnan berättade att hon hade umgåtts med en ängel och då får ordföranden och protokollföraren se det som extra hedersamt att hon överhuvudtaget anslöt till kvällens styrÖLsemöte. För det är väl möjligen inte så att även vi kan anses vara änglar?

Dagens blogginlägg är redan långt och det får inte bli hur långt som helst. Nu var tanken egentligen att detta skulle bli ett långt och utförligt protokoll från årets första styrÖLsemöte, men jag vet att jag kommer att ligga bra till hos ordningskvinnan om jag skriver i kort punktform. Detta helt beroende på vad vi avhandlade under mötets gång. Jag vet att vissa bloggläsare är mer intresserade av vad vi avhandlar verbalt än det vi inhandlar och inmundigar oralt, men jag vill ändå inte frångå att det finns ett visst allvar i det vi äter och framförallt dricker under kvällens gång.

Laget runt, alltså tre personer i StyrÖLsen, beställde en laxtoast och vi var rörande eniga om att den var snålt tilltagen. Den funkade endast som aptitretare. Jag satt och hade raggmunken i salig åminnelse en lång stund. Till laxtoasten avnjöt vi en Old Speckled Hen som för kvällen fick 3,5 sejdel. Detta påminner mig om att jag fick i uppdrag att kolla vad den har fått av oss tidigare. Vänta, ett ögonblick, jag återkommer strax... Nu är jag tillbaka och jag måste erkänna att jag hittade ingen tidigare notering om betyg av Old Speckled Hen. Detta kan ha sina förklaringar. Antingen har vi inte druckit den laget runt i StyrÖLsen tidigare. Jag vet att jag har druckit den ett flertal gånger med Mr T, men då sätter jag inte sejdelbetyg. Dessutom vet jag att kyrkoherden har avnjutit den, men honom ska vi kanske inte dra in i protokollet hur som helst. Jag trodde det var så enkelt att kolla i öllistan i bloggen, men där upptäckte jag bara att jag ligger efter med uppdateringen, så det kändes helt enkelt bara hemskt pinsamt. Jag försvarar detta med att det är bra mycket roligare att vara på styrÖLsemöten än att uppdatera dem. OK, 3,5 sejdel för Old Speckled Hen.

Jag tror att vi skulle ha klarat en raggmunk till Helsinge Rökölen, som vi visste fanns på tappen, men, jag ska ju klara att blogga om det också. Vad ska folk tänka? Först en laxtoast och sedan en raggmunk. Vad är det för matvrak som finns i styrÖLsen? Därför fick det bli en sofistikerad plockbricka med diverse godsaker. Det smakade ypperligt gott till den ypperligt goda Helsingen, som i vanlig ordning och utan tvekan får fem sejdlar. Den dagen då den får sämre betyg, då har den slutat tillverkats eller så är styrÖLsen upplöst. Två otänkbara lösningar som det känns just nu. Jag måste komma ihåg att skriva in i mitt vita arkiv att jag ska ha Helsinge Rököl som gravöl. Det borde liva upp tillställningen rejält. Fem sejdlar. Det säger en del. Vore jag riktigt surpuppig skulle jag kunna skriva dit: Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel, som nästintill drog på sig en krossad sejdel!

Vi satt där och skålade och önskade varandra ett gott nytt år, ett gott nytt styrÖLseår, ett gott nytt levnadsår och hade det så gott. Vi gladde oss åt ung kärlek som finns i vår omgivning och detta skålade vi för så klart. Vi gjorde en tvär gir kring öststatshoror och önskeflykt i julnatten, men efter en skål till så hamnade vi i Farsta Strand och det kändes mycket trevligare. Nu pratade vi inte så mycket om Robert Aschberg, men inte så långt ifrån faktiskt. Vi städade upp samtalet och gick in på riktigt skitsnack en stund. Alltså, inte om folk och fä, utan om toalettbesök. Häpnadsväckande vad vi fortfarande kan lära oss. Det är ju strålande!

Det behövdes en tredje öl och vi hade hoppats på att det skulle ha blivit en sådan där vi-tar-en-tripp-till-ölhimlen-en-timme. Det blev ingenting kan jag säga. Det var bara styrÖLsens goda humör för kvällen som räddade den ölsorten från att inte hamna i samma krossade sejdelklass som Weihenstephaner Hefeweissbier Dunkel. S:t Eriks IPA, alltså India Pale Ale skrapade ihop en sejdel för ölet och en för formen på flaskan. Alltså två sejdlar totalt och detta helt beroende på godheten hos styrÖLsen, inte på godheten hos ölet. Jag har gett den omdömet i protokollanteckningarna som att den är som "ett vulkanbukett i en tulpanvas av Alvar Aalto". Om jag så här i efterhand och i något nyktrare tillstånd får korrigera mig något, så tror jag att det ska stå ett vulkanutbrott i en tulpanvas, men jag ska för säkerhets skull kolla med Interflora om de säljer några vulkanbuketter nu för tiden. Det kan tänkas!

I den IPA:n så var återigen hela kolonin samlad. Med Sune och allt. Jag tror även att Tore och Agne var med på ett hörn också. Det märkliga med sådana ölklunkar, är hur fort de valsar runt smaklökarna, utan att lämna några spår alls. Hur vi än försökte så hittade vi ingen eftersmak. En trist öl helt enkelt. Kanske är det en sådan, som ger storslagna idéer och storslagna projekt? Jag vågar inte skriva att styrÖLsen kom till beslut i frågan, men helt säkert är att styrÖLsen la fram ett förslag och vi borde kanske ta upp frågan i början av nästa styrÖLsemöte. Vad sägs om en styrÖLsekalender? Med de tre styrÖLseledamöterna som kalenderflickor? Eller snarare kalendertanter, om vi nu ska vara ärliga mot våra spegelbilder. Satte du luften i matstrupen? Läser du meningen om och om igen? Skakar du på huvudet? Fnittrar du hysteriskt? Ropar du helt spontant: YEEEEEEES?

Vi kom i alla fall så långt i vårt arbete att vi gjorde en lista för våra respektive månader i kalendern. Ordföranden har dessa: februari, maj, oktober och december. Ordningskvinnan: januari, april, juli och september. Protokollföraren: mars, juni, augusti och november. Vi utgick från att vi skulle ha våra egna födelsedagsmånader och därefter följde ett pusslande och ett kacklande innan vi återigen höjde en skål för ett gott samarbete. Nu behöver vi bara intressenter som kan tänka sig att köpa en kalender. En får vi se till att hänga på väggen i styrÖLserummet. Eller inte, för då kanske det blir fullbokat resten av evigheten och vi får problem med lokal för vårt framgångsrika arbete. På återseende med ett leende!

PS. På något sätt tycker jag att det passar sig att skriva att det är idag etthundratjugotre år sedan som det första sugröret patenterades i USA. Det har vi inte provat... ännu. Sugrörsdricka en styrÖLseöl. Ja, något ska vi ju ha kvar att glädjas åt på ålderdomshemmet. Men det kanske räcker med att en vältummad kalender hänger på väggen?

Snart dags att knyta ihop årssäcken

2010-12-30T23:27:00.008+01:00

Sverige har precis vunnit mot Tjeckien med siffrorna sex-tre i junior-VM i hockey. Nationalsången klingade precis ut och en av Gävlegrabbarna blev utsedd till Sveriges lirare i matchen, Calle Järnkrok. Det är bara att gratulera, till vinst och till utnämning. Ännu en jullovsledig dag går mot sitt slut. Jag ska erkänna att jag har kommit in i ledighetslunken och börjar så smått fundera på hur det ska gå att börja jobba igen. Vid jobbstartstid har jag inte ens vaknat. Vid förmiddagsfikatid på jobbet går jag långpromenad iklädd mysbyxor i sällskap med Millie. Jag sitter längre än en halvtimme med kaffekoppen och jag bestämmer helt och hållet vad som ska göras, helt baserat på det jag vill göra. Förstår du vilken omställning som måste till innan nästa vecka?

När vi ändå är inne på hockey så kan nämnas att Södertälje SK, hockeylaget i mitt hjärta, i mina tankar och på mina läppar fick stryk ikväll. Hemma mot gästande HV71. Det är ju så att jag får lust att säga några väl valda fula ord om smålänningarna. Nu passar sig inte det i den här bloggen och förlusten var faktiskt ganska väntad. Det tändes dock ett hopp hos mig vid ställningen tre-tre. Slutresultatet blev dock tre-fem. Smålänningarna fick avsluta hockeyåret tjugohundratio med tre pinnar. Något som smålänningen inom mig inte alls är glad för.

För första gången på lång tid så var det en fantastisk morgonpromenad. Vi såg solen höja sig över trädtopparna och himlen var vackert vinterfärgad. Inte alls så grå och kompakt som den har varit den senaste tiden. Det gav hopp om en snöfri dag. Ack, vad vi hoppades fel. Självklart kom det snö idag igen. Ett ymnigt eftermiddagssnöfall. Det är säkert alla önskelistor om en vit jul som nu infrias. Jag antar att önskningarna gällde för julen innevarande år. Om det fortsätter på det här sättet, så verkar snön räcka för nästa jul också. I alla fall fram till påska, precis som sångtexten utlovar: Julen varar ända fram till påska... fast det var inte sant, för däremellan kommer fasta. Nåja, fram till fastan i alla fall kommer marken vara vit och skottningsbar om det ska fortsätta på det här viset. Aldrig har väl en paddlingssäsong känts mer avlägsen.

Jag hörde några uppmuntrande ord på radion häromdagen och jag försökte faktiskt ta till mig dem. Det var någon positiv själ som sa att vi ska ta tillvara den här vita vintern och utnyttja skidor och andra snöbehovsaktiga vinteraktiviteter. Det kunde lika gärna ha spöregnat i samma utsträckning. Visst, snö är trevligare än regn, men regnet har också sina fördelar. Vi slipper skotta regnmassorna. De sköter sig själva på något förunderligt sätt. Självklart tycker även jag att det är bättre med snö än regn under julen, men jag vill gärna lägga mig i mängden. En vit jul hade vi redan garanterat oss i början av december. Resten har egentligen bara varit en fråga om skottning och var vi gör av alla högar i kvarteret. När snön täcker staket, äppelträd och nedervåningen på hus, då har vi fått mer än vi vill.

Nu hjälper min klagolåt varken till eller från, så jag kan lika gärna ägna mig åt att summera året som snart är till ända. För min del började det ju i bottenläge med sorkfeber. Större delen av januari försvann i någon slags smärtkavalkad och febertopp som varade på en höghöjdsnivå av över fyrtio i två veckor. Sedan sjönk den drastiskt till trettionio i en vecka. Det hela avslutades med en sväng till sjukvården för provtagning och konstaterande att utslagning av njurfunktion är en följd av sorkens lämningar. Det blev uppförsbacke rent kroppsligt under våren. Trötthet, värk och faktiskt lite irritation över att sorkbajs kan uppta så mycket tid och kraft.

Jag kände faktiskt lite oro på försommaren för stundande studentbal och studentdag. Trots att jag med mitt förnuft kan tänka att det ordnar sig, så kom känslorna ikapp. Dottern skulle ta studenten och lite erfarenhet hann vi skaffa oss när det var dags för sonen för två år sedan. Minnet av den dagen satt fortfarande kvar i själ och hjärta och jag mindes bara hur roligt det var att styra med allting. Så jag manade fram den känslan igen. Det var en lyckostund att få se dottern göra entré ute på Engeltofta en kväll i maj. Ljuvligt vackert i en lång, läcker röd klänning och håret uppsatt i en frisyr värdig Hollywood. Julia Roberts skulle ha varit grön av avund, jag är helt övertygad om det.

Mr T och jag var lediga veckan före studenten och jag blickar tillbaka på underbara dagar. Att förbereda studentbuffé är riktigt roligt. Vi var förståndiga och tog många pauser. Satt ute i solskenet och fikade, läste och njöt av att ta dagen som den kom. Visst gick det många tankar genom skallen, rädd för att ha glömt något, men studentdagen kom och gick utan några bekymmer. Förutom att regnet öste ner under utsläppet. Jag hade köpt sex ponchos som vi drog över huvudet och där stod vi som en symbol för svenska flaggan och försökte hålla festhumöret uppe. Med en genomskinlig plast över studentskylten. Ibland tänker jag väldigt positiva tankar om att det är just det jobbiga inslaget i händelsen, som gör att vi minns det extra noga. Dessutom klarar vi mer än vi tror. Även om vi oftast planerar för ett liv i solsken.

Dagen efter studenten firade min bror sin femtioårsdag trettio mil bort och vi tillbringade många timmar i bilen och många timmar på ett mycket trevligt födelsedagskalas. På söndagen efter alla festligheter njöt vi av studentrester, blomdoft och höjde ett glas för oss som kom, såg och segrade. Vi hade klarat student nummer två och nästa gång när det är tätt inpå familjen, så är det förhoppningsvis barnbarn. Då ska jag mer än gärna blåsa ballonger och vika servetter.

Trots alla familjehögtider och höjdpunkter är midsommarafton svårslagen. Då flyttade Millie , fem och ett halvt år in hos oss och har sedan dess haft våra hjärtan i sina tassar. Vi älskar henne och jag tror att jag vågar påstå att hon älskar oss och trivs bra här. Det har varit en svårslagen resa med henne det senaste halvåret och jag skulle inte byta bort en dag av alla dagar med henne. Det finns ingen som förmår att få oss att känna oss så behövda, så välkomna hem, så bäst i hela världen, som hon får oss att känna oss. När jag är på jobbet längtar jag efter henne. När jag är bortrest längtar jag ännu mer efter henne. Ett liv utan Millie verkar inte vara något bra liv längre. Vilken gåva hon är!

Så sommaren blev speciell och den lever fortfarande kvar i bilder och i minnen. Sommaren då två Smålandsflickor möttes och kärlek uppstod vid första ögonkastet. Nu pratar jag inte om Millie för hon är en spanjorska, med vägarna förbi Finland. Jag pratar om Lisa. Min vackra kajak. Vi, som båda två är födda i Västervik. Båda två är tillverkade i Småland. Inte undra på att bandet redan fanns. Hon kostade mig tio lappar och jag hade, om jag inte var smålänning, kunnat betala tio till. Så fin är hon! Välformad, fräsch och trygg. Vad önskar du mer av en småländska? Att hon ska vara snäll? Det är hon. Att hon ska vara glad? Det är hon också alltid. Nu längtar jag bara efter sjösättning, eller åsättning, eller havssättning till kommande säsong. Nya mål och äventyr väntar.

Om vi ser bortom bloggaren för en stund och tittar lite vidare ut mot omvärlden, vad hittar vi då för det gångna året? Jordbävning i Haiti, Saab-oroligheterna, länspolismästaren Göran Lindberg som åker fast för en sexhärva, vinterspelen i OS i Vancouver i Kanada, vulkanen på Island, som är skitsvår att stava rätt och ännu svårare att uttala, som spred ut sin aska över hela Europa och lamslog flygtrafiken, fotbolls-VM i Sydafrika, gruvolyckan i Chile, Sverigedemokraterna väljs in i Sveriges riksdag, vilket nästan känns värre än att Anna Bergendahl vann melodifestivalen, femtioöringen avskaffas och en självmordsbombare spränger sig själv i luften på öppen gata i Stockholm. Detta är bara ett axplock. Runt om i världen händer det varje dag stora och små nyheter och vi kan omöjligt komma ihåg dem alla på rak arm. När vi läser om dem, så nickar vi igenkännande eller mumlar lite försiktigt. Vissa tider på året har vi så fullt upp med vårt eget att vi varken hinner eller orkar ta in mer.

Vissa saker engagerar mer än andra förstås. Jag tycker exempelvis att alla katastrofer som sker i vår värld, om de så drabbar hundratusen eller hundra personer är fruktansvärda. I jämförelse med SSK och melodifestival, så faller hockeyn och schlagermusiken platt. Det gör den så bra utan några jämförelser med katastrofer. Många har under året lagt ner kraft på att oja sig över kronprinsessbröllopet. Jag önskar att detta engagemang fanns i lika stor utsträckning när det gäller att få ut Sverigedemokraterna från riksdagen och när det t.ex. gäller barnslaveri runt om i världen. Det finns över tvåhundra miljoner barnslavar på vår jord. Det är över tvåhundra miljoner för många. Må vi under det nya året hjälpas åt att fokusera på det som verkligen betyder något för andra och oss själva. På återseende med ett leende på andra sidan nyårsskiftet!

PS. Låt mig bara för att höja nyårsstämningen skriva att Europeiska kommissionen utsåg detta år att vara Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Måtte de inte ha kommit på tanken att ha bestämt ett nytt mål för tjugohundraelva, för de har mycket kvar att jobba på när det gäller innevarande års ambitioner. Ibland är intentionen god. Men den måste komma från papper till handling. När det gäller EU gör jag inga större förhoppningar om detta.

God Jul!

2010-12-25T11:22:00.008+01:00

När juldagsmorgon glimmar. Jag vill till stallet gå. Guds son i nattens timmar. Där vilar uppå strå. Så är det äntligen dags att önska varandra en riktigt god jul. Jesusbarnet är mitt ibland oss och budskapet som änglarna sprider till hela mänskligheten är att: Var inte rädda. Idag har en Frälsare fötts åt er. En Frälsare. En räddare. Det finns två tecken för ordet Frälsare i teckenspråket. Det ena syftar på att någon tar ett stadigt tag om någons kläder och lyfter upp personen ur en isvak eller ur ett djup. Det andra skjuter bort synden. På båda sätts ett persontecken efter som skiljer det från verbet rädda, frälsa. Jag tycker att teckenspråket är det vackraste språk som finns och inget annat språk visar så tydligt vad det handlar om. Jesus är en person. Gud kommer till oss genom ett litet barn. Han blir människa som vi. Han vill rädda oss. Dra oss upp från det djup vi befinner oss i. Han skjuter undan synden och förlåter oss. Vi har stor anledning att önska varandra en god jul.

Nu har jag varken besökt stall eller kyrka idag på morgonen. Jag unnade mig en sovmorgon efter ha kommit sent i säng efter midnattsmässan inne i stan. Det var mycket folk i kyrkan och alla levande ljusen skapade en fantastisk stämning. Budskapet var klart och tydligt. Ett barn är oss fött. Alla de underbara sångerna fanns med på repetoaren. Det enda som återstod att önska var en annan solist. Någon som kunde tänkas hålla en rak ton, någonstans, någon gång. Vibraton rakt igenom en julnatt fick min ryggrad att frysa till is. Operaröst har sin plats i musikvärlden, men då helst av någon som kan sjunga opera. Vad är det för fel på en vanlig stilla sångröst i julenatten? Det är ju ändå fråga om änglasång. Jag är rädd att om herdarna hade fått sådan vibratosång levererad i julnatten, då hade de stoppat mossa i öronen och inte alls gått iväg till stallet för att se det lilla Jesusbarnet. Ska det bli liknande nästa år vid midnattsmässan, så måste det annonseras med en varningstext, så att mänskligheten får en sportslig att ta med sig öronproppar. Eller säga som herdarna säkert skulle ha gjort om det var detta de hade fått höra: "Kom grabbar, för fåren och deras lamm i säkerhet, innan de blir alldeles nervösa och skrämda".

Nu tycker någon julpolis att på julen ska vi vara snälla. Jag håller helt med om detta, men det är ju inte motsats till varandra att vara snäll och ärlig. Jag tycker att det borde fungera att vara både och samtidigt. Det är juldag och vilken julbonusfröjd att den infaller på en lördag så att jag och Mr T fick lösa årets sista melodikryss. Det var en lagom återhämtning efter julfirandet med släkten igår och så även en uppladdning inför eftermiddagen, då släktingarna dyker upp hos oss. Det är tänkt att det ska bli ett julfika, lite spel och något kvällsgott på bordet. Eldemann kommer emellan som någon slags försenad julklapp som jag verkligen har haft på önskelistan. Jag har ingen större förhoppning om att jag ska vinna någon melodikryssklocka i år, men vem vet... nästa år är kanske året då under sker och jag blir stolt vinnare till ett badlakan eller en klocka?

På tal om att vara snäll, så måste i alla fall tomten ha tyckt att jag höll måttet på snällhet, för oj vad paket han hade burit in och lagt under granen. Jag blev alldeles överväldigad och glad. Två härliga böcker, en hårfön, medlemsskap i Bishop Arms whiskeyklubb med tillhörande glas och i väntan på whiskeyprovning på plats tyckte givaren tydligen att jag skulle ha provning för mig själv. Gåvan levererades i en vacker flaska. Vidare fick jag en scarfs för kommande vårdagar och en egenhändigt tillverkad kniv för kommande kajakäventyr. Det kan låta som om strapatserna går ut på att supa och kasta kniv, men det vill jag dementera å det bestämdaste. Det handlar om njutning för gom och själ. En riktigt bra kniv är A och O i den testeboska vildmarken. Risken när jag räknar upp julklappslistan är att jag glömmer något. Just ja, den traditionella almanackan från mitt kära Virserum. Hur kunde jag missa att sätta den först? Den som min gamla orienteringklubb OK Hjorten ger ut. Vet du, det blir faktiskt inget nytt år om inte jag har den på väggen. Så nu kan du lugnt och tryggt luta dig tillbaka och invänta 2011. Det kommer, lika säkert som jag har Hjorten-almanackan på väggen. Med alla vackra bilder från hembygden.

Det har väl inte undgått någon att det snöar, snöar och snöar i vårt land? Julen blev så där härligt vit som vi alla önskar, men nu vill jag lägga in en ansökan om snö-stopp. Egentligen tycker jag att detta är rent bedrövligt, eftersom det å det grövsta förstör vår långfärdsskridskorssäsong. Hjälp, vilket långt ord det blev. Kan bli användbart i någon kom-på-det-längsta-ordet-tävling fram över. Eftersom jag så ofta deltar i sådana... Allvarligt talat, i höstas, när jag insåg att kajaksäsongen verkligen var över. Den dagen då jag försökte trotsa den tunga insikten och gick och köpte vattentäta strumpor, som någon slags protest. Jag hade inte mer än hunnit hem, då jag insåg att med vattentäta strumpor kommer jag inte långt. Jag borde ha köpt en vattentät dräkt om jag skulle kunna ge mig ut och paddla. Som du förstår var detta en mörk och dyster dag. Då klickade det till i huvudet och det lät som en positiv dörrklockesignal. Ding dong! Ding dong! Du har väl inte glömt långfärdsskridskorna? Med dem kan du ta dig till samma platser som du har kunnat med kajaken. Var vid gott mod!

Så jag har varit vid gott mod och tänkt att snart, ja, mycket snart bär det iväg. Pyttsan. Däremellan kom snön. Inte bara i form av några flingor utan vi räknar i decimeter och på sina ställen nära metern. Nittioåtta procent av isarna i vårt land är täckta av snö. Där under, även om isen har lagt sig, så är den dålig och på sina ställen väldigt osäker. Ingenting att göra något åt förvisso, men jag bloggar i Sverige och då är det tillåtet och nästan förväntat av vi ska gnälla lite. På vädret verkar det vara tillåtet att gnälla hur mycket som helst. Det kan inte försvara sig och bara för att det finns människor som utbildar sig till meteorloger, som försöker prognosicera vädret, så skäller vi på dem också. Av bara farten. Det är bara min ömma moder som till etthundra procent försvarar väderleksgubbarna. Det måste kännas skönt för Pohlman och hans efterträdare.

Slutgnällt. Det är faktiskt juldag och den största dagen på hela julhelgen. Jag ska försöka höja ribban och inte sitta här och surgnälla. Nedanför mina fötter ligger Millie. Världens största glädjespridare. Så förbehållslöst det är när hon ger av sig själv. Det är nog första gången i världshistorien som någon liknar Gud vid en hund och jag får passa mig. Den danske tecknaren Kurt Westergaard gjorde flera Muhammedkarikatyrer som publicerades i dansk press. Följden har blivit mordhot och tillika mordförsök. Tecknaren har levt med säkerhetsvakter och säkerhetsrum i flera år. Eftersom ingen har sett Muhammed, så är det inte svårt att räkna ut att tecknaren har använt sin fantasi och säkert så även sin kreativitet. Ingen normalt tänkande person tänker att han har lyckats skapa en sann bild av Muhammed när han ser en rondellhund eller någon annan karikatyr. Visst, jag kan tycka att det är provocerande och onödigt att göra narr av det som är heligt och viktigt för många människor. Jag har sett många provocerande bilder på Jesus. Bilder som jag antar att ingen skulle vilja se sin vän eller sitt syskon avporträtterad. Vissa bilder innehåller dock lite humor och jag tror att vi har fått humorn för att vi ska använda den. Jag tror också att vi har fått modet att säga ifrån när det är på sin plats att säga ifrån. Men att mordhota och gå till mordhandlingar är långtifrån smart eller kreativt. Varken kristendomen eller islam bär på dessa budskap.

Tänker jag ändå använda bilden av Millie för Gud? Jag har inte sett Gud. Jag har bara sett Hans verk och handlande. Jag tror inte att Han har päls och fyra ben. Men jag tror att Han är lika glad eller till och med gladare än Millie, när jag kommer hem till Honom. Jag tror att Han möter mig lika förbehållslöst och kärleksfullt. Jag tror att jag kan berätta allt för Honom och Han lyssnar. Hans ögon ser på mig och jag undrar kanske vad Han tänker. Där tar bilden och jämförelsen slut och om jag frågar Honom så tror jag att Han ger mig sitt svar: "Så mycket älskar jag dig och alla andra människor, så jag har gett er min ende son. Därför att var och en som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv". Det är Guds sätt att säga: God Jul! På återseende med ett leende!

PS. Kan inte låta bli att nämna att en kvinna som jag beundrar för hennes mod, vältalighet, skrivarkonst och villighet att tjäna Gud. Evangeline Booth. Dotter till Frälsningsarméns grundare, William och Cathrine Booth. Hon föddes på självaste juldagen år artonhundrasextiofem. Ett händelserikt år för makarna Booth. En dotters födelse och så självaste Frälsningsarmén. Det som är intressant med Evangeline Booth är att hon aldrig gifte sig. Hon hade kanske inte tid, eftersom hon gick i sina föräldrars fotspår och var general, alltså högst i topp för Frälsningsarméns ledning under många år. Det hon däremot hann var att adoptera och uppfostra fyra barn. Vi pratar i slutet av artonhundratalet. Det gör berättelsen om hennes liv än mer intressant.

Bästa stunden!

2010-12-23T21:55:00.007+01:00

Just nu. Den här stunden på dagen och faktiskt den här stunden på julen tillhör mina favoritstunder. Jag skulle kunna dra till mig att säga att den här stunden är den bästa på hela året, men då skulle jag överdriva. Det finns nämligen så många underbara stunder vid havet och i skogen sommartid som ligger på topplaceringar, men den här stunden är i alla fall kvalificerad till att vara med i tävlingen. Om det nu finns någon tävling? Titeln "Årets favoritstund". Redan imorgon, trots att det är julafton, så är känslan som bortblåst. Visst jag älskar samlingen vid krubban och alla vackra psalmer i kyrkan, julbordet, tomtens paket under granen, Robin Hood, Karl Bertil Jonsson och alla ljusen och stillheten i kyrkan vid midnatt. Självklart har Jesusbarnet en central plats i familjens julfirande, men det hindrar inte att jag njuter av stunden just nu.

Varför är den så speciell? Den här kvällen kallas uppesittarkväll, men sitter uppe på kvällarna gör Mr T och jag resten av året också, så det är egentligen ingen större skillnad. Är det för att det råkar vara drottningens födelsedag? Hon fyller ju sextiosju år idag, dan-före-dopparedan. Nej, detta berör mig inte alls, men jag skänkte faktiskt henne en tanke tidigare idag. Hur hon firade sin födelsedag och hur många julbestyr hon har kvar? Har hon överhuvudtaget några julbestyr att tänka på eller är slottet färdigstädat, färdigpyntat, färdigbakat, färdigmatlagat, färdigpaketinslaget så där simsalabim à la tjänstefolk? Nog om detta.

Jag tror att ordet färdig är ett nyckelord i sammanhanget till mitt välmående. Då inte i betydelsen helt orkesmässigt slut, utan i bemärkelsen att vara klar. Att sätta upp fötterna på fotpallen och luta sig tillbaka i skönfåtöljen, tittandes på den vackert klädda granen och dra in doften av nygriljerad skinka i näsborrarna. Hemmet är nystädat och nypyntat. Rena juldukar ligger på matborden. Hyacinterna är fortfarande i knopp. Julmusiken flödar stilla ur högtalarna. Gottebordet är laddat. Allt är orört och oförstört. Jag tror inte att det kan bli närmare förnöjsamhetsklimax än så här. I alla fall inte den tjugotredje december.

Jag var lite tveksam om jag skulle kunna uppnå denna känsla i år igen. Jag har känt mig efter hela adventssträckan. Inte för att jag inte har haft lika många dagar som alla andra, men jag har haft svårt för att känna någon julstämning. Trots julkonserter, julmarknader, julbord, julmusik och affärer som dignar av julgrejer, så har jag inte nått fram. Jag har inte varit synkad med julen. Det kan bero på att det har varit extremt mycket på jobbet under december. Det har känts bra, men samtidigt lite stressande att känna sig jagad. Mr T har haft några dagars ledighet och har förstås förberett och fixat, så köttbullar, frestelserna och annat var redan avklarat. Jag har bakat allt som vår familj i tradition tycker hör julen till. Förutom pepparkakorna, för dem har dottern i vanlig ordning tagit ansvar för. Hon är en hejare på att svinga kaveln över degen och vips är plåtarna med färdiggräddade smaskigheter klara. Det är en fröjd att komma hem efter en lång arbetsdag och känna pepparkaksdoft i hela huset.

Jag har sett fram emot den här dagen länge. Jag visste att jag skulle vara ledig och bara det kändes så skönt. Vi brukar i stort sett bara ha gran och skinka kvar att ta hand om den här dagen. I år så var det lite mer och jag kunde ana en liten gnutta stress. Jag gjorde vad jag kunde för att mota bort den. Mycket beroende på att jag tror inte att Jesus skulle vara så uppåt om han visste att jag jagade upp mig för att han skulle komma till världen, när han i sin tur ville komma för att rädda mig och alla andra. Någon måtta får det ju vara och mitt tack för hans insats skulle väl inte vara julhysteri. Vet du vad? Jag har haft en av mina mest välsignade dagar tidsmässigt det här året. I lugn takt har vi tagit oss fram till stund som inne är: etthundra procent njutning. Granen kläddes under julmusik. Jag har fallit pladask för Måns Zelmerlöws julskiva. Det finns några spår där som är otroligt härliga. Han kan också få ringa på dörren imorgon och sjunga några carols. Hans skiva fick jobba hårt idag. Om och om igen.

Huset har blivit pyntat. Så där lagom. För några år sedan hade vi utsortering av julsaker och skänkte fem pappkassar till second-hand-försäljning. Vi skulle kunna göra en ny utrensning och det kan hända att den blir av innan vi packar ner grejerna igen efter jul. Vi har bara en bråkdel framme i år och det räcker. Skinkan är griljerad och provsmakad. Så otroligt gott det är. Den första provsmakningen. Den inhandlades färdigkokt på ICA Maxi igår. Jag imponerade på mig själv genom att i förväg gissa vad kassakvittot skulle landa på. Jag var inte många ören ifrån. Det har blivit lättare med åren efter att de plockar bort ettöringar, tvåöringar, femöringar, tioöringar, tjugofemöringar och nu även femtioöringar. Vi var inte ensamma på ICA Maxi Mr T och jag som du säkert förstår. Så vi var inte de enda som inte fick tag på hasselnötter. De var slut och omöjliga att få tag på hos leverantören enligt säkert ICA Maxi-källa.

De hade bara polkagrisar som faller sönder som ett sockertag i munnen. Inte sådana där hårda, sugbara små härliga karameller. Hur konstigt det än låter så är ÖB och Rusta säkrare kort på det området. Tro mig, jag har polkagriserfarenhet. Både från Gränna och lågprisvaruhus. Vilken lycka att ÖB:s sista påse med hårda polkagrisar låg och väntade på mig. Jag hade inte hunnit till Gränna före jul. Samma sak med hasselnötterna. Sista påsen inhandlades på ICA Nära i Strömsbro. Nu banne mig ska här spelas filipin julen igenom. Jag måste bara komma ihåg att anteckna alla filipindatum kommade år, för jag hatar att förlora i filipinleken. I den också alltså.

Det är verkligen en stor glädje för hela folket att Gud väljer att sända sin son till världen i form av ett litet nyfött gossebarn. När vi är inne på glädje, så är det en stor glädje för åtminstone vår familj att minstingen är i hamn med sitt körkort. Teorin klarades av på första skrivningsförsöket i måndags och uppkörningen klarades av på första försöket dagen efter, i tisdags. Med ett leende som sträckte sig från örsnibb till örsnibb och med glädjetårar som bröt fram och rann längs kinderna. I handen höll hon intyget. Det som hon får köra på nu tills det riktiga kortet anländer per post. Självklart har det varit många utlämningar av bilnyckel de senaste dagarna, men det är som det ska vara. Lite typiskt dottern att drämma till med körkort på en av årets mest snökaosiga dagar. En stolt mamma köpte uppmuntranspresent och blomma på väg hem från jobbet. Direkt efter beskedet avnjöt jag förresten ett julbord tillsammans med alla trevliga kollegor. Det smakade utomordentligt gott, men det bästa var nog stunden av gemenskap. Det är inte illa med ett sådant stort arbetslag och det inte spelar någon som helst roll vem du hamnar bredvid för det känns lika roligt med vem som. Det säger en del om kollegorna tycker jag. De som är världens bästa.

Lite tidigare ikväll var det pay-back-time för dottern och hon körde runt sin mor till olika vänner där en liten juluppmuntran överlämnades. Inte för att modern inte kunde köra själv, utan för att modern förstod hur stort det är att få sätta sig bakom ratten när körkortet är pinfärskt. Jag njöt av att inte längre vara den ansvariga som sitter bredvid och kommenterar blinkers och hastighet, utan satt mig lugnt på passagerarplatsen och njöt av att se ljusslingor i trädgårdar och julpyntade fönster. Riktigt trevligt och en alldeles ny tradition i bloggarhemmet.

Nu blir det två besök i kyrkan imorgon. Dels mitt på dagen då det är samling vid krubban. Dottern ska vaktmästeria under den gudstjänsten. Därefter tar vi julklappar, hund och andra julfirarattiraljer till släkten i Sandviken och det ska bli riktigt mysigt. Framåt kvällningen tillbaka till hembygden med julklappar, hund och andra julfirarattiraljer för att sedan hinna till midnattsmässan där både son och dotter sköter vaktmästaruppgifterna. Då ska vi, Mr T och jag, alltså inte bara sitta där i tacksamhet över Guds gåva till mänskligheten utan också vara tacksamma och stolta föräldrar till kyrkpersonalen. En oslagbar kombination. God Jul kära bloggläsare! Tack för att ni har varit så snälla och uppmuntrande under det gångna året. Ni får både smällkaramell, julkram och julklapp på kinden av mig. På återseende med ett leende!

PS. Det här blir en annorlunda jul för vår familj eftersom vi firar den tillsammans med vår älskade Millie för första gången. Under granen ligger några klappar till henne. Självklart! Tomten vet om hur snäll hon har varit hela året. Så övriga julklappar är egentligen bara bonus. Vi har varandra och vi har Millie. Kärleken triumferar!

Tredje advent och mycket har hänt

2010-12-12T20:42:00.010+01:00

Nu brinner tre ljus i staken och snön gnistrar bistert på taken. Bloggaren är dessutom vaken och nödlånar en massa rim av Viktor Rydberg tydligen. Det var inte alls meningen. Jag borde hur som helst ha kommit in i någon slags tomtestämning, även om jag inte alls eftersträvar det redan. Alldeles för tidigt. Det är bara tredje advent. Någon tomte göre sig icke besvär i bloggarhemmet ännu. Helgen har ändå till större delen handlat om att komma i julstämning. Igår hade jag förmånen att gå på julkonsert. Jag och mitt trevliga sällskap var lite skeptiska i förväg. Vi är båda gifta med varsin musiker i symfoniorkestern och det kändes som om vi kan konceptet. Vi skämtade om att vi skulle passa på att gå på en bio under tiden och sedan endast slinka in på den efterföljande julfesten. Vi insåg att det skulle kunna bli pinsamt om någon av våra närstående äkta hälfter skulle fråga hur det lät. På julen ska vi försöka vara snälla och ärliga. Inte bara på julen förresten. Det är en önskan för hela året. Snällhet och ärlighet är ett årsprojekt. Vi slog oss därför ner i varsin grön sammetsfåtölj på andra raden på första balkong.

Orkestern satt på plats. Här och var hängde en smällkaramell på notställen och en och annan var uppiffad med för kvällen en röd slips eller rosett. Så kom dirigenten Jan-Åke Hillerud insmygandes så gott han förmådde att smyga i sällskap med kvällens solist, Kalle Lindén. En strålkastare på solisten och så smöriga stråkar i förspelet, men därefter smälte jag som smör i strålkastarskenet. Vilken underbar mansröst. Det var ett smart drag av julkonsertarrangören att kalla in denne unge man. Han får gärna ringa på dörren till vårt hem i jultid och riva av några carols. Sådant där som händer på film, typ i filmen Love Actually. Du har väl sett den? Den borde vara en tradition precis som Kalle Anka och Svensson, Svensson.

Därefter var det dags för det traditionella Lussetåget som Kulturskolans körer ansvarade för. Den person som inte smälter inför den synen måste vara utrustad med ett stenhjärta. Lucia, tärnor, tomtar och pepparkaksgubbar i långa rader. De står tätt och täcker hela scenkanten i två led och de klämmer i för full hals i alla välrepeterade sånger. Då och då vinkar någon liten tjej till föräldrarna i publiken, någon annan skruvar på det batteridrivna ljuset och ett par stycken visar tydliga tecken på kissnödighet. Allt medan ledarna noggrannt kollar så att ingen svimmar eller kommer för nära brännbart material med de levande ljusen.

En traditionell julkonsert är både rolig och rörande. Igenkännande är viktigt och det kommer med traditionen. Höjdpunkterna för mig var Kalle Lindéns sång Giv mig ej guld, ej glans, ej prakt och så förstås paradnumret, julsångernas julsång: O Helga natt. Lite extra kul blev det när kamelen vandrade över scenen tillsammans med de tre vise männen till toner av Bizet. En sådan roll skulle jag vilja ha på en julkonsert. Både framdel och bakdel gjorde ett gott jobb och samarbetade, så att kamelrörelserna såg väldigt kameliga ut. Extranummer och ringdans på slutet och våra skeptiska ansiktsuttryck hade förändrats till juliga leenden. Restaurangmiljön i konserthuset är en väldigt trevlig plats att ha julfest på. Glatt konstaterade jag att vi skulle slippa julmat och bli serverade en god kötträtt med potatiskaka och två olika såser som tillbehör. Till detta en klassisker på öllistan, Mariestad. Lite jultal, men mest trevlig samtalsgemenskap. Mr T och jag vandrade nöjda genom stan i den något kyliga decemberkvällen. Mot Rådhustorget och treans buss till Hillebygden.

För Mr T återstod det en favorit i repris, det vill säga spel på julkonsert nummer två, men jag valde istället att följa med dottern och våra goda vänner till Furuvik för den något udda kombinationen klappa-gärna-en-orm-klockan-sexton och traditionell julmarknad. När vi anlände till nöjesparken så sken fortfarande solen, men några julbodar, ett chimpanshus och ett terrarium senare, så hade mörkret sänkts sig och alla ljusslingor fick ståta precis som jag antar att parkledningen hade tänkt. Husknutar, fönsterkarmar, taknockar, räcken, träd och granar, ja, nästan allt du kan tänka dig var upplyst med små lampor. Detta innebär en kluvenhet. Vi fullkomligt överöser vår omvärld med elektricitetsslöseri, medan det på andra håll i världen inte ens finns el framdragen.

Mysigt värre var det i alla fall och jag pyntade julmysigheten med att välja en chokladkladdkaka med grädde till Furuviksfikat och det visade sig vara en vinstlott. Den bar på en hemlighet som avslöjades först när den landade mot smaklökarna. Den var pepparkakskryddad. En idé som jag kommer att använda mig av någon dag framöver. Jul och chokladkladdkaka i samma form. Så det tog jag med mig från nöjesparken. Jag smusslade självklart inte med någon orm eller skorpion hem och det blev inte heller några julmarknadsfynd. Sanningen är att jag tyckte det var en rätt usel julmarknad, så den får de jobba upp till ett annat år. Det beror inte på att jag är sur för att jag var endast ett nummer ifrån två kilo choklad på lotterihjulet. Jösses, vilken tur egentligen. Vem behöver två kilo choklad i skumtomtarnas, knäckens, tryfflarnas och Paradisaskarnas tid? På återseende med ett leende!

PS. Frank Sinatra skulle ha fyllt nittiofem år idag om han hade levat. Nu ville inte livet så, utan vi får minnas en fantastisk sångröst och nynna på låtar som Come fly with me... My way... Love and marriage... I've got you under my skin... Fly me to the moon... Listan kan göras lång. Så även filmlistan och skivlistan. Mr T höjer säkerligen sitt glas för sin favoritsångare idag och jag höjer gärna mitt också. För Frank Sinatra tillhör också gruppen av män som gärna får ringa på dörren i jultid och sjunga carols!

Min svarta extrakasse har hittat ett nytt användningsområde

2010-12-08T23:08:00.010+01:00

Det är ingen optimal tid på dygnet för bloggning. Det har varit glest med inlägg på sistone. Inte för att jag har tröttnat på att blogga, utan helt och hållet på grund av tidsbrist. Det blir inte lättare med tiden så här års. Jag har dock ett uppdrag att utföra. Du som följer mitt bloggande vet att det då och då ramlar in ett protokoll bland blogginläggen. Då vet du också att det kommer sig av att StyrÖLsen har haft ett trevligt möte och det brukar alltid finnas mycket att protokollera om. Det är ingen hemlighet att det skulle finnas mycket mer att skriva om från varje möte, men inläggen har en dödslina som inte bör överträdas. Bloggläsare har kanske något annat att ägna sig åt i tillvaron än att läsa min blogg. Jaså inte? Med handen på hjärtat så är jag tacksam för att jag ibland får skriva med bakbundna händer. Det finns saker som absolut inte mår bra av att cirkulera runt i bloggosfären och min avsikt med den här bloggen är att den ska hålla måttet och vara städad. Så även då etiketten är Protokoll.

Detta blir ett något annorlunda protokoll eftersom det även kommer att innehålla en rapportering från vårt utökade möte, då vi inbjöd våra kära kollegor att dela vår gemenskap och glädje. Detta gick av stapeln fredagskvällen före första advent. Det är inte riktigt preskriberat ännu alltså. Trevligheterna ligger fortfarande och gungar i färskt minne. Jag återkommer till detta. Först vill jag avverka det ordinarie styrÖLsemötet, som egentligen är det som ska protokollföras, publiceras och justeras. Det var lite si och så med starttiden för mötet. Det får jag ta på mig helt och hållet. Vi hade bestämt direkt efter jobbet klockan sjutton noll noll. Så trycker jag in ett möte som jag tror kan vara avklarat till halv sju-snåret. I sista minuten blir dock mötet inställt på grund av sjukdom och vi samsas om att ses strax innan arton. Ordningskvinnan ska hem en vända först. Inte enbart för att piffa upp frisyren, utan också för att klara av ett tjänsteuppdrag.

Trots att hon missar första bussen, så hinner hon in på Bishop Arms före ordföranden och mig själv. Precis som vi båda förutspår, när vi faller för frestelsen att kika in i lampaffären mitt emot puben. Ljusstakar, stjärnor som hänger och på fot, lysande lussetåg och slingor för inomhus- och utomhusbruk lockar förföriskt och vi faller förstås. Vi kollar om de är batteridrivna eller om de kräver eluttag. Jag som är så hjärtig av mig får förstås syn på en elljusstake med ett något snedformat hjärta. Åhhh, den skulle vara fin i mitt fönster på jobbet, känner gästriken inom mig. Smålänningen i mig inflikar dock så där ekonomiskt förnuftigt att eftersom lagret verkar så stort, så kommer de säkerligen att rea dem efter jul. Hjärtljusstaken kommer alltså upp i fönstret till nästa jul. Då ljusstakefabrikanterna har kommit på någon annan idé.

Ordningskvinnan möter oss med ett tungt besked. Vårt styrÖLserumshörn är upptaget. Inte bara hörnet, utan hela rummet. Skjutdörrarna är fördragna. Vi känner oss vilsna. Någon sekund. Därefter slår vi oss ner i en rundad soffa och mötet är igång. Detta är kvällen som inte liknar någon annan styrÖLsekväll. Ordföranden förklarar detta med att vi nu har gjort ett första styrÖLseår och att vi nu med gott samvete kan gå in i något nytt oprövat. Det visar sig inte vara så svårt som man kan tro. Helsinge Rököl finns nämligen inte på tappen, så den traditionen faller omedelbart. Istället satsar vi på en Skebo Brukspatron och mina tankar svävar iväg till Kulla-Gulla-böckerna, men det avslöjar jag inte för sällskapet. Det kommer så mycket annat som avslöjas denna kväll och det är verkligen inte något för Kulla-Gulla-öron.

Skebo Brukspatron är en 5,6procentare från Skebo Bruksbryggeri. Första klunken framkallar ett njutningens mmmm, smack smack, mmm... men det avklingar snabbt och jag sa som jag kände: Den försvann för snabbt ur munnen. Alltså inte att jag svalde det snabbaste jag kunde, utan smaken försvann. Det blev inget kvar. Smaklökarna kände sig grundlurade. De övriga två höll med. Vi satt där och lät drycken runda smaklökarna gång på gång, men vi hittade inte den där eftersmaken. Så öl nummer två fick bli vårt hopp för kvällen. Däremellan hade orden Wild and crazy uttalats ett x antal gånger. Det hade att göra med beställningen ur menyn. Vi skippade raggmunken och ordföranden slog till på en king size-portion med baby ribs och pommes frites och jag och ordningskvinnan körde på varsin fläskfilétoast. Alla tre var mycket nöjda. Öl nummer två blev ett säkert kort från tappen. Varsin Oppigårds Winter Ale. En 5,3a om vi ska prata procent. Ett bryggeri som ligger på ägarens fädernegård, som har varit i släktens ägo sedan i mitten på 1700-talet. Inte så långt ifrån Gävle. Bryggeriet ligger nämligen i Hedemora.

Våra ögon faller inte enbart för elljusstakar och slingor. Vi faller pladask för efterrätter som bärs förbi vårt bord. Detta scenario har vi tydligen missat vid tidigare möten. Vi såg på varandra och så var det beslutet taget. Det här var kvällen då styrÖLSens dessertmödomshinna skulle sprängas. Jag och ordföranden gick på gratinerad frukt med vaniljglass och smält vit choklad. Ordningskvinnan drog till med chokladtårta och gräddklick. Det mesta smackandet och njutandet kom från ordningskvinnan. Det unnar vi henne och jag har redan bestämt mig. Nästa gång blir det chokladtårta för mig också. Tredje januari närmare bestämt. Bara ett par dagar efter givna nyårslöften om viktnedgång och sötsugsindragningar.

I en styrÖLse beställer man inte in ett glas portvin eller likör till desserten. Där beställer man in öl. Tyvärr kan vi tycka så här i efterhand. Det choklad- och vaniljspetsade ölet som vi beställde in i en liten flaska, som skulle delas på tre personer, var mer än tillräckligt. Styrkan låg på 6,5 %. Jag skulle inte kunna skilja på det och en hostmedicin, inte ens utan dessert. Etiketten på flaskan och ölets namn var desto mer fnissframkallande. Det var helt klart Afroditebaserat och du som är väl insatt i den grekiska mytologin vet att hon var skönhetens, kärlekens och sexualitetens gudinna. Jag kan nu avslöja att detta kanadensiska dessertöl inte ens var i närheten av det området. Nästa gång får vi ge portern en chans till desserten.

Jag lovade ju en tillbakablick till det utökade mötet som hölls fredagen den tjugosjätte november. Det passar ganska bra för då slipper jag utveckla samtalet kring biobiljetterna. Vi tog i alla fall ett beslut i styrÖLsen om att vi ska vara med på en ölprovarkväll. Vi pratade med bartendern om detta och det enda kravet är att vi är minst fyra personer. StyrÖLsen består av tre personer, så vi har ett litet problem. Vi tror dock att vi kommer att kunna lösa det.

Raskt över till personalträffen. Vi långbordsbänkade oss runt arton-tiden och från början var stämningen god. Ja, den blev inte sämre under kvällens gång. Det är bara jag som skriver med syftningsfel. Stämningen var god från början. Jag insåg ganska snabbt att det skulle bli en omöjlighet att protokollföra alla drycker som beställdes in, men jag måste få bloggbekänna att utöver öl så var det både vitt vin, cider och whiskey som bars in. StyrÖLsen höll sig dock till öl. Jag tror att det fanns någon outtalad överenskommelse om att vi ville föregå med gott exempel. Vi fick gott stöd av självaste chefen som med myndig röst förklarade att detta var en pub. Som du förstår har vi en väldigt klarsynt chef och väldigt trevlig.

Ett litet tag trodde jag mig förflyttad till en Psalmtoppskväll ute i något församlingshus. För önskepsalmer virvlade omkring som nummer likt en bingohall. Sällskapet ropade ut psalmnummer som låg närmast hjärtat. 7, 630, 112, 249, 210, 6o6. Självklart var det ingen psalmtoppskväll för helt plötsligt var vi inne på raggningstekniker i Riga och då känner jag att jag vill göra ett förtydligande. Eftersom jag under många år har arbetat bland döva och synskadade barn och ungdomar i Lettland, så är det lätt att tro att det var jag som förde detta ämne på tal, men så är inte fallet. Den baltiska raggningstekniken gick dock inte hem förtäljer historien. Vi förflyttade oss snabbt till Kiev i Ukraina, fast vid det här laget hörde många av oss fel och trodde att det gällde Tierp i Ukraina. Ämnet var dock detsamma som i Riga, men resultatet var lika uselt. Nu kände jag att jag ville bidra med ordet för öl på lettiska, vilket är alus och så utbringade vi en lettisk skål: Uz vesilibu! Prozit kan man också säga.

Jag var på damtoaletten och ordföranden passade på att kolla in i städskåpet, vilket visade sig vara herrarnas pissoar och hon stängde snabbt dörren med ett fnissigt hoppsan! När vi kom ut ifrån nödinrättningen så såg vi att någon vänlig själ hade gjort en massbeställning. Personen ifråga tyckte att vi skulle avsluta kvällen värdigt och hade därför beställt in ett Trappistöl. Det är ingen egen kategori av öl, utan kallas så beroende av att det är bryggt i kloster i Belgien eller i Nederländerna. Munkarna tillhör trappistorden. Ölet är överjäst och har en styrka på mellan sex och elva procent. Den något klarsynta beställaren hade hamnat på nio procent. Av detta lärde jag mig att aldrig gå på toaletten på utökade möten. Ölet smakade dock gott och hade en stor fyllighet. Enligt ordningskvinnan var det som om hela kolonin var samlad. Vad hon menar med det hann vi inte utröna. Om det gällde alla blomster eller om det var blommor och bin hon syftade på står skrivet i stjärnorna. Ölsmaken hängde hur som helst kvar längre än ordningskvinnan. Den hängde kvar runt smaklökarna hela kvällen och långt in på lördagen.

Något förvånade fick vi alla uppleva hur ordningskvinnan lämnade sällskapet efter urdrucken Trappistöl och vi vore dumma om vi skulle tro hennes förklaring om hemgång. Den hade vi avslöjat redan då hon kom. Nu vet ordföranden och jag hur kvällen fortsatte, men här inträder bakbundenheten. Vi avhandlade denna punkt på styrÖLsemötet häromkvällen och vi vet nu att den hemliga koden är gurkor. Ytterligare ledtrådar kommer här: salt, dill, vatten, gurka, socker, pepparrot, ättikssprit, dillfrö, dragon, senapsfrön, vitlök och peppar. Vill du ha exakt mängd så rekommenderar jag dig att kontakta ordningskvinnan i styrÖLsen. Hon kan förmedla vidare kontakt. På något konstigt sätt verkar det som om hela kolonin var samlad, åtminstone någon gurkodlingsförening. Å styrÖLsens vägnar framförs nu ett innerligt bloggtack till alla kollegor som slöt upp och gjorde detta till en minnesvärd kväll. På återseende med ett kollegialt leende!

PS. Sejdelbetyg från senaste mötet: Skebo Brukspatron tre sejdlar. Oppigårds Winter Ale fyra sejdlar. Aphrodisiague två sejdlar, mer på grund av etiketten än på grund av smaken. HtvåO fem sejdlar.

Låt barnen få en vit julafton både vad det gäller snön och spriten!

2010-11-30T22:15:00.015+01:00

Jag har gjort en upptäckt att julens färg är inte längre översvallande och varmt röd. Den är vit. Inredningstrenden för övrigt har tydligen satt sina spår även på julpyntandet. Nu är det i och för sig inte jul ännu, utan vi har nätt och jämt kommit in i adventstiden, så min upptäckt kommer kanske på skam. Jag är uppvuxen i ett hem där mamma höll advent när det var advent och så blev det jul nästan över en natt. Du som har sett Madickens jul på film, kanske kan ana hur det var att vakna upp på julaftonsmorgonen. Ännu tydligare var det säkert i min mammas barndomshem, där verkligen allt av övergång från advent till jul skedde sista natten före julafton. Visserligen hade det pågått ett ljusstöpande, matförberedande, bakande och lutfiskande i flera veckor, men den sista mysfaktorshöjaren av julstämning skedde som genom ett trollslag. Där trollerigumman var min mormor.

Jag kommer inte på en enda anledning till att ha jul nu i adventstid. Det skadar inte att ha en tid av väntan på något annat. Vi hinner klara av en del saker som vi känner att vi vill göra, men främst kanske vi ska använda denna tid i vänthallen på att komma fram till vad detta annat är för något. Självklart ska barnen få vänta på tomten. Ja, självklart ska vuxna få vänta på honom också. Jag vill ha allt av det där som Granen står så grön och grann i stugan, julmat, ljus, Alladinask och gärna Paradisask också, sköna fikastunder med hembakade pepparkakor och dito saffransbröd, glöggmys och julskivelyssnade, soffhäng med julklappsboken, för att inte glömma umgänget kring spelbordet. Allt det där som på något vis hör julen till.

När jag nu säger att julens färg tycks vara vit, så menar jag inte i första hand den nyfallna snön som fräschar upp höstlandskapet till det yttersta. Snön klär in skogens träd och hustaken på ett så förunderligt vackert sätt att där ligger TV:s superinredare i lä. Jag lämnar utomhus och låter färgskiftet gälla inomhus. Gardiner, amaryllisar, julstjärnor, blockljus, chokladpraliner. Allt ska vara vitt. Det skulle inte förvåna mig om någon butik får för sig att sälja vita tomtemunderingar också. Som grädde på moset.

För mig är det mycket hjärta i julen. Hjärtat som symbol följer mig året runt, men själva hjärthögtiden är vid jul. Ett varmt, rött, kärleksfullt hjärta. För i grund och botten så handlar inte julen om annonsblad från stans alla butiker eller om ett hysteriskt fejande och frossande. För mig handlar julen om kärlek. Gud sände sin son till världen, för att dess mänsklighet skulle räddas och få ett hopp. Det måste ha handlat om kärlek från Maria till sin Gud, när hon säkerligen med bävande hjärta tackade ja till att föda Guds son. Det måste också ha handlat om kärlek från Josef som stöttade sin trolovade i det högst märkliga budskapet. Josef, jag väntar barn. Jag ska föda Guds son. Hur lätt var det att tackla ett sådant besked i Nasaret? Tonårsfödslar är inte lätthanterade så här tvåtusen år senare heller.

Julens budskap handlar om att vi ska inte vara rädda. Bortom allt pyntade, stress och oro, så finns det en uppmaning: Var inte rädda! Vi sträcker på oss. Klistrar på oss en mask. Fnyser och säger sturskt: Vadå, jag är inte rädd! Va, skulle jag vara rädd? Pyttsan! Det behöver inte gå många sekunder förrän vi blir riktigt skrajsna, om vi bara tänker efter. Någon i vår närhet blir allvarligt sjuk. Sturskheten är som bortblåst. Vi förlorar vårt jobb. Fnysandet övergår i ett hulkande. Vi ser katastrofer och oroshärdar på TV och tänker: Det där kunde vara vi. Det är inget vi säger pyttsan åt då. Änglarnas budskap når oss fortfarande: Var inte rädda! Vi bär bud om en stor nyhet. Något som gäller alla. En Frälsare är född. Detta har inte bara med julklappsinköp att göra. Det gäller något annat än hur många julslingor vi kan fästa upp på våra husfasader, räcken och äppelträdskronor.

Nu ska det ärligt erkännas att jag under många år inte har sprungit ihjäl mig till kyrkan på julaftonen eller ens på juldagen. Det har på sin höjd blivit en julmusikgudstjänst på Annandagen. Den dagen i julhelgen som vi har blivit trötta på all julmat och då det inte längre ligger någon spänning i vad som ryms i julklapparna. Hyacinterna börjar bli rangliga och nu vill ögonen ha ny fräschhet i blicken på tulpanbuketten. Då passar det bra att ha någon annan förströelse. Kyrkan till exempel. Vi har däremot varit noga med att samlas kring krubban i hemmet och att tillsammans läsa julevangeliet. En tradition så god som någon. Det hör liksom till och visst har vi hunnit läsa några minuter när vi ser på Kalle Anka i så många fler minuter. För att inte tala om alla minuter som det krävs för att öppna julklappar och munnar inför all mat, fika och gottebord.

I ett par års tid har dottern jobbat som vaktmästare i kyrkan vid julkrubban och vid midnattsmässan på julaftonen. Det har föranlett oss i familjen att komma till kyrkan två gånger under en och samma dag. Jag har tänkt mycket på det där. Den lilla detaljen att en ung person, i det här fallet vår dotter, är den som leder oss dit vi hör hemma i julens tid. Tankarna virvlar vidare. Hur Gud i sin fantastiska planering för världens räddning inte skickar någon superhjälte utan ett litet barn. Alla som någon gång har hållit en liten baby i famnen, vet att det väcker känslor inom en som vi inte trodde fanns. Ett barn är lättare att ta emot än en fullvuxen Stålman eller ett muskelknippe som Tarzan. Jag tror att Gud vill göra det lättare för oss att komma till honom. Ett litet spädbarn kommer inte heller med några pekpinnar eller diktatorfasoner. Ett barn bara är. Oskyldigt och i behov av vård och kärlek.

Där är jag nu. Inför det lilla Jesusbarnet. Jag som på något sätt så här tvåtusen år senare står med ett slags facit i handen, med vetskapen om vad detta lilla barn skulle få växa upp till och vad han skulle få utstå. Hans blod piskades ut ur hans kropp. Hans blod sipprade fram runt huvudet där törnekronan trycktes på. Hans blod rann ut ur spikhålen som de romerska soldaterna åsamkade honom när de hängde upp hans illa tilltyglade kropp på korset. Blodet som färgade hans höftskynke rött. Jag blir inte alls äcklad av denna händelse. Jag blir förundrad och ödmjuk. Jag tackar Gud för hans enorma julgåva. Ett barn. Jag tar det i min famn. Suger in doften av babyhuden i mina näsborrar. Jag bär barnet ett tag. Sjunger för det. Vaggar det. För jag vet att snart händer det omvända. Han kommer att bära mig och alla andra. På hans skuldror ska herradömet vila. Hans namn ska vara Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. Detta är en kärlek som övergår vårt förstånd. En varm, evig och väldigt vackert röd kärlek. Julröd. På återseende med ett leende!

PS. Första advent blev inte precis som jag hade tänkt mig. Jag åkte på någon slags baskeluskdäckning. Så jag och min kroppastolle intog viloläge och vet du vad som hände då? Det rann till i skrivarådern och som genom ett under låg tre jultexter klara inom loppet av några timmar. På tal om röd så har det hänt något verkligt märkligt (de senaste orden ska uttalas på den bredaste småländska du kan tänka dig) idag. Hela styrÖLsen har påbörjat någon slags gemensam ekipering, med början nerifrån, det vill säga skorna. Klarröda curlingkängor. Varma, på-halva-priset och skitläckra. De kommer väl till pass i den bistra kylan som kung Bore ständigt skickar iväg. Det var dock långt ifrån bistert och kallt på föreläsningen med Jonas Helgesson ikväll. Jag är helt tagen. Suveränt bra och imponerande. Jag älskar att få skratta och gråta samtidigt och det fick jag ikväll. Tack Jonas!

Oväntad fråga kontrar jag med oväntat PS-innehåll

2010-11-22T19:15:00.006+01:00

Hur går det med din andra blogg? Så sa min kära vän och kollega när vi hade avverkat dagens träningspass och var på väg tillbaka till jobbet. Jag kände igen det där frågescenariot. Från tiden då jag gick omkring och funderade på att starta en blogg, men inte fick tummen ur någon gång. Jag kom med den ena förklaringen efter den andra och liknade mer och mer Alfons Åberg. Jag ska bara... Det gick till en viss gräns, sedan var jag tvungen att sätta igång. Förklaringarna tog slut och jag ville ju så gärna blogga.

Idag kom frågan så oväntad, så min hjärna hann inte tänka ut någon godtagbar förklaring. Jag skyller på att jag var nytränad och nyduschad och min kropp inklusive hjärnavdelningen var så där avkopplad och slapp, som det är så skönt och eftersträvansvärt att vara då och då. Dock inte när det gäller bloggfrågestund. Jag fick säga som det var. Jag hann inte få fram någon bortförklaring, men gott och väl en förklaring. Den inleddes dock lite tvekande. Ja du... Så en upprepning av frågan: Hur går det med min andra blogg? Det var bara att säga som det är: Det går för tillfället inte alls. Jag hade tänkt använda den till lite korta, små spännande inlägg i vardagen, gärna med bilder. Det skulle gå ypperligt att göra detta genom min iPhone, men det är stor skillnad på skulle gå och att göra. Den var tänkt att vara en krusning på ytan. Nix pix, något krusande har det inte blivit.

När jag inte har haft riktigt god tid med den här bloggen, hur kunde jag då tro att jag skulle hinna med små inhopp i vardagen på en ny blogg? Hur som helst, den står kvar och får vila sig i form ett tag. Under tiden tar jag tag i min träning. Det är så lätt att snabbt komma in i ett ekorrhjul. För mycket att göra i arbetslivet och privat och så skippas sådant som är minst lika viktigt: att ta hand om sig själv och sitt välbefinnande. Det kan var okej för någon dag eller några dagar, men när det blir till veckor och månader, då är det något fel. En kropp är skapt för att röra på sig och när det inte gör det så kommer den negativa trenden igång både psykiskt och fysiskt. När en människa väl ha suttit in sig som soffpotatis, så är steget och viljan till förändring mycket svårare.

Jag tror att det kan vara för att de flesta av oss tänker fel. Vi tänker oss direkt ifrån soffpotatisläget till sexpacken på magen och glömmer att det däremellan både ligger lång tid och en hel del förändringar. Vi kan tänka oss att göra EN förändring och sedan är målet klart. Det är bättre att sätta upp delmål. Om det tar emot extra mycket att komma igång, så kanske det kan vara så att det behövs etthundra delmål istället för tio. En sådan sak som att ta en lång promenad varje dag kan få vara ett delmål. En lång promenad på minst fyrtiofem minuter, helst en timme, varje dag. Det är regelbundenheten som är det viktiga. När det ösregnar eller blåser snöfriska vindar, så gäller samma delmål. Ett annat delmål kan vara att promenaden ska bli raskare och raskare. Alltså håll kvar samma tid, men se en större del av världen under tiden.

Då är det bara nittioåtta delmål kvar. Här går det undan. När promenaderna blir rutin, så kommer den sköna känslan av att verkligen vara hurtig. Visst kommer det trotsiga dagar, då den mosiga soffpotatisen sticker upp sitt tryne och säger ifrån: Låt mig sitta och slöa idag. Imorgon också för den delen. Jag har absolut inte lust med detta. I detta läge tror jag att det är dags att titta på slutmålet. Vill jag gå ner tio kilo eller vill jag gå upp tio kilo? Vill jag få svårt att gå i trappor om tio år eller vill jag kunna behålla smidigheten i kroppen? Vill jag slippa värk orsakad av orörliga leder eller vill jag kunna visa upp en skön träningsvärk av övergående art?

Det finns en skara av människor som absolut vill gå upp tio kilo och kämpar för det, men de flesta vill nog se sjunkande siffror på vågen. Skippa vågen. Ta fram ett måttband. Mät mage, stuss och lår och se hur millimeter efter millimeter försvinner och helt plötsligt får du tänka i centimeter. Självklart vill de flesta av oss gå i trappor om tio år, men då kan vi också tänka att det har varit en omöjlig uppgift för många de senaste tio åren eller kanske hela deras liv. Just trappgåendet är inte livsviktigt, men om det inte går på grund av övervikt och utslitna leder, då är det synd. Kroppslig värk kan ha så många utgångspunkter och detta är absolut ingen Fråga Doktorn-blogg. Men jag vidhåller att träningsvärk är mycket skönare och i jämförelse rena njutningen, mot den värk som är orsakad av för otränad kropp.

Börja lugnt. Det behövs inte fler grimaserande ansikten på gymmet som lyfter sjuttio kilo i maskinen, när det hade räckt med sju. Jag vore glad om de kunde komma till insikt, så vi andra slapp sitta och oroa oss för stroke, hjärtinfarkter och muskelbristningar. Jag har sett en lårmuskel brista en gång på en herre som ville bevisa något under tiden som han grimaserade med ansiktsmusklerna. Det skriket gick genom märg, ben, senor och muskler kan jag lova. Det var nästan så att Räddningstjänsten fick komma och skära loss honom. Han satt där han satt. Oförmögen att röra sig. En del kanske lär sig av erfarenhet.

Det är väldigt lätt att komma med undanflykter om varför vi inte ska träna. Jag brukar sitta i en maskin på gymmet och filosofera om gångna tider. På den tiden då tungt kroppsarbete var nog och den fetaste av fetaste mat behövdes för att täcka kroppens behov av näring. Idag sitter vi stilla och våra kroppar mår inte bra av det. Denna bloggning om kroppsvård kan också vara en undanflykt i sig. Jag smet snabbt ifrån ämnet: Min andra blogg. Det kanske är så att jag inte har kommit till insikt om vissa saker. Som att inte ta på mig för mycket bloggvikt. Det kanske räcker med en blogg? Två kanske får mig att grimasera i bekymrade pannveck? På återseende med ett leende!

PS. Om det nu är så att jag bloggdeklarerar om när Glenn Hysén, Tomas Ledin och Marcus Allbäck fyller år, av den enkla anledningen att jag tycker att de snygga och väldigt duktiga på det de gör, så måste jag självklart säga något om Mads Mikkelsen, den danske skådespelaren. Han ramlar in under samma kategori. Snygg och duktig på det han gör. Eller lite fulsnygg. Jag får jämna ut det med att han är i särklass min favoritskådis bland det danska urvalet. Dessutom är vi jämngamla, men där slutar jämförelserna. Tillykke Mads!

En mörk del av historien

2010-11-21T21:45:00.005+01:00

År nittonhundrasjuttioett i vårt land Sverige påbjöd lagstiftningen att en gravid kvinna skulle utföra abort på sitt foster och därefter tvångssteriliseras. När kvinnan kom in till sjukhuset så meddelade hon personalen att hon kände sitt barn röra sig i magen. Personalen nonchalerade detta och viftade bort det. Aborten utfördes och kvinnans tredje barn föddes aldrig. Kvinnan levde sedan cirka fyrtio år till med vetskapen om att hon var steriliserad. Mot sin vilja. Inte nog med det fruktansvärda ingreppet mot kvinnans kropp. Svensk lagstiftning möjliggjorde också att ett barn aldrig fick chans att andas, leka, skratta, få vänner, gå i skola, skaffa familj, se världen och skaffa sig erfarenheter. Jag kallar detta mord och eftersom detta inte är det enda fallet så drar jag det till sin spets och kallar det folkmord.

Tvångssterilisering förekom i vårt land mellan åren 1934 och 1975. Det beslutsmakten eftersträvade var rashygien, folkhälsoskäl och också någon form av kontroll av asociala personer. I lagen om tvångssterilisering stod det att det kunde "bestämmas att en person, som på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras, bland annat om risk föreligger att han skall överföra arvsanlag till sinnesslöhet el. sinnessjukdom till sin avkomma. Det stod också att sterilisering kan ej utföras mot någons vilja och är en privatsak mellan vederbörande och hans läkare. Tvångssterilisering utfördes alltså på människor som ansågs intellektuellt omyndiga och förmodligen lät sig många som inte var intellektuellt omyndiga övertalas av myndigheten.

Lagen om sterilisering skärptes år nittonhundrafyrtioett och det går säkert att dra slutsatsen av detta att då skärptes även påtryckningarna. Detta var under pågående krig och Sverige höll sig neutralt, men påvisade tydliga tecken på vägval när det gäller att inte behandla människor med lika värde. Det fanns tre olika kategorier när det gäller steriliseringsorsaker. Eugenisk indikation (även benämnd arvs/rashygienisk), då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.

Social indikation, då personen ansågs vara "uppenbart olämplig" att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt och så medicinsk indikation, då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan "svaghet" kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Det var framförallt kvinnor som steriliserades. De var ofta unga och från socialt utsatta grupper. Läkare bedömde dem på ganska lösa grunder och så genomfördes steriliseringen. I vissa fall så förklarades inte ingreppet och det finns även exempel där sjukhuspersonalen informerade om en blindtarmsoperation, när det i själva verket handlade om sterilisering.

Tillbaka till år nittonhundrasjuttioett och till kvinnan som var gravid med sitt tredje barn. Syskonen var nio och fyra år. En flicka och en pojke. Fulla av liv. Snart skulle de ha fått ett syskon, om inte en socialtjänstkvinna kommit hem med ett brev som skulle undertecknas och där kvinnan var tvungen att acceptera abort och sterilisering. Det visade sig vara mer tvång än förklaring i sammanhanget. Till vilken kategori hörde då kvinnan eftersom det överhuvudtaget var aktuellt med sterilisering? Eftersom det redan fanns två friska barn i familjen, så kan vi ju verkligen undra vad läkarvetenskapen grundar sitt beslut på?

Jag hamnar på eugenisk indikation eftersom den innefattar personer med lyte. Eller tyckte de att medicinsk indikation kunde vara en anledning också? Eftersom den innehåller kroppsfel. Social indikation verkar inte trolig, eftersom kvinnan redan fått två barn och lyckats uppfostra dem, men vem vet? Lagstiftningen kunde kanske hävda ett asocialt levnadssätt? Kvinnan var nämligen döv. Om du är finkänslig och rädd för fula ord, så ska du hoppa ett par meningar nu eller sluta läsa här. Jag anser att detta är rent ut sagt för jävligt. Jag blir uppriktigt förbannad och vred när jag får veta sådana saker. Det är en pissig skam för Sverige och myndigheterna vet om detta och har undanröjt mycket av den bevisning som borde ha fått komma fram i ljuset.

Det går inte att med ekonomiska medel gottgöra all den smärta som lagstiftningen har åsamkat många oskyldiga människor. Det finns inte en chans att värdera en sådan skandal i ören och kronor. Det finns en risk i att nuvarande makthavare skyller på att det hände före deras tid och det är förvisso sant, men ändå borde officiella ursäkter gå ut och informationen borde spridas. Detta har hänt och det får inte ske igen. Sveriges riksdag avskaffade lagen helt år nittonhundrasjuttiosex och då hade över sextiotretusen människor, huvudsakligen kvinnor, steriliserats. Av dessa har cirka sextonhundra personer fått skadestånd. Var är pengarna till alla de andra? Om de nu inte lever, så finns det andra ändamål att skänka pengarna till. Det finns säkert många grymma metoder kvar i vår värld som kan uppmärksammas. Det vore ett sätt att hedra dessa offer för idiotisk lagstiftning.

För oss andra återstår det att med gemensamma krafter se till att sådana tendenser inte får chans att blomstra igen. Det var ett himla hallaballå i och med att Sverigedemokraterna kom in i Sveriges riksdag. En av Sverigedemokraternas punkter i deras partiprogram lyder som följer: En återgång till den assimileringspolitik som gällde fram till mitten av 1970-talet och som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till det svenska samhället och inte tvärtom. Jag tycker vi borde ha kommit längre och om det är någon som ska anpassa sig så är det väl Sverigedemokraterna som borde ha politik för tjugohundratiotalet istället. Det här med att en viss grupp av människor ska anpassa sig och bli som en annan grupp är en skräck för hela mänskligheten. Vilka ska vi anpassa oss efter? Sverigedemokraterna? Jag tror att människan är skapad för att gå framåt. Då kan vi inte gå tilllbaka till en politik som gällde fram till mitten av sjuttiotalet. Detta skriver jag för att hedra den kvinna som log mot oss alla på ett fotografi i en fin ram igår eftermiddag. Ditt minne är bevarat i mångas hjärtan och manar oss att fortsätta att kämpa mot kränkningar och orättvisor. Låt oss tydligt peka på människors lika värde. Det är vår skyldighet. Det är vår rättighet. På återseende med ett osteriliserat leende!

PS. Upptäcker förfärat att det lyser Domsöndagsljusstakar och Domsöndagsstjärnor i kvarterets fönster. Stackars människor som nu inom en vecka måste byta ut dessa mot Adventsljusstakar och Adventsstjärnor. Varför kan inte var sak få ha sin tid? Allt måste tas ut i förskott. Ibland skulle det behövas lagstiftning om vettiga saker. Som att adventsattiraljerna inte tänds förrän tidigast lördag kväll före första söndagen i advent. Eller så satsar vi rejält och sätter upp midsommarstång, tar sill och nubbe på nyårsafton och så blir det pumpor och bus eller godis på Valborgsmässoafton. För ska det snurra, så ska det snurra rejält tycker jag.

Chokladbollsbloggning

2010-11-20T10:54:00.005+01:00

Här sitter jag och lägger upp ett nytt blogginlägg några minuter före elvaslaget på en lördagsförmiddag och en människa med god traditionskännedom vet att det är melodikryssartid. Idag var det första lördagen på mycket länge som jag inte skulle få möjlighet att lösa melodikrysset och jag hade planerat när och hur jag skulle kunna lösa det genom internet senare. Så kom jag på den lysande idén med att ändra mina dagsplaner och göra andra saker vid ett annat tillfälle och låta melodikrysset få första tjing i mitt liv. Nu har jag haft en underbart skön förmiddagsstund. Se hitåt: kaffe, chokladboll (som sonen inhandlat en hel låda till hemmet igår), tända värmeljus och vanliga stearinljus, vilfåtölj med fårskinn, fötterna på fotpall och så Anders Eldemans röst i radion.

Det är en stor lycka att kunna lösa krysset på egen hand. Idag var det ovanligt lätt med en hel del gamla godbitar från min ungdom. TOTO, Bee-Gees, Kim Larsen, Sweet home Alabama och så Sonja Aldéns underbara sångtexter. När jag nu försökte ladda upp melodikrysset på nätet, så fungerar det inte, så då fick det bli ett blogginlägg istället. Det var oplanerat men inte desto mindre efterlängtat. Utanför fönstret faller snöflingor i ganska högt tempo. Det här avtalet som jag försökte få till för några inlägg sedan, om att snön kunde få komma på Luciamorgonen, det har tydligen någon annan avstyrt.

Nu när jag fick lite extratid som även inrymmer bloggande, vad ska jag då blogga om? Mr T jobbar sin andra helg av tre på raken och det är klart att det påverkar vårt hemliv litegrann. Jag jobbar min andra helg på raken, så det känns som om det är väldigt lite skillnad på helg och vardag just nu. Imorgon åker Mr T till huvudstaden för en konsert i Storkyrkan och jag har fått möjlighet att följa med. I skrivandets stund har jag inte bestämt mig. Det kan hända att jag väljer en mellandag på hemmaplan. En lugn dag som får komma som den kommer. Med promenad, träning, god mat, något överraskningsmoment till mig själv.

Ofta när jag startar upp ett blogginlägg, så gör jag det därför att jag har något att förmedla eller lite mindre preteniöst, något att berätta. Idag är det inte så. För vem av er bloggläsare är intresserade av att få veta att jag trycker i mig chokladboll till förmiddagskaffet? Ni har säkert själva konstaterat att snöflingor faller, i alla fall om ni befinner er på en plats där snöflingorna faller. Det finns säkert platser där solen skiner och det är trettiotvå grader varmt eller andra platser där det ösregnar och är cirka tio grader varmt också.

Hur kommer jag vidare från chokladbollsnjutningen? För njutning är vad det har varit. Av den enkla anledningen att jag har ätit den med gott samvete. Jag ska inte kalla den belöning för det anser jag inte att den är, men efter en vecka med intensiv träning, så känns det helt okej att fika på riktigt. Jag har varit på gymmet flera gånger och jag har avverkat flera pass på Friskis & Svettis. Jag hade faktiskt tänkt ta ett pass idag också, under självaste melodikrysstiden, men då sa min träningsnarkoman till dotter att det är helt i sin ordning att ta en vilodag. Det mår kroppen bara bra av. Hon sa dock inget om chokladbollar, men jag kan säga det till dig: Jag mår absolut inte sämre så här en chokladboll senare. Gymmet får vara skönt för kroppen och chokladbollen för själen. Tänk när jag når den träningsnivå då det blir tvärtom. Att motionen blir bra för själen och chokladbollen blir livsnödvändig för kroppen.

När vi ändå är inne på ämnet kropp, så tänkte jag att jag kunde säga några ord om en artikel som jag läste i veckan. Ja, egentligen är det väl mer innehållet i artikeln som jag reagerade på än själva artikeln. När jag hade läst igenom hela artikeln, så var jag tvungen att kolla om det var en gammal blaska som jag höll i mina händer. Ja, alltså inte om det var en tidning från artonhundratalet, även om det verkade så, utan om det var en tidning från första april. Så var inte fallet. Synd, det hade underlättat om det var ett skämt.

Flera företag och andra arbetsplatser i Norge hade bestämt att kvinnor skulle bära ett rött band om handleden när de har mens. Jag är ledsen kära bloggläsare, men detta är inte inledningen på en dålig Norge-historia, utan detta är seriöst. Jag vet inte om tanken var i all välmening från cheferna eller om det grundar sig i något annat. Problemet var att kvinnorna under menstruationsperioden oftare gick på toaletten och detta hade uppmärksammats av de manliga cheferna. På en arbetsplats hade till och med en kvinna blivit inkallad till chefen för att ge en förklaring till varför hon så regelbundet gick till nödinrättningen.

Vid ett sådant förhör önskar jag att en kvinna snabbt skulle finna sig och till exempel kunna svara: Jag snortar kokain och det vill jag inte göra öppet inför alla som sitter i kontorslandskapet. Eller: Vi fick katrinplommonefterrätt hos svärmor igår och idag är min mage i totalt kaos. Du anar inte vilka bajsexplosioner jag åstadkommer. Jag skiter som en hel karl. Men det hade den här norska kvinnan inte sagt, utan hon hade i ärlighetens namn förklarat att hon hade mens.

Jag trodde att det var allmänt känt bland befolkningen som har nått en ålder på tio år att den feminina delen av mänskligheten har menstruation en gång i månaden. Den ter sig väldigt olika från kvinna till kvinna, men för en del är det ett mindre helvete. Det ger smärtor från skulderbladen ner till vaderna. Det är som att föda barn, utan något gulligulligt paket som avslutning. Det ger huvudvärk, illamående, frossa och en mage som är allt annat än samarbetsvillig. Många kvinnor har så rika blödningar att det känns som om hela innanmätet av kroppen följer med ut.

En del män tycker säkert att det är lite kul att göra sig lustiga över dessa dagar och kallar dem både det ena och det andra. Lingonvecka är klassiskt. De röda dagarna likaså. Ett gott råd från mig som kvinna till alla män är att ni gör bäst i att sluta skämta om det här. Jag tror också att skulle det bli så att evolutionen någon gör en omkastning till att nu läggs menstruationscyklarna på männen, så kommer det inte dröja länge förrän det delas ut gratis mensskydd och de röda dagarna kommer verkligen att förläggas till almanackan att detta blir allmänna vilodagar för männen. De röda armbanden kommer att ersättas med röda värmande filtar att bäras runt höfterna och PMS får en helt annan innebörd. Prioriterad Manlig Sjukdom. På återseende med ett leende!

PS. Idag är det tjugoett år sedan som Förenta Nationerna antog konventionen om barnens rättigheter. Så här med facit i hand så ser vi att det räcker inte bara med att skriva under några papper för att det ska hända något. Är du med mig på idén att vi till advent och jul struntar i några uppblåsta affärsreklamblad och istället satsar dessa pengar på ett projekt som kommer barn tillgodo? Hör gärna av dig med kommentarer om du hittar något bra!

Trafikplats Glädjen

2010-11-18T22:42:00.005+01:00

Det är lätt att bli förskräckt när jag backar tillbaka i bloggen år för år. Utan någon större ansträngning så märker jag att intensiteten i bloggandet har minskat. Speciellt i år. En snabb titt över november-månaderna de senaste fyra åren som jag har bloggat, visar tydligt och klart att jag ligger efter med blogginläggen för november innevarande år. Nu har jag inte denna blogg för att jag ska tävla med mig själv i antalet blogginlägg per månad från år till år, utan denna blogg existerar helt och hållet för min kärlek till det skrivna ordet. Detta är en helt egoistisk sida där jag i alla olika sinnesstämningar får sätta mig ner och bara ösa. Glädje, sorg, skratt, ilska, humor och allvar. Nu när inte det händer lika frekvent som tidigare, så kan det dras nästan hur många slutsatser som helst om detta. Befinner jag mig inte i lika många sinnesstämningar längre? Är det inte lika roligt att skriva längre? På båda dessa frågor svarar jag: Jo! Mina känslor är intakta och jag älskar fortfarande det jag gör just nu. Skriver.

Är det så att jag prioriterar annorlunda? Så kan det vara. Ett vanligt uttryck för dem som inte verkar ha så mycket att göra är att: Skaffa dig ett liv! Det är egentligen ett ganska korkat uttryck eftersom alla som är i livet redan har ett liv, men jag antar att meningen är att personen ska skaffa sig ett vettigt liv. Då är det bättre att säga så: Skaffa dig ett vettigt liv! Det bör kanske komma en deklaration på vad som är vettigt eller inte också. Ett liv har jag alltså haft sedan fyrtiofem år tillbaka. Frågan är om det är så vettigt?

Åh jo, nog är det väl vettigt allt. Jag är lyckligt gift med världens bästa make. Vi har två fina barn som är på väg ut i vuxenvärlden. Vi har jobb som vi trivs med. Vi bor bra och vi har släkt och vänner som vi har goda relationer med. Som grädde på moset har vi fått knyta härliga band till världens goaste hund, Millie. Det låter väl vettigt så långt? Nu finns det inte så många gränsmarkeringar och staplar på vad som anses vettigt eller inte. Vi måste gå till oss själva och ställa frågan: Verkar detta vettigt? Jag funderade lite på det i helgen som gick av den enkla anledningen att förra veckan gick i en hastighet av trehundratrettio kilometer i timmen nästan hela tiden. Det var alldeles för mycket att göra hela tiden.

Nu vet jag att min chef inte läser min blogg särskilt regelbundet, han har säkerligen vettigare saker på sitt schema. Så jag kan med ganska stor säkerhet skriva som det är, utan att det kommer till hans vetskap. För jag tror att han skulle bli rätt fundersam, om han visste hur fulltecknad förra veckan var. När almanackan är fullklottrad och det hela tiden kommer nya saker i skallen som ska åtgärdas och lappar skrivs i kom-ihåg-syfte och det slutar med att jobb packas med hem. Är det vettigt? Självklart inte. Men det kan så här i efterskott användas som en förklaring till att jag inte har bloggat så mycket. Alltid något.

Det är riktigt länge sedan som jag planerade denna kväll. Nu kom det till lite bonus-roligheter, men det återkommer jag till senare. Jag läste höstprogrammet för Gävle Teater någon gång i september och såg då att Jonas Gardell skulle göra sin föreställning "Trafikplats Glädjen" här i stan. Den har han gjort förut, för några år sedan, men den gången tror jag att han höll till på Gävle Konserthus. Efter den föreställning kunde jag bara lite avundsjukt läsa recensionerna i tidningen och höra andra berätta om hur braaaaa den vaaaaar, men jag hade alltså inte varit där. Saken är den att mycket av sådana där roliga och intressanta saker som händer i stan kan gå mig förbi. Det är en upptäckt jag har gjort de senaste åren att jag ofta läser om saker som har varit, mer än att jag läser om saker som ska ske. Undantaget Gävle Symfoniorkesters konserter förstås. Det har kanske sin förklaring i att generalprogrammet bärs hem till köksbordet direkt när det har kommit från tryckmaskinen. Mr T:s förtjänst.

Tillbaka till Jonas Gardell. Det är väl få personer som delar Sveriges befolkning i två åsiktsdelar som han gör. Speciellt inom kyrkliga kretsar. Usch, Jonas Gardell, säger en del. Bög. Säga vad man vill om kyrkans folk, de må ha sina fördomar, men raka på sak är de. I alla fall i bög-frågan. Annars är det inte ovanligt med hummande och hymlande. Det blir väldigt många gånger tydligt att människan och hennes värde försvinner och ersätts med sexualiteten. Ja, det är verkligen motstridigt, eftersom ofta samma åsiktsmänniskor inom kyrkan verka tycka att sexualiteten inte existerar. Men att Jonas Gardell är bög är de tvärsäkra på. Punkt. Jag ger dem rätt i sak. Men mer politiskt korrekt är att säga HBT-person. Så inledde nämligen Jonas Gardell sin föreställning. Med att tala om att han är en HBT-person. Plus alla tillägg av bokstäver för att beskriva det han är, bög.

Jag har många gånger undrat varför det är så viktigt för homosexuella att tala om att de är just homosexuella. Det ordnas festivaler och temadagar. Föreläsningar och livliga diskussioner, där bögar och lesbiska låter ropen skalla, sexuell frihet åt alla. Varför gör inte vi heterosexuella likadant? Vi som älskar minst lika mycket? Vi som också känner lust? Vad är skillnaden? Bara att jag råkar älska en person av det motsatta könet.

För mig är Jonas Gardell först och främst en medmänniska, som jag respekterar för den han är. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om hans sexualitet, precis lika lite som jag bryr mig om andras sexualitet. Jag tycker att det räcker gott med att hålla reda på min egen och på min makes. Allt annat innebär bara överansträngning på sådant som jag inte har med att göra. Jag fascineras av Jonas Gardells scennärvaro. Han använder sin kropp som redskap, inte minst ansiktsmusklerna för att föra fram en sinnesstämning. Den mimiken är avundsvärd. Det är imponerande att en ensam människa kan stå på scen och trollbinda en publik i över en och en halv timma. Han lockade till skratt, han frammanade riktigt rejäla skrattsalvor, men också en knäpptyst tystnad. Nästan så att jag inte ens ville andas, för att andetagen kunde höras som åskdunder i lokalen. Sådana stunder är mäktiga stunder och då får den andra åsiktshalvan gärna fnysa fram sin bögkommentar.

Jag har även haft gott nöje av Jonas Gardells program på TV om kristen tro. Jag har hans böcker om både Gud och Jesus och jag gillar hans rättframhet och hans träffsäkerhet. Han pekar på saker som ger igenkännande skratt tillbaka. I hans föreställning fanns utrymme för vittnesbörd om hans tro och han berättade öppet om Jesus och hans gärningar. Jag tror det är mer än vad de människor gör som fnyser om hans sexualitet. Inför fullsatt lokal passade han på att visa vad Jesus, enligt bibeln, skulle göra i olika situationer och han uppmanade oss att göra likadant för en annan människa. Han önskade att någon hade kommit och gjort så för hans egen mamma när hon befann sig i en verklig livskris. En naken och öppen föreställning med det djupaste allvar om utanförskap, mobbing, skilsmässa, sjukdom och död, men ändå gick Mr T och jag därifrån med ett leende på läpparna och med muntra hjärtan. Hur många av oss skulle klara av att åstadkomma detta? På återseende med ett leende!

PS. Före föreställningen avnjöt vi en trerätters middag med levande ljus på bordet och vatten i glasen. Det var mysigt och romantiskt och med en alldeles lysande duktig servitris. Så vi var på gott humör när vi gick in på teatern. Vid hemkomst inträffade dagens höjdpunkt! En ursäkt till Jonas Gardell och till den trevliga servitrisen, men det är inte var dag som vi sprättar upp en låda Helsinge Rököl. Äntligen finns drycken tappad på flaska. Det är nästan ett par veckor sedan som jag var inne på ett Systembolag nära mig och gjorde en gemensam beställning för StyrÖLsens medlemmar och nu hade alltså kartongerna kommit. Två kartonger, tolv buteljer i varje, alltså, tjugofyra flarror är nu hemlevererade och de övriga medlemmarna är informerade. Jag och Mr T nallade på varsin Helsinge Rököl och jag hörde Mr T:s första smakkommentar: Mmmmmmmm. Vad god! Vilken eftersmak! Jag förstår att ni har blivit förtjusta. Jag svarade: Kul att du gillar den. Jag älskar dig! Glöm aldrig det! Du skulle veta hur god den är till raggmunk. När sältan möter tjärigheten. Då uppstår ljuv smaklöksromantik.

Fädrens kyrka och så min älskade pappa

2010-11-15T21:06:00.009+01:00

Vid det här laget är väl alla slipsar inhängda på slipshängaren i garderoben. Alla kalsonger och strumpor inlagda i sina lådor. Konjaken provsmakad. CD:n genomlyssnad. Ett relativt nytaget skolfoto på ett barnbarn i en ram i bokhyllan. En teckning på kylskåpsdörren. Ett vykort på köksbänken. Kanske står det en liten tårtbit kvar i kylskåpet och blommor på finbordet vittnar om att det hänt något speciellt i helgen som gick. Fars Dag och jag tillhör den glada och tacksamma skaran av barn som växt upp med en närvarande far i hela mitt liv. En far som fortfarande visar sin kärlek och omsorg om mig. Genom ord, kramar och med dagliga förböner. Av alla sammanlagda livserfarenheter och med alla gjorda åldersjämförelser, så känns det mest givet att min far kommer att vara den som lämnar jordelivet först. För varje dag som går är vi en dag närmare det tillfället då vi skiljs åt.

Det har därför blivit mindre och mindre viktigt med hösanflösan av presenter. Min far har aldrig varit en person som vill ha en massa grejer och ju fler år som går, ju mindre har behovet blivit. Däremot känns det angeläget att få tala om min kärlek och min tacksamhet. Han har stor del i att jag är den jag är. Ja, i första hand att jag överhuvudtaget är till, men också att jag har kunnat växa upp och vara kvinna, men också fortfarande en dotter som ser sin far som ett föredöme. Jag vet var pappa finns, jag känner väl till hans kunskap i praktiska frågor, jag högaktar hans värderingar och jag vandrar tryggt i vetskapen om den förbön som han omsluter mig och min familj med dagligen. Det jag nu skriver kan jag kopiera och använda på Mors Dag. Det gäller i hög grad även min kära mamma.

Det här med att den äldre generationen först ska dö har aldrig varit en självklarhet hemma hos oss. Mina föräldrar har ständigt levt med en oro att jag inte ska klara ut den ena sjukdomsstormen efter den andra i min barndom. Så har det varit sedan jag föddes och även om vi inte dagligen tänker på döden, så finns känslan där i faggorna. När åren går så ändras dock oron mer och mer till tacksamhet. Jag ser det senaste året, de senaste tio åren, de senaste fyrtio åren som en ren levnadsbonus. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag tänker tanken vid sänggående: Tack för ännu en dag, hoppas det blir en till imorgon. Det är spännande att se hur det går!

Jag tror att vi just nu upplever en trend i att ge våra pappor något annat än de traditionella slipsarna och kalsongerna, genom att ge presenter som kommer andra människor till del. Alla fäder slipper problemet med överfulla hängare och byrålådor och andra människor blir lika glada som papporna. Pengar till trädplantering, brunnsgrävning, en get, vaccinationer, skolutbildning, mat, elektricitet till fattiga länder. Den listan kan göras hur lång som helst och behovsfokuseringen flyttas från ett problem i våra fäders fulla garderober till en möjlighet i många barns tomma magar. Förståndiga pappor som har välsignats med att slippa sitt eget ha-begär och som kan glädjas med att se andra glädjas, blir säkert överlyckliga och lättade över en sådan gåva. Jag kommer att testa möjligheten vid jul. Glädja många genom att glädja en person.

Igår var församlingen samlade på ett alldeles speciellt sätt. Först till högmässa och sedan till kyrksmörgås och samtal om församlingens uppdrag. Det var mycket folk i kyrkan och jag måste säga att predikan borde tryckas svart på vitt och delas ut som en utmaning till oss alla. Våga anta utmaningen att inte låta predikan gå in genom ena örat och ut genom det andra. Våga låta den planteras i våra hjärtan. På min FB-status gav jag uttryck för detta, samtidigt som jag gav uttryck för mitt suckande när det gäller gammalmodiga ord i vår psalmbok. Jag tycker faktiskt att ord som dälder, vorden, bidar och anlete har haft sin plats i vårt språk och kan få vara i våra fina minnen bevarade, men om vi som kyrka vill ge ett förståeligt budskap till dagens människor, så måste något ske. Något som kallas förändring. Jag har ännu inte fått en kommentar om predikan, men mängder om psalmtexter och orden.

Att efter kyrkkaffet sitta och trendspana om vår invärld, närvärld och omvärld kändes som total kontraorder, när vi bara en stund innan suttit och sjungit om dälder och röster höjdes i min FB-status att ajabaja, rör inte texterna. Ta med ordet dälder på högskoleprovet och se hur många rätt som kommer in. Jag sticker gärna ut hakan för det vittnar om att även näsan får in lite frisk luft och det innebär i sin tur att lungorna fylls av syre och då kan jag säga vad jag tycker: vi som församling riskerar att hamna i invärlden enbart. Vi vet om, vi ser och vi talar om en närvärld och en omvärld, men vi vill gärna gotta oss i invärlden och där bygger vi murar genom språk, kroppsspråk, ritualer och konstigheter. Det räcker inte med att fundera på vad Jesus skulle göra. Det räcker inte med att ställa frågan språkmässigt, vad skulle Jesus göra? Vi måste också göra det som Jesus gjorde.

Det har väl knappast undgått någon vid det här laget att jag har utvecklat en allergi mot post-it-lappar? I alla fall när de ska användas kollektivt. Igår blev det mer tydligt än någonsin. Det bästa efter kyrksmörgåsen var inte de gula lapparna med klister på, diagrammet eller gruppredovisningarna. Det bästa var budskapet från mannen som växte upp utan far, utan mor. Som en vecka gammal lämnades på barnhem och som i hela sitt liv växt upp i vetskapen om att vara oönskad. Det var en hälsning från Jesus till mig. Jag hade hört mannen berätta detta tidigare. Jag hade glädjen att få dela gemenskapen med honom vid en kyrklunch för något år sedan. Då delade vi varandras uppväxter och det var ta mig tusan den bästa kyrklunchen någonsin. Med vettigt innehåll och med en relation som betydde något och som lärde mig något.

Där har kyrkan sitt uppdrag. Att bygga relationer med människor som ingen annan vill bygga relationer med. Att höja sin röst för människor i samhället som inte orkar höja sin röst längre eller som ingen annan höjer sin röst för. Att fylla tomhet med glädje, ljus och kärlek. Att sträcka ut en hand till en ensam. Att rädda från förtvivlan och hopplöshet. Att stilla oro. Att ge ett läkande hopp vid sjukbädden. Att göra livet lite bättre än det var nyss. Att peka på Jesus och göra det som han gjorde. Om vi som kyrka ägnar några minuter åt att läsa Bibeln, så får vi fantastisk vägledning för vårt uppdrag. Vi får också påfyllning av kraft, visioner och mod. Inte genom människors styrka eller kraft ska det ske...Utan genom min Ande, säger Herren. Jag håller med om att det kan finnas en styrka i att sjunga en god gammal psalm och känna historiens vingslag. Men bevare mig väl för att fastna där. Se dig om, det finns kanske en människa som behöver få sina kläder tvättade? Eller som behöver sällskap vid kaffebordet? Eller som behöver dig som stöd hos Försäkringskassan? En människa som behöver din näve för att bära hem en matkasse eller för att slå den i bordet hos landstinget? Låt oss inte fastna i mörka dälder, när Gud har lovat svalkande vatten och gröna ängar.

Hos oss finns det ingen bit kvar av chokladkladdkakan som dottern bakade till sin far. Vi spontanringde in några vänner som spontantackade ja och det blev en trevlig och givande avslutning på veckan, helgen och på Fars Dag. I skrivandets stund har jag överlevt denna veckas första dag och jag har lovat mig själv att den får inte bli lika intensiv på arbetsfronten som förra veckan blev. Jag kan inte inför varje sådan fulltecknad vecka eller mitt i en sådan vecka, om och om igen ställa frågan: Vad är det för en idiot som har planerat detta? För jag vet redan svaret... det är jag och hur smart verkar det? När Gud vill föra mig till vatten där jag kan finna ro och jag måste be honom vänta med den utflykten till efter påsk tjugohundraelva. För jag tror minsann att det ser lite lugnare ut i slutet på april. Nästa år. Det är dags med en gul post-it-lapp på spegeln därhemma. Med texten: Så himla kul är det nog inte att dö, så du måste springa dit. Speciellt inte idag, när det är snögloppigt och halt. Gå försiktigt kära läsare. På återseende med ett leende!

PS. Det slår mig att vi har klarat av halva november. Det borde firas med en Leopold-bakelse, men någon sådan finns det inte vad jag vet. Den skulle kunna avnjutas just med tanke på att alla som äter den har överlevt första delen av november och att det trots allt har gått bra. Fast så mycket mer är det inte. Mörker, blåst, spikregn, snösörja, kyla och halka. Mina älskade jeansshorts ligger långt inne i garderoben. Säg till om du är på väg till sol och bad. Jag och shortsen kommer på stört, fortare än det tar att säga Leopold-bakelse!

Prästmodell

2010-11-09T22:22:00.006+01:00

Det är sådana här dagar som jag är tacksam över att jag inte bor i England eller inom 08-området. Eller någon annanstans där en millimeter snö ställer till ett ohanterligt levnadskaos. Är det någonstans där vi kan hantera snökaos och då menar jag inte i millimeter- eller centimeter-mängd utan i decimeter och meter räknat, så är det kring Gävlebukten. Därmed inte sagt att jag gillar läget. Tvärtom. Jag har sagt några opublicerbara haranger idag om detta skitväder. För det har det varit. Skitväder. Det snöar inte bara uppifrån, utan från alla riktningar samtidigt. Lägg till blåst och kyla och en känsla av att det inte ens är mysigt att vara inomhus med levande ljus.

Väderleksrapporten på radion sa i morse att om det var möjligt så skulle vi hålla oss hemma. Väderleksrapportören bor tydligen inte i Gävleområdet. Här stannar vi inte hemma vid ett par decimeters snabbt fallande snö. Nittonhundranittioåtta stannade vi dock hemma, när det föll femton decimeter väldigt snabbt fallande snö. Väderleksrapportören tyckte att vi åtminstone skulle vara förståndiga att lämna bilen hemma. Jag måste säga att jag var inte det minsta road av att ta mig sex kilometer till fots i detta väder och cykel var inte heller något alternativ. Jag vet inte om det är så mycket trevligare att åka i diket kollektivt med Stadsbussarna, så jag struntade i förståndet och tog bilen till stan. Det var kanske inte dikeskörningen som väderleksrapportören i första hand tänkte på, utan det var säkerligen i bästa välmening som han tänkte på framskottandet av bil i slutet av arbetsdagen. För där stod jag, sopandes, svärandes, frysandes, nästintill gråtandes och så en del tag med isskrapan också. När jag gått ett varv kring bilen var det nästan dags för ett nytt. Du gör bäst i att inte säga något om att varje årstid har sin tjusning. Inte idag. Vänta till isen har lagt sig, solen skiner och vi kan sätta på oss långfärdsskridskorna. Det finns underbara vinterdagar. Detta har inte varit en av dem.

Varken väder eller tid möjliggjorde en resa till Borlänge. Annars hade det varit trevligt att få åka dit och krama om Mr T:s storebror som idag har firat sina fyrtiosju levnadsår. Om jag känner honom rätt, så har det inte blivit så mycket firande. Han är inte den firande typen. Ett grattis här och nu får det bli för världens bästa Ingo. Jag har ett livslångt tack till honom för all mattehjälp i min ungdom. Jo, vi har känt varandra sedan ungdomen. Mr T introducerades för mig av hans käre storebror och min blivande svåger och litegrann av min före detta pojkvän. Så på sätt och vis står jag i livslång tacksamhetsställning till min före detta pojkvän. Nu tänker kanske du att detta hör ungdomssynderna till, men så är det inte. Det hör endast ungdomen till. Någon synd var det alls inte tal om. Nu har dessutom Mr T och jag varit gifta så länge att vi inom kort firar silvrigt, så var det något de gjorde bra, så var det introduktionen och presentationen av oss båda för varandra.

Den silvriga bröllopsdagen kommer vi med all säkerhet att fira eftersom Mr T och jag hör till de firande personerna i tillvaron. Däremot är morgondagens jubileum inget som jag kommer att höja jubelrop över, men dagen finns där och påminner om att ibland blir inte livet alls som jag tänkt mig. Eller som andra har tänkt sig heller för den delen. Imorgon är det stora, nej förresten, numera är det den lilla FOFA-dagen och så småningom hoppas jag att den förvandlas till mikrodagen eller varför inte bara pulvrisera bort den helt? Vissa saker gör man bäst i att förvara dem efter värde och eftersom jag inte värderar det som inträffat så högt, så ska det få den plats det förtjänar. Det är lite av en triumf att vi imorgon fira teckentolkad veckomässa och att vi får dela gemenskapen kring nattvarden. Jesus, densamme igår, idag och alla kommande dagar. Det är så med livet. Vissa saker förgår. Andra består. Det visar sig också vad som är äkta och på riktigt. Låt oss ta vara på det.

Egentligen var mitt ärende med detta blogginlägg inte alls snöstorm, ofirad svågerfödelsedag, insläpande av f.d. pojkvän eller triumfer kontra nederlag, utan vad jag ville var att berätta om den mäktiga upplevelse jag har gjort ikväll. Vår teckenspråkliga Frälsarkransgrupp hade en träff i kyrkan, bakom kulisserna. Vi har tidigare avverkat själva kyrkorummet med altare och prediksstol och så har vi varit uppe i kyrktornet. Du anar inte vad mycket det finns att se i kyrkan. Vi fick möjlighet att gå in i sakristian och det är inte så märkvärdigt alls, men väldigt intressant.

Vi tittade på prästernas och diakonernas klädsel och jag fick agera skyltdocka och blev klädd som präst för några minuter. Det var lite omständligt med lager på lager, men oväntat bekvämt. Jag vet inte hur det ser ut på prästutbildningen, men måhända får studenterna möjlighet att agera skyltdockor innan prästvigningen och själva komma till slutsatsen att inte vara för tjockt klädda under. En skjorta och ett par byxor räcker. Det krävs ingen polotröja i lammull. Det är ingen risk för köldskador. Jag tyckte på något sätt att det kändes gott och ombonat att gå klädd så och det unnar jag prästerna. Däremot förstår jag att det där hör till gudstjänstklädseln, eftersom det kan inte vara lätt att göra många knop i fotsid dräkt och där övriga attiraljer väger en del.

Alla delar har förresten intressanta namn, som vi i teckenspråkliga Frälsarkransgruppen numera kan svänga oss med. Om vi nu ska svänga oss med ord, så kan vi börja med att kalla gudstjänstkläderna för liturgisk klädsel och så börjar vi med långskjortan som kallas för alba. Det är länge sedan som vi talade latin i Sverige och i kyrkan, men ordet kommer från latinets albus, som betyder vit. Något gulnad vit, vet jag inte vad det heter på latin, men med åren ändras tyget i färgnyans. Alban hålls ihop med ett snöre, som heter cingulum. Det skulle vara väldigt intressant att höra om det är någon präst som säger cingulum längre. Det får mig mest att tänka på julkalendern Herkules storverk och ramsan som mamma sa vid trolleritricket, när Herkules och pappan bytte roller. Överliggande kramaxel, kalasvev och bubbla förknasare. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på det... kanske för att det är lite knasigt att tjugohundratio kalla ett tygband för cingulum. Vad vill man uppnå genom sådana konstigheter?

Därpå följer ett brett tygband som kallas stola med ett uttal där o:et drar sig mot ett å. Som i pengasnacket stålar utan r. Det bandet följer kyrkoårets liturgiska färg och det kan kännas som en mindre vetenskap i sig, men det är ett sätt för kyrkan att med färg försöka återge vissa stämningslägen eller firningsanledningar. Vid gudstjänster då församlingen firar nattvard, så bär prästen även en slags poncho med det mer korrekta namnet mässhake och simsalabim så är prästen klar. Nu krävs det givetvis mer än korrekt klädsel för att bli präst. Jag, i min enkla livsstil tror på kallelsen i tjänsten och så kommer utbildningen och kunskapstörstandet som pågår livet ut. För det är viktigt att komma ihåg att ingen av oss är färdigutbildad. Livet har mycket kvar att lära oss.

Historianörden som finns inneboende i mig fick sitt lystmäte tillgodosett när vaktmästaren lyfte fram den ena spännande saken efter den andra. Klotter från slutet av sjuttonhundratalet och historien om kyrkoherden som satt fängslad tolv år i sibiriskt fångläger. Ja, nu talar vi inte om nuvarande kyrkoherden och inte den före detta heller, utan vi är tillbaka på Karl den tolftes tid. När prästen släpptes och kom tillbaka till Sverige, så fick han kyrkoherdetjänsten som en slags belöning. Det vore lite intressant att fråga kyrkoherden idag om hur han ser på sin tjänst. Han kanske längtar till en tolvårig retreat i Sibirien? Vad vet jag? På återseende med ett leende!

PS. Stefan Holm, höjdhopparen, skulle kanske notera att detta inlägg lades upp klockan tjugotvå och tjugotvå. Kvartett i tvåor. Det verkar som om bloggidéerna håller på att sina när jag ens lägger ner kraft på att nämna det. Men sämre förebilder än Stefan Holm kan jag faktiskt ha. Det är en mycket klipsk och allmänbildad person. Han kanske till och med vet vad ett cingulum är? Eller ska det heta en cingulum?

Eventuellt snö från väster... definitivt fotboll från Öster!

2010-11-07T22:27:00.007+01:00

Imorgon ringer klockan före tuppen, så det är egentligen helt galet, på tal om tupp, att starta ett blogginlägg vid den här tiden på söndagskvällen. Jag känner dock ett behov av att få knyta ihop innehållet om Allhelgonahelgssäcken och på något sätt manifestera ljusets makt över död och mörker. Jag sitter här och är både allvarlig och glad på samma gång. En helt underbar kombination som jag hoppas att du provar någon dag framöver.

Öster, inte bara ett väderstreck. Öster inte bara en stadsdel i Gävle stad. Öster är något så mycket mer. Det är fotbollslaget i mitt hjärta. Intresset eller snarare fotbollskärleken har funnits där sedan tidig ungdom och än klappar hjärtat med friska hejarslag. Fotboll är kanske inte det första som vi tänker på i november och just under Allhelgonatiden, men jag kan inte låta bli att så här i början av mitt inlägg lyfta fram glädjen över att Östers IF, som spelar sina hemmamatcher på Värendsvallen i Växjö, nu har kvalat sig kvar i Superettan. Jag kan pusta ut. Jag, som har som mål att de snart ska vara tillbaka i Allsvenskan där de hör hemma, har haft en besvärlig tid, när det har varit på håret att de skulle dimpa ner ytterligare ett snäpp. Nu har jag repat mod och ser med tillförsikt fram emot nästa säsong. Då börjar återtåget mot allsvensk mark.

Jag kommer i två matcher framöver sätta mitt hopp till GIF Sundsvall. Min förhoppning är att de dänger till Gefle IF, så att de får spela på Superettan-nivå nästa år. Det skulle innebära att jag kan se Öster på en plan nära mig och ordningen är återställd. Jag hör till dem som tycker att det är en viss charm att bo i en stad med ett fotbollslag och ett ishockeylag som spelar i de högsta respektive serierna, men mitt hjärta klappar varken för Brynäs IF i hockey och i synnerhet inte för Gefle IFi fotboll. Den klubben har för längesedan tappat all min respekt och förlorat alla mina hejarramsor. Illa skött hantering av egna förmågor i de yngre leden är anledningen och ett genuint dåligt ledarskap. Ska de fiska i andras vatten, så ska de också se till att sköta fångsten väl och förståndigt. Det finns mycket att säga om detta, men jag låter det räcka så. Gefle IF får stå för den ytterst allvarliga delen i detta inlägg, där min panna verkligen läggs i bekymrade veck. En klubb på Allsvensk nivå borde vara så pass fotbollskunnig att den inte tar bort spelglädjen, kärleken till sporten och lagbyggandet. Åker de ur, så kommer jag inte att lägga några tårar på dem. De har i så fall fått vad de förtjänar. En liten tröst för dem kan vara att de får möta Öster i Superettan. Under tiden kan de kanske betänka Malmös strategi på väg till SM-guldet. En klubb som vågat satsa på eget ungt material och som nått stor framgång. All respekt till tränaren Roland Nilsson som orkat stå stark när det blåst starka motvindar och vågat vara ledare.

Det känns som om jag skulle kunna sammanfatta helgen i en massa motsatsord. Kyla-värme. Glädje-sorg. Ljus-mörker. Stillhet-rörelse. Gemenskap-tomhet. Det har varit väldigt kallt ute. Så där frostigt prasslande att gå i skogen. Näsan blir snabbt röd och rinnig och det biter i kinderna. Ändå har vi tagit långa promenader upp emot tre gånger per dag. Extra skönt har det känts att komma in i värmen. Till det värmande kaffet och det mysiga sken som värmeljusstakarna avger. Stillhet och rörelse i fin harmoni. Vi besökte våra goda vänner på kyrkogården. En av Mr T:s bästa vänner dog en alltför tidig död för femton år sedan och vi funderar båda två på när vi någonsin ska kunna acceptera det. Det känns fortfarande ofattbart. Jag tände på min väns grav. Det har gått ett par år sedan hon dog i cancer och det känns väldigt tomt. Hon är en verklig vän som jag bär med mig inom mig. Jag hör hennes skratt och jag tänker på sådant vi har gjort och sådant som vi har pratat om. Det var fint att se hur ljusen på kyrkogården besegrade mörkret. En bild av hur Jesus, världens ljus, besegrar mörkret, ondskan och döden.

Det händer ofattbara saker med människor som är i livet också. En ekvation som jag inte får ihop är hur min brorsdotter kan fira tjugofemårsdag. Det är inte alls längesedan som jag och Mr T besökte henne och hennes föräldrar i Huddinge. Det lilla knytet som var så bedårande söt och som vi fick förmånen att bli dopfaddrar till. Mr T låg i lumpen vid musikplutonen i Strängnäs och jag bodde och jobbade i Södertälje, men så fort vi fick möjlighet var vi uppe och snosade på världens mysigaste Elisabeth. Nu har hon fyllt tjugofem och hur hon har lyckats med det på så kort tid, ja, det förstår inte jag. Det känns som om det var igår som jag stickade babykläder till henne. Nu fick det bli presentkort, så hon kan välja kläder själv och en hel massa grattiskramar.

Vi har hunnit med ännu mer släktsamverkan. Mr T:s lillebror med familj var på besök hos föräldrarna och vi passade på att presentera en nyrakad Millie för dem. Svårt att tro att hon är samma hund, speciellt som hon var mer pälsig förra gången de såg henne. Hon ser inte direkt ut som en nakenhund, men helt klart är hon mer nakenfisig nuförtiden. Men fortfarande så otroligt söt. Det är också väldigt ofattbart. Att Mr T och jag har blivit sådana hundfantaster. Men jag lovar, det är nästan stört omöjligt att låta bli att vara störtförälskad i Millie. Hon är så sanslöst fin. Vi får dock hoppas att pälsen krullar till sig lite innan kylan biter tag ordentligt. Nästan så jag önskar att jag själv skulle äga en päls. Nu får jag kanske djurskyddsaktivisterna på mig. Jag lovar. Jag ska inte skaffa någon päls. Låt mig påminna om att jag är smålänning. Då tas det inte beslut om att köpa pälsar hur som helst. Jag motsätter mig verkligen all elak behandling av djur, precis som av allt levande för övrigt. Men på något enkelt sätt så tror jag ändå att i människans förvaltarskap av djur och natur ligger det en möjlighet att kunna ta tillvara det som detta ger. Då är ett fårskinn inte det värsta som jag kan tänka mig att se på en människas kropp. Jag tar nog mer illa vid mig att se färgningsprocessen med farliga kemikalier som fattiga människor i Indien har trampat runt i med sina bara fötter. Utan någon som helst skyddsutrustning. Detta tycker jag är ett mycket sämre förvaltarskap av jordens resurser än om vi tillreder ett djurskinn och syr kläder av det.

Har jag lyckats knyta ihop Allhelgonahelgssäcken? Nu måste jag i alla fall gå och knyta mig själv. Jag konstaterar att detta har varit en bra helg. Tiden har känts välsignad. Vi har hunnit mycket. Både vilat och uträttat sådant som ska göras. Vinterfrukten är nedtagen ifrån trädet och jag har provsmakat. Fina, saftiga och syrliga äpplen. Nu får trädgården vila och mysa under snötäcket som jag antar kommer inom kort. Jag är inte den som ropar efter snö hur tidigt som helst. Jag tror att de som säger att det blir mycket ljusare då, inte har kommit på att människan lärde sig göra upp eld för mängder av årtusenden sedan. Tänd ljus vetja. Gör en brasa. För några generationer sedan började vi använda elektricitet. Det kan också vara något att tänka på och som gör det lite ljusare. Visst, snö är vackert. I alla fall någon dag, innan den blir brunskitig och gloppig. Dessutom ska den skottas och bilarna ska grävas fram under snötäcket. Jag är nöjd om det blir en vit jul. Kan vi inte enas om Luciamorgonen? Som en slags kompromiss. Precis som om vädrets makter bryr sig hur vi dividerar fram och tillbaka. Jag kan nästan höra en snömaskinsskötare där uppe i himlen säga: "Håll dig till att heja på Öster och det du kan påverka och låt mig sköta mitt"! På återseende med ett leende!

PS. Vi SSK-supportrar måste hålla ihop och därför får legendaren Hasse Tellemar, för unga läsare kan jag informera att han är mest känd som programledare i "Ring så spelar vi" under många år, får hela mitt PS-utrymme idag. Han fyller nämligen så mycket som åttiosju år idag. Ett fyrfaldigt grattis och den bästa presenten vore ett SM-guld till SSK. De har fula tröjor i år säger min son. Jag kontrar med att säga: Vad gör det, när de har ett snyggt spel?

Raggmunksälskare, inte munkraggsälskare

2010-10-26T22:30:00.014+02:00

Det blev en lite två-månader-kvar-till-julen-helg för Mr T och mig i helgen som gått. Stress och långa att-göra-listor har känts långt borta. Vi manifesterade detta med att gå på bio. Något som vi båda älskar, men som sällan blir av. Film är bäst på bio... var det jag som myntade det uttrycket? Nej, säkerligen inte, men det kunde ha varit det. Vi bestämde oss för att se "Till det som är vackert". Den låg nära till hands eftersom den handlar om en ung flicka som kommer i kontakt med den klassiska musiken och som på lite knaggliga vägar lyckas ljuga sig till ett jobb som receptionist på Göteborgs Konserthus. Där inleder hon ett förhållande med en världsberömd dirigent, som i filmen heter Adam. Denne Adam är gift och det blir givetvis komplikationer och jag sitter och ilsknar till å flickans vägnar. Men jag höll mig kvar i biostolen och gick inte fram till duken och gav Samuel Fröler en rak höger och en pungbräcka. Det hade han gjort sig förtjänt av annars. I denna filmroll är han långt ifrån skärgårdsdoktorrollen. Flickan, som i filmen heter Katarina, spelas av Alicia Vikander. En strålande skådespelarinsats.

Det var även riktigt roligt att skymta kända ansikten i orkestern. Inte varje dag som Göteborgs Symfonikerna agerar statister. Trots att filmen rörde upp mina känslor, så bestämde jag mig för att lyssna ännu mer på klassisk musik framöver. Jag får ganska stora portioner av det genom alla konserter jag går på, men nu ska den dosen ökas genom lite CD-lyssning också. Ljuv musik. Precis som SSK:s senaste matchresultat. Vinst på bortaplan mot Färjestad i lördags. Ett-fyra. Vinst på hemmaplan mot självaste Brynäs ikväll med de något sensationella siffrorna sju-två. Varför tog inte Brynäs med sig några målvakter och backar? Hade de bara tänkt på anfallsspel? Nu tänker jag inte fundera så mycket på Brynäs försvarsspel, utan jag gläds med mitt hjärtas lag. SSK!

Det här inlägget ska få etiketten Protokoll och då är det väl bäst att inlägget gör skäl för namnet, så därmed lämnar jag filmrecensioner och hockeyhallen och beger mig till StyrÖLserummet. Vi kom dit igår kväll runt sjutiden. Lokal kvällstid alltså. Det var en direkt After Work för två av styrÖLsens tre medlemmar och den tredje hade i stort sett endast varit hemma och vänt. Vi andra två anade en något uppfräschad look i skepnad av uppiffad frisyr. Detta var kvällen för ettårsjubileum av namnet StyrÖLsen. Dessförinnan var vi bara några enkla personer som tillhörde en Facebookgrupp med namnet "Vi som tycker om att sitta i solen och dricka en kall öl". För ett år sedan gick vi vidare och bildade StyrÖLsen. De tre styrÖLsemedlemmarna tycker fortfarande om att sitta i solen och dricka en kall öl, men som du säkert förstår är det inte så lätt att hitta solsken i Gävle klockan nitton noll noll en måndag i slutet av oktober. Därför blev det återigen myshörnan hos Bishop Arms. Nästan som hemma.

Hur firar vi bäst ett namnjubileum? Med Helsinge Rököl och raggmunk förstås! Jag tror du kan se tre fågelholksliknande ansiktsuttryck när den manlige bartendern meddelade att något Helsinge Rököl inte gick att frambringa för kvällen. Ve och fasa! Det är inte lätt att leka världsvan ölhävare vid ett sådant nederlag. Tre bleka styrÖLsemedlemmar kippade efter andan och undrade vad bartendern kunde rekommendera som ersättning. Dags för kvällens första bartender-fiasko! Dugges Pale Ale från ett bryggeri i Göteborg ingår inte i samma viktklass som Helsinge Rököl från Helsinge bryggeri i Ljusne. Vi enades enkelt om betyget två sejdlar och för att inte dissa Göteborg helt, där en styrÖLsemedlem, om inte två, blev lite osäker på hur det är med ordningskvinnan, har bott och där med all säkerhet en av styrÖLsens döttrar bor för närvarande, så lät vi två sejdlar kvarstå. Dock med ett minus i kanten. Det ska Dugge vara tacksam för. Det kunde ha blivit betyget en sejdel också. Raggmunken var ljuvlig som vanligt!

Bartendern samlade inga fler plustecken för kvällen. Han fick in några kompisar vid bardisken och sedan ägde de hela kvällen. Han tog ingen notis om övriga gäster och vi fick både harkla oss och vifta med händerna för att påkalla uppmärksamhet. Vi lät honom inte rekommendera fler ölsorter, utan vi tog hjälp av en handbok som sekreteraren hade inköpt till jubileumet. "101 ÖL du måste dricka innan du dör". Nu vill jag bara inflika att det finns inga som helst måsten i denna styrÖLse. Vi träffas inte för att häva öl utan för att umgås. Vi delar livet och det är den viktigaste ingrediensen. Vi tycker om varandra och känner en stark samhörighet och mycket gott har kommit ut av denna gemenskap. Både som har kommit privatlivet till del, men som också har främjat arbetslivet. Nu talar jag kanske i egen sak, men de övriga medlemmarna har ju möjlighet att justera protokollet i kommentarerna senare.

Jag vill inte på något sätt framhäva alkoholintaget som någon slags glorifiering av rusdrycker. Träffarna går inte ut på att supa oss under bordet eller bli runda under fötterna. Det trodde jag var en självklarhet för alla, när vi nu träffas en måndagskväll och en ny arbetsdag väntar påföljande morgon. Även om vi skulle träffas en fredagskväll med ledig lördag morgonen efter, så skulle jag med lätthet kunna dricka ett glas isvatten kvällen igenom. Så jag hoppas att ingen nykterist eller vän av alkoholmotstånd får några konstiga fantasier om att dessa träffar upptar ett helt kapitel i syndakatalogen. I så fall kommer syndakatalogsläsaren att bli besviken. De förväntade sidorna är helt blanka. Nåja, inte helt blanka. Det kommer att stå om tre ölsorter för kvällen. För vid andra valet så delade vi på oss litegrann. Jag återkommer om detta.

Först vill jag bara meddela att årsmötet gav StyrÖLsen full ansvarsfrihet för kommande StyrÖLseår. Klubbat. Vi avhandlade även Harrys, men styrÖLsen kände sig tvingad att bordlägga frågan ett år och ber alltså om att få återkomma i oktober tjugohundraelva. Vid nästa årsmöte. Nu kändes det mesta förvirrat och uttryck som att dricka snöre introducerades och när Bengan i "Skilda världar" dök upp i diskussionen kändes det naturligt att bordlägga frågan. Vi gick istället raskt över till Gucci-brudarna och ordföranden och sekreteraren fick för en stund känna sig som Bambi på hal is. Våra blickar möttes och i dessa fanns frågorna: Kommer vi att klara detta? Kommer vi att kunna umgås i dessa sammanhang? Det föranledde att vi säkert ställde de tusen korkade frågorna och ordningskvinnan svarade tålmodigt och överinseende. Det märks tydligt att det är kvinnligt deltagande i denna styrÖLse, för under denna tid beställde vi in varsin öl och betygsatte den. Lät också glasen gå runt för att provsmutta varandras. Försystrande beteende.

Ordföranden satsade på en Fuller's 1845 i halvliterflaska och med 6,3%ig styrka. Denna ölsort beskrivs på sidan femtioett i ölboken som ett riktigt muskelöl och av detta kan vi dra slutsatsen att det måste bilda en bra grund för kommande gym-träning. Ordningskvinnan och sekreteraren, det vill säga jag själv, valde båda att avnjuta ett öl som är omöjligt att uttala. Det är inte så mycket enklare att skriva, men eftersom jag lagom till årsmötet hade införskaffat en liten anteckningsbok, så får jag läsa innantill. Där kan jag se att det står: Aecht Schlenkerla Rauchbier. 5,1% men även detta i halvlitersbutelj. Det stod att läsa på sidan tretton i ovanstående bok, alltså inte i anteckningsboken, utan i ölsortsboken, att detta var ett riktigt rackarbajsaröl. Det kom välljud ur allas strupar, men vi båda som valde Aecht och så vidare, jublade nog mest. Vi drog till med hela fyra sejdlar och inte nog med det... det blev även ett plus i kanten. Ordföranden la sig på ett medelmåttigt tre sejdlar och därmed var kampen slut. Rackarbajsarna tog hem vinsten över musklerna.

Innan protokollet avslutas och justeras så måste det komma med en eloge till ordföranden. Hon är i klass med Carl Bildt och Jan Eliasson när det gäller diplomati. Vänligt men mycket bestämt avfärdade hon å hela styrÖLsens vägnar en invit från bordet intill där det satt ett gäng herrar. En herre, skulle så gärna vilja skriva karlslok men det passar sig kanske inte, reste på sig och kom över till vårt bord och ville att vi skulle slå oss ihop av den enkla anledningen att de ville också höra vad det var vi hade så roligt åt. Jag minns inte om det var när vi avhandlade Bengan eller om det var när vi tog upp en gammal fråga om ordningskvinnans väskinnehåll och vart det hade tagit vägen, men skrattade gjorde vi förvisso. Det kommer självklart inte på fråga att avbryta dagordningen bara för att roa karlslokar, ursäkta, herrar och detta ordnade ordföranden på ett mycket snyggt sätt. Då stod det klart för mig varför hon är ordförande. Det finns ingen punkt för raggning i våra stadgar, utan det får ske i andra sällskap. Gucci-raggning är strängeligen förbjudet på Bishop Arms.

Åh, vad det är skönt med söner som har körkort. Åh, vad det är bra att de har sena fotbollsträningar inne i stan. Åh, vad det är skönt att de har mobiltelefoner. Åh, vad det är skönt när de har hjärna och hjärta. Åh, vad det är skönt när de ringer och frågar om de ska hämta styrÖLsen. Åh, vad jag är nöjd med min sons uppfostran. Han rattade hem hela styrÖLsen och för detta får han ett stort och varmt blogg-tack. På så sätt slapp ordningskvinnan imponera med sitt bussflirtöga och vi kom ända fram till våra respektive portar. Nästa protokoll kommer att vara från ett utökat styrÖLsemöte. Då är hela arbetslaget välkommet att dela gemenskapen kring raggmunken. Idag har jag förvissat mig om att det finns Helsinge Rököl i tappen vid detta speciella tillfälle. Dessutom fick jag första tjing på den glada nyheten att från första november finns det möjlighet att beställa hem Helsinge Rököl på butelj till ett Systembolag nära dig. Gör det! Du kommer inte att bli lyckligare, men du kommer att vara en god erfarenhet rikare. På återseende med ett leende!

PS. Idag har Rasmus namnsdag och mina tankar går till den underbara boken och i synnerhet filmen "Rasmus på luffen". Min absoluta favoritförfattare Astrid Lindgren har fått ihop en underbar historia och jag älskar Allan Edvalls insats i rollen som luffaren. Alldeles nyligen köpte jag Allan Edvalls skiva Allans allra bästa. Så underbara sångtexter. Lyssna på dem eller läs dem. De är finurligt härliga och jag tror att vår Herre gläds över att ha Paradis-Oskar i sitt paradis. Förresten, jag funderar på hur det gick med den röda polotröjan? Inköptes den till glädje för köparen och för resten av omvärlden? Sååå snyyygg. Sååå dyyyr. Den spännande fortsättningen kommer förhoppningsvis när protokollet justeras.

Nytillskott i bloggosfären

2010-10-22T12:32:00.005+02:00

Jag har haft en av de bättre förmiddagarna på länge. Ändå är det bara fredag. Hade det varit lördag så hade melodikrysset kunnat vara en förklarande orsak. Nu går jag in på lunch och jag tänker fortsätta att ha det bra. Jag fick för mig att starta en ny blogg. Alltså inte bara ett vanligt blogginlägg på den vanliga Hela krukan-bloggen som jag är inne och gästar nu, utan en helt ny blogg. Jag kallar den för Krusing Marie. Det är som vanligt en ordlek förstås. Jag funderade inte så värst länge och det borde jag kanske ha gjort, men nu rann det till snabbt och då slog jag till.

Jag tänkte mig den nya bloggen som en underavdelning till den här bloggen, som jag tänker mig är en huvudblogg. Hela krukan och jag har kamperat ihop i flera år nu, så jag anser att vi är gamla trotjänare båda två. Så det är alltså inte tal om någon nedläggning, indragning eller pensionering som är så vanligt på andra ställen i dessa dagar. Hela krukan blir kvar. Så vadan denna nya idé? Hela krukan har på något sätt fått bli en ventil. Det är här jag har skrivit av mig all världens dumheter. Det är här jag har delat med mig av livets glädjeämnen. Detta är ett bollplank. Ibland en öken. Ibland en oas. Det är ingen tvekan om att detta är en av mina favoritplatser i livet. Jämförbar med sittbrunnen i kajaken och på en sten i skogen. Vissa dagar känner jag sådan skrivlust och då är det ofta till Hela krukan-bloggen jag längtar.

Behöver jag verkligen en blogg till då? Om nu Hela krukan verkar vara en stabil vän? Jag tänker försöker lära mig att skriva kortare. Hela krukans inlägg har en viss längd. En avskräckande längd för många. Ett tag provade jag med Twitter och det finns en sådan länk från Hela krukan-bloggen, men jag kom ganska snabbt på att det var ingenting för mig. Min hjärna och min skrivarlust är inte kompartibla med det forumet. Jag passar mig för att dra alla över en kam, men jag tycker som regel att det är ganska triviala, dåligt stavade och märkliga inlägg på Twitter. Det används en massa @ som länkar till andra och det svaras kors och tvärs över Twittervärlden. Twittrarna har många Followers och är själva Follower till många andra likasinnade. Nu kommer kanske många Twitterälskare twittra förbi här på min Hela krukan-sida och släppa ner en massa fågelkvitter eller ännu värre fågelbajs och mena att jag inte fattar någonting. Det kan stämma. Det jag dock har hunnit konstatera inom Twittervärlden är att där samlas inte de mest geniala svenska grammatikerna i vårt land. Svenskalärarna skulle ersätta det röda blecket med sitt eget gråtandes blod.

Bara för att jag inte förstår mig på Twitter, så behöver jag nödvändigtvis inte starta en ny blogg. Ändå är det just det jag har gjort. Där finns inga inlägg ännu, utan bara titel i stort sett. Krusing Marie. Denna ordlek behöver kanske sin förklaring? Eftersom jag ville ha den bloggen som en underavdelning till denna huvudavdelning, så borde namnet tyda på en mindre enhet. Ett krus har en mindre öppning än en kruka, som har en vidare öppning än ett krus. Allt enligt noga kontrollerade uppgifter på Wikipedia, som för övrigt är en bloggares bästa vän. För du förstår väl att en bloggare inte kan allt? Det är inte Gud eller Lotta på Bråkmakargatan som bloggar, utan bara jag. Internet överhuvudtaget är en guldgruva för bloggare, det gäller bara att ha huvudet på skaft, för där finns en massa skit också. Det behöver inte upprepas. Då blir det ju ännu mer skit på nätet.

Så där fick jag namnet Krus. Det kändes onekligen lite futtigt med fyra bokstäver som dessutom rimmar på snus och bus. Förvisso även ljus och blus, men jag eftersökte något mer. Mitt namn är inte världens roligaste, men jag skyller på att jag inte har valt det själv. Då hade jag nog valt Naemi eller Aurora. Nåja, kanske inte Aurora. Nu har jag det namn jag har och då tänkte jag dra lite nytta av det. Första halvan direkt efter Krus-ing och då återstår Marie, som klarar att stå själv. Krusing Marie. Det kan ju också vara en obstinat försvenskad version av det engelska ordet Cruising. Ett engelskt ord som används för ett slags resande, där inte målet är det viktigaste. Stämmer på något vis ihop med min bloggidé också. För jag har inte något speciellt mål med den. Det är färden som är mer intressant.

Att det inte har kommit något inlägg ännu, beror på att jag ville göra klar miljön runt omkring först. Likt min mamma har jag ett behov av göra fint och mysigt. Inte något storslaget, men jag lägger gärna en duk på rastplatsbordet eller på bryggan innan kaffet dukas fram. Jag tänder gärna ett värmeljus innan fikastarten. Jag sveper gärna en filt om mig innan jag börjar skriva för att jag ska känna mig ombonad. Så bloggmiljön är inte oviktig den heller. När det började krångla och jag inte fick till en presentation på Krusing Marie och samtidigt kunde behålla den jag har haft på Hela krukan, så blev jag lite förvirrad. Jag tänkte ha en ny bild på Krusing Marie, men då ändrades den på Hela krukan samtidigt. Så nu väntar jag bara på att någon dubbelbloggare ska höra av sig och assistera mig. Det här inlägget är alltså ett rop på hjälp! Eller snarare en fnittrig viskning. För idag är inget akut. Jag har en sådan där ta-dagen-som-den-kommer-dag. En nödvändighetens dag. När vi nu ändå pratar om krusing, så kan vi kalla denna dagen för ett depå-stopp.

Om det nu inte blir någon lång färd på den nya bloggen så får det väl helt enkelt bli en krus-n-ing på ytan. Något som riste till av höstvindarna, men som sedan la sig till rätta. På något sätt tror jag det ordnar sig. Jag är en obotlig optimist och det tror jag har varit bra. Jag är också envis, ibland på gränsen till dumdristig, men även den sidan är mest positiv. Idag ska det bli en sådan där bra dag som jag bara har bestämt att det ska bli. Jag har lite minuskonto på sådana dagar och därför behöver jag starta en insamling. Typiskt mig att när det handlar om bra dagar, så är det någon form av skrivande inblandat. Nu blev det uppläggning av ny blogg och inläggning av ny text i den gamla trotjänarbloggen. Sådana dagar är de bästa dagarna. På återseende med ett leende!

PS. Men hallå... det kan inte vara sant! Jo, det är sant! Mr T har beställt tid hos optikern. Jag höll nästan på att trilla baklänges av förvåning. Han sa att han skulle göra något som gjorde mig glad och för ett par sekunder så tänkte jag att nu beställer han en resa till Island eller köper ett par biljetter till föreställningen I hetaste laget eller så har han bjudit hem Tomas Ledin som kvällsunderhållning medans vi övriga äter tacos. Men det var alltså inget av detta, utan bättre upp. En tid hos optikern. Jag sa ju det: detta är en bra dag och på en plats på jordklotet har någon satt ner foten idag. Det var på tiden och jag tror att kullen av skit under mattan ser lite mindre ut framåt kvällningen.

Ljusskygghet kan botas

2010-10-21T20:51:00.007+02:00

Förrra torsdagen gick jag i kloster. Inte för tid och evighet och inte efter noga eftertänksamhet. Inte alls sammanknippat med en massa löften, utan jag och min resväska på hjul flyttade in på rum tjugo hos Birgittasystrarna i Djursholm. Jag kände mig nästan som Carina Berg på TV, som flyttar in hos olika personer och gör en inblick i deras liv. Nu var jag egentligen inte alls där för att göra en inblick i nunnornas liv, utan jag var där för en träff med Psalmskolan som jag är med i. Den här gången gällde textskrivandet en förrättningspsalm och jag hade i förväg skickat in en doppsalmstext. Nu var det dags för genomgång och textanalys samt deltagande i olika föreläsningar och författarmöten. Vi brukar sjunga en del psalmer också och så är samtalen med de övriga deltagarna en viktig del som jag uppskattar. Tyvärr var jag och min kropp inte helt överens under dessa dagar. Min vilja att deltaga var större än den kroppsliga orken. Förra torsdagskvällen kände jag mig helt däckad och timmarna försvann som i ett töcken. Sådant blir jag både frustrerad och förbaskad över. Min kropp stjäl tid från mig och jag måste lära mig att acceptera det.

Min väska är svart och inte klarröd som Bergs och några TV-kameror såg jag inte till. Så jag fick vända hemåt med mina undringar. Jag vet inte ens var nunnorna bor eller hur många de är. Jag vet alltså inte heller hur deras rum ser ut och om de bär några vanliga kläder under de grå mantlarna och doken. Har de långt hår eller är de kortklippta? Har de någon gång haft en kärleksrelation med någon person och vad får dem att välja att bo i ett kloster på andra sidan jordklotet? Jag åkte hem med andra funderingar också. Vad är egentligen en psalm? Varför är många människor så otroligt noga med att könsbestämma Gud? Varför måste vi skriva Moder lika många gånger som Fader? Varför är det tabu att använda ordet Herre? Varför måste det påpekas att det står Han och att det då är bättre att skriva Gud, om vi nu inte kan skriva Hon förstås. Varför är det viktigt att överhuvudtaget läsa Psaltaren i Gamla testamentet och det David skriver för att hämta inspiration om genusdiskussionen är så het? David skriver ju faktiskt Herren på många ställen. Varför är vissa människors ord och åsikter viktigare än andras?

I mitt huvud och i mitt hjärta klingar orden: Jag är den jag är, säger Gud. Så medan vi sitter och diskuterar vad som passar sig att skriva i en psalm, så är Gud. Gud är. Den Gud är. På något sätt tror jag att Gud är och vi tänker smått och mänskligt i något slags genusperspektiv. Visst, det ger extrapoäng och extra forskningsanslag på universitet och högskolor om vi skriver uppsatser i ett slags genusperspektiv, men psalmförfattande trodde jag var något annat. Jag trodde att det kunde vara en text för stöd, tröst, uppmuntran, glädje och vardagsnära på samma gång som högtidliggörande. En Faders armar för mig kan associera till en bra faders famn som jag vet tar emot mig som min egen älskade pappa skulle göra. Jag tror också att en faderlös människa kan känna en längtan efter en sådan far eller ett barn som har känt av en misshandlande fars arm också kan tänka sig att Gud verkligen är något annat. För texten runt omkring kan bygga upp den bilden. En psalmtext består ju inte endast av orden Han, Herre, Fader och alla andra patriarkiska ord som verkar vara röda skynken för många. Jag står för att jag tycker det är ett smått och ett begränsat tänkande. Gud är och kommer att överleva oss alla och våra psalmtextdiskussioner. Ur detta har jag i alla fall fått en psalmtextidé. Jag ska låta den vila lite, så att det inte bara blir ett evigt suckande.

På tal om psalmer så var jag på mässa ikväll i Strömsbros vackra kyrka. Det kändes bra att få cykla dit i den kyliga oktoberkvällen och visst värmde det mitt modershjärta att få se dottern innanför dörren, i tjänst som vikarierande vaktmästare. Självklart var jag stolt där jag satt i kyrkbänken. Det upptog inte hela mitt mässengagemang, men det var en skön grund för stillheten som infann sig. Vi sjöng bland annat psalm trehundranittionio som inleds med orden: Vi bär så många med oss och då passerade en massa människor revy inför min inre syn. Människor som jag älskar, människor som jag har lite svårt för, människor som har sårat mig, människor som är viktiga för mig, människor som jag kanske borde söka upp, människor som jag funderar på att kontakta, människor som jag helst inte vill ha kontakt med, människor som känns för mycket, människor som inte verkar ha något bättre för sig än att leta fel och människor som inte lever längre men som står mig nära.

Jag har under dagen funderat på varför det är så svårt för kristna människor att tala sanning och att göra sanna handlingar, när vi om och om igen läser bibelorden: Sanningen ska göra er fria. Vi inte bara läser dem, vi predikar över dem, som någon slags självklarhet. Det finns mängder med bibelställen som talar om vikten av att leva i ljuset och att inte göra mörka handlingar. Som barn gick jag i söndagsskolan och fick rabbla orden: Gå stilla hem. Gud ser allt. Visst, det kan uppfattas som en skrämselpropaganda men det går också se det som en omtanke. Uppmaningen: gå stilla hem. Tryggheten: Gud ser allt.

Så idag har jag alltså funderat på vad vi kristna egentligen gör med alla goda uppmaningar som finns i Bibeln och hur vi tänker över orden om att Gud ser allt? I kombination med budskapet att Gud älskar oss och att Hans kärlek är så ofattbart stor att Han offrade sin egen son för vår skull, så förstår vi att det är en seriös Gud. Han tar oss på allvar och Han vill något med sin relation till oss. Vore vi inte värdefulla i Hans ögon hade Han kanske inte behövt ta det finaste Han hade, sin ende son? Vi talar gärna om detta i våra kyrkor. Men hur handlar vi? Hur lever vi med denna verklighet? Sanningen som ska göra oss fria är ibland så kärv att vi väljer att förvanska den, förminska den eller göra den helt osynlig. Saker som ska prövas i ljuset får inte ens en chans att prövas utan vi skjuter det åt sidan och tror att det ska bli bortglömt. Hur nu vi kan komma på en sådan befängd tanke med en Gud som ser allt och som är evig?

Det står mig upp i halsen och långt över huvudet att inte ord och handling går hand i hand. Det blir antingen eller. Jag kan hålla med om att det kostar på att stå upp för sanningen och att i alla lägen vara rak och ärlig. Det är ändå en friskhet och en enkelhet för hjärna och hjärta att stå i vanlig hederlighet. Rättfärdighet är ett gammalt ord som kanske inte är så gångbart idag. Vi skulle behöva damma av det och plocka fram det. Vi kristna borde återerövra rättfärdigheten och låta sanningen och ljuset vara det enda valet i alla lägen. Inte bara i tjugominuterspredikningar och andakter någon gång per vecka. Utan i konflikthanteringar, personalärenden, vänskaper, släktrelationer och i affärer. En livsstil. En kristen livsstil. Något som människor som inte har någon tro på vare sig livet eller Gud, skulle kunna få upp ögonen för. En uppmaning. En trygghet. En visshet.

Jag vet. Det är helt onödigt att blogga om detta. Det är väl för tusan självklart att alla kristna lever i sanning? Det är så totalt ofattbart att jag ens tänker tanken att det skulle finnas kristna människor som inte står upp för rättfärdigheten. Nej, tyvärr, det är inte självklart. Det är stor skillnad på att följa i Jesu fotspår och att prata om hur härligt det är att följa i Jesu fotspår. Varudeklarationen för ett kristet liv är ibland lika sockersöt som en godisreklam. Det står inget om följderna med för mycket godisintag. Karies och diabetes. Inget som godisfabriken vill säga ett knyst om. Vi kristna säger inte heller så mycket om att livet kan vara ett bottennapp många dagar. Vi håller oss till de ytliga diskussionerna om Gud är en kvinna eller man. Som om det på något sätt vore viktigt? Tänk om Han eller Hon inte är varken man eller kvinna? Utan bara är något vi inte ens vet ett ord för. Vi kanske skulle kunna säga sanningen? Gud är den Gud är oavsett om livet är ljust eller mörkt, glatt eller i djupaste sorg. Jag tar tag i tryggheten att Gud är ,nu när så mycket annat inte är som det ska. På återseende med ett leende!

PS. Jag kan tänka mig att det nu finns läsare som tänker: Oj, det var värst så gravallvarligt det var i det här inlägget. Förvisso. Det är gravallvarligt att de som säger sig hålla sig till sanningen inte gör det. Det blir inte bättre av att de som kämpar med att få sanningen att råda anses vara jobbiga och besvärliga personer. Men helt nattsvart ska inte detta blogginlägg vara. SSK vann ikväll över AIK och det skulle kunna firas med en god öl, men eftersom det är kringelgrabbarna vi talar om så får det bli kaffe och en mormorskringla till festandet. För det är inte alkoholen som gör festen. Det är människorna som festar. Dagens sanning!

Tack att du läser min blogg!

2010-10-10T22:10:00.010+02:00

Jag har varit förlovad i mer än tjugofem år, så det är inte aktuellt med någon gravering av förlovningsring idag. Annars hade det onekligen varit lite fränt att gravera in 10-10-10 inuti ringen. Eller tio-tio-tio hade kanske varit ännu fränare? Ten-ten-ten skulle innebära en internationellt gångbar ring. Om det nu är så nödvändigt med att ha en internationellt gångbar förlovningsring? Jag skulle inte tro det. Gift är jag också och min älskade Mr T och jag firar tjugofemårig bröllopsdag nästa år och någon ändring av den graveringen blir det inte. Ett långt och lyckligt äktenskap grundas på något helt annat än häftiga graveringar i ringarna.

Så då återstår egentligen bara att gravera dagens blogginlägg med denna sifferkombination av ettor och nollor. Precis så som själva programmeringssystemet för datorvärlden är uppbyggt av ettor och nollor. Jag undrar vad som händer i ett datorprogram om jag skriver in 10 10 10? Det får jag komma ihåg att fråga Mr T om. Han är familjens datorexpert och som jag alltså har lutat mig mot i över ett kvarts sekel. Inte bara när det gäller internetuppkopplingarna och försvunna filer, utan självklart för mycket, mycket mer.

Nästa år kommer nästan en ännu häftigare kombination, nämligen den elfte november. Då går det att gravera sex ettor efter varandra. Sexigt ettrigt. En sådan gravering borde vara lätt att få till? Nu sitter jag alltså här och bloggar denna speciella datumkombinationsdag och märk väl att jag fick till inlägget klockan tio och tio också. Kvällstid. Det hade förstås varit läckert att starta upp blogginlägget på förmiddagen och verkligen fått till datumet 101010 och tiden 10.10, men då var jag i full färd med att styra och ställa inför gudstjänsten i kyrkan. Idag är det nämligen inte bara ettor- och nollordagen, utan det är självaste tacksägelsedagen.

Egentligen borde det finnas trehundrasextiofem tacksägelsedagar, men det ska nödvändigtvis trängas in en massa andra dagar också. På något sätt får vi därför påminna oss att hitta tid för att tänka tack-tankar alla andra dagar. Även då det inte står tryckt i almanackan. Tacksägelsedagen. Det var en väldigt speciell dag i kyrkan. Två döva tjejer ledde förbönen med teckenspråk och jag fick taltolka till den hörande delen av församlingen. Som avslutning dansade den teckenspråkliga gruppen till kyrkokörens sång : Gudomliga ljus i mitt hjärta. Genomlys min tanke. Min känsla och min handling. Detta är ett Kärnord skrivet av Margaretha Melin. Kort, kraftfullt och med rörelser till blir det förstärkt och gripande.

Det var en mäktig syn att se hur en efter en i församlingen tar efter och gör rörelserna. Det sprider sig i hela kyrkorummet. Vi vandrar mot utgången och fortfarande går rörelserna som en löpeld genom den stora kyrkan. Ett gungande hav. En smekande vind. Det är svårt att teckna något efteråt. Eller att säga något. Ingen verkar ha behov av ord eller kommunikation. Vi ser på varandra och det glittrar i ögonen. Vi kramar varandra. Länge. Det ligger en storhet i kramarna. Jag kommer aldrig att glömma den stunden.

Det känns fint att få äta tillsammans under kyrklunchen. Vid det teckenspråkliga bordet går vi igenom gudstjänsten, men det blir också återseendets glädje när en teckenspråklig tjej hittar en hörande tjej som varit med i kören. De kände varandra för femton år sedan. Idag möttes de i kyrkan och det blev varma leenden. Mobilnummer utbyttes och jag kände: Det här är en perfekt dag för tacksägelse. Eller i det här fallet tacktecknardagen.

I vanlig ordning så var sonen upptagen i idrottens tjänst, men fyra femtedelar av familjen gick ut i skogen och med bestämda steg drog vi oss mot Hille klack. Där var Mr T och jag för två år sedan på tacksägelsedagen och det resulterade i att jag smällde av två ledband i högerfoten. Visst hade jag det i tanken och visst känns det fortfarande i foten, men det fick inte patent på hela min tankebild. Istället gick jag där med familjens biologistudent och fick en snabbkurs i trädnamn och olika mossor och lavar. Om och om igen präntades namnen in och jag fick repetera och memorera vad som är signifikativt för en speciell mossa. På hemvägen hölls det förhör och jag blev godkänd med beröm. Jag blev ganska imponerad av mig själv faktiskt. Det finns cirka ettusen arter av mossa i Sverige, så det är kanske inte så imponerande om jag kan säga namnet på ett par stycken?

Det är en alldeles speciell känsla att stå där upp på Klacken, alltså en bergsknalle mitt ute i skogen och blicka ut över vidderna. Hille kyrktorn och vattentorn syns tydligt och vid klart väder går det att se bort mot Valbo. Flera mil alltså. Jag tecknade tack och ropade tack så att det svepte över gran- och talltopparna. Solen lyste upp tillvaron och de gula björklöven bjöd på större prakt än festsalen Versailles-slottet. Jag lät bli att ta genvägen över rullstensåsen, så kom inte och säg att jag inte har lärt mig något av livets erfarenheter.

En och annan avstickare från den upptrampade stigen blev det ändå och tur var väl det. Påsen med gula, stora och ljuvligt doftande kantareller var tung, men ändå roligt lätt på något märkligt sätt. Jag nynnar på något potpurri av tack-låtar ikväll och jag undrar om inte Gud börjar bli lite trött på den saliga blandningen som blir så här: Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket. Tack för rosorna vid vägen, tack för törnet ibland dem. Det gav mig lång vandring för så trötta fötter. Tack för resta himlastegen, tack för evigt tryggat hem.Jag gick genom städer. Genom djupa vatten. Över stränder, berg, i öknar och på slätt land. Tack för kors och tack för plåga. Tack för himmelsk salighet. Hem till ditt hus och dina gröna ängar. Tack för stridens klara låga. Tack för allt i evighet! Kanske tycker Han att jag ska spara några tack till de dagar då det inte är tacksägelsedagen eller till dagar då inte höstsolen strålar från klarblå himmel? För det är inte varje dag som kyrkorummet är så vackert levande som idag. Fast om vi börjar varje nyfödd dag med att säga tack bara just för att det blivit en ny dag, så är vi i alla fall levande. På något enkelt sätt tror jag att det är det viktigaste. Levande människor. Tack för dem jag ser. Tack för dem jag bär inom mig. Tack för alla jag minns. Tack för alla jag får be för. På återseende med ett leende!

PS. Wikipedia om ordet tacksamhet: Tacksamhet kan uttryckas med ord (tack), gester eller gåvor. Vanliga tacksamhetsgester är applåder eller en kram.

En glad pekfingervals!

2010-10-09T16:00:00.016+02:00

Mr T behöver nya glasögon. Han har återigen fått problem med att läsa noterna på jobbet och då och då kommer huvudvärken smygande. Signifikativ för dålig synskärpa. Jag vet inte vad det beror på att han inte har beställt tid för länge sedan. Om det hade gällt tandläkaren, då hade jag kunnat förstå honom. Det besöket är inte direkt svåruppskjutet, men är det något som kännetecknar Mr T, så är det att han omedelbart ringer till tandläkaren om det är något problem som har uppstått. Utan att passera GÅ och utan omsvep. Så varför är det så svårt att ringa till optikern? Den undersökningen gör inte alls ont. Det kan var kostnaden. Jag har full förståelse för om det är så. En synundersökning kostar ungefär som skjortan, men det är inget mot vad glasen och bågarna kostar. Det har tandläkaren och optikern gemensamt: en saftig räkning. Jag skulle få mycket att ta tag i den dagen jag blir landstingspolitiker. Tänder och ögon borde ligga i en liten ask bredvid kroppen, för tydligen har de som landstingsbestämmer inte samma kroppsuppfattning som Skaparen själv.

Hur kom jag nu in på Mr T:s synskärpa så här på lördagseftermiddagen? Ja, vissa saker kan inte förklaras till punkt och pricka och något ska alltid ett blogginlägg börja med. Nu när hela bloggosfären vet om att Mr T borde gå till optikern, så kan ni kanske vara vänliga och ställa frågan till honom när ni stöter på honom: Hur gick det hos optikern? Ni har mitt eviga bloggtack i så fall. Grunden till att jag snurrade in på Mr T var att han är orsaken till att jag måste göra en blogginläggskorrigering. Jag skrev att John Lennon skulle ha fyllt sjuttio år i onsdags, den sjätte oktober. Så var det inte alls. John Lennon skulle ha fyllt sjuttio år idag, den nionde oktober. Mr T måste ha vänt på sexan och nian. Han borde verkligen ha nya glasögon. Tänk om han gör likadant med noterna, vänder dem upp och ner. Så nyskapande för symfoniorkestern med en bastrombonist som spelar en upp- och ner-stämma.

Skulle ha fyllt... tyvärr blir det inte något tårtkalas för alla Beatles-fan idag. Den här dagen blir istället en påminnelse om allt onödigt våld och meningslösa onda handlingar. Fast så går det väl inte att skriva egentligen? När började det finnas nödvändigt våld och meningsfulla onda handlingar? Skärp dig bloggaren! Jag lämnar livets mörka sida och går in på något glatt och väldigt spralligt.

Jag har precis kommit hem från en alldeles ljuvlig konsert. Dan Bornemark, son till Gullan "Har du borstat tänderna" och "Sudda, sudda bort din sura min" Bornemark gästade stan tillsammans med sin lilla dotter. Tillsammans med stor barnkör från Gävle kulturskola och Gävle symfoniorkester, så gjorde de en timme på eftermiddagen till ett oförglömligt minne. Konsertkonceptet heter "Tuttifrutti" och texterna handlar om en frukt- och bärkompott som både är kul att se på och att lyssna till. En del konserter går ända in i hjärtat och ännu längre in, till själen. Där inne sitter alla glad-toner nu och jag mår förträffligt. Jag rycktes med och det gjorde resten av publiken också. Jag tror absolut att åldrarna i konsertsalen höll sig mellan noll till åttiofem minst. Jag ber om ursäkt om någon känner sig förbisedd. Kanske bäst att höfta till med noll till hundra?

Från noll till hundra gick konserten igång och sedan när den var slut, så hade en timme bara försvunnit så där ofattbart. Nästan som trolleri. Jag skulle inte bli förvånad om Dan Bornemark är en kandidat till Povels Karamellodiktstipendium. Kom ihåg var du läste det första gången! En sådan här glad-konsert besparar mänskligheten många psykiatri-timmar. Det borde ge Dan Bornemark och övriga medverkande ännu fler betygelser, eftersom det finns egentligen inte så många psykiatri-timmar att tala om. Det gör sådana här konserter ännu viktigare. Jag borde alltså bli kulturpolitiker också. Håhåjaja. Det finns de som inte vill satsa på kulturen överhuvudtaget. Vad ska människor göra för att bli glada? Shoppa? Ja, det löser ju verkligen inre kriser. Tvärtom, den bygger bara på den inre krisen och skapar även yttre kris, som dålig ekonomi och så vidare. Finns det någon post i regeringen som heter multi-minister? En sådan skulle jag vilja vara. Fixa till sjukvården. Sätta dit ögon och tänder på kroppen. Låta kulturen få mer anslag och göra det möjligt för alla att bli lite gladare. En symfoniorkester borde spela i foajén till sjukhuset. Kör ner alla patienter och låt dem lyssna.

Jag tror att många blodtryck skulle sjunka. Många operationsärr skulle läkas lite snabbare. Mångas oro skulle luckras upp. Låt en barnkör från Kulturskolan besöka Migrationsverket. Barn är fenomenala på att bryta isar och leka tillsammans. Utan att fråga om religion, kultur eller fritidsintressen. Framför mig på konserten idag satt en liten kille i ettårsåldern. Han satt i sin pappas knä. Det var en riktigt liten goding. Lillkillen alltså. Jag lämnar pappan utan kommentarer. Jag såg mest hans nacke. Men om han han gett någon liten gen vidare till sin son, så måste han åtminstone ha sett skaplig ut. Åter till lillkillen. Han tog kontakt med mig och mitt konsertsällskap genom att sträcka fram sitt pekfinger. Så möttes våra pekfingrar. Mellan bänkraderna. Genom hela konserten. Det lilla vackra ansiktet var oemotståndligt. Passar er tjejer! Den killen kan charma redan vid ett års ålder.

Bredvid mig till vänster hade jag en liten tjej. Några år äldre än killen framför oss. Hon var också väldigt kontaktskapande, genom att köra spindel-tricket. Hon formade sin lilla näve till en spindel med många ben och så lät hon spindeln krypa upp längs min vänsterarm och upp i nacken, vidare genom håret. Så åkte spindeln kana på mitt ansikte och ner på benet, för att ganska snabbt starta vandringen uppåt på vänsterarmen. Pappan skrattade lite besvärat och visste inte om han skulle ta tag i situationen, men jag tror att han såg att jag hade det hela under kontroll. Eftersom håret var uppsatt i hästsvans, så fanns det inte så mycket för spindeln att rufsa till och lite spindelberöring har ingen dött av. I alla fall inte vad jag vet. Ja, nu talar vi inte om giftiga spindlar förstås, utan om små fantasispindlar som utforskar hur långt vi kan gå i kontaktskapandet. Jag satt en stund och funderade på när detta fenomen upphör. Att vi ler mot varandra, söker varandras pekfingrar, berör varandra utan fula avsikter? Fundera på det en stund och återkom om du kommer på något! På återseende med ett leende!

PS. Mr T och övriga gänget ska ikväll uppmuntras med god mat och dryck. För relationer skapas inte bara genom pekfingersflirtande och leenden, utan det finns säkert någon slags sanning att vägen till mannens hjärta går genom magen. Jag är dessutom just nu inne i en sådan där inspirerad matlagningsperiod, så jag verkligen njuter av att plocka fram råvaror och grytor och manifesterar sedan detta med kryddning och avsmakning. Jag har hittat ett recept på fyllda kycklingfiléer som baconlindas och sedan steks i ugn. Fyllningen består av färsk timjan, creme fraiche, soltorkade tomater och fetaost. Till detta en fräsch sallad, klyftpotatis med skalet på och ett gott lagom tempererat rödvin. Passa dig så att inte smakdreglet rinner ner mellan tangenterna vid datorn. Just ja, en currykryddad gräddsås till. Nu när vi ändå är inne på att vårda relationer och möten. Levande ljus och vackert brutna servetter. Det är sådant vi ska ha hösten till!